Hur vet man att man "är redo" för bröstförstoring?

Kanske en konstig fråga,,, Men jag har lite För ca 7 år sedan var jag helt inne på att göra en förstoring. Har alltid varit smal och haft väldigt små bröst, inte fyllt ut a-kupa. Hade sparat ihop pengar och allt. Sedan lyckades jag gå upp några kilo i vikt och brösten blev lite större så jag kände att de fick duga som de var. Efter att nu ha fött och ammat två barn är brösten fortfarande små men inte alls fylliga.. De skramlar runt i min gamla bh :C Jag tycker det är jobbigt/tråkigt när jag ska klä mig. Det känns väldigt svårt att hitta kläder som jag tycker sitter bra. Har varit inne på en förstoring nu någon månad men det är något som tar emot .. Snälla läs! (och säg åt mig att slappna av lite om du tycker det behövs) Jag har svårt att "tycka att det är ok" att göra en operation. (Inte när andra opererar sig, utan bara för mig själv) Jag har en dotter på 3 år och jag vet inte hur jag ska förklara för henne i nu eller framtiden. (Även fast jag skulle tycka det var helt ok om hon också ville göra en op. när hon blir vuxen.) Kanske är det så att jag egentligen tycker att jag borde acceptera mig som jag är. Det är fel att "falla för ett ideal" och gå så långt att jag opererar mig. Nu svävar jag iväg här men det är så tankarna går. Jag vill ha större bröst men vet inte om jag "är redo" att operera mig. Hur vet man det? Har ju hört att de är väldigt få som ångrar sig..