SasssaM
Kvinna ·
Hur vet man att man "är redo" för bröstförstoring?
Kanske en konstig fråga,,, Men jag har lite För ca 7 år sedan var jag helt inne på att göra en förstoring. Har alltid varit smal och haft väldigt små bröst, inte fyllt ut a-kupa. Hade sparat ihop pengar och allt. Sedan lyckades jag gå upp några kilo i vikt och brösten blev lite större så jag kände att de fick duga som de var. Efter att nu ha fött och ammat två barn är brösten fortfarande små men inte alls fylliga.. De skramlar runt i min gamla bh :C Jag tycker det är jobbigt/tråkigt när jag ska klä mig. Det känns väldigt svårt att hitta kläder som jag tycker sitter bra. Har varit inne på en förstoring nu någon månad men det är något som tar emot .. Snälla läs! (och säg åt mig att slappna av lite om du tycker det behövs) Jag har svårt att "tycka att det är ok" att göra en operation. (Inte när andra opererar sig, utan bara för mig själv) Jag har en dotter på 3 år och jag vet inte hur jag ska förklara för henne i nu eller framtiden. (Även fast jag skulle tycka det var helt ok om hon också ville göra en op. när hon blir vuxen.) Kanske är det så att jag egentligen tycker att jag borde acceptera mig som jag är. Det är fel att "falla för ett ideal" och gå så långt att jag opererar mig. Nu svävar jag iväg här men det är så tankarna går. Jag vill ha större bröst men vet inte om jag "är redo" att operera mig. Hur vet man det? Har ju hört att de är väldigt få som ångrar sig..
Sortera efter
LT123
Kvinna ·
Jag har små bröst nu, nästintill platt och tycker att det är svårt att hitta kläder som jag tycker sitter bra. Hittar massvis med fina toppar och klänningar jag vill ha men som jag anser att jag inte kan bära upp rätt (min åsikt). Jag tvekade också på om jag verkligen var redo för en förstoring och var lite inne på ditt tankesätt, (framtida) barn. Hur kan man operera sig men ändå förmedla till sina barn att alla är fina som dom är osv. Sen insåg jag att jag inte gör det för idealet skull utan för att jag vill kunna bära den där klänningen som inte sitter så fint eller som inte passar när man inte har ”bröst”.
Så länge du gör operationen för DIN egen skull så tycker jag att du bara ska köra!
Gilla
Aby
Kvinna ·
Jag tror man kommer till en punkt, gällande fler saker i livet, då man känner att man vill ha och är redo för en förändring. Innan man når den punkten då det känns rätt så kanske man inte riktigt funderat klart. Ta det i din egen takt, gör det som känns bra just för dig.
Gilla
Misssx
Kvinna ·
Jag känner helt igen mig i det du skriver!
Men jag tror... Att jag är redo nu.
Jag tänker så här: jag har fött två barn och känner mig klar på den fronten. Jag har passerat 30(!) och mår än idag lika dåligt över mina bröst som när de dök upp i tonåren!
Mer än halva mitt liv har jag alltså skämts för att visa mig naken för att jag kännt mig som en liten pojke, jag har aldrig kännt mig kvinnlig, vid sex med nya har jag behålla tröjan på och i mina förhållanden har jag alltid haft sex i vissa ställningar för att OM han i mörkret (förstås) känner på mina bröst så har jag dom ihopklämda...
Jag har alltid tänkt på vad jag använder för kläder, aldrig kunnat ha någon bh som passar bra, för att inte tala om badkläder!? :O
Jag tycker ändå om min kropp i övrigt men visar mig aldrig på en badstrand eller på badhus pga mina bröst...
Det här blev långt, men kontentan är att bägaren runnit över. Jag FÅR unna mig att må bra och det tycker jag att du med ska göra... Man ska inte behöva försvara sitt beslut även fast jag tycker att det känns så ibland.
Jag har inte bokat tid än då jag bestämde mig väldigt nyligen för att det är dags...
Gilla
F2070
Kvinna ·
Kära Sass... Känner så igen mig! Har också mina tvivel. Senaste året har jag insett att detta är faktiskt något jag kan göra, har nog inte tyckt jag passar in i mallen för bröstförstoring. Men nu tänkte jag släppa på Pk-fasonerna och göra't. Jag har bestämt mig men har oerhört svårt att prata om detta med andra, förutom med närmaste vänner. Tänker att man inte behöver förklara för omvärlden, detta är ngt väldigt privat. Om barnen är så små behöver du väl inte berätta, och om du berättar senare för din dotter kan du väl avdramatisera och säga något i stil med att brösten blev så tomma o hängiga av amningen så du behövde fylla på..typ som att man använder bh med vaddering fast innanför skinnet :)Jag tänkte som du också på detta för länge sen och nu senare i livet inser jag att jag kan göra det och va samma person ändå. Jag är feminist jag sminkar mig, rakar benen, bleker tänder o Gud vet allt o det funkar bra det med! Kram
Gilla
Anneh
Kvinna ·
Skönhetsoperationer har ingenting med idealet att göra för mig, utan jag vill förändra saker jag är mindre nöjd med. Jag älskar såklart min kropp som den är, men varför nöja sig med det man har när man kan bli ännu nöjdare.
Så tänker jag!
Gilla
SasssaM
Kvinna ·
Tusen tack för svaren! Jätteskönt att få bekräftat att fler har dessa tankar. Eller att det är "Ok" att tänka så..
Till saken hör också att jag förutom att ha små bröst är rättså bredaxlad och har smala höfter.. Är v-formad. Typiska mansdrag.. :/
Har svårt att hitta kläder som sitter bra över axlarna och f¨r ofta välja stora storlekar som sen hänger som ett tält över kroppen.
Med större bröst så kanske det ser lite roligare ut..
Tack igen, känns som jag kom en bit i tankarna inför beslutet!
Gilla
Banannie
Kvinna ·
Jag tänkte väldigt mycket så innan. Framför allt att jag inte vill visa min dotter att man opererar sig för att bli bekväm i kroppen. Tillslut gjorde jag det trots mina tvivel, mina tankar om att jag skulle vara en sämre förebild. Min dotter (4 år) har inte ens reflekterat över att mina bröst ändrat form och storlek. Och för ett tag sedan lyssnade jag på podden penntricket med Cissi Wallin och Lady dahlmer och nu känner jag mig helt tillfreds med att jag gjort denna operationen. Gör jag är bra precis som jag är och det spelar ingen roll om jag har sillisar, hängpattar eller är platt. Det viktigaste är att jag gör saker för min skull och inte någon annans. ♡
Gilla
Aby
Kvinna ·
Min son på 7 år skulle duscha men ville inte att hans plåster på knät skulle bli blött. Jag sa att vi duschar tillsammans för jag har också plåster och det gör inget om det kommer vatten på. Så jag slängde av mig kläderna och visade tejpen på brösten. Han undrade vad jag hade gjort (hade alltså inte berättat innan att jag skulle fixa brösten) och jag sa att jag varit hos doktorn och fluffat till tuttarna lite. Han frågade varför och jag sa bara: För att jag ville det. Han kikade några sekunder och frågade om det gör ont...jag sa nej sen var det inget mer med det. När det är små barn så tror jag man ska avdramatisera förklaringen till varför man gjort nåt med brösten. De godtar oftast ett enkelt och rakt svar.
Gilla
Misssx
Kvinna ·
Jag gjorde förresten ristestet hemma igår och min snart femåriga tjej reagerade inte ens på att jag hade stoppat upp tuttarna när jag hittat den storlek jag kände mig nöjd med. Jag kom på sen att det är ungefär så som jag ändå brukar se ut med mina supervadderade bhar :)
Gilla
SasssaM
Kvinna ·
tack :) det lyssnar jag gärna på! nåt speciellt avsnitt?
Gilla
Banannie
Kvinna ·
Första avsnittet som heter typ hängpattar och sillisar :)
Gilla
Mariina1988
Kvinna ·
Förra veckan gjorde jag tillslut min op. Jag har haft flera olika tankar om att jag borde kunna vara nöjd med min kropp som den är och att det är idioti att skära i en fullt fungerade kropp. Har också en dotter som är nyss fyllda fem och kände att jag var tvungen att berätta för henne att jag skulle opereras för att jag inte visste vad som väntade smärtmässigt. Hennes första fråga var då om hon också var tvungen att göra det när hon blev stor. Jag sa nej men om hon vill det så är det okej för det är hennes kropp och hon bestämmer över den.j så här i efterhand så har hon inte brytt sig ett dugg i att mina tuttar är större. Sen Tror jag att man som mamma är en bättre förebild om man ör nöjd med sin kropp även om något är fake än att man går och är missnöjd men ”äkta”! Lycka till med beslutet!
Gilla
Bellie
Kvinna ·
Har tänkt som du. Sen sket jag i de, för blir man nånsin redo? Första barnet, andra barnet blabla. När är de rätta tillfället? Jag lever bara en gång oxå.... man kan alltid ta ut sen om man så vill. De var oxå ”emot” den jag var, jag skulle inte göra sånt men inge fel om andra gör, men jag nej då, även fast jag ville. Ibland måste man bara kasta sig ut oxå tänkte jag.
Gilla
SasssaM
Kvinna ·
Tack för kloka svar!
Gilla
Ailosliv
Kvinna ·
Jag känner absolut igen mig i "är jag redo"-tankarna.
Jag har tänkt på och planerat denna operation i 10 år nu, och jag var 13 år när jag först kände att jag vill göra det. Jag var väldigt mobbad mellan 10-18 års ålder, både för att jag alltid varit väldigt kort och för att jag inte haft bröst som de andra tjejernai klasserna. Jag slutade växa när jag var 10 år, både på längden och i bysthöjd, och det var då alla andra skjöt iväg åt alla håll.
Jag spenderade därför många år med att tänka att jag skulle genomgå denna operation för andras skull. För att jag skulle bli "godkänd" i samhället, för att jag inte skulle bli mobbad. All denna mobbning för min kropp ledde både till ett 10 år långt självskadebeteende och en (som det känns nu) livslång ångest. Men efter alla dessa år med ångest och depression känner jag nu att jag aldrig kommer göra något för någon som behandlar mig illa och utan respekt.
Jag är tillräckligt vuxen nu för att själv få bestämma vad jag vill/inte vill göra med min kropp. Jag genomgår denna bröstförstoring för MIN skull, för att jag verkligen vill det - men inte för att göra någon annan nöjd och glad, för vad någon annan tycker spelar inte riktigt någon roll. Jag är glad över min kropp redan nu, den har tagit mig så långt i livet, men jag känner också att jag kan bli snäppet gladare med större bröst.
Gilla
Misssx
Kvinna ·
Ser att vi har ganska lika utgångsläge kroppsligt Ailosliv. Ser fram emot När jag kan se bilder. Har du tagit nån före-bild?
Gilla
SasssaM
Kvinna ·
Ailosliv Usch vilket elände! :( Låter iaf som att du kommer göra op. av "rätt" anledning.
Gilla
Ailosliv
Kvinna ·
Misssx skrev:
Ser att vi har ganska lika utgångsläge kroppsligt Ailosliv. Ser fram emot När jag kan se bilder. Har du tagit nån före-bild?
Gilla
Misssx
Kvinna ·
Ja, väldigt lika. Vad spännande att följa dig som tagit steget! :) Jag fegar lite än och kan inte bestämma mig för vart jag ska på konsultation... :/
Läser här inne varje dag och velar, men börjar alltmer fundera på att lägga framför muskeln, får för mig att det ska kännas mest naturligt... Vill inte ha några jättepattar heller, men är samtidigt rädd för att få för små så jag känner mig missnöjd. Det är så svårt! Jag vill ju ändå ha en liten idé om hur jag vill ha det innan konsultationen.... :/
Gilla
Ailosliv
Kvinna ·
Jag är också rädd för att vakna och tycka de är för små... På första konsultationen sa jag att jag vill ha stora men ändå naturliga, så vi kom fram till mycket bra - och så sista konsultationen innan op bestämmer vi den slutgiltiga storleken.
Gilla