Konsekvenserna?

det där handlar inte endast om silikonbröst i helhet, vill man inte se ut som "porr" behöver man inte operera in 800cc. vill du inte att din arbetsgivare ska tro att du är porrstjärna? skippa urringningen. det gäller dessutom personer med naturligt stora bröst.

folk behöver inte ens veta om att du har opererat dig, och jag tror inte att det finns en enda person här inne som opererar sig för att få bekräftelse, då har man något annat bakomliggande att ta tag i.

det är lika mycket bekräftelsebehov som man söker när man sminkar sig. man vill se fin ut. känna sig nöjd med sig själv. det tror jag inte att andra kvinnor har nån åsikt om.

"man ska vara nöjd med sig själv som man är" moralkärringar ;) klart man får finputsa sig själv?!

jag förstår din tanke, men tycker samtidigt att det är dumt .. om din väninna avråder dig pga detta så tycker jag faktiskt inte att du ska lyssna på henne. mår du bättre av det? gör det!

men that's my opinion. smaken är som baken. delad.

Missboobsshirt - Jag har aldrig tänkt såhär förrän jag läste det du skrev. Men det du skriver är sant, jag har som bara aldrig tänkt i dom banorna, har fokuserat på mig själv. Jag tror att så länge man vet själv varför man gör brösten så spelar det ingen roll vad omgivningen kommer säga eller tycka. Men jag skulle faktiskt också vilja ha tips på vad man ska säga till sina älskade syskon?

Vad bra skrivet ohmygod! Jag tror man påverkar omgivningen mer än vad man tror. Min ena lillayster vet om att jag ska göra denna operation och har redan lagt om sin kost och börjat motionera mer än förut. Men sen dethär med att silikonbröst skriker porr, ja det är vad andra tycker kanske. Jag tycker att det är snyggt som fan.

Hej blir så sur när jag läser sånt här. Givetvis inte på dig utan på hur trånga folk är i huvet. Om nu män tänker på porr typ är det ju dom som har problem eller hur! Låt dom föda barn och sen amma så tuttarna blir helt tomma få se hur dom skulle tänka. Det handlar inte om dåligt självförtroende utan att man vill få proportionerna tillbaka eller få nya som passar ens kropp precis som alla som tränar styrketräning, vad ska vi kalla dom? Har dom dåligt självförtroende? Måste dom förklara sig inför folk? Alla som färgar håret, klipper sig, köper nya kläder och förändrar sig är det " fel" på dom också??

Alla som undrar sånt är för lite insatt i det här.

Jag vet iallafall att jag gör det för att bli som jag va innan då jag fött två barn och ammat sönder brösten. Och för att JAG vill!

Kram

Jag har inte opererats ännu för jag möter många som är tvivlande till en operation i min familj och bland vänner.

Jag har bestämt mig för att göra operationen och sen bestämt mig för att inte göra den lika många gånger....

Mina döttrar är 7 och 9 år gamla och eftersom jag inte kan göra det utan att de vet så har jag och min man valt att berätta att jag tänkt göra en operation. Det ska också tilläggas att vi bor i en liten by så det kommer säkerligen att pratas om det och då vill jag att de ska veta från mig.

Efter mycket funderande ( år kan jag säga) så tänker jag så här: jag kan inte föra över bra självkänsla till någon annan, lika lite som jag får bra självkänsla av andra.

Jag kan bara älska min barn som de är, visa det i alla lägen och hoppas att de kommer att älska sig själva.

Vi lever i en tid där vi inte behöver gå hela livet och undvika saker för att vi inte känner oss bekväma eller må bra i vår kropp och då väljer jag att se det som något positivt, tacka för att möjligheten finns liksom.

Vad jag gör med min kropp har inte så stor betydelse för hur andra ska må- fast det är lätt att tänka så. Plus att om andra ser att man faktiskt blir gladare och mår bättre så är det ju det viktigaste- för då sprider man ju glädje runt sig.

De som ställer dessa frågor har väldigt sällan något som de vill ändra på sin kropp- därför svårt för dem att förstå varför man vill...(det är i alla fall min erfarenhet av de som ställt dem till mig)

Men visst är det bra att fundera på sånt här innan så att man inte ångrar sig efteråt, samt att man ska ha rimliga förväntningar. En skönhetsoperation löser inte alla problem såklart.

Sen tänker jag att jag klär mig efter hur mycket uppmärksamhet jag vill ha, det går ju så länge man inte väljer FÖR stora ;)

Jag har ju tyvärr inte opererat mig ännu ( väntar på att högen under madrassen ska växa till sig lite) men har bestämt mig för att JAG är VÄRD att få de bröst jag vill eftersom möjligheten finns :)

Lycka till och hoppas du får svar av de som verkligen upplevt konsekvenserna.

Fundera inte så mycket!

Man lever bara en gång, något som är viktigt för dig kanske inte är viktigt för någon annan som tycker att något annat är viktigt.

Jag tror att man lätt fokuserar på detta lite i onödan. Det är klart att det finns alltid folk som stör sig, men det är deras problem.

Tror att ens nya bröst väldigt snabbt känns som en del av kroppen, som om de alltid suttit där och då blir det inget konstigt vare sig för dig eller för någon annan.

Kör på!

jag håller med dig! grattis till operation och lycka till den 16:e :)

Barn är klokare än vad man tror ,så ärlighet vara längst tror jag i detta fallet med,jag berätta precis som det va för mina 2 barn..Varför ska man göra det så invecklat??? 

och varför ska man ha en massa ursäkter hela tiden?? Om jag vill fixa brösten är det väl min ensak och jag skiter fullständigt i vad andra i min omgivning tycker...  Så go for it girl!Bry dig inte så mkt om andra ,följ ditt hjärta,du är garanterat en förståndig kvinna som kan fatta egna beslut utan "vänner" och familjs tyckande..

Jag är inte opererad heller men går ju såklart i liknande tankar. Har inga yngre syskon eller barn att ta hänsyn till personligen, men tänker lite som så att det hela handlar om att vara nöjd med sig själv på ett balanserat sätt. Lider själv inte aktivt av mina små bröst, inte som när jag var yngre och fortfarande hoppades att de skulle växa. Jag har accepterat dem som de är, rent krasst skulle jag kunna gå resten av livet med dem såhär också. Men bara för att jag accepterar dem betyder ju inte det att jag är nöjd! Jag är 30, jag vill se ut som en vuxen, utvecklad kvinna, inte ha bröst som om jag vore 12-13 längre.

Jag gör det här för min skull, för att få de proportioner jag alltid saknat, för att känna mig nöjd, för att få känna mig sexig. Klart jag gärna vill att betraktare (särskilt sambon) ska tycka jag är snygg, det vore ju bara lögn att säga nåt annat, men det är inte min prioritet.

Folk på jobbet behöver inte veta nödvändigtvis, men jag tänker inte försöka dölja något. Med den stora förändring det kommer bli så kommer det vara omöjligt att dölja för vänner man träffar när man är festklädd - det känns som om det bara skulle vara löjligt att ljuga när det är så uppenbart.

Och jag känner att jag vägrar skämmas. Min kropp, mina pengar, mitt val, mitt liv och mitt välmående. Har nån ett problem med det, så tja... screw 'em! :) Kanske inte behöver vara mer avancerat än så egentligen...

heja jatropha!

Liite märkligt resonemang kan ju jag tycka också... min självkänsla och mitt självförtroende har jag inom mig, och att jag nu väljer att opa mina bröst har INGET med det att göra! Jag vet att jag absolut duger som jag är, men tycker, har alltid tyckt, att det är snyggt med stora bröst, fast jag har aldrig funderat på det tidigare, har fötts med små bröst och då får det vara så.

Varför är det så ok med allt annat "fusk" i skönhetsväg? Stoppa massa lösa silikonkuddar i push-up bh så de ser stora ut, det är det ingen som bryr sig om.

När jag var gravid och ammade, njöt jag i fulla drag av att ha "stora" (allt är ju relativt) bröst, och när tanken sen slog mig, att jag kan ju faktiskt operera, jag har den möjligheten både praktiskt och ekonomiskt, ja varför inte???

Bara för MIN skull. Och att maken glittrar med ögonen.. tja, bonus :)

Sen tänker inte jag berätta för allt och alla på kafferasten på jobbet, men om någon frågar så är jag ärlig.

Och om några karlar skulle glo, låt dem då, deras bekymmer, vad är det för grottmänniskobeteende??

Har en dotter med, bara 4 år iof, och visst, om hon en dag kommer till mig och säger att hon vill operera sig, det tycker man säkert är synd som mamma, för man tycker ju såklart att ens barn är de finaste i världen och man vill inte ändra nånting!! Men då får man komma ihåg, varför gjorde jag det för? Även om jag försöker göra allt för att få mina barn att känna att de duger som de är och är värdefulla som de är!?

Gud va jag surrar nu, men blir lite upprörd över sånt där... en sak om hon oroat sig för dig vad det gäller komplikationer och dylikt.. mina storbystade vänner som jag berättat för tycker att man är galen, det är såå onödigt enligt dem, medan mina småbystade vänner skriker rätt ut, va kul, jag vill också!!!!

Lycka till!!!

Exakt så känner jag också! På tiden att få vara nöjd! För ganska exakt ett år sedan kom jag äntligen till rätta med mina hudproblem i ansiktet som jag dragits med sedan tonåren, och nu känner jag att det är brösten kvar för att jag ska känna mig som 30 och inte en förvuxen 13-åring. :)

Sen håller jag med om att självförtroende och självkänsla inte sitter i brösten, opade eller inte, men att vara nöjd med det man ser sparar negativ energi och ger positiv sådan. Vet hur mycket gladare jag är sedan jag inte konstant går och oroar mig för mitt ansikte längre! Är man nöjd och glad mår man bättre och kan vara säkrare också.

Ja GILLA!!!

Nu bakar vi scones topless hela högen 👍