Kvinnlig sterilisering

Jag har för mig att jag också läst om att man behövde vara över 25 minst..

Vet inte riktigt vad jag tycker om det..
Min familj är lite off på det sättet att min storebror är hela 27 år äldre än mig.. Min mamma blev gravid som 15-åring(och det var ju inte planerat) hon var inte heller en "barnmänniska" och hon var inte med så mycket under min broders uppväxt. Han fick klara sig själv VÄLDIGT mycket under min uppväxt och jag tror tom att min mamma gav upp sitt livs kärlek för att han ville ha fler barn, men inte hon..

Sen så var det något som hände med henne i 40-årsåldern och hon ville plötsligt ha barn och fick mig..

Jag kanske var någon slags medelålderskris? :P
Men det är väl kanske det man vill undvika..
Självklart ska man ha rätt att bestämma över sin egen kropp, utan tvekan! Men tänk om man står där en dag och det faktiskt är det enda man vill, men inte längre kan..

Det är därför jag inte skulle våga sterilisera mig på många år, även om jag fick. Just nu känns det verkligen som att jag aldrig kommer att vilja ha barn, men tänk om man står där om 10 år och faktiskt tänker annorlunda?

Försöker inte rättfärdiga den regeln på något sätt, försöker bara tänka hur de kanske tänkt med den där regeln om den gäller..

Ni är inte ensamma om att ha åldersgräns i Sverige angående detta. I Finland är gränsen 30 år.

Intressant är också att olika landsting tar olika mycket betalt för det. i Göteborg behövde jag bara betala 200 kr, men jag tror det finns de som tar 7000-10 000 kr för det..? Obekräftat, så den som råkar ha info kan ju säga till...

Jag är hemma idag med, dvs dag nr 3 om dag 1 är operationsdagen. Det har just nu gått två dygn sen jag vaknade. Fortfarande rätt öm i magen, men det har slutat blöda och jag tycker absolut inte att det är värre än att det är värt det.

Det kan säkert stämma, skrevrätt ensamma och åldersgräns har nog alla länder men gissar att denoftast ligger lite lägre (men jag har inte direkt gjort någon research ska tilläggas)....

Självkan jag tycka att det är litemärkligt att byta kön får man göra när man är 18och då måste man först sterilisera sig men det är ju en helt annan debatt som jag intetänker gemig in på då jag inte är alltför insatt i ämnet...

Nåväl jag tycker att åldersgränsen känns rätt ok, det finns ju alternativa preventivmedel så länge (även utan hormoner). Här hemma försöker jag övertala maken att HAN ska sterilisera sig då det, som jag har förstått det, är ett mindre ingrepp för män än för kvinnor och han har dessutom känt i många år att han inte vill ha fler barn medan jag har kommit fram till det de senaste åren 😉

Ja det är väldiga skillnader inom många områden mellan landstingen har jag märkt... Det var i alla fall väldigt snällt av dig att dela med dig av din erfarenhet, kanske vågar jag på mig det ändå då om maken inte tar sitt förnuft till fånga och gör en vasektomi. 🤭

Jag har också tidigare önskat att de killar jag varit seriös med kunde ha tänkt sig en sån sak, men jag har aldrig själv känt att jag kunnat/velat pusha för det. Man vet ju aldrig vad som händer i relationer, och jag ville inte ha på mitt samvete att ha hindrat nån från att bli pappa som det visar sig att jag inte var ämnad att dela livet med. Tänk om han sen träffar nån annan och det hade varit så rätt för dem att bli föräldrar...
 

Men jag dömer inte!; alla förhållanden ser ju olika ut, och givetvis är det ett mindre ingrepp för en man än för en kvinna, rent fysiskt sett.

Hehe, är det så, kanske du ska tala om att han får stå för all markservice under tiden du återhämtar dig... 🤭

En uppdatering - jag hade ett tag små "attacker" av ont ungeäfr vid livmodern/urinblåsan, svårdefinierat, men lågt ner - inte helle råt sidan där man tror äggledaren skulle sitta. Framför alt kändes et när jag skulle kissa, inte de första två sek, men allteftersom blåsan drog ihop sig jag misstänker att det helt enkelt var en mekaniskt framkallad smärta, när förhållandena "därinne" ändrades. Typ at ett tryck mot ett ömt område försvann och området fick mer plats. Svårt att förklara bättre.

Den första gången jag verkligen kände av det var ca 12 dgr efter op, när jag gick upp tidigt på morgonen och kissade - det smärtade oredntligt och jag blev yr och nästan svimfärdig, det hettade rejält i kinder och öron på ett sätt som liksom inte gick att varken förklara eller förneka. hade det inte varit för at det gjorde ont i nederdelen av magen ade jag aldrig satt de två symptomen i samband, men nu blev jag misstänksam - sen gick det dock öäver då jag lagt mig att vila igen.

Symptomen kom åter men mycket mildare vid några tillfällen de närmaste dagarna.Jag ringde kvinnokliniken på dag 15 eller 16 och de bad mig återkomma om det inte blivit bättre på en vecka, då kunde de göra en ultraljudsundersökning, men nu känner jag att symptomen klingat av och att det förmodligen var i sin ordning, man har ju torts allt genomgått en operation.

Nu har jag knappt ont alls, det sitter e nliten trådknut som ska absorberas/lossna i navlen (den nertill har jag pillat bort) och jag är bara öm om man drar i huden runt naveln eller trycker på det, men jag kan göra situps igen utan problem. Och jag ångrar mig inte alls, det är en befrielse att alla dagar är säkra dagar nu! :)

Uppdatering igen: Har inga som helst men av operationen, det känns precis som vanligt och ärren är diskreta. :)

Hej är nyopererad av metoden titthåls sterilisering

Såååå nöjd. De gick fort, kort narkos, jätte fina 2 små sydda hål på magen. Hade förväntningar av att ja skulle ha ont dagen efter, men nej :D 

Haf lite som känningar av mensvärk. Lite blod kommer eftersom de kommit åt livmoder men heöt normalt. Kräktes en gång ca 1 timme efteråt, men ja satte mig upp för snabbt o gick för fort till toan. De va pga av blodtrycksfall efter narkosen. Se  efter en vila o lite sömn så va ja uppe o gick. Mot kvällen va ja uppe som vanligt o sen åkte ja hem med en vän o vi gick o handlade mat. Så här dagen efter mår jag mycket bra, lite seg o lite öm i stygnen men inget märkvärdigt. 

Mvh en nöjd kvinna

Uppdaterar 2 dagar efter steriliseringen 

Mår som innan, de är nästan så jag undrar om de ens klippt av ledarna

Skrev mera på uppdatering här över men det syns inte i flödet. 

Mår som innan. Och allt är för bra för o va sant! Inga värktabletter behövs o de enda som känns är snittet över naveln som stramar lite. 

Även om det bara skulle vara endast sterilisering den dagen kommer du va tvungen att bli hämtad o sen hem till sängen. Man är bakis/full efter narkosen. 

Lycka till!! 🙂

Du lär INTE sitta på skolbänken dagen efter en blygdläppsförminskning. (Du lär nog inte sitta alls ;) )