Paniken börjar infinna sig inför operation

Jag var också super nervös inför min operation. :) Men den mesta nervositeten försvann då jag fick lugnande inför operationen. :P

När ajg opererade mig var jag själv med mina 2 barn. Då var mina 6 och 3 år. Min man arbetade. Så jag hade inget annat val än att vara själv med dem. :) Vi hade dessutom precis flyttat tillbaka till den stad vi bodde i innan och därför gick inte barnen på dagis heller. Men det gick super bra. Jag fick dock undvika de starkaste smärtstillande som jag hade hemma då jag var själv med barnen eftersom jag somnade på dem, jag blev riktigt seg och avslappnad av dem. Men det gick ändå bra med matlagning. Men barnen fick hjälpa mig väldigt mkt när allt skulle fram såsom kastruller och matvaror. Din 3,5 åring kan säkert hjälpa dig med det mesta. :) Det som är lättast i vardagen. Kan bli svårare med din 11 månaders. :) Kolla om du har en snäll vän/familjmedlem som kan hjälpa dig under tiden då du är sälv.

Lycka till. :)

Jag känner själv riktig panik! fast för mig är det ännu inte för 24 februari, men det går snabbt!

Vad jag känner är att detta är nått jag har drömd om så länge och jag vill inte backa ut!

Jag vet att jag måste avboka senast 24 januari, men jag vill jo inte det alls.. Jag har panik för jag är så himla rädd för båda narkosen och smärtan :-/ har tendens att få panikattack ofta och har jätte dödsångest.

Hehe! huff ja vi har nok inte samma panik..

men måste bli jobbigt efter också för man behöver så mycker hjälp

Du får lycka till med din OP och efter :-)

Ps. forsöker skriva på svenska, är norsk.

Jag opererar mig samma klinik och samma dag men hos Tuve. Jag är opererad innan men det är så klart ingen garanti men vet ändå ungefär vad som väntar. Du löser det och med så underbar personal på kliniken så känner jag mig lugnare. Lycka till!

Ja min 3 åring hon är så duktig så, då hon klarar sig bra och kan göra det mesta själv:) De är lille plutten jag är nervös för. När han ska sova ex måste jag gå runt med honom tills han somnar. Sambon jobbar natt så han sover på övervåningen o går inte upp förrän fyra ca:/ De jobbiga är att sonen vägrar vara med någon annan så inte lätt att ordna att nån är här:/

Nej backa inte ut!:) De kommer säkert göra ont, men de är ju en liten liten del av ditt liv. En jobbig period som kommer höra att du kommer må så mycket bättre i redten av ditt liv:) Nej nån sån panik har jag inte:) Btw du skriver riktigt bra svenska:)

Jag börjar mest få panik angående storleken. Vaknar två-tre gånger per natt av att jag drömmer om att jag vaknar från narkos och det absolut inte är någon skillnad på brösten från original och jag tänker; jaha, var det inte mer än såhär? Och sen lite smånervös när jag läst om att vissa verkar haft lite problem med att köra bil igen då jag kör mycket och olika bilar i mitt yrke dagligen.. Aja, tror att det lugnar ner sig så fort man kliver in genom dörrarna på kliniken :)

Det hjälper att höra :-) tänker alla dom tjejer som har klarat detta med smärtan ++ värfor skal jag tro att det skal vära så mycket värre för mig, så länge jag överever.

Så kanske vi ses där då ;-)

Lycka till du med!

Vill detta som f** :-) min räddsla som har hindrat mig..

Tack så mycket för beroende ord!

Ja svenskan börjar komma sig :-) känner jag måste skriva att jag är norsk.. kan vära att jag blandar lite ord hehe!

Om man åker til Norge skall man inte säga rar tös , det betyder typ konstig slampa haha!

tuttar = pupper 😀

Ja storleken känns riktigt jobbigt också:/ Jag var och prövade str i Nov minns knappt hur det såg ut haha Provade bara en str också:) Köra bil? Att de skulle göra ont då menar du? Eller att de tar i rattwn haha:)

Smärtsn ska vi nog överleva:) En hel del som inte känner någon som helst smärta, får hoppas vi är en av dem:) Vi ska opereras på olika ställen, så vi lär nog inte springa på varandra:) Lycka till:)

Hahaha såg nu att de inte va till mig du skrev:)

Haha pupper:) Då ska ja inte kalla nån tös i Norge hehe

Hehe! hoppas vi blir nöjd med våra pupper ;-)

Vi får uppdatera sen, hoppas jag blir positivt överraskad över smärtan :-P

Haha nej pg smärtan, inte för att de är ivägen :D

Känner ingen panik alls än :)

Klart att det är ett lycka till till er alla..... Blomman du har också valt Tuve ser jag. Kul!

Va skönt:) Måste ju va så skönt att inte ha barn att ta hand om efter:)

Har du en vagn som är lätt rullad man kan lätt koppla vagnen till typ cykeltrampor. :) Då kan man köra vagnen fram och tillbaka och dessutom få lite träning av benen på smama gång. :)

Åh äntligen någon som är i princip samma sits som jag...ska op den 2/2-15, själv med min barn, 2 resp 4,5 år gamla....min man bor i utlandet...tanken är att min mamma ska bo här i 7dagar..barnen ska få heltid på dagis i 14dagar så d underlättar ju..tyvärr så är min mamma inte alls med på detta så undrar hur mkt hjälp jag får...visst hon kommer att vara här o så men får se till att göra d lätt för henne, frysa/fryst mat, städerska etc....så d kommer säkert att bli rätt problematiskt....eller? Förställer mig d värsta så kanske man blir glatt överraskad! Sen har vi ju detta med träning...förstår PRECIS hur du känner!!! Får ångest bara när jag tänker på d...enligt min kirurg(Peter cosmo), så går d bra att börja träna efter 1månad men inga lyft direkt o allt som är med överkroppen, skall man halvera..Altså om du kör typ 20med handlar så endast 10efter...men d känns ändå osäkert tycker jag...frågade också om man på ngt sätt kan förstörs brösten...nej sa han då men lät lite sådär ändå...dem flesta av mina vänner har gjort sina bröst o haft ont el känt av op ändå upp t 3 månader efter o Peter har då sagt att dem ska vänta med att träna i 3 månader...många tänker sälert najs..., slipper träna men inte jag, drabbas av panik!!hoppas iaf att man kan hålla igång lite kondis träning, få, lätt joggning eller? Berätta om era erfarenheter!' Men när man läser runt här så verkar d som om man typ inte ens orkar gå t bilen förrän efter 1mänad så d gör inte saken bättre!!! Ngn annan som känt som jag?

Har märkt att jag oroar mig över om jag kan bära en paket mjölk ur kylen. Känner mig "dum" när jag märker att det finns kvinnor här som oroar sig över om de kan umgås/bära sina barn :) Min oro känns lite löjlig nu :)