Stor bukplastik och fettsugning 161129

Mamma: kul att höra att du mår bra. Operationsdagen mådde jag som en prinsessa. Efter bedövningen släppt så blir det lite sämre. I morgon kommer du vara lite stelare. Kan du ta dina tabletter så kommer du fortsätta må bra. Men gör inte som jag - missa tiderna. Det rekommenderas inte. Grattis till nästa del av livet.

Vad bra panpan att du har koll på din vad och är insatt i symptomen. Jag förstår att du blir orolig. Vad skönt mamma att din operation blev av. Så glad för din skull. Skönt att få vara på andra sidan. Är det bara jag kvar nu, inom närmsta tiden?

Tack för stöttningen tjejer! Bilder ligger uppe nu :)

Milen: alldeles riktigt - nu är det dig vi väntar in. Vi kommer följa och stötta din väg. Finns det någon där ute som vi missar? Om så - gör dig till känna och kom in i gemenskapen. Detta är ett fantastiskt mentalt stöd som vi i "sisterhooden" ger varandra. Det är bara att hoppa in i vilket forum man känner för.

PanPan: Väntar med spänning på din dagliga uppdatering!

Dag 6: här kommer panpans "termos i gryningen". Det citatet snor jag från Olof Röhlander. Varje vecka får jag hans peptalk om livet via mailen och alla hans brev startar med den överskriften. Det kan lyfta mig hela veckan ibland. Har ni inte hört talas om honom så sök och läs. Han är en fantastisk och tänkvärd föreläsare. Jag har tänkt låta er får vara med i min värld i 1 vecka och därefter kommer jag bara uppdatera 1 gång per vecka i några veckor och när det händer något. Mitt liv är inte så spännande så jag ser att min underhållning börjar gå mot sitt slut. Livet börjar ju bli ganska stabilt och återgår till det "normala". Men min tanke med min berättelse var att kunna delge hur 1 vecka efter operationen skulle kunna se ut. Själv fick jag läsa på ganska många ställen innan jag fick en bild av hur det egentligen var. Förhoppningsvis så är det någon som har nytta av mina erfarenheter även i framtiden. Det vore fantastiskt om ni som opereras nu fortsätter och skriver om er 1:a vecka dag för dag. Då skulle vi få en samlad tråd med några personers erfarenhet av samma sak. Men känn ingen press på er........ Idag är det en vecka sedan jag opererades. Tänk så fort det har gått. Vilka erfarenheter jag fått och tar med mig framåt i livet. Lysa skrev i annan tråd om hur fantastiskt det är att kroppen så snabbt påbörjar sin återhämtning. Jag kan bara hålla med. Smärtan avtar mer och mer. Jag fortsätter med mina Alvedon några dagar till för det är bara dumt att sluta nu. Det går lättare att lägga sig och ta sig upp ur sängen. Förmiddagen kan jag gå nästan rak - men klappar ihop lite på em. Det är i det läget tv:n åker på och seriemaraton börjar. Vilken dekadens. Det kändes som svullnaden i kroppen minskade något igår ( eller om det är gördeln som töjts sig? ). Men jag ser ju på vågen att det fortfarande finns en hel det vätska som ska ut. I andra trådar har våra medsystrar diskuterat om "plattan" som trycker över magen. Jag förstod inte den känslan när jag läste om den - men igår kväll fick jag uppleva den. Mitt under kvällsmaten kändes det som någon lagt en platta och pressade mot magen. Den tom kändes fyrkantig. Det var ingen smärtsam historia men jag kunde inte fortsätta äta för det var som om maten inte fick plats. Det var inte gördelkänsla utan det var som det satt på bukväggen. Efter ett tag försvann det. Märklig upplevelse - men jag tar det positivt. Det får bli min "kaloripolis" om det fortsätter. Gör att jag inte överäter. Nu ska jag lyfta ett ämne som jag inte sett någon tala om- nu blev ni allt nyfikna. Jag börjar förstå att jag är detta forums "Grand old lady". Jag som känner mig som 30 även om kroppen förnekar den visionen. Men med stigande ålder så hamnar man i klimakteriet. För min del så har jag väldigt lite känningar - klagar absolut inte. Det som kan visa sig är att jag blir vissa nätter väldigt varm och svettas då på bröstryggen och nacke. Efter denna operation så var det som hormonerna ställde sig på "on hold" och besvären försvann. Mina tankar är då att hudkostymen måste efter detta stora ingrepp gått in i ett chocktillstånd - för när jag tänkte efter så har jag inte svettats någonstans. Fullkomligt torr hud! Även under byst och armhålor. Men inatt så hade kroppen återställt sig med besked. Jag tror jag tappat minst 1 liter vätska under natten. Det har runnit av mig - så äckligt. Det är ju liksom inte att bara gå in i duschen mitt i natten. Jag behöver ju lite hjälp av sambon med gördel osv. Men jag antar det var ett positivt symtom och kropp och själ gjorde en omstart. Dagarna fördrivs för min del med att vara ute på nätet mkt. Jag tvingar mig själv att inte bli för aktiv då jag förstår att det ökar svullnaden. Igår skummade jag igenom flera år bakåt i detta forum gällande bukplastiken. Vilket material här finns för forskning och patientupplevelser. Det var riktigt roligt. Jag har även börjat göra research för min nästa operation som ska bli en Bröstförminskning. Men det är inte förrän om ett år. Det har även varit kul att titta på alla bilder före och efter. Vilka resultat och framgångshistorier. Om detta är ett sätt att få människor att må bättre och känna sig nöjdare med livet så måste det vara hälsoekonomiskt. De flesta av oss har ju heller ej använt sig av skattepengar - även om jag just nu inte ser skillnaden på vissa andra korrigerande operation som är gratis. Ni som fått operationerna landstingsfinansierade är bara att gratulera. Så vi allihopa en tillgång för samhället. Tänk på det. Imorgon så ska jag på återbesök och ta hälften av stygnen vid naveln. Ska bli så spännande att se hur det ser ut. Ska även be ssk att kontrollera om jag har mkt vätska som skvalpar omkring. Så en dags återkoppling till om min vardag kommer ni få vare sig ni vill eller ej. Ha en bra dag i vårt vinterlandskap Panpan

Mamma: du var uppe tidigt. Otålig på att få komma hem.? Hur har du det nu på morgonen?

Panpan, åh vad jag känner igen känslan av att inte kunna äta! Jag äter vanligtvis mycket mat med god aptit, men har inte alls återfått aptiten än. Det går bäst att få i sig frukost och lunch, men sen börjar jag svullna och det blir allt svårare att äta. Känns som om maten sitter uppe i halsen. Kan vara hungrig till middagen, men efter bara några tuggor så tar det tvärstopp. Mina 3,5-åringar äter mer än mig. Nej, man överäter definitivt inte! Har tappat 1-2 kilo sedan operationen och vill inte gå ner mer då jag inte har så mycket att ta av. Får nog äta mer energitätt antar jag....

Pan Pan; 56 är ingen ålder. Men jag förstår dig. Låter inte alls kul med svettningarna. Men skönt att du fick en veckas uppehåll ialla fall. Jag kommer också lägga in dags-uppdateringar. Kanske kul för andra att läsa och vill man inte det så får man skrolla förbi. Ja jag var uppe tidigt. Kunde inte sova fast jag fick nått hjälpmedel mot det men det gick bara inte! Någon i rummet brevid väsnades en del med tvn och hostade hela tiden. Hoppas hon/han inte gjort bukoperation. Jag satte i halsen igår. Panikade lite och försökte hålla andan. Men fick hosta lite och det gick bra! Är fortfarande rätt bedövad. Får se sen i eftermiddag hur det känns. Nu kommer min man och hämtar mig! Hem till mina vilda små barn!

Hur ofta tog ni tabletter de första dagarna?

Nöjd: Jag håller helt och hållet med dig. Är dock rädd att överdosera. Det står i mina papper att jag ska ta två tabletter var 4-6 tim max 4gg/dygn. På kliniken fick jag var 4e timme. Men tar jag det hemma så överdoserar jag: två tabletter var 4e timme blir 6gg. Hoppas du förstår vad jag menar. Och tar jag var 6e timme så är jag rädd för smärttoppar. Men det löser sig!

Mamma: läs på ditt recept eller dina tabletteaskar så står det hur du ska ta Det. 2 tabletter 4-6 ggr är det alvedon/panodil/ paracetamol? Du överdoserar inte. Vi får inga höga doser.

Jag ska ta 2 alvedon och 1 celecoxib var 4e timme. Och 1 Oxynorm 5 mg vid behov, Max 3 ggr/dygn. Efter dygn 4 ska jag bara ta alvedon och Ipren. Så olika för alla. Jag vet att det är värst nu och att det blir bättre. Lite jobbigt när jag känner mig som en ostabil bomb som gråter lite hur som helst. Vilket inte är likt mig, men jag skyller på pillerna haha.

Panpan, tack för dina inlägg. Det är en fröjd att läsa nu när man är inne i denna bubbla. Jag op mig 9 dagar innan julafton. Känner mig orolig att jag ska vara totalt sänkt, men känner nu hopp om att jag kanske kommer kunna fira jul enligt vår tradition. Men såklart är allt individuellt. Vi får se helt enkelt. Tack i alla fall för att ni skriver om era dagar, upplevelser och tankar.

God morgon. Dag 3 har startat för mig och jag tror att dom säger att dag 3 och 4 är värst. Bring it on! Jag är redo! Igår var väl ingen bra dag egentligen. Kom hem från kliniken och la mig i soffan direkt. Kände mig ostabil i humöret och inget kändes rätt eller skönt. Låg obekvämt, kände mig rastlös. Men sen slog det mig! Att jag har en underbart fin mage som bara kommer bli finare och finare. Och det gav mig krafter! Jag började surfa efter bikinis, och helt plötsligt var smärtan och rastlösheten borta. Natten var ok. Tog en morfintablett vid 23 och somnade direkt. Sov på soffan. Hörde när barnen förflyttade sig mellan rummen på ovanvåning. Larmet ringde 03.30, dax för mer piller. Sen vaknade hela huset 06.45. Helt ok natt faktiskt! Det som gör mest ont är precis mellan revbenen, såret när jag går upp och går och fettsugningen när jag rullar på sidan. Ska även massera fettsugningsområdet 2x20 min om dan. Ajaj, inte skönt! Idag ska jag duscha. Wish me luck! Måste sitta på en pall då mitt hb värde är lite lågt. Ha en fin dag tjejer.

Milen, det kommer gå jättebra! Du kommer säkert kunna delta på julen men kanske mest från soffan. Viktigt att vila och låta läkningsprocessen ta sin tid, även om det är jul hehe. 9 dagar är lång tid, du hinner läka massor på den tiden! Såg att du också ska fettsugas. Är det kärlekshandtagen?

Mamma: du är vid gott mod hör jag. Bra för dig. Rastlösheten tyckte jag var det värsta. Jag är inte van att ha så mkt tid för mig själv. Men jag har som du sett lagt ett litet schema för mig själv. Annars blir det så tråkigt. Jag har ju tom börjat blogga på detta forum. Trodde jag väl aldrig att jag skulle göra. Jag tror du är vid största uppförsbacken nu. Det är innan man lärt sig hur man ska göra för att lägga sig, att hålla reda på att alla saker är inom räckhåll osv. Snart går det nerför. Det blir bättre och bättre för varje timma nu. Håll ut! Vi övriga hejar på som vanligt. Men räkna inte med för mycket medlidande ;) Men visst är det så att rygg och skinkor är det som gör mest ont! Jag tycker det är värre än magen för arslet är ju vägen hela tiden. Man sitter ju på den!,,,

Milen: då kommer du vara på dag 8 på julafton (operationsdagen är dag0) och det är där jag är idag. Jag skulle lätt fira jul idag som det känns nu. Jag hade nog däremot tänkt på vad jag skulle äta eftersom jag märker att viss mat gör att det bli jobbigare på em. Se till att du har den goaste fåtöljen och låt alla andra sköta jobbet runt omkring dig så kommer julen gå jättebra. Är ni hemifrån så säg till att du kanske måste få lov att gå undan och vila för dig själv någon timma. Se till att du har med dig hjälpmedel dit ni ska.

Nöjd: detta låter fantastiskt. Så vill jag oxå ha det ;). Jag har ju lite att ta på. Fast det är klart för de som inte har det blir det ju jobbigt. När jag ser på din vikt så förstår jag att det kräver sin planering för att få i sig all näring som behövs dagligen. Men jag blir ju lite avundsjuk för den längd/vikt tycker jag låter väldans perfekt.

Dag 7 och 8. Godmorgon på er alla. Jag kanske skull säga fm istället. Som ni kanske märkt har jag idag frångått mitt vanliga schema att starta dagen med att skriva dagsrapporten väldigt tidigt på morgonen. Jag är en "early riser" och startar gärna min dag vid 5 tiden på morgonen. HAr faktiskt min kreativa period hela fm. Bästa tiden på dygnet. Jag har varit på återbesök i Mölndal på morgonen. Mer om detta längre ner så vi kommer i rätt tidsordni g. Hur var nu min gårdag. Förmiddagen var hyfsad. Jag kände av att min svullnad inte hade gått ner över natten som den gjort tidigare. Snarare var det faktiskt så att det blev bara värre efter timmarna gick. Nu talar vi inte svullnad bara över mage och där fettsugning varit. Jag kände mig som en uppstoppad gris. Det är en generell svullnad och gördeln blev bara tajtare och tajtare över låren. Det gör det även svårare att röra sig då det sitter som ett skruvstäd över hela höftpartiet. Det var nästan så att det höll på att bli en akututryckning till min mamma som har vattendrivande tabletter. Jag tog därför beslutet att middag skulle det inte bli utan enbart några knäckebröd fick räcka. Jag ville ju inte fylla på med mer tryck inifrån. När jag vaknade imorse så var det mkt bättre. Jag frågade min ssk idag om vad man kunde göra när det känns så - hon sa då att om man känner sig extra svullen och gördeln inte klarar av att mota bort det så kan man ra en större bok typ Atlas och trycka mot magen när man sitter eller ligger och förströr sig med ex tv. Det gör att lymfan får jobba på lite hårdare och transportera bort vätskan. Det var ett bra tips tycker jag. Smärta: jag är i princip smärtfri på mina alvedon. Däremot kan jag känna en stelhet i höfter och rygg som tar en stund att gå bort. Det gör inte ont men tar emot. Jag har även problem med tejpningen som gjordes vid operationen. På höfterna kar operatören dragit ihop skinnet som en solfjäder och tydligen tråcklat lite här och där för att det ska hålla ihop bättre. Denna sömnad gör att efter det att stygnen försvunnit så ska huden tydligen släta ut sig naturligt över höften och ge ett mer estetiskt tilltalande slut på ärret. Jag antar det är ett sätt att slippa hundöron som kan uppstå ibland. Men i allafall när de tejpade såret så har de nog börjat vid höger höft och dragit tejpen. Detta gör att jag haft ett tryck och ett dragande på min höft en vecka. Med min vanliga otur då har jag ju givetvis dragkedja och hyska precis där oxå. Det har gjort att en irriterande och svidande känsla varit från detta ställe hela tiden. Nu har jag idag fått bort denna tejp och det känns redan mkt bättre. På mitt åb hos ssk idag så gick det alldeles utmärkt. Hon kollade in mig och sa att jag var inte speciellt svullen?? Så jag antar att jag bara är väldigt gnällig. Men det gjorde att jag blev glad. Hon tyckte oxå att jag inte hade speciellt mkt blåmärken efter fettsugningen utan det brukar vara mkt värre. Hon tog bort all tejp ock konstaterade att det inte fanns några infektionstecken utan läkningen fortgår som planerat. Därefter tog hon 2 stygn från naveln. De 3 stygnen resterande ska hon ta nästa vecka. Jag har haft samma förband på min navel som de satte dag 1 innan jag åkte hem. Detta förband har hållet sig torrt och fint även när jag har duschat. Det var ju lite spännande att se naveln igen. Sist tyckte jag inte den såg så snygg ut. Såg den en snabbis när de satte på förbandet. Vad jag inte såg var att det som såg så fult ut var en vaselinkompress. Jag har en jättefin liten navel. Inget djupt hål längre. Supernöjd blev jag. Finns inget hål från den gamla heller så det fläsket måste han skurit bort. Naveln var oxå helt ren och torr. Inga tecken på infektion syntes. När jag var på åb passade jag på att köpa en korsett till. 900:- spänn. Det kostar att ligga på topp. Men jag bara kände att det behöver man ha. Det är ju ändå minst 10 veckor som dessa ska användas. Idag fick jag oxå se Fiffi. Hon har ju varit helt intejpad och det var ju inte så mysigt när tejpen sakta drogs av och det även kommit lite hår som ville med..... men när jag trots min svullnad tittade ner så känner jag att en Michael Kors baddräkt kan nog komma till sin rätt i sommar. Det är helt platt nu hela vägen ner och ingen ful valk vare sig här eller där framträder. Så som sammandrag kan jag efter en vecka efter operation konstatera att detta har varit värt varenda öre och även den smärta och otymplighet som det varit efter operationen. Jag ångrar mig inte ett dugg utan är jätteglad för att jag gjorde det. Med resultatet som det ser ut idag är jag även glad över valet av min kirurg och klinik. Min kirurg hade både reell erfarenhet av operationen och hade även teoretisk erfarenhet med specialisering. Jag brydde mig inte om vad det kostade utan gick hårt på meriter och plastikspecialisering. Sedan var han en trevlig prick som gav ett bra intryck och förtroende. Det gjorde att jag kände mig trygg. Inte att förglömma så visste jag också att denna klinik har en ytterst kompetent narkosläkare vilket gjorde att jag kunde släppa narkos fullständigt då jag visste att jag var i trygga händer oavsett vad som skulle kunna hända. Panpan överlämna nu stafettpinnen till mammas upplevelse av hennes 1:a vecka och förhoppningsvis så tar Milen över efter det. Då har vi en tråd som beskriver 1:a veckan ur olika kvinnors perspektiv. Givetvis försvinner jag inte utan kommer med kommentarer och frågor dagligen några veckor till eftersom jag är ledig. Ni kommer även få 1 veckas rapport i några veckor till. Njut nu över er dag och se det positiva i livet. Alla har inte förmånen att kunna göra något sådant här i livet. Klart slut från Panpan