Vad sa ni till era barn?

Blev jättemärkligt när jag skulle svara på ditt inlägg b0unce... :/ och gick inte att radera därav dubbelinlägg..sorry...

Haha ingen fara. Blev också lite snurrig bara hihi. Hoppas det kommer att gå lika lätt för dig när du väl tar upp det. :)

Tack snälla b0unce :) hoppas verkligen det kommer att gå bra och att mina barn förstår och inte jagar upp sig för mycket, kommer vara ärlig och tala om som det är till min snart 17-åriga dotter som bor hemma fortfarande (hon kommer säkert slå på stora djungeltrumman och berätta det för de andra som inte bor hemma och då får jag ta det som det kommer med dem) och varför jag gör det när det börjar närma sig...till de mindre kommer jag vara ärlig men lite mer försiktig med vad jag säger till dem, man måste ju inte gå in på detaljer som de inte är gamla nog att förstå heller tänker jag...

Mina är 7 och 10 år. Tycker också att de var en lite kneppig ålder och visste inte riktigt hur jag skulle säga det först. Men tror på att sanningen är bäst anpassat efter ålder. Jag har ju gjort både bröst och mage så självklart märker dom ju att man har ont och inte kan göra allt som vanligt i början. Jag sa som det var att jag inte var nöjd med mina bröst, att jag tyckte dom hängde för mycke och var för små, och att man kan om man vill fixa till det med operation. Magen sa jag också som det var, att jag ville kunna ha byxor som jag kan knäppa och att magen gjorde att jag fick ryggont och inte gick att träna ihop musklerna. Dom sa bara, det förstår vi verkligen att du vill. Sen inget mer detaljerat än så måste man ju gå in på. Dom ritade krya på dej teckningar och kom ofta och frågade hur jag mådde, men var inte ett dugg oroliga. Jag svarade på deras frågor, men gick inte in på detaljer som känns onödigt att göra, det gick hur bra som helst. Man behöver inte göra de till en så stor grej för dom så dom blir oroliga.

Tack för att du delade med dig PinkDiamond, jag kommer göra som du, bäst att vara ärlig, dessvärre är min son på 8 år EXTREMT före sin ålder i intellektet och vetgirig som fasen haha så han kommer att bombardera mig med frågor, men kommer att hålla det enkelt såklart. Min minsta kommer jag nog inte kunna förklara så mkt för och de stora barnen vet jag hur de kommer reagera men det är min kropp och mitt beslut så det får de bara acceptera.

Åh vad svårt... Jag har själv en 9åring och en 10åring och vet inte om jag vill berätta om min kommande operation. När jag opererade brösten senast var dom så små att dom inte minns det idag. Hade de varit tonåringar kanske jag hade berättat, men dom känns lite små för att förstå. Min dotter tycker redan att jag har stora bröst och det kan bli svårt att förklara varför jag vill ha större. Svårt.,, samtidigt vill jag ju inte ljuga heller..

Visst är det svårt!! Förstår att det blir svårare att förklara varför man ska operera brösten som i ditt fall. Kan du inte säga att du ska rätta till något? Har inget sagt till mina vuxna barn än, tänkte ta det i januari. Min 8-åring pratar om allt och frågar om allt och häromdagen kom graviditeter på tal och jag sa ngt i stil med att "vi kvinnor får stå ut med att våra magmuskler tänjs ut när vi är gravida.(tog tillfället i akt hehe) Jag höll händerna på var sida om min mage och visade hur musklerna delar på sig så att barnet ska få plats när det växer därinne och hur de (på vissa) sedan inte riktigt kan stänga sig igen efteråt när barnet är fött. Vilket gör att man inte är lika stark i ryggen". Och så fortsatte jag att förklara att ju fler barn magen bär desto slappare blir musklerna till slut och man kan få ont ni ryggen och andra besvär, osv. (vilket jag var sjukskriven för, för ett år sedan så han vet att jag haft mycket besvär). då klappade han mig fint på magen och sa -ja men mamma jag tycker din mage har dragit ihop sig jättebra ju! hahahah jag dog nästan, han är så gullig ibland. Där kände jag att jag fick till en bra diskussion i förberedande syfte. Och att jag kan förklara vidare för honom vad jag ska rätta till så att säga. Till min minsta kommer jag nog inte säga någonting mer än att jag ska till doktorn. Får berätta lite enklare för henne sen när jag kommit hem tänker jag. Bävar inför att berätta för mina stora hua. De kommer att bli så oroliga.

Mina barn är 14,11 och 8 och jag berättade att jag skulle fixa till mina bröst då de glidit ner och nu behövde komma upp igen ;) De sa bara "ok" och sa att de skulle hjälpa mig om jag hade ont:)

Vilken tur jag hittade denna tråden, har precis samma tankar.. mina barn är 3,5 och 7, så svårt vad man ska säga för de kommer ju märka att jag har ont..

Vilka underbara barn du har :) hur känns det nu när det snart är dags? Har inte berättat för min son än (kommer att göra det veckan innan tror jag) men är rätt säker på att han kommer att ta det för vad det är och förstå :) min äldsta hemmavarande berättade jag för idag och hon tog det bra, visade ingen som helst oro för mig tack o lov utan blev mest irriterad på/orolig för hur det kommer att påverka hennes sportlov haha. Kändes bra! Så skönt att äntligen få det sagt. Väntar med att berätta för mina utflugna tills det är dags eller efteråt, har inte bestämt mig än för vilket.

Superbra tråd! Jag har en 3-åring och en 6-åring och de är fullt medvetna om att jag har problem med ryggen så jag spinner vidare på det och förklarar att jag måste operera magen för att bli starkare i ryggen så jag orkar leka mer med dem :) Får hoppas att det gör skillnad i ryggen bara :)

Supersvårt, känner igen mig med TS. har 5 barn i ålder 15-1 och tänker mycket på hur och om jag ska prata med dom.

Opererade brösten för ca 16 år sen, när min son var 2 år, han märkte ju inget så klart, dock berättade jag, flera år senare, att jag hade gjort det, när sonen var 12 och dottern 8. Min son tog det med ro, men dottern blev arg först. Jag förklarade för henne hur jag mådde av mina obefintliga bröst och att jag också hade ett bröst som såg helt deformerat ut. Jag har också varit noga med att berätta att var och en gör som man vill och ingen annan kan säga nått. Att de flesta människor har något med kroppen som de inte är helt nöjd med och har man möjlighet att fixa det så varför inte. Jag har försökt att avdramatisera det hela, att det inte är nån stor grej. Fettsög mina lovehandles för en dryg vecka sen, har velat göra det i 20 år och fick nu möjlighet. Mina barn som nu är 17 och 13 ryckte mest på axlarna, då är min son sjukt intresserad av att se bra ut och dottern tvärtom, ändå fick jag samma reaktion, tror att det kan vara för att jag inte gjort någon grej av det hela.