Hur reagerar ens nära & kära?

Jag har redan sagt till dom båda. Min pappa sa inte särskilt mycket. Och min mamma kanske inte gillade det så mkt, men hon vet att hon inte kan göra nått åt det. Har en nära relation till min mamma, men vad hon tycker spelar ingen roll. Bara jag gör det jag vill, och är nöjd så spelar de ingen roll vad dom säger :)

Min sambo, min pappa och min ena syster blev glada för min skull att jag ska göra operationen. "Bara det gör dig glad så är vi glada". Min mor däremot tyckte det var heeelt oödigt även fast hon vet hur dåligt jag mår av mina bröst som dom är nu.. Min vän blev mestadels avis.. sååå...

jag är glad för min egen skull.... sen om det inte passar nån annan så är det deras problem :) jag gör det ju för mig själv och inte för nån annan :D

Jag berättade innan och förväntade mig gråt och förmaningar. Mamma tyckte dock till min stora förvåning att det var okej. Hon tog ledigt från jobbet (vilket inte är lätte för henne då hon är chef) och var här hemma med oss efter operationen. Pappa tyckte det var totalt onödigt men när han förstod att jag hade bestämt mig så var han mycket hjälpsam. Han är överläkare och klinikchef på Sahlgrenska Universitetssjkhus så han pratade med plastikkirurgerna där för att höra vad de tyckte om mitt val av klinik och läkare. Sen hade han även långa föreläsningar om vad som är vanliga komplikationer (han har själv utfört bröstförstoringar i Tyskland, men det var i slutet på 80-talet). Det han pratade ganska mycket om var kapselbildningar.

Men som sagt, de tog det bra.

Jag berättade för min mamma innan att jag ville opa mig, hon sa att hon skulle stötta mig hur jag än väljer att göra! Hon ville till och med följa med på konsultationen för att få information om allt :)

Låter skönt att ni kunnat tala om så pass bra för era föräldrar. Jag tänkte att jag skulle ta med min mamma då jag är på besök i min gamla hemstad om ca 2 veckor. Så känner att jag behöver ha feed back från er andra.

Jag vet inte om jag kommer säga att jag bokat operationstid men jag vill i allafall få henne in på ämnet så vi kan tala om det. Då får man ut rätt mycket om vad hon tycker och tänker om det. Mamma är ju själv sjuksköterska så hon är väldigt noggran och hon kanske inte förstår det men hon själv skulle nog gärna göra en magsäcksförminskning eller fettsugning (fast hon aldrig erkännt det rätt ut). Så hon kanske kan förstå det ändå.. Hoppas jag på!

För mig är det väldigt viktigt vad just min mamma tycker hon har hjälpt mig med så mycket annat jag haft problem med därför betyder hennes åsikt ändå en hel del för mig. :)

Hejsan! Är orolig för precis samma sak. Har berättat för min mamma men inte för min pappa. Känns som det skulle bli ett himla liv ifall han fick reda på det. Min mamma däremot är inte direkt för det men vill ändå följa med på operations dagen. Känns skönt att hon accepterar mitt val, om än motvilligt och gör det bästa av situationen. Får känslan av att mammor accepterar något snabbare än pappor.

Hoppas det går bra för dig, när du väl bestämmer dig för att berätta! Jag förstår precis känslan av att "hennes åsikt är viktig", jag kände exakt samma. :)

jag berätta för mamma för 3 år sen att jag har tänkt på det sedan högstadiet en dag ska jag göra det. hon förstår, hon opa sig som 17 åring för hon mådde så dåligt så när konsultationen var bokad sa jag det till pappa som inte sa så mkt, han sa, ja *** har ju också gjort de så de går nog bra... han pratar inte känslor men jag vet att han bryr sig väldigt då han nu i efterhand ringer hela tiden och frågar om jag har ont osv ;)

så de vet, min storebror vet han sa, det är ditt val, jag älskar dig ändå.

mailade en kusin som nyss gjort en op för att få stöd varav hon mailar ut det vidare samt bifogar till mig så ja ska se.. och hon skriver till min moster+en till kusin: kan någon prata vett med lillflickan?

så där fick jag inget stöd!" hon trodde det var en idé jag fått över en natt och dömde mig på en gång, bara för att hon hade så ont och verkligen har problem men att tro att pengar löser allt, hon är snorrik men just nu ska hon skiljas så jag vet inte. riktigt dryg är hon och hennes pengar har stigit henne åt huvudet men ja.. så hon var lite tvär.. och min moster fick se en bild och sa att dom var alldeless för stora..

pojkvännen sedan 3 år har alltid vetat att ja velat detta så de var ingen nyhet..

ärligt talat så skiter jag i vad folk tycker,m det har inte rätt att få veta om de är så. berättade dock för min svärmor då hon iaf kommer märka de pga smärtan osv... hon fråga bara vad det kosta...

Maddelajna- Blir så glad åt att ni fått det så bra med era föräldrar. Ser att du också ska gå till Örjan bara 4 dagar efter mig, kul! Får nog försöka samla lite mod och tala om för min mamma. Min pojkvän förstår dock inte alls varför jag vill göra det, men han gillar allt så naturligt också, har säkert lite med det att göra med.

Kitha- Skönt att du förstår vad jag menar med att min mammas åsikt är viktig. Får samla mig nu och försöka lägga upp en fin "plan" att berätta för henne. :)

Jag har berättat för mamma men ej pappa. tror inte ens han märkt nåt haha.

Jag frågade mamma vad hon hade tyckt om jag gjorde en bröstförstoring hon svarade att hon tyckte det va onödigt men var det nåt som gjorde mig glad så va det ok. Jag svara braa för jag ska på konsultation om några dagar.

Nu efteråt har hon frågat hur det gått o fått se dem ;) Hon bara oj..du sa du inte skulle göra så stora, men de e jätte fina..sen blev hon avis för jag har större än henne nu haha.

Min syster sa typ ingenting, men nu i efterhand har hon med velat se o tyckte de va fina.

Mina vänner har vatt jättegulliga o verkligen stöttat mig o de tycker det e jätteroligt haha.

Mina svärföräldrar vet med o svärmor har vatt en klippa, hjälpt till med dottern sånt :)

Svärfar tycker det e världens roligaste sak att skämta om hahaha :)

Har nog bara fått bra reaktioner =)

Förutom en men det va för okunskap om saken.

Just det min pojkvän har varit jättepositiv o stöttat mig massor, han har också fått ta hand om mig otaliga gånger då inte ens 75S passat o jag bölat som en tok.

Kul att du fått så positiva reaktioner! Kul att din mamma nästan är lite avis på att du har större än henne och att alla stöttat dig så bra. Det är precis vad jag vill att de ska göra.
Man blir väldigt pepp att berätta när alla ni har haft/fått så bra reaktioner från alla runt omkring er. :)

Jag oroade mig jättemycket innan :) men kändes så skönt när det va gjort. O alla mammor vill sina barn väl.

Om din mamma skulle ha nåt emot det så är det för att hon älskar o tycker du e fin precis som du är =)

Haha ja det känndes faktiskt roligt att hon blev lite avundsjuk haha. Sen vet jag min mamma gärna hade gjort fettsugning

o vi har pratat om bröstförstoring förr. E verkligen underbart o haft så många som stöttat en haha nu vill alla känna dock haha

Ja, det är sant som du säger. Men hon kommer säkert förstå med tiden också att jag inte trivs med min kropp som den är och är i såfall glad för min skull säkert då :)

Jag är väl inte ensam med de där och känna, är väldigt nyfiken på hur det känns. Men förstår vad du menar, haha.

Jag berättade först för min pappa, han sa inte så mycket utan var väldigt förstående. Berätta sedan för min mamma, men hon visste redan då pappa hade skvallrat :P min pojkvän förstår inte heller riktigt varför jag ska göra det men han stöttar mig :)

Lycka till alla!!

Jag gjorde så att jag berättade det för min mamma långt långt i för väg, alltså innan jag bokat tid. Har säkert sagt det till henne sedan jag var 18 år och sen när jag väl bestämde mig så ringde jag och pratade med henne. Sedan åkte vi på konsultationen så hon kunde vara med det kändes tryggare. Hon har som de flesta andra mammor också verkar ha tyckt att det är onödigt. Men hon säger att hon och pappa är glada bara jag är det. Har aldrig pratat med pappa om det mamma fick ta den diskusionen och så fick pappa bara hjälpa till efter operationen han har aldrig sagt något om själva ingreppet bara vart hjälpsam efter. Tror nte heller han kommer nämna något om det. Mamma har i efterhand sagt att båda tyckte det blev bättre än vad dom hade förväntat sig. Jag tror att föräldrar är väldigt toleranta och accepterar det mesta när det gäller deras barn. :)