Hur reagerar ens nära & kära?

jag prova nyss en på tok för liten korsett, knappt så bröstvårtorna skymdes...

varav han säger;

- fan så läckert älskling, precis så den ska sitta (kan tillägga att han aldrig vart så glad hahaha)

- men baby du SER VÄL att den är föööööör liten (i hopp om ett, Ja älskling du har SÅ stora bröst!)

- nej nej den ska sitta så! så sexigt!

- jaha, men då opa jag väl för små pattar då säger jag och båda skrattar...

min mening är att den ska sitta bra med täckning och ett BRA stöd då den har HELT FEL storlek!

hans mening är att ju större tutte och ju mindre tyg dessto bättre! ^^

Den första som fick vet något var mim kille, och han hjälpte mig boka min första konsultation, samt så var han med på min andra. Han har varit fantastisk och kommer även vara med mig och ta hand om mig efter operationen :) När det gäller familjen så berättade jag för pappa först (då vi har bäst kontakt). Han höll på att gå i taket och började ifrågasätta mig. Men det är bara för att han tycker att jag är perfekt som jag är. Men när jag förklarade anledningen och så så blev han lugnare och väldigt stöttande, han ska vill och med komma och hämta mig och min kille efter min op. Just ja, glömde nämna att jag har världens finaste kille som kommer att vara vid min sida hela tiden ;) Efter att ja berättat för pappa var detmammad tur... Och det gick sjukt mycket bättre än väntat! Hon fatta inte varför jag vill ha större bröst (sj har hon väldigt stora och vill ha my ket mindre), men när jag förklarade så blev hon jätte glad för min skull och tyckte att det var jätte spännande! Min lillebror där emot tyckte att jag var hel knäpp och lite små dum. Men han respekterar det och stötta mig på sitt sett :) Sedan har jag enbart berättat det för mina närmsta tjej vänner, och de stöttar mig fullt ut och fågade till och med om de får se och kännan sen ^^ Tyckte att det var rätt roligt :p

Jag har nämnt det ett par gånger för mina föräldrar sen jag var 15 och ha alltid fått samma reaktion, att de tycker att jag verkligen ska tänka igenom beslutet ett par gånger extra innan jag bestämmer mig för något men att de respekterar vilket beslut jag än tar. De är helt enkelt glada bara ag är glad och vet att det inte finns någon mening med att slänga ur sig dumma kommentarer eller liknande :) För mig har det räckt med att förklara varför jag vill göra operationen för att de ska förstå.

Jag började med att berätta för min bror när vi va och tränade (han är PT). Han frågade mycket men va hela tiden posetiv :) han berättade för sin tjej och hon blev oxå glad för min skull. Sen va det dags att berätta för mina föräldrar.. Va så sjukt nervös.. Berättade för mamma på jobbet, ville ha neutral mark sas ;) Jon tog det väldigt bra, trodde hon skulle bli arg men det blev tvärt om!! Så skönt!!! Efter det berättade jag för pappa när vi satt i bilen och han skjutsade hem mig. Han tyckte det va lite onödigt men inte helt emot det. Det kändes så skönt när jag berättat för familjen så lättande :) Sen va det dags att berätta för min bästa kompis, hon har vetat att jag velat förstora brösten i typ 10år så trodde inte det skulle bli så farligt att berätta. Men när jag berättade va hon jätteanti och så kändes jättetråkigt. Hon blev typ sur på mig för att jag berättade så sent (2veckor innan op), men försökte förklara att jag inte berättat för nån just för att jag ville ta beslutet själv och inte bli påverkad utav vad andra tyckte. Va till och med tvungen att ljuga och säga att jag skulle ha ett mycket mindre implantat just för hon va så anti. Vi har inte pratat sen dess så det känns ju lite tråkigt.. Hennes mamma har implantat så förstår inte varför hon är så anti mina blivande.. Men min kille har stöttat mig hela tiden, har tom fått låna 15000 till operationen av honom :)