Hur reagerar ens nära & kära?

ssw - Känns inte riktigt som min kille stöttar mig tyvärr dock. Men ska ta ett snack med han ikväll han måste ju förstå varför jag gör det liksom.
Ja, min pappa är ju alltid den jag gått till om jag inte vågat tala om saker för mamma. Kanske ska börja med han även denna gången :).

Maddelajna - Känns som om det är en evighet till mitt operationsdatum men på något vis går det ju fort när man har kul så att säga. Gissar också på att det kommer vara otroligt skönt att berätta för det istället för gå där med en stor hemlighet som det faktiskt är.

kräftan & cima -Jag har fått lite mer mod utav både er två men också utav alla andra som skrivit här inne på som peppat till en.

Jag har hittills bara talat om det för min kille och en tjejkompis som står mig väldigt nära. Hon verkade positiv men förstod inte varför men hon var väldit frågvis och nyfiken så tror nog att hon tycker de är rätt kul. Jag har ju nära relation till min mamma som sagt men har också det till min mormor/morfar de är mina andra föräldrar i princip så där är jag väl nästa lite mer nervös. Min pappa kommer nog vara den första jag talar med, han förstår alltid och är väldigt lugn när han talar med mig om allt. Älskar honom för det!! :)

Jag lovar att berätta sen hur allt har gått med att berätta dett för mina nära och kära. Ska berätta det för ett par till kompisar men de lär nog inte tycka de är så farligt tror jag inte :) Tror de flesta blir lite avis mer där.

Stämmer nog väldigt bra med att mamma är överbeskyddande på så vis mer än pappor :)

Jag berättade för min mamma och förväntade mig en moralpredikan utan dess like men i stället möttes jag av total förståelse. Det enda hon frågade var om jag hade tänkt igenom det ordentligt och när jag sa ja så frågade hon hur vi skulle lösa det med barnpassning då ju maken följer med till Stockholm. Hon erbjöd sig att ta semester och ta hand om barnen medan vi var borta. Min älskade mamma hon är en fantastisk kvinna!! 

Jag berättade för min mamma innan. Hon förstod inte riktigt vitsen med det eftersom jag tidigare gjort en bröstförminskning. Förklarade att jag ville göra det främst för att "fylla ut" brösten och inte för att göra dem så mycket större. Men hon accepterade det iaf även om hon verkade lite nervös för vad andra skulle tycka. 

Låter så skönt när alla talar om att det faktiskt har gått bra att tala om för sina mammor. Känner också att det kommer bli en låååång pratstund hemma hos oss nästa gång jag är hemma om detta. Men ska väl bearbeta både mig själv hur jag ska tala om det och även mamma så hon verkligen förstår mig.

Önskar också jag hade lite mer förstående mamma, som ni andra verkar ha!
Hon är såklart toppen på alla sätt och vis men vissa saker är hon helt emot, skulle utan tvekan tro att bröstförstoring är en av dem!

Jag har inte bestämt mig än ang op, men jag har egentligen ingen lust att berätta om det för någon förutom min man!

Har heller inte bestämt om vi vill ha fler barn eller ej, och  i så fall vill jag vänta tills efter amning. Då kanske det inte är så många som märker skillnaden heller när man haft lite större bröst vid graviditet och amning. 🤭

Känner att det är min ensak och min mamma pratade inte med mig på hur länge som helst när jag hade gjort min tatuering (som inte syns om jag inte väljer själv att visa den!) och fast jag haft den i flera år har hon inte sett den. Så att prata bröstförstoring med henne - nej tack!

Ingen mer som har det som jag? 👎

Min mamma är feminist och tycker det är urdumt att skära i kroppen om man inte behöver det, hon är mer "man ska acceptera hur man ser ut"-typen. Först sa hon bara nej nej nej gör det inte har du inte hört om hur ont man har och det finns faktist folk som dör!! men sen förklarade jag fint för henne hur många som opererar sig varje dag och du dör ju inte av själva förstoringen utan att det spelar ingen roll vad det är för operation, det är att bli sövd som inte är bra. och sen sa jag att jag lägger framför muskeln så jag kommer kanska ha ont men inte så ont som hennes bekanta har haft (har lagt bakom). nu har hon smält det och är mer förstående. hon säger bara att det är mitt val och minja pengar men att hon inte vill veta hur mkt det kostar haha :) jag har länge vart missnöjd med mina olikstora bröst som jag också förklarade det och det går inte att hitta en enda BH för då e ena tutten för stor eller den andra för liten i kupan :( Bland mina vänner är vissa förstående, nån är avis och nån tycker det är helt onödigt. Har en tjejkompis som är som min mamma och det var lite nervöst att berätta det för henne och hon sa vad hon tyckte men är endå väldigt stöttande. hon ska tom. följa med på Måndag när jag ska opas :) Idag är det ju så vanligt med att göra nån form av ingrepp så jag tror det i regel är mer accepterat.

Jag berättade först för min sambo att jag ville göra en bröstförstoring, för att jag har väldigt små bröst, alltid väntat på att de ska bli större.. men nu efter 2 barn har det inte hänt något, förutom att de blivit "tommare". Han tycker det är idiotiskt, att man ska vara glad för det man har osv. Vi har gemensam ekonomi.. men han vill inte bidra genom att låta mig spara lite pengar varje månad, inte heller att ta lån, då han anser att det blir han som betalar i slutändan iaf. Han tjänar typ dubbelt så mycket som mig och skulle vi inte ha gemensam ekonomi hade jag bara haft råd med mat och boende typ.

Jag blev väldigt ledsen över detta och såg att min dröm om att få ett par bröst inte skulle bli sann. (Längat efter det sen 14 år.. 27 nu..)

Så jag berättade för mamma hur jag kände och om mitt dilemma.. så hon sa att hon skulle kolla med pappa om de kunde låna till mig. Hon sa bara till pappa att jag skulle vilja låna ca 40 000.. Och han sa: Vill hon förstora brösten eller?. klart hon får låna!

(Konstigt att ens pappa kan se och förstå varför man vill förstora brösten men inte min sambo..)

Gissa om jag är Glad och Tacksam!! :-)

Nu ska jag bara vänta 6 månader... har precis slutat amma.

berättade för min mamma nyligen att jag vill göra en bröstförstoring och förlarade varför jag ville. Hon försöker numera att få mig på andra tankar men de kan hon glömma. Efter 2 barn så är brösten ledsna och jag trivs inte alls med dom. jag har alltid haft små bröst men då har de inte hängt så mkt dom mina gör just nu. Jag är mest besviken att hon inte vill förstå varför jag vill göra denna operation utan försöker få mig på andra tankar 😐

Jag har berättat för min mamma. Berättade redan för dryga året sedan att jag allvarligt börjat gå i sådana tankar, och i år när det var ännu mer seriöst så var hon väldigt förstående. Hon kanske inte är glad att jag ska genomgå en "onödig" operation med alla risker som hör till, men hon förstår varför jag vill göra det och är stöttande och stolt att jag vågat ta steget. Hon ska tom hjälpa mig med halva kostnaden, helt utan att jag ens bett om det eller nåt. Jag hade ändå pengarna sparade, men hon ville att jag skulle ha lite buffert kvar efter. Hon är då för go! :)

jobbigt att inte få stöd från ens sambo.. själv lånade jag 15.000kr fast jag hade alla pengar själv men vill hellre betala av på 5 månader iställer för att länsa sparkontot mitt..  så de känns skönt att vara student och ha betalat tuttarna cash och ävdå sitta på 40.000 tack vara sparande från CSN+sommarjobb

Star79: Jag kommer inte berätta för min mamma. Hon kommer inte förstå. Hon vet ju att jag är opererad redan nu och tog det inte bra. Min pappa däremot har varit borgenär för mig så han har nog inte några problem med det- om jag nu ens ska berätta. Mamma får väl veta i efterhand OM hon märker det. Och det gör hon väl på sommaren i badkläder.....

Det låter ju som det gått relativt bra för er som berättat för era föräldrar. Jag har bestämmt mig för att först tala med min pappa och kanske till och med min morfar. De är de som stöttar och antagligen kommer förstå mig bäst.

Jag kommer säkert stå framför speglen och öva en massa innan jag talar med dem. De är ju ändå herrar man ska prata med om bröst och inte ens mamma som har ett par redan själv liksom. Men förhoppningsvis kommer det gå bra och de kommer förhoppningsvis förstå vad jag menar när jag talar om det. :)

Jag förstår dig, jag har samma kontakt med min mamma men har ändå inte berättat för henne än att jag vill göra en operation. Än så länge vet min pojkvän och nära vänner till mig om det. Får se hur jag ska göra, vill inte få massa dömmande kommentarer, även om detta är något jag bestämt mig för och jag kommer inte ändra mig vad de än säger.

Vad ledsen jag blev när jag läste detta med att din sambo satte sig så på tvären. Min f.d. sambo var likadan. Han var emot ALLA typer av ingrepp. En gång gjorde jag läpparna med juvederm när han var bortrest och när han kom hem och såg mig trackade han mig i flera veckor och sa att jag såg ut som ett jävla monster. Blev så ledsen..

Men nu är vi inte ihop längre så nu är det fritt fram för mig att bättra på min kropp, jippi! :-) Och vad kul att höra att dina föräldrar ställer upp för dig så att du kan bli mer nöjd med din kropp. Jag hoppas att din sambo kan vara glad för din skull sen när det är gjort! Önskar dig lycka till!!!

Hemskt att din förra pojkvän sa så till dig. Man gör ju allt för att man ska vara nöjd med sig själv. Det är ju det viktigaste att vara nöjd med sig själv även om man gör olika slags ingrepp.
Hoppas att allas operationer kommer att gå toppen bra! :)

Aha du ska göra en ny op? Varför en till?

När gjorde du du den första? Hur reagerade din mamma då?

Hur gamla är ni tjejer och hur gamla är era föräldrar?

Jag är snart 32 och min mamma är snart 60. Kan kanske bero lite på ålder också!? Min mamma är ju kvar i villfarelsen att det är sjömän och gangsters som tatuerar sig! 😉