Jag tar ut implantaten och transplanterar fett...

Jag har, som flera av er vet, haft en lång rad komplikationer och aldrig fått de skidbackebröst med naturligt utseende jag strävat efter. 

Nu orkar jag faktiskt inte trassla med fler olika implantat, då alla komplikationer jag haft (utom möjligen den första infektionen, då en stor del av min egen vävnad dog, men förmodligen även den) på något sätt varit relaterade till just implantaten.

Utan implantat hade jag varken haft muskelpåverkan, dubbelkonturer, rippling eller synliga kanter och synliga veck på kapseln (Se gärna menyn Av Intresse, där det finns beskrivningar av olika komplikationer). 

Ganska mycket av de senaste turerna kring mina bröst finns beskrivet i denna tråd, men jag tänkte starta en ny, då den blivit lång, och eftersom jag nu inleder ett nytt kapitel.

 Efter att ha försökt med framflytt, som förvisso hjälpte till ganska stor del mot MFD (muscle flex deformity), men inte tog bort muskelpåverkan helt, och istället - kanske delvis pga av större implantat i försök att få en bättre form - står jag inför valet att antingen injicera fett ovanpå implantaten för att försöka dölja ripplingen, eller ta ut dem och bara injicera fett.

För mig har tsorleken inte varit det primära. Min historia började med att jag sökte en kirurg för att göra ett lyft, men blev rekommenderad att lägga in små implantat istället för att slippa ärr på bröstet. Då jag hade haft en egen d/e-kupa och hade åtminstone en c-kupa, lockades jag av tanken på att slippa ärren, och tyckte att det ju ändå inte skulle bli mer än jag hade haft, så visst! Jag fick en infektion, vävnad dog och i operation två, då implantaten togs ut, hade jag bara en a/liten b-kupa kvar, och att gå från e till a på ett par år var mer än jag pallade med, så sen fanns liksom inte alternativet att nöja mig med lyftet.

Men efter en 15 år lång följetong av komplikationer, med ett sex år långt avbrott då jag trodde att inget mer fanns att göra, tills för ett par år sen, finns nu möjligheten att ersätta åtminstone lite av implantatens volym med fett, och nu åker de faktiskt ut. Mina bröst är idag inte mina vänner, utan känns mer som aliens - och ibland tycker jag mest synd om dem, för allt de varit med om.

Jag skulle aldrig ha betalat för en fettsugning i vanliga fall, har inte så mycket fett att jag tycker det är värt det, för även om jag inte är nån liten tjej har jag ganska mycket muskler och är helt enkelt lite "bred" av naturen. (Jag hade jobbat mig ner ett par kg inför konsultationen, och då sa kirurgen att jag gärna fick lägga på mig lite, så han hade att ta av!! - så slutdietat för tillfället...) Framför allt har jag inga ridbyxlår eller någon enskild depå jag gärna skulle ta bort - det ligger lite här och där, men lår och höft, samt innerknä, är väl de bästa depåerna. 

Men man tar ju helst fettet på så få ställen per gång som möjligt för att minimera jobb och läkning, så jag bad dem börja vid knäna och gå uppåt då - av följande skäl:

-att man sen ska ha kompressionsplagg på i ett par månader, och jag har hellre långa tights i januari än i april.

-att det ser mer normalt ut att ha fett runt lår och höft än att vara slimmad där efter en fettsugning, och ha kvar runt knäna.

De tar ju bara det som behövs för transplantationen, så det blir inte så himla mycket. 250 cc per ben liksom.

Får väl se om jag ändrar mig precis vid operation, om vi diskuterar läget då.

Jag är tyvärr inte så ung längre (39 år) och kan därför inte räkna med så mycket elasticitet i huden, men jag hoppas att den ska dra ihop sig någotsånär ändå. Man gör ogärna ett lyft i samband med fettinjektioner, då man behöver så frisk och opåverkad vävnad som möjligt för att det injicerade fettet ska kunna genomväxas av kärl så fort som möjligt, vilket är nödvändigt för att förse det med syre och näring så det överlever.

Jag biter nu ihop, och  inser att jag förmodligen kommer att ha riktigt trista hängbröst med 490cc implantat mindre och ca 125 cc fett mer efter den första operationen (20 dec i år, 2011). Jag får desutom inte ens använda BH på två veckor då inget får trycka emot för att fettet ska få bästa möjliga förutsättningar att fästa.

Sen kan man upprepa proceduren tre månader senare och fylla på lika mycket till. Eller, egentligen ska Per Windh, min kirurg på ArtClinic i Göteborg, injicera det dubbla, men man räknar med ett sk "take" på 50%.

Med lite tur, kan omgång två få ett bättre take, men det vågar han förstås inte lova, utan det får isåfall bli bonus. 

Så, jag får i slutändan, efter ingrepp nr två i mars/april, kanske 250 cc fett istället för mina 490 cc implantat. Plus egen vävnad på ca 200 cc, varav det mesta sitter upptil, då mitt bröstveck sänkts i omgångar, genom alla operationer. Om man nu kan jämställa de olika typerna av volym, vilket egentligen är svårt, så får jag 450 cc istället för 690. Men jag har ju haft 225 cc implantat utan att känna mig för platt - de vara bara fula och fulla av komplikationer.

Drar huden inte ihop sig, kommer jag att behöva göra ett lyft, tidigast i sommar, för att det ska gå tre månader mellan ingreppen. Så jag kommer nog att ha hyfsat hängiga bröst i sommar.😕

Men vet ni, det känns ändå rätt! Jag har aldrig tyckt om känslan av implantaten, och kan jag få egen vävnad, som ser okej ut, gör det mig inget om jag går från en f-kupa till en c/d. Bara den nu blir någorlunda fin, i slutändan!
Och jag korsar alla fingrar och tår, och önskar av tomten att jag får tillbaka något av min känsel, då nerver åtminstone teoretiskt borde ha lättare att växa igenom fett än implantat. Jag har kanske 10% kvar av ursprunglig känsel, absolut ingen erogen upplevelse utom den "psykiska", och det gör bara ont när nån rör mina bröstvårtor. 

Så, nu ger jag mig iväg på vad som förhoppningsvis blir den sista resan. Håll tummarna för mig!

Bild från jan 2014 uppladdad efter fyra transplanter plus ett antal lyft för att få det jämnt.