Lagt ut bukbilder på svullnad. Någon som känner igen sig?

Hej! Beklagar din oro. Hoppas verkligen svullnaden lägger sig snart! Jag är också svullen men mer över hela magen, som en tunna. Din kirurg får titta på det! Varför tror du att just tre stygn gått upp? Är det din kirurg som sagt det eller är det vad du tror för att det känts som det vid tre tillfällen? Jag är själv väldigt orolig för att stygnen gått upp eller kommer göra det.

Hej. Beklaglit att du ska behöva ha denna känsla för din nya mage :( Jag har tyckt så synd om dig som kräktes i början. Jag tycker du är så stark som lägger upp bilder du inte är så nöjd med samt visar upp något du tycker oroar dig. Jag förstår att du är orolig. Jag har ingen aning om vad som är normalt heller. Jag är inte så svullen som dig. Jag fettsög dock nedre rygg, har du fettsugit framsidan? Kan det i så fall göra att du svullnar mer? Hur ställer sig din kirurg till ev korrigeringar? Det kan ju kännas viktigt? Du betalar trots allt en stor summa, då ska man faktiskt få bli nöjd. Men, du är fortfarande nyopererad. Så det kommer bli bättre, det tror jag verkligen.

För övrigt är dina bröst sjukt snygga!!!

Hej, jag förstår att du känner dig förtvivlad när du är så svullen. Måste fråga.. fick du dränage efter operationen som transporterar bort vätskan? Om inte kan det vara den som gör dig svullen. Det är så stora sårytor som man öppnat upp under operationen och det är den inre sårytan som alstrar vätskan. Det hör till ingreppet att det kan bli så. Jag har hört talas om att många kliniker numera inte sätter dränage efter dessa ingrepp för att patienterna ska kunna gå hem samma dag. Ett sätt för klinikerna att spara pengar kanske.. vet inte.. Jag gjorde en cirkumferent bukplastik och fick gå hem efter 2 dygn med 4 dränage som satt kvar en vecka :). Fick tömma dom själv hemma. När jag efter en vecka tog bort dom på kliniken fylldes buken på med vätska succesivt som jag fick åka upp och tömma några gånger. Jag hade även vätska som skvalpade som en vattensäng bak på ryggen eftersom de skurit upp runt hela mig. Jag blev också svullen kring höfter och lår en längre tid och den vätskan går ju inte att tömma för den ligger inuti vävnaden - tyngdlagen gör sitt :) Viktigt att använda korsetten länge länge länge. Vill inte göra dig orolig men om du opererat dig hos en kirurg som kan sin sak så kan ju alltid saker hända ändå när man hostar och krystar efter en operation. Nu påstår jag inte alls att det är så i ditt fall men stygnen kan repas upp och muskeln slitas sönder på stället om man hostar eller krystar kraftigt. Detta kan i sin tur orsaka en blödning. Inte kirurgens fel utan vävnaden som är skör. Sen kan man ju stöta på kirurger som knutit slarviga knutar som går upp men då tror jag inte att det knäpper till som du beskrev det. Jag arbetar som operationssjuksköterska och vet att suturer kan brista bl.a. när patienter hostar direkt efter ingrepp. Därför brukar vi hålla ett tryck över buken när de ska vakna då vi vet att de kan hosta kraftigt. Tror inte din kirurg slarvat :) Jag tycker att du kontaktar din kirurg och ber honom undersöka dig och berättar exakt hur du känner. Hur som helst kan man bli rejält svullen efter dessa ingrepp som kan ta lång tid att försvinna utan att det är nåt fel, kom ihåg det! Hoppas jag inte skrämt upp dig, för det var inte min ambition, bara upplysning :) Hoppas att du kan känna dig tryggare efter konsultation med din kirurg.

Vart hittar jag bilderna Annapanna?

Hur känns svullnaden? Jag menar är det hårt eller känns det som att det är vätska? Jag var inte så där svullen men jag fettsög ingenting så har det kanske med det att göra? Annars tycker jag att det ser ut som vätska som kan behöva tömmas så kontakta kliniken så fort som möjligt tycker jag.

Hennes klinik Plastikakademin har stängt fram till den 9 januari. Det är tråkigt när man är nyopererad och kliniken inte går att nå av egen erfarenhet. Därför är mitt i terminen alltid bäst istället för vid jul/nyår samt sommarledigheten. Hoppas att du har doktorns privata nummer Anna. Allt löser sig nog oroa dig inte!

Tack alla ni som svarat. Det känns så fint att så många bryr sig!
Och även att ni som VET vad vi alla till viss del går igenom, kan och försöker "sätta er in i min sits".
Ska svara Er en och en, då jag tycker ni ställt så bra frågor och råd. Det hjälper verkligen, det sätter igång lite nya tankebanor! Så tack snälla.

Solvig:
Vad snällt av dig att skriva om din svullnad! Förstår vad du menar. Så är jag också, fast utöver ”tunnan” har jag ännu mer svullnad framtill på magen som står ut och tyngs ner.
Anledningen till att jag tror att 3 stygn har gått var då jag drabbades ordentligt av illamående av narkos blandat med överkänslighet mot medicin (samt blodtrycksfall enl. läkaren). Jag kräktes 3 ggr/h i 13 h. Vid 3 tillfällen av alla dessa, så kändes det som en byxknapp gick upp inuti magen, jag kände hur det släppte. Hann tom tänka ”F-A-N nu har jag sabbat allt” innan smärtan slog till, det var ingen inbillning. Något var det.
Och jag hoppas givetvis att det inte var stygn men jag skulle bli förvånad om det inte var det.
Som du förstår var kräkningarna en rejäl påfrestning, jag hade inget smärtstillande kvar i kroppen, fick inte ens behålla vatten. Kroppen gjorde det med reflexer så det gick inte att hålla emot alls och jag var så svag.
Efter första ”knäppet” i magen (på vägen hem i bilen) fick jag panik och bad min man kontakta kirurgen (Gunnar), detta var bara några timmar efter op. Kl 16 på em, direkt när vi kommit hem.
Han svarade att det var ingen fara, stygn gick inte upp så lätt, och det kan ha varit muskeln som gick till ”rätt plats”
/ har dock ingen aning om vad han menade med detta!
Vi lade på och hoppades att illamåendet skulle avta, men det tog fart ist och jag hamnade i en enda smärtbubbla den natten.
Vad är det som får dig att tro att dina stygn har gått upp/kommer att gå upp? Hoppas att du mår bra i övrigt! Ser att du opererades den 6:e, så då har du iaf kommit en bra bit i läkningsprocessen iaf :) Måste kännas skönt.
För varje dag blir du starkare och starkare! Heja dig!!

Och Milen: Tack för din komplimang för bröstlyftet! Det blev jag väldigt nöjd med. De blir finare för var dag.
Det är det enda som glädjer mig i allt elände just nu! :) Så det var tur att jag gjorde det också, haha!!

Milen:
Tack snälla, du!.. Ja, det var som att vara i ”förlossningsbubblan” (fast inget gott kommer ur det), man förstår inte riktigt vad som händer och man är livrädd. När det väl släppte så var jag bara överlycklig att det var över och jag levde. Just då tänkte jag inte på hur jag såg ut med svullnad och blödningar.
Jag blödde jättemycket (färskt blod) från dränagehålet vid kräkningarna så hela maggördeln var full med blod, och allt annat med… Gördeln fick jag inte ta av heller, pga infektionsrisker…
Skickade MMS till Gunnar om blödningen, men han svarade inte. När jag frågade honom på tel vid kommande tillfälle, så sa han bara att det var blod som kroppen stötte ut och ingen fara.
Trots det, verkade kvinnan bli nervös när hon såg allt blod på återbesöket.

Så ja, min start blev tyvärr traumatisk på olika sätt. Min kirurg sa att fettsugning ingick, men att jag inte hade så mycket att ta. Det skulle mest handla om att ”förfina” resultatet. Jag frågade honom på tel om hur mkt han tog, men han mindes inte. Sa att han kunde kolla i journalen när vi ses nästa gång (om 6 mån)… Jag ville nog mest veta för att förstå hur omfattande det kan ha varit. Så jag vet faktiskt inte:(

När det kommer till korrigering, så sade Maria som jag träffade på återbesöket att de skulle hjälpa mig kostnadsfritt om delningen gått upp igen. Då måste allt läka färdigt först sade hon, så det kollar man på 6 mån kontrollen.
Det kändes ju skönt, att de tar ansvar. Men man är ju ändå lite orolig innan man säkert vet det. Skulle de hävda att det inte gått upp, så kommer jag nog att kontakta någon annan part för en andra bedömning, för min egen skull.
Vill verkligen få hjälp som du säger - nu när man en gång för alla kostat på sig denna op och gått igenom allt det här. Dock är jag livrädd för narkos igen. Men det får vi ta då, då måste de behålla mig en natt och hålla illamåendet i schack, så att jag inte råkar ut för detta igen.

Ja, det känns viktigt som sagt att dela med mig av detta, att visa något annat än det som är positivt.
Jag hoppas att mitt elände kan hjälpa någon om det nu skulle hända någon annan framöver.
Om inte annat kanske man kan sätta sig själv i relation och inse att man faktiskt har det lite bättre, trots svullnad – och komma på lite positiva tankar! Tror att många av oss (oavsett storlek på problem) känner olika slags rädslor och kanske tycker att det känns tufft hur kroppen reagerar och ser ut till en början.
Det är lätt att glömma hur fantastisk kroppen är! Och hur otrolig den är som kan genomgå denna förändring och återhämtning.
Tack och kram till dig!

Sann68:
Först och främst - tack för ett så himla bra svar och för din omtanke!

Jag hade ett dränage då jag vaknade, det var dock inget som rann ut de första två timmarna, sedan var det mkt lite efter ett par promenader i korridoren. Jag vaknade från operationen kl 10.00. och kl 11.00 så kräktes jag första gången, fick ett blodtrycksfall (aldrig haft tidigare). De gav mig då intravenöst mot illamåendet jag kände och det försvann. De drog ut de två dränagen strax innan vi åkte hem kl 15.00, och de var väldigt nöjda med att det inte var något där att tala om!
Så jag var naturligtvis jätteglad för det.

Väl i bilen på vägen hem började illamåendet att komma tillbaka och när vi kom till staden där jag bor så kräktes jag i en påse i bilen, i samband med uppkastningen kom det första stora knäppet i magen.
Jag blev livrädd och började gråta, ”nu har jag förstört allt”. Det hände något och det kändes tydligt.
Vi ringde Gunnar som försökte lugna oss, han sade då att det inte kunde gå upp så lätt. (vilket skrämde mig då jag kände att det här inte var att leka med - n å g o t  h ä n d e).

Väl hemma efter att kräkningarna tilltog så började jag också att blöda på magen, vet inte varifrån, men det har slagit mig att kroppen förmodligen ”kom igång” då och att jag hade tjänat på att ha ett dränage kvar.

Väldigt sorgligt om det är som du tror, att klinikerna försöker spara in på detta. Det kan inte vara bättre varken ekonomiskt eller för ryktet om komplikationerna ökar pga man inte låter dränaget sitta kvar.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter om din svullnad.
Jag dricker minst 2 liter vatten/dag, försöker röra mig lite. Går ”längder” på vår altan med sittpauser. Längsta promenad hittills är 720m delat på 5 sittpauser. Det känns att kroppen tagit stryk av det här! Men skönt att det går bättre och bättre iaf.

Fått informationen om att ha gördeln på mig natt och dag i 3 veckor till, sedan endast dagtid – i 3 veckor utöver det. Men jag kommer att ha den längre om det behövs, precis som jag tror att du menar? Den sitter inte speciellt hårt, som jag sett att många andra på forumet säger att deras gör. De säger att deras sitter så hårt att det är svårt att andas mm. Till mig sa de att det inte skulle sitta så hårt… Svårt att veta vad som är rätt och fel? Hur gjorde du?

Gick det bra för dig i övrigt? Förstår att det var tufft med vätskan och allt. Cirkumferent snitt är ju än ännu större påfrestning för kroppen! När blev det bättre för dig?
Hoppas innerligt att du idag är nöjd med resultatet och mår bra!

Tack för att du berättar mer om riskerna för suturerna att gå upp. Du har inte gjort mig orolig :)
Däremot känns det skönt att höra vad som faktiskt kan hända. Det värsta som kan hända för mig nu är om någon mörkar något eller låtsas som att inget kan hända. Jag vill ju bara få hjälp och bli hjälpt på riktigt!
Sanningen gör inte ont, den kan bara hjälpa mig framåt.

Jag misstror inte Gunnars operation på något sätt, han är väldigt duktig. Dock är jag orolig för vad som kan hända – om det gått upp att jag inte får hjälp, eller de märker det.
Vet du om det märks tydligt eller inte ifall det gått upp? Och isåfall när börjar man märka det?

Jag är så enormt svullen att man kan inte känna något nu, och Maria (receptionisten) som jag träffade på återbesöket lät lite småsur och sa att ”det får Gunnar kolla på 6 mån kontrollen, man kommer ändå inte göra något innan. Det måste läka färdigt först”. Hon menade också på att om stygn har släppt så kan de andra stygnen hålla ihop allt ändå och att det läker ihop trots allt.
Men sade också att stygn kan gå upp utan någon större påfresning. Vilket lugnade mig, eftersom jag är så rädd att inte bli hjälpt om det gått upp (vilket jag är inställd på).

Sedan kommer jag till nästa skräck ifall jag måste gå igenom det här igen. Innan min operation varnade jag dem om att jag mått illa narskos och av morfin vid tidigare operationer som liten, då jag kräktes massor. De sa då att det var ”mer än 10 år sedan, det har hänt så mycket med narkos sen dess”, så jag kände mig hoppfull trots min fasa.

Med facit i hand så skulle de hållt mig kvar med mitt illamående de första ”kritiska” dygnen innan narkosen och morfinet gått ur, för att kunna mota med medicin mot detta. Då hade jag kunnat åka hem sedan och börjat läka som alla andra. Och det är så jag innerligt hoppas att de gör, om jag nu kommer att behöva gå igenom denna process en gång till.

Förlåt för så långt inlägg. Och tusen tack, snälla du för att du delar med dig av din kunskap!
Den kommer säkert att vara till hjälp för fler här på forumet. Kram!

Jeez: Bilderna ligger uppe på min profil! Hoppas att allt går framåt för dig!

Glimma:
Ja, det är nog en blandning av vätska och svullnad i vävnaden. Är liksom hårt också. Men när jag ligger ner så upplevs det även som vätska.

Kan det vara farligt att inte tömma? Eller handlar det mer om att man ska orka ”härda ut”?

Vad jag förstår måste man fortsätta att tömma om man väl börjat. Och att det är något kroppen ändå måste ta hand om själv. Precis som Somegirl89 skrev så har min klinik stängt tom 9/1, vilket känns väldigt jobbigt just nu.
Gunnar är ledig och jag vet inte om han är så pepp eller ens har möjlighet att öppna kliniken för min skull nu.
Så min plan är väl att vänta tills de öppnar, be dem förlänga min sjukskrivning till 4 veckor (har just nu 3), och sedan höra om de kan ta en titt på mig. Då har jag gett svullnaden 1 vecka till att kunna gå ner av sig själv.

Läste någon läkares svar på en annan sida att kroppen börjas ta upp vätska först omkring ca 3 veckor – om det stämmer, börjar den väl att ta hand om och försöka få ut det då tänker jag.

Hur mår du nu? Har sett din mage här på forumet, du är så fin. Hoppas att allt känns bra!

Somegirl89:
Var det samma för dig? Vad hände och hur gick det för dig?
Ja, jag har Gunnars jour nr. Men när vi har pratat på tel, så har han bara försökt lugna mig. Så det känns liksom inte lönt. Och framförallt inte nu när kliniken är stängd… Bättre att spara det samtalet och stå på sig om en vecka ist!

Han har ju egentligen ingen aning om hur jag ser ut. Om jag själv var kirurg skulle jag åtminstone vilja utesluta att det inte var någon fara och bedöma med egna ögon. Vi har ju så olika referenser! Om inte annat skulle jag vilja att min patient kände sig lugn.

Min blödning som verkade ”lugnt” när vi pratade med honom på tel, men verkade göra Maria nervös på återbesöket och hon frågade direkt om jag berättat för Gunnar.
Sedan höll hon själv med om att jag var väldig svullen, men sade att det kunde vara så.
Kände dock inget större förtroende för henne, vet inte om hon är sjuksköterska. Hon jobbar i receptionen och svarar på mail och bokningar. Tror att hon fått anvisningar om hur hon tar bort tejp och kompressorer och vad för info hon ska ge.
Och visst, det är väl ok. Men hon verkar inte ha någon bakgrund som visar att hon kan bedöma en patient. Och det i sig kändes läskigt efter återbesöket. Det är ju då man vill höra av någon med kompetens – att det ser bra/normalt ut!

Tack snälla för ditt pepp! Det kommer säkert att bli bra till slut! Det måste vi ju tro :) Man kan inte göra annat än att lita på att våra kliniker tar det ansvar, vi trots allt betalat för. Och att de månar om oss på riktigt!
 

Tack för att du delar med dig och tack för peppen!! :) Men fick du åka hem bara några timmar efter op? :o Jag är orolig då jag tycker som att det känns som att musklerna fortfarande är delade när jag känner med fingrarna, och att magen putar ut. Men det är lite bättre nu efter jag använt den yttre korsetten. Tror det är viktigt om man fortfarande är svullen även det gått fyra veckor för mig nu. Så jag använder den tills det känns helt bra tänkte jag. Jag hoppas du får tag på Gunnar, han måste se på din mage, om du behöver tömmas eller så. Han kanske kan se om stygn gått upp och då vet du och nehöver inte tänka på det. Jag håller tummarna för dig!! Snart kommer vi bli så fina som vi önskar :)

Annapanna, hur känns det? Mindre svullet? Jag är mindre svullen nu, har kört m tre gördlar :-)) i en vecka och det har gett resultat. Hos mig sa de att gördeln skulle sitta hårt. Kan du spänna din mer? Hittar inte dina bilder, vill du skicka i pm?

Jag är också intresserad av att operera mig av Gunnar, så jag följer tråden och hoppas verkligen att allt löser sig för dig:)

Jag tycker personligen att det är under all kritik att kliniker inte låter patienterna övernatta när det kommer till en stor bukplastik. Jag kan förstå vid bröstoperation att en kan gå hem samma dag. På min klinik hade jag fått stanna 2 nätter om jag hade behövt. Hoppas verkligen inte det handlar om pengar, fruktansvärt i så fall. De hade behövt ha kvar dig och fortsatt gett dig preparat mot illamående första dygnet. Jag lider med dig gumman, hoppas innerligt att du svart kan glädjas över din operation.

Hur skickar man bilder i PM? :)