Varför gick allt fel för just mig? *ledsen*

Lilla du, jag läser och tänker på dig, skickar så mycket styrka per telepati som jag kan. Ge inte upp, din man förstår säkert även om han inte är lycklig över situationen!

Säg till honom med jämna mellanrum hur tacksam du är för hans stöd, så klarar han det nog, ska du se!

Ingen kan begära att du skulle ha förutsett det här, ha "förebyggt" eller gjort nåt annat, så du ska ha lika lite dåligt samvete som den som får nån annan allvarlig sjukdom. Kom ihåg det! Om din väninna fick tarmvred typ, och därföpr inte kunde vara så pigg med barnen - skulle du komma på tanken att klandra henne? Tror inte det...

Samvetet kan du be fara och flyga, men uppskattande ord till dem i omgivningen som ställer upp är ju däremot aldrig fel.

Det är en period som efteråt kommer att ha varit ganska kort i ditt liv, men som just nu tar din energi. Du måste våga se framåt, se så tydligt framför dig som du kan ditt friska liv, vart det är du vill och ska.

Bara en tanke; silikoninläggen täpper inte till nu då, så dina sår inte kan andas?

Jag följer Din tråd Mallory... skriver bara inte så ofta för att jag helt enkelt inte vet vad jag ska skriva mer! Men Du ska veta att jag lider med Dig - och önskar att jag kunde göra något mer för Dig än att skicka min medkänsla på det  här forumet!

En sak måste jag hålla med tidigare "skribenter" om. Du har inte gjort något fel, Du har inte gjort Dig förtjänt av det här, och folk i Din omgivning bör ha förståelse för hur jobbigt det här är för Dig (och skulle varit för vem som helst). Dom som inte kan visa den förståelsen ska Du helt enkelt strunta i, och det verkar Du ju göra också, så det är bra.

"Hang in there", och kämpa på!

KRAMAR

Marina: Tack för ditt stöd kära du!! Och du har rätt i det du skriver och jag tycker ju egentligen som du, men svårt att få bort dumma tankar ibland bara, spec när vissa är rejält duktiga på att få mig att känna mig värdelös...

Ang inläggen, jag har testat dom en gång, och använder dom inte ännu, tänkte detsamma som du och väntar tills såren läkt :) Men skönt att ha dem hemma.

Klär mig medvetet istället, så det inte skall synas, vilket jag är rätt duktig på, i över tio år har ja ju försökt dölja mina enorma tuttar , fast typ tvärtom nu då haha.

Sweedie: Vad du är go, och tro det eller ej men uppmuntrande och stöttande ord hjälper enormt! :)

Nej jag vet, och försöker verkligen tänka som du skriver, jag har inte kunnat förutse detta, men på något sätt så får jag dåligt samvete ändå, och vet ju om att dom på jobbet har det tungt nu. Fått höra från arbetskamrater..då får jag ont i magen. Dom menar inget illa dom säger att dom gärna gör det för mig.

Men kan inte låta bli att bli ledsen, och jag känner mig som en kedja kring min familjs fot, att jag hindrar dem på något sätt, både ekonomiskt och upplevelse mässigt nu i sommar.

Dock måste jag påpeka att jag är lycklig över tiden jag får med mina barn, inte varit ledig på över två år och räknar mig visserligen inte som ledig nu heller, men fy sjutton vad jag älskar att få tid med dom, kunna sätta mig och läsa en bok, kunna kramas, mm.

Tänker på dig, Mallory, och hoppas att allt snart vänder till det bättre!! Stor kram!

Miramee ??? Läs tråden ? 🙂

Ja nu har jag lusläst. Förstod inte att det hela sker nu. Trodde det var en gammal tråd, och att hon bara slutat skriva helt plötsligt.

Lider verkligen med dig Mallory. Hoppas det blir bättre snart. Kram!

Hej!

Idag var jag på sjukhuset, jag har fått med mig mer lapis hem att applicera mitt i såren...lite läbbigt kan jag säga och det svider fruktansvärt efteråt! Men det ska ta död på alla ev bakterier som gör att det går så långsamt i mina sår.

Det värsta, som varit värst, alltså det med nekrosen och som pumpen fått sitta i, ser nu himla bra ut! Det är inte snyggt, men det går framåt. Det är ju precis i vårtgården. Och jag har förlorad delar av vårtgården, och det är en grop där. Dom var ju tvungna att gröpa bort och klippa bort nekrosen.

Det som nu är värst och som aldrig ger sig, som läkte fel och som bildade svallkött, det längst ned under bröstet i mitten av snittet, det är fortfarande öppet, sen har jag ju mitt på tutten med, som också fortfarande är öppet, och det är dom lapisen skall appliceras på.

Ssk trodde inte jag kan jobba på ett tag än så jag ringde jobbet idag och sa i alla fall att nästa vecka blir d inget jobb. Fick prata med en annan och hon var supertrevlig, inga problem sa hon! Fatta inget, det som varit sååååååååå hemskt krångligt....jaja. Skönt det i alla fall.

Jag känner mig lite som i en dimma, orkar inte tänka på tutten så mycket, försöker att fokusera på familjen istället. Kommande operationer och annat får vänta. Orkar inte ta itu med allt, orkar inte tänka på vad som hänt, och vågar inte tro på förbättringen, även om jag är glad så väntar jag lite på nästa bakslag. Samtidigt som jag är trött på det och hoppas det får vara nog nu!

Alla frågar ut mig, och tycker det är lite jobbigt, orkar liksom inte snacka om det hela tiden. Men jag är ju ute mer och träffar folk som kanske bara pratat med gubben och dom undrar och ställer tusen frågor...svarar ganska kort och försöker att inte göra det till en roman. För det blir det ju om jag börjar, vilket jag känner att jag inte vill heller till vem som helst.

Nå, skall träffa en läkare på fredag, och fotograferas, fotona skall skickas till Gbg där jag tydligen skall bli opererad senare.

/Mallory

Åh vad roligt att höra att det går framåt om än så långsamt!! Tänker på dig! Kram!!!

Du förtjänar alla framsteg du kan!!

Glad att höra att det verkar vara ett sår mindre som inte vill läka i alla fall! Och Du gör helt rätt i att inte tänka på allt framtida just nu. Spar Din ork till att läka!

Kramar

Skönt att läsa att det går lite lite bättre för dig, det går åt rätt håll. :)

Vilken klinik ska du op på i Gbg? Varför just gbg?

//Missgbg

Härligt, hoppas det går fort när "båten väl vänt"!

Vi flydde till svärmor i en vecka ut på landet.

Fortsätter med lapisen och en vecka till sjukskrivning, inte skorpa nedtill idag och precis applicerat på lapis, svider som faaaaan.

Fick fota på studio i fredags och en läkare kolla på mig, så fortsatt sjukskrivning tills det blir skorpa.

Skall få snacka med kurator nu på fredag när jag ändå ska till sjukhuset. Får väl se om d hjälper.

Nu är jag i ett läge där jag inte orkar med något utan bara trallar på liksom, lever utan o tänka på tutten.

Plus att min farfar dog igår så är väl inte tipp topp i sinnesstämmning.

Ja för att det jobbar en duktig läkare i Göteborg. Han hade jobbat i Skövde förut men nu förflyttats till Göteborg. Fattar inget, men det är ju inte mycket jag har att säga till om...

Nåväl, får se hur de blir!

Tack Lovely Lily!!

Är lite svajjig i sinnesstämmning...och ganska känslig för intryck och beteenden :-/ DET är jobbigt.

Men känner mig i stort bättre än för nån månad sen.

Fast jag har hamnat i någon slags förnekelse grej, tänk inte, titta inte på d, så finns det inte ungefär.

Men får se vad som säger på fredag.

Tyvärr är ett sår värre, oroar mig för ytterligare nekros där.. :(

Lilla vännen, tänker på dig och skickar många varma kramar!

Men jag tror det är rätt att inte tänka så mkt på just det, lev på som du gör!

Hur går det för dig Mallory?