Varför gick allt fel för just mig? *ledsen*

Innan har detta varit ett anonymt forum för mig där jag vräkt ut mig allt, vilket har varit otroligt skönt!

Jag är inte längre anonym och det fick min värld att rubbas lite, känner mig bevakad och har lite lust att skriva . Inget ont mot någon, men det är så det känns just nu.

Dock massor att skriva....

Japp, och lämnat ut mig totalt här, funderar på att ta bort mitt konto.

För har en sett kommer fler se. Och det är ju inte bara om op jag skrivit.

Bor i en skit håla där skvallret florerar och en höna av en fjäder osv....

Fast å andra sidan blir jag lack och vill fortsätta skriva som innan för jag behöver det verkligen. Händer saker fortfarande. Senast idag blev min värld rubbad igen. SUCK

Men va fan 🙁
Skit att det blev så. Detta är ju det perfekta stället annars att säga allt man inte kan säga annars.

Stor kram

Många många kramar Mallory!! Känner du själv att du behöver, och vill, fortsätta skriva så ska du absolut göra det! Kanske kan du skaffa en lösenordsskyddad blogg? Eller skapa ett nytt användarkonto?

Då undrar man ju vad Dina "fina" vänner som verkar belacka Dig och hänga ut Dig gör härinne själva. Eller gräver dom bara runt efter skit på nätet för att kunna göra livet surt för andra? Har Du funderat på att flytta 😀Verkar ju inte vara världens trevligaste människor som bor på Din ort direkt. Och hoppas dom läser det här och förstår vad vi andra tycker om dom 😀

KRAMAR och jag skulle jättegärna vilja höra hur det går för Dig! Tänkte på Dig senast igår!

Tycker du ska göra som Jennaa här säger, skaffa en blogg med lösenord som du sen skickar i pm till dom som följt dig här ett tag, de vet du ju är säkra. Jag skulle vilja fortsätta följa din resa men förstår om du inte orkar med tanke på idioterna som har så tråkiga, bittra och tragiska liv att de måste gräva fakta om dig. Säger en del om dom tycker jag.

Styrkekramar till dig!

Usch, jag hoppas det löser sig på det sätt du vill Mallory! Jag vet hur det är att ha "falska" människor i sin omgivning och det kan ju vara bland det värsta som finns. Speciellt i en situation där man behöver all support man bara kan få.

Det är ju lätt att säga när man inte är i situationen - men det "roligaste" skulle ju vara att bara skita i det och fortsätta skriva. För som många innan mig skrivit - det är inte du som är "boven" här inne :)

Den som vill ösa ur sig skit om det här, får ju anstränga sig - vad de än säger lär ju svärta ner dem själva betydligt mer än dig!

Igår blev jag friskförklarad av mitt sjukhus. Han tyckte inte jag behövde komma dit någonsinn igen. Jag behövde inga fortsatta operationer och han visste inget om vad som lovats mig.

Jag har fortfarande öppna sår, jag är väldigt ledsen och i chock.

De har pratat om rekonstruktioner i Gbg, och fortsatta besök på sjukhuset där jag tillhör nu tills jag är läkt, vilket jag inte är, har fortfarande öppna sår! Som förut läkt fel.

Inga instruktioner om hur jag ska göra med såren, bara hej då, här får du fem plåster och bye bye.

Kan säga att diarren, har fortgått ända sen i måndags när FK ringde och började luska, och fortsätter således nu när jag står här, blottad och kränkt. Med missbildad kropp och ingen tänker hjälpa.

Jag har inte skrivit på ett tag men jag har följt dig iaf!

Åh herregud säger jag bara!

Då kan det ju inte få gå till!?

JAg förstår att du inte har mycket ork kvar men stå på dig och kräv hjälp!

Stor kram

Jag kände hur korridoren snurrade, jag fick en Panikångestattack där och då och kände hur magen vände sig ut och in.

Drog ut mamma därifrån för jag valde att ej fortsätta diskussionen med en vägg.

Satt och grät tio minuter, sen på hemvägen grät jag men ilskan började komma.

Men jag är mest ledsen, och lamslagen, fattar INGET!!!! Och att stå där och visa upp sig, naken och sårbar och människan sedan säger att jag minnsan inte skall behöva operera mig, utan kan försöka tejpa för att få snygga ärr. Jag dog lite.

Kränkt, förnedrad och nedtryckt. Mina upplevelser blev där och då förminskade, ihoptryckta till en bajskorv och nedspolad i toaletten.

VAD FAN HAR HAN ÖGONEN! DET GÅR INTE TEJPA, det är redan försent!!!! JÄVLA IDIOT.

OMG...så får det ju bara inte gå till...=(

Vet inte om det hjälper, men det går ju att göra en LEX MARIA (http://www.1177.se/Regler-och-rattigheter/Lex-Maria/).

Håller tummarna för dig

Kram

Min kurator skulle höra med dom idag vad dom håller på med.

Min mamma ska ringa strax med, för extra förstärkning.

Jag orkar inte just nu.

VILL inte. Och framförallt, litar inte på någon längre. Helvete, jag som känt mig trygg där hela sommaren......FUCK.

Jag finner inga ord :(

Det enda positiva jag kan se av det du skrivit är i alla fall att du har din kurator och din mamma med dig!!! Ensam är inte alltid starkast, så det är skönt att du har någon/några omkring dig som kan hjälpa dig med detta!

Jag vet inte vad jag skulle gjort om jag varit i din sits Mallory. Kanske satt mig på akut-avdelningen på sjukhuset och bara suttit där tills någon tog mig på allvar och hjälpte mig (även med en plan för framtiden).?

Jag håller iaf tummarna för dig och skänker en tanke!

Saknar ord... min mamma har storaproblem med magen och får extrema smärtor då hon måste uppsöka akuten för att det kan vara livshotande, och där har jag börjat få väldigtväldigt lågt förtroende för läkarvården i detta land. Men det Du nu berättar tar ju bort det sista uns av förtroende. I morgon är det jag som skaffar mig en privat sjukvårdsförsäkring! Fy faaaaaan!

Kan ju inte mer än att önska Dig allt väl, och hålla tummarna hårt hårt att Du får hjälp genom dom som står på Din sida!

Stor Kram

Ge inte upp! Först och främst måste de ju ha bedömt att insidan av brösten är ihopläkt? Bara det yttre kvar? Gör nu din del av saken, så ingen kan skylla det minsta på ig, tejpa enligt instruktion och hör av dig till dem om något förvärras.

När du väl är helt läkt, tycker jag du ska visa förebilder och ditt nuvarande resultat och ta det därifrån. En ärrkorrigering är ingen stor grej, man skär bort de gamla och gör smala nya, det borde vara dt minsta. Om du har stor skillnad i storlek då du är färdigläkt, tycker jag att du ska bråka med dem igen, inte ditt fel att det blev så! Men se nu till att läka först och främst, det måste vara prio 1, innan dess går det ändpå inte att korra..!

Att de säger en sak nu betyder inte att den är huggen i sten för evigt! Kan de ändra sig en gång, kan de göra det igen!

Styrkekram!