Vi som har/ska göra bukoperation 2021

2 veckor och 5 dagar kvar…. Läser ihjäl mig på operationsberättelser, info, bloggar m.m.

Känner mig såååå taggad och jätterädd samtidigt. Tankar som ”är det verkligen värt det”, ”ska du riskera livet och ha två barn utan mamma bara för att få tillbaka funktion och få platt mage” och andra neggotankar far genom mitt huvud. Är jag ensam?

Skånskan skrev:

2 veckor och 5 dagar kvar…. Läser ihjäl mig på operationsberättelser, info, bloggar m.m.

Känner mig såååå taggad och jätterädd samtidigt. Tankar som ”är det verkligen värt det”, ”ska du riskera livet och ha två barn utan mamma bara för att få tillbaka funktion och få platt mage” och andra neggotankar far genom mitt huvud. Är jag ensam?

Hej!

Nej jag har tänkt exakt samma tusen gånger om!
Men jag är ialf på andra sidan och även här får man de tankarna . Men på sikt tror jag verkligen att det är värt det, men man ska också vara beredd på återhämtningen, både fysiskt såklart men främst den mentala biten.
Men lycka till med din op ❤️

Det är 3 veckor sen min op och jag känner mig mer och mer som mig själv. Sover äntligen bättre och är mer rörlig. Är fordrande ganska långsam men kan ändå göra allt ( förutom att lyfta).

Så återhämtningen har gått bra, det är först nu man börjar orka tänka på resultatet. De första dagarna vill man bara må bättre och har lite ångest över att man gjort detta. Tror man främst får det när man har barn och det blir så tydligt att man inte orkar/ kan göra allt som vanligt.
Men som sagt, ställ in dig på att må lite dåligt mentalt också. Det fysiska är lättare( tyckte jag). Och mår du bara bra så är det en bonus :)

CB79 skrev:

Det är 3 veckor sen min op och jag känner mig mer och mer som mig själv. Sover äntligen bättre och är mer rörlig. Är fordrande ganska långsam men kan ändå göra allt ( förutom att lyfta).

Så återhämtningen har gått bra, det är först nu man börjar orka tänka på resultatet. De första dagarna vill man bara må bättre och har lite ångest över att man gjort detta. Tror man främst får det när man har barn och det blir så tydligt att man inte orkar/ kan göra allt som vanligt.
Men som sagt, ställ in dig på att må lite dåligt mentalt också. Det fysiska är lättare( tyckte jag). Och mår du bara bra så är det en bonus :)

Jag skäms lite över att jag skall göra operationen, känns som jag har största dubbelmoralen man kan ha. Tycker alla andra är fina oavsätt hur de ser ut säger detta även till mina döttrar ändå kommer jag göra en full bukplastik själv. Det är här min mentala bit spökar med mig . Någon mer som känner såhär ?

Sov / ska ni sova över på kliniken eller har ni åkt/ska åka hem samma dag som op?
För min del så åker man hem samma dag och det börjar kännas lite halvläskigt nu.

Ema82 skrev:

Sov / ska ni sova över på kliniken eller har ni åkt/ska åka hem samma dag som op?
För min del så åker man hem samma dag och det börjar kännas lite halvläskigt nu.

Jag ska göra lite mer än bukplastik så det påverkar säkert men jag stannar 2 nätter. Eftersom jag är så ”stor” som syns på mina bilder så blir det en ganska omfattande operation så jag antar att det är därför jag är kvar en extra natt. På AK verkar det som att man alltid stannar minst en natt.
Var ska du operera dig? Såg att det var ca 1 vecka tidigare än mig.

Skånskan skrev:

Ema82 skrev:

Sov / ska ni sova över på kliniken eller har ni åkt/ska åka hem samma dag som op?
För min del så åker man hem samma dag och det börjar kännas lite halvläskigt nu.

Jag ska göra lite mer än bukplastik så det påverkar säkert men jag stannar 2 nätter. Eftersom jag är så ”stor” som syns på mina bilder så blir det en ganska omfattande operation så jag antar att det är därför jag är kvar en extra natt. På AK verkar det som att man alltid stannar minst en natt.
Var ska du operera dig? Såg att det var ca 1 vecka tidigare än mig.

Ska bli intressant att följa dig "Skånskan"!
Har själv gjort bröstlyft och fettransplantation till brösten. Har även gjort halslyft och fettsugning.
Har en tid för bukplastik den 21 dec men står på återbudslistan också så det kan bli när som helst.

MiniMimmi skrev:

CB79 skrev:

Det är 3 veckor sen min op och jag känner mig mer och mer som mig själv. Sover äntligen bättre och är mer rörlig. Är fordrande ganska långsam men kan ändå göra allt ( förutom att lyfta).

Så återhämtningen har gått bra, det är först nu man börjar orka tänka på resultatet. De första dagarna vill man bara må bättre och har lite ångest över att man gjort detta. Tror man främst får det när man har barn och det blir så tydligt att man inte orkar/ kan göra allt som vanligt.
Men som sagt, ställ in dig på att må lite dåligt mentalt också. Det fysiska är lättare( tyckte jag). Och mår du bara bra så är det en bonus :)

Jag skäms lite över att jag skall göra operationen, känns som jag har största dubbelmoralen man kan ha. Tycker alla andra är fina oavsätt hur de ser ut säger detta även till mina döttrar ändå kommer jag göra en full bukplastik själv. Det är här min mentala bit spökar med mig . Någon mer som känner såhär ?

Ja absolut, jag känner igen mig. Men jag har försökt att tänka att jag valt att göra detta mycket utifrån funktion och ork. Jag vill orka/kunna göra massa med mina barn. Springa, hoppas, stå på händer( hehe kanske inte). Inget av det har ju gått med maghänget och den delade bukmuskulaturen.
Dessutom har jag fler än en gång låtsats inte vilja bada, fast jag egentligen älskar att bada men helt enkelt inte velat visa mig i baddräkt.
Så visst är det utseendet men det är också allt det där andra det förhoppningsvis möjliggör, och känslan att känna igen sig i sin kropp och därmed vara en bättre mamma/ partner etc

CB79 skrev:

MiniMimmi skrev:

CB79 skrev:

Det är 3 veckor sen min op och jag känner mig mer och mer som mig själv. Sover äntligen bättre och är mer rörlig. Är fordrande ganska långsam men kan ändå göra allt ( förutom att lyfta).

Så återhämtningen har gått bra, det är först nu man börjar orka tänka på resultatet. De första dagarna vill man bara må bättre och har lite ångest över att man gjort detta. Tror man främst får det när man har barn och det blir så tydligt att man inte orkar/ kan göra allt som vanligt.
Men som sagt, ställ in dig på att må lite dåligt mentalt också. Det fysiska är lättare( tyckte jag). Och mår du bara bra så är det en bonus :)

Jag skäms lite över att jag skall göra operationen, känns som jag har största dubbelmoralen man kan ha. Tycker alla andra är fina oavsätt hur de ser ut säger detta även till mina döttrar ändå kommer jag göra en full bukplastik själv. Det är här min mentala bit spökar med mig . Någon mer som känner såhär ?

Ja absolut, jag känner igen mig. Men jag har försökt att tänka att jag valt att göra detta mycket utifrån funktion och ork. Jag vill orka/kunna göra massa med mina barn. Springa, hoppas, stå på händer( hehe kanske inte). Inget av det har ju gått med maghänget och den delade bukmuskulaturen.
Dessutom har jag fler än en gång låtsats inte vilja bada, fast jag egentligen älskar att bada men helt enkelt inte velat visa mig i baddräkt.
Så visst är det utseendet men det är också allt det där andra det förhoppningsvis möjliggör, och känslan att känna igen sig i sin kropp och därmed vara en bättre mamma/ partner etc

Så bra och fint beskrivet. Så känner jag också. Först och främst funktionen så jag äntligen kan träna ordentligt igen men också slippa oroa med ständigt om jag ska få frågan om jag är gravid. Går åt så attans mycket energi till att ständigt känna oro och inte bara vara!

Jag har dessutom gått i terapi för att bli snällare mot mig själv och det har verkligen hjälpt, därför vågar jag idag göra operationen då jag tror jag har realistiska förväntningar och en bättre inre dialog.

En vecka kvar idag för min del.

Hur snabbt återgick ni till arbetet / hur länge var ni sjukskrivna? Ni som ej har tungt / fysiskt jobb.

En vecka kvar idag för min del.

Hur snabbt återgick ni till arbetet / hur länge var ni sjukskrivna? Ni som ej har tungt / fysiskt jobb.