Varför gick allt fel för just mig? *ledsen*

I know the feeling, har ju med ett stort hål :-O Nekrosen dom skar bort är precis i vårtgården samt vävnad som var vanligt bröst innan. Stort och så blir de bara djupare ändå...så paniken är ju ständig.. :-(

Hoppas detsamma för dig! Att det går så bra som det kan och att de kommer se så bra ut som det bara går när det läkt!

GUD.

Blir så jävla trött.

Idag har jag sett resultat av denna förjävliga uppluckringen av vävnad...bröstet är ännu mindre...och det är synligt....VÄLDIGT.

OCH jag vill bara lägga mig i koma och inte tänka. Ser ut som ett missfoster. Ont har jag med.

Och det andra bröstet var ilsket rött efter tejpen, ok inget farligt men känns som att nu får det fanimig vara NOG

Skickar en massa styrkekramar till Dig!

Massa varma kramar!

:-( tack vad ni är gulliga.

Ledsen att jag brukar ovårdat språk, men är så uppless bara!!!!

Plus att jag tror jag får min mens i dagarna och bara det gör ju allting värre.

Vad ni är gulliga.

Det enda stället där jag liksom kan skriva av mig ordentligt. Rätt ut.

Är ju inte många som jag berättat för. Orkar helt enkelt inte. Plus att jag bor i en småstad där djungeltrumman färdas på en millisekund och...äsch orkar bara inte.

Vill inte att skvallerfolk ska diskutera min tuttar liksom. Och spekulera i min misär...

Det har vi nog alla full förståelse för.... skriv av Dig... så mycket Du vill och precis hur Du vill :) Du kommer aldrig få annat än sympati av mig i alla fall... och förmodligen alla andra också!

KRAM

Skriv, skriv och skriv, hur mycket du vill och orkar, det brukar kännas lite lättare när man har fått "lätta på trycket"! Vi finns här och vi bryr oss!

Har precis läst igenom dina inlägg här och saknar egentligen ord. Lider verkligen med dig, som någon annan skrev detta är verkligen ingenting man önskar sin värsta fiende.

Hoppas verkligen att det vänder för dig snart så du kan få börja känna att lite hopp återvänder, på de som jobbar inom vården låter det ju som att resultaten brukar bli mycket bättre än vad man tror när man är mitt i det, så blir det säkert för dig med :) Kan dock inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara för dig just nu. Fortsätt skriva av dig, tror absolut det är bra att få ur sig!

Stora styrkekramar till dig, jag håller tummar och tår för att det snart vänder!

TS, fina du... Inte ska du be om ursäkt för att du vill prata av dig och är less! Vi finns ju här pga av en orsak, och det är ju för att stötta och hjälpa och pusha varandra! Jag hoppas att det snart vänder för dig och under tiden, skriv skriv skriv skriv!!!! Kram kram kram

Vad gulliga ni är allihop!

Update:

Idag fick jag i princip kastat i ansiktet att jag borde åka till kliniken som opererade mig istället för bara två mils resväg, åka varannan dag i över en timme...för det har uppstått nån debatt...

Blir så jävla trött, hela besöket handla om det där och fattar inte ens varför JAG? ska behöva höra skiten, innan dom ordnat något. Det är ju landstinget som betalat, INTE privat. Skit samma tycker jag har rätt att få vård så nära hemmet som möjligt plus att där jag är nu har dom ju tagit hand om mig sen jag var tvungen att åka in akut!! Privat kliniken har inte ens hört av sig och släppt mig för längesedan.

Så jag hann inte ens få fram att jag nu har problem med andra tutten, och är orolig över den osv osv...suck...

Grät när jag kom ut för kändes så jävla kränkande...massa snack om pengar o fanskap. JAG BRYR MIG INTE. Dom kan slåss om vem som ska göra vad och sen kan dom prata med mig. Dock inflika jag mina åsikter, och att jag inte känner mig trygg med att åka tillbaka till kliniken...faktiskt....men tror inte det hjälper.

Ssk skulle ringa på eftermiddagen när hon ringt kliniken. Men jag satt kvar på sjukhuset och grät när hon ringde, orkade liksom inte åka hem var tvungen o landa lite...så säger hon att "konflikten inte går att lösa just nu", men att hon bokat en läkartid imorgon bitti för att såren läker fel, det har bildats "Svallkött" istället för att läka ordentligt har alltså kroppen försökt täppa till hålen med omogen bindväv bara för att täcka håligheter...det betyder att ingen ny hud kommer bildas där, det läker inte nerifrån såret och uppåt utan nån provisorisk skit som kroppen tar som nödlösning. dock fatta jag inget av vad hon sa i telefon.

Blev rätt satt på pottan kan man säga, så imorgon åter ett ingrepp, operation, men hon sa INGET om detta när jag var inne tio minuter tidigare hos henne! Utan sa att det såg ganska bra ut!! första ggn jag hört det så jag blev glad. Men sen får man detta när man gått ut o gråtit...och...alltså...vad FAN!!!!

Känner inte för att åka dig imorgon eftersom dom ändå inte vill ha mig där. PENGAR pengar pengar...

Men jag då?

Åh herregud vad folk kan bete sig...... DU HAR ALL RÄTT I VÄRLDEN ATT FÅ VÅRD VAR SOM HELST!!!! Jag antar att det är på en vårdcentral eller ett sjukhus du går? Det är ju för tusan DÄR DE GÖR såna grejer!? Klart du ska ha så kort resväg som möjligt!!! Aaahhh, jag blir så förbannad! Att de sen drar in DIG i SINA diskussioner, helt fel!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, önskar jag kunde göra något... Många, många kramar till dig!

Det är verkligen under ALL kritik! Har dock länge hävdat att sjukvården i detta land inte längre är något vi kan vara stolta över. Det här är ytterligare ett bevis på det. Jag SKÄMS å deras vägnar!

Kramar till Dig!

Fy 17, hur kan de bara med att blanda in DIG i kostnadsdispyten, när det ändå är landstinget??

Hör det till god omvårdnad att stressa en redan tyngd och orolig patient med det, det kan de väl lösa sinsemellan?

Det där med att vävnaden rinner ut i form av var känner jag igen, min rann inte ut då förstoringen hade gjorts genom brösthålan, men när de tog ut implantaten efter 3 (?) månader var det inte mycket kvar av min ursprungliga vävnad på något bröst.

Jag bara funderar, har du god näringsstatus, finns det nåt du kan göra i den vägen, äta zink, q10 (som ju ska syresätta vävnaderna), magnesium eller nåt??

Mallory - du har PM från mig... Ju snabbare svar desto bättre.

tack alla söta för stöd och pepp, jag behöver det verkligen!!!! Ni är guld.

Update: Ja I tisdags fick jag ju träffa en läkare, dock en ny läkare som jag inte träffat innan. Och en ny Ssk, semestertider ni vet.

Så dom fick ju ställa massa frågor och ta reda på saker och ting ifrån mig med. Men dom mätte såret uppe på tutten vid bröstvårtan där, hålet hade blivit djupare och det vägrar läka...

Och de såren som är på nedre delen av tutten är ett av dom svallkött på.

Ja dom fotograferade, dels pga av semester tider, och sen sa ssk något om skadestånd? Inte för att jag tror att jag kan få det men men. Så om det är någon ny som kommer kan dom kolla förra fotot och se om det är något som ändrat sig.

Dom kollade även högra bröst för jag har kännt d knepigt där, men det såg fint ut, men huden är irriterad av tejpen och även irriterad pga av att dom tog stygn där förra veckan. Men annars bra.

Så dom satte ett drän, så såret skall hållas öppet, gjorde svin ont, men relativt fort gick d över. Tvätta och la om de andra såren.

Jo dom sa att jag kommer behöva gå varje dag framöver ....2 mils resa varje morgon.

Men i onsdags var jag ju "Ledig" så firade nationaldagen som någorlunda "frisk person" (Dock fick vi frångå det vanliga med släkten för en person var sjuk där och jag vill ej riskera ny infektion)

Men hade det skönt och var trevligt att slippa åka till sjukhuset!

Torsdags: Då glömde jag det där dränet jag fått med mig hem kofi andrän tror jag dom sa, men dom kunde göra likadant men med en steril handske. Såret där uppe var djupare ändå.

Men omläggning och fick ny tid idag.

Fredag: Idag, kom en av de två Ssk som jag normalt har nu där på Kirurg mottagningen. Hon sa att vi behövde diskutera med allvarlig röst.

Hon ville sätta en vakumpump.

Jag hade inte hunnit äta, försov mig, och var ändå allmänt grinig. Min mens som skulle kommit förra veckan har fortfarande inte dykt upp, vilket oroar mig endel. Jag har återigen fått svamp i underlivet, 3 ggn på en månad. Och fått ont i två visdomständer.

Lägg på att jag drömt mardrömar om brösten varje natt denna veckan. Inatt drömde jag att båda brösten sprack och allt bara forsa ut och två skinnpåsar som hängde ända ned på magen var det enda som fanns kvar.

Vaknade svettig och i panik. Ja just det, haft feber tre kvällar i rad...ej hög...men ändå.

Kroppen är liksom i strejk känns det nu.

Nå att i detta utgångsläge få höra att jag ska få en vakumpump, var inte för mig en trevlig nyhet. Jag har sett en förut IRL och den låter som en kaffekokare dygnet runt. Det är inte direkt diskret att gå med en slang under kläderna som sedan hänger ut och sen en väska som låter.....

Men, eftersom såret det som är värst inte läker på egenhand...ville hon det för min skull.

I skrivande stund sitter jag med min "kaffekokare" och undrar vad jag egentligen tänkte den dagen jag tackade ja till operation.

(Dålig dag.)

Skulle åkt till Gbg och sovit hos en kompis i helgen, utan barn bara jag. Kommit iväg och få se annat än mitt hus och sjukhuset.

Men känner att jag inte kan sitta på tåget med denna väska, plus en portfölj liknande en sån man har en borr i, som laddaren till denna pump ligger i. Plus min egna packning...

Och så har jag ju inte direkt lärt mig denna manick och känner mig osäker på allt! Vet att d finns sjukhus som kan dessa i Gbg med men känns ju tryggt att va hemmavid ändå....

Men jag känner mig instängd....och ensam...karln jobbar ju ständig kväll...så .

Jag har ju mina tre ungar men jag är mest en trött och ledsen mamma nu....fan.

/ Många kramar

ps:  Jag vill ju ha sådär fina tuttar att alla utropar "Åh vad fina bröst du har!!"

Åååhhh, jag blir så himla ledsen för din skull... Jag vet inte vad jag ska säga, men jag tänker på dig och skickar en herrans massa kramar!!!

Tack så mycket Jennaa!!! Det gör faktiskt super mycket, jag blir glad bara någon bryr sig lite :-)

Man känner sig så ...ja vad ska jag säga, ensam, och vill ju inte belasta mina nära mer än vad jag redan gör. Känns som jag gör livet surt för alla andra i min närhet nu. Får skjutsa runt på mig hela dagarna, och anpassa sig efter mina sjukhus tider.

Jag är rädd för att "gnälla" för mycket. För till slut är det väl ingen som orkar höra.

Varför skulle dom?

JAG orkar ju inte ens med mig själv...suck.

Försöker hålla modet uppe, för barnens skull. O inte sitta o grina hela dagarna, försöka, tänka att det bara är en tutte, inte en dödsdom liksom...men ett bröst...ja alltså det är förknippat med mycket, kvinnlighet, sexualitet, moderskap, nästan allt liksom.

Så det är svårt. Och tungt.

Men mina fina ungar idag sa till mig att jag är världens bästa och tokigaste och knasigaste och vackraste mamma även fast jag är sjuk! Och det värmer i själen!!

Kram