Varför gick allt fel för just mig? *ledsen*

Hej! Jag har ingen aning vad jag ska skriva egentligen mer än att gnäll allt vad du vill, orkar och lite till!! Jag kan inte ens föreställa mig paniken och ångesten smärtan du går igenom. Kan vi,jag vara till en liten hjälp i detta, så är jag otroligt glad!! Jag hoppas verkligen att den där rackarns maskinen ska hjälpa dig nu, hjälpa dig läka! Massa stora kramar!!

Skriv så mycket du orkar och känner för, vi finns här och lyssnar och bryr oss!!

Följer din tråd och har gjort det sen den först kom upp...

(Dum som jag är har jag inte skrivit innan.)

Ville bara säga att jag lider med dig, att jag tänker på dig och att jag innerligt hoppas att det snart vänder för dig. Du är så satans stark som orkar dela med dig. Jag beundrar dig och ditt mod!

Massa stora styrkekramar till dig!

Fy... låter inte som om det går framåt heller. Men tänk på dom som har stomi... Du vet i alla fall att Du blir av med vacuumpumpen snart igen!

Och Du... vilka underbara ungar Du har!!! Det måste ju i alla fall vara en stor tröst i det helvetet Du går igenom.

Känner lite extra med Dig idag! Jag har nämligen mitt eget sorgebarn... eller never ending story eller vad man ska säga.

Bytte ut mina framtänder mot kronor för typ 4 år sedan. Och är nu inne på 4:e paret. Efter att första gången ha bytt för att tandteknikern misslyckades, och sen bitit sönder kronorna i två varv gjorde min tandläkare en bitutredning och slipade ner andra tänder så över och underkäken skulle passa bättre ihop. I alla fall tappade jag höger framtand i höstas. Efter en dag fick jag tid hos tandläkaren som satte in den preliminärt och samma kväll åkte den ut igen... och att gå med tandglugg må vara charmigt när man är 7 år.... min INTE när man är 52! I alla fall fick jag sen nya tänder (omgång 4) strax efter årsskiftet. Har hittills inte bitit bort den minsta smula, och berättade senast igår för en vän hur glad jag var att det äntligen verkar funka.

Så igår kväll åt jag läkerol och bet lite löst på dom, och plötsligt knakade det till som sjutton... Så nu verkar det som om jag har bitit av stiftet som vänstertanden sitter med 👎 Tanden sitter visserligen kvar denna gång, men en aning löst, så jag lär ju inte våga äta något vettigt i helgen. Och bara tanken på att jag nu måste börja om med allt igen gör att jag mår fysiskt illa vid tanken.

Så... ja... jag förstår hur Du känner Dig till viss del... tror ingen kan förstå om man inte varit i Din situation.

Skickar i alla fall styrkekramar och tänker på Dig och hoppas hoppas det vänder snart!

KRAM

Har skrivit dig ett PM och postat lite kosttillskott som kan gynna läkningen.
Men jag tänker inte sitta och säga "stackars dig", för det gör de andra så bra. Jag upprepar det jag skrev i PM:et, det är i princip du själv som kan göra den största insatsen för dig själv nu, och det gör du bäst genom att bestämma dig för att bli frisk, för det är klart du ska bli det!

Du kan ju inte ha en infektion resten av livet, och eftersom den ändå ska ta slut, så bestäm dig för att ta upp kampen NU. Inte bara vänta, deppa och se. Vilka överlever t o m  cancer, jo de som inte lägger sig ner och ger upp! ;-)

Ät mycket protein, ta kosttillskotten, och tänk in en massa positivitet i ditt liv, fokusera på allt som ger positiv energi (och det kanske inte POF gör just nu, faktiskt, hur synd vi än tycker om dig - eller kanske därför...) SE dig själv som frisk och stark, tro på att din kropp kommer att läka, för det vill alla levande organismer, och de gör det också, så fort förutsättningarna finns där!

Måla inte upp skräckscenarion, för allt går ändå att lösa i efterhand om du är missnöjd med hur det ser ut sen, utan tänk nu på dig själv i en snar framtid med lagom stora, läkta bröst, frammana bilden av hur du är glad och nöjd, se hur du vill ha det!

Fokusera dina tankar dit, slå bort alla negativa tankar, för de hjälper dig inte!

Det ÄR kämpigt just nu, men du har en familj som älskar dig och du tänker ju snart vara frisk! 

:) Jaa, hur frestande det än är att ge upp, är det ju faktiskt det säkraste sättet att inte få det man önskar... Tro mig, jag har inte gett upp än efter 15 år!😎

Utöver en god näringsstatus i största allmänhet och gärna proteinrik mat, absolut inget dietande, rekommenderar jag zink, c-vitamin och järn. Jag skickade henne även lite q10 jag hade, för att det är vitkigt för cellernas syre- och näringsomsättning, och skyddar cellerna, samt i studier har visat sig vara bra för blodkärlen och minska vävnadsskador vid hjärtoperationer, och det borde ju också vara bra.

http://www.dinmage.se/svensinfo/q10.htm

Fick denna rekommenderad efter min operation (av de på apoteket när jag var inne och frågade)...

En om dagen täcker det dagliga behovet av zink och c-vitamin och ska framförallt främjasårläkning!

89 kr för 100 tabletter (på apoteket hjärtat),så de räcker än för mig :)

http://www.familjeapoteket.se/sortiment/vitaminer-naturlakemedel/naturlakemedel/gevita-zink-c-vitamin-100-tabletter

Både Zink och C-vitamin är antioxidanter som kan neutralisera och oskadliggöra fria radikaler. Zink är ett spårämne som är essentiellt för kroppen och finns i muskler, benstruktur, hud, lever och andra organ. En tablett innehåller zinkglukonat motsvarande 25mg Zn2+ och 200mg askorbinsyra.

Användningsområde:
Zink bidrar till att stärka immunförsvaret, reparera sårskador, hjälper till med att reproducera celler. Brist på zink kan medföra aptitlöshet, torr hud och menstruationsstörningar. Patienter med brist på zink har visat sig ha en långsammare sårläkning. Zink & C-vitamin har visat sig ha dokumenterat god effekt vid förkylning

Kan ju inte vara heltfel! ;)

NYFIKAN! Min kirurg sa att jag INTE skulle äta Omega 3 dom första 3 veckorna efter operation! (Linfröolja, fisk etc). Kanske det i efterhand fortfarande finns risk för blödning, och Omega 3 är blodförtunnande.

Mallory! Hur mår du idag?

Tänker på dig och hoppas innerligt att det har börjat gå mot rätt håll!

Herregud vad hemskt! Finner inga ord.. Hoppas verkligen att det blir bättre snart, massa kramar!

Kan berätta vad som hände mig också, långt ifrån vad du gått igenom dock. Jag gjorde ett ankarlyft med förstoring och fick infektion redan efter en vecka. Uppsökte akuten då det bara rann gult var från båda brösten men de bara tvättade och bad mig uppsöka vårdcentralen efter några dagar. När jag väl kom till vårdcentralen så blev sköterskan helt förskräckt när hon tog bort bandaget och vågade inte ens ta i brösten. Hon hämtade en läkare som blev lika förskräckt hon och vågade inte heller ta i det så det var bara att åka direkt till kirurgakuten. Där konstaterades det att jag hade infektion då förstås och även nekros på båda brösten så jag blev inlagd. Genomgick en operation en vecka senare där de tog bort nekrosen och sen fick jag gå och lägga om såren varannan dag. Gjorde en hudtransplantation men transplantatet fäste inte så det var bara att fortsätta att lägga om varannan dag i tre månader och ständigt gå med de där kompresserna på. Till slut läkte allting men det tog verkligen tid och nu har jag världens fulaste ärr på båda brösten som är jättebreda och stora. Som tur är så ska min kirurg korrigera ärren gratis på mig trots att det inte var hans fel. Han ska skära bort ärren och sedan sy ihop så det kommer väl bli bra till slut. Det var väl dock inte detta man hade förväntat sig innan när man var så glad över att äntligen få operera bort sina komplex man haft i flera år...

Men det är väldigt skönt att det är läkt nu i alla fall och jag håller alla mina tummar för att det kommer göra det för dig också en dag!

Tack Allihop, ni är så himla rara och gulliga! Det värmer i hela kroppen av era fina ord.

Stort tack till Marina, fick ditt paket idag, du är bara för underbar!!! (Känslig som jag är började jag gråta lite för jag blev så rörd)

Update: Helgen har gått åt till att lära mig leva med min "kaffekokare" i väskan. Den puttrar och låter precis som en kaffekokare.

Jag var INTE glad när jag fick höra att jag skulle få den och var inte förberedd alls, därav min starka negativitet tror jag, jag är en sån person som inte gillar överaskningar, och gärna vill förbereda mig mentalt. Dock är det något jag fått lära mig hantera nu under den här resans gång. (Iom alla nya saker dom kommit på för stunden)

På ett sätt har det gått bättre än vad jag föreställde mig, fast ärligt så går det inte förstå hur det är innan man sitter där.

Första dygnet lät den något hemskt och hela natten vaknade jag flera gånger, det gjorde ont och jag var uppless.

Dagen efter tog jag en dusch och då började det komma vätska i slangen och efter det tystnade den något och jag blev livrädd att den gått sönder!

Så min kära sambo fick sitta i telefon o jaga efter någon som hade kunskap om den här mackapären, eftersom d var lördag o allt.

Men till slut så fick vi veta att den ska INTE låta o väsnas så som den gjort från början . Puh.

Positivt med denna manick är att jag kan duscha normalt! Äntligen!!

Ja, jag ville hemifrån, åkte inte iväg ensam, det våga jag inte, men hela familjen åkte hem till svärmors hus i en stad några mil bort på landet och bara va, vi tog promenader i skogen, vi laga mat och det var bara vi. Väldigt skönt med miljö ombyte.

Jag har inga problem att gå med väskan i närbeliggande storstad, trots att folk glor.

Men här i min lilla hemstad där man känner typ alla o man känner och ser blickar, plus att många fler frågar ju nu...vilket jag tycker är ganska jobbigt.

Men jag är såklart tacksam för att den här grejjimojen finns och jag hoppas verkligen den hjälper!!

Jag är ofta väldigt negativ när jag skriver här i tråden men i verkliga livet skämtar jag och försöker hålla modet uppe, medans här slänger jag all skit ;-)

För min skull och för att dokumentera lite vad som händer samt att få feedback av er alla goingar!!

Imorgon skall jag till sjukhuset igen, ingen aning om vad som ska hända men antar att dom sätter nytt med pumpen och kollar om det blivit några framsteg.

Ja just det, ett sår som hade läkt slets upp av en kompress...suck...men men...

Tänkte jag skulle lägga upp bilder på pumpen o allt här en dag i veckan., tar ju mycket bilder, så många jag kan.

Ps: Denna händelse har fått mig och min sambos ändor ur vagnen efter 12 år tillsammans och har blixtsnabbt planerat bröllop nu i sommar och skall överaska alla. (Vi har kommit varandra mycket närmre igen, hittat varandra på nytt, tyvärr inte något samliv, men på ett annat plan som är mycket viktigare) Samt att jag fått tankeställare vad gäller hur mycket jag jobbat innan allt detta, jobbat och jobbat och jobbat som en galning, men nu är jag tvingad att vara hemma vilket jag inte mår helt bra av, men jag har insett att jag saknat barnen oerhört och även om vi inte kan göra allt så gör vi lite, typ myser med sagor o målar och promenerar mm.

Kram till er underbara

GRATTIS till det kommande bröllopet!!!!!!

Gud va underbart!!!!!! :):):)

Tack!! :-)