Bröstförstoring feb 2011 - Victoriakliniken - Saltsjöbaden Charles Randquist - anonym

Gick upp 04:50 och hoppade in i duschen och duschade in håret och kroppen med descutansvampen. Sen var det bara att ta på sig rena kläder och blåsa håret.

Håret blev inte alls som jag hade förväntat mig, tänkte att det skulle bli hur risigt som helst. Men det blev ingen skillnad tycker jag! Var ändå mjukt och glansigt när jag hade blåst det. Dock var det sjukt jobbigt i början att man inte fick smörja in sig. Brukar alltid bli så torr i ansiktet efter jag duschat, så det kändes nästan som att det stramade när man blinkade liksom. Men det försvann efter ett tag sen!

Jag har sån tur att min kära kompis bor här uppe i Sthlm så jag bor hos henne. Så vi tog saltsjöbanan ut till victoriakliniken. Fick ta den som gick 05:50 så vi var där runt 06:15. Annars hade vi kommit fram vid 07. Bättre att vara där tidigare kände jag. Men som tur var så kunde vi ju gå in även fast vi var såpass tidiga. Så min kompis följde med in i entrén så sa vi hejdå där.

Sen fick jag ta ett par tofflor och så åkte jag och en annan tjej upp i hissen till vårat rum! Jag delade rum med den tjejen och en till, hur goa som helst! Skönt att ha någon att prata med, hade inte velat ha ett eget rum. Usch. Så det var tacksamt. Sen fick vi varsin säng och så fick vi byta om och ta på oss en vit lång skjorta och en morgonrock, ett par strumpor och tofflor. Fick även sätta upp håret i en liten bulle.

Snackade med den tjejen som jag delade rum med sen la man sig i sängen lite och väntade på att de andra tjejerna skulle komma med. Sen när dom hade kommit och alla hade bytt om så kom sköterskan och hämtade oss och så åkte vi alla upp till uppvaket. Jag tror vi var 6 stycken tjejer.

Vi fick varsin säng och så la man sig där och kollade på mobilen och så där. Sen fick jag gå in till Charles, där tog han kort och mätte och ritade hur mycket som helst på mig. Han var väldigt noggrann. Sen var det så kul, för jag har nämligen alltid haft en utåtstående leverfläck på magen. Så sa han så här "har du nånsin haft i tankarna att ta bort den där, eller vill du ha den kvar?"
Så svarade jag att jag gääääärna skulle slippa den!
Så sa han "då bjuder jag på det!" haha. Så nu är den väck! Sjukt gött.

Sen kollade han på bilderna som han hade tagit och så blev jag så glad, för då sa han så här flera gånger "Camilla, detta kommer bli jättebra." Så sa jag "assåååå, tror du det?" Så sa han "Ja, jag ser det direkt här på bilderna, det kommer bli hur bra som helst!" hiho.
Sen fick jag gå tillbaka till min säng i uppvakningsrummet.

Efter ett litet tag så kom det en jättegullig sköterska som satte nål på ovansidan av handen. Det gjorde ganska ont, en tjock nål på typ fyra cm, rätt i handen! Hujja. I början gjorde det skitont att ha den där, men sen efter ett tag så kändes den inte. Jag fick tabletter och medel insprutat via infarten i handen.
Dom satte även dropp.

Det var en tjej som var före mig, jag var faktiskt nummer två på listan som skulle opereras! Hur skönt som helst att inte behöva vänta aslänge på sin tur.

När sköterskan kom och hämtade mig när det var min tur, så var det så konstigt. För jag var inte nervös. Mer förväntansfull. Det trodde jag inte, trodde jag skulle vara livrädd.

Gick in till operationssalen, var hur coolt som helst för den var liksom rund! Fick hoppa upp på en brits och lägga armarna utåt. En ssk tog blodtryck och sprutade in först koksalt via nålen och sen var det nåt slags försömnmedel eller vad det var.. Jag såg inte ens narkosläkaren, det är helt svart efter det. Kommer inte ens ihåg att jag började sluddra eller att jag började somna eller så. Ingenting! Så konstigt!

Sen så kommer jag inte ihåg så mycket, vet att jag typ hörde mig själv sluddra och att jag inte öppnade ögonen och sköterskan satt jämte mig på uppvaket. Jag kollade ner och undrade om jag hade opererats eller inte, jag tyckte det såg likadant ut. Förstod ingenting. Där hade man minsann ingen smärta!

De tjejerna som jag delade rum med sa senare att när de hade kört in mig från opsalen till uppvaket i min säng så hade jag suttit upp i sängen och typ skrikit och varit jätteglad och kollat ner på dom och skrattat. Och så hade jag hejat på dom. Haha helt borta.

Dom kom in med smörgåsar osv men jag bara sov och sov och sov. Var så trött så kunde inte hålla ögonen öppna. En timme gick hur fort som helst. Sen kom sköterskan och sa till mig att jag var tvungen att ställa mig upp och göra de två stretchövningarna. Helveteeeeeeeee vad ont det gjorde.. Var sjukt yr där i slutet också. Och dom övningarna gjorde man typ varje/varannan timme.

Sen fick man åka rullstol till rummet. Delade det med två andra tjejer som var jättegoa. Skönt att man inte behövde ligga själv, det hade varit jättejobbigt.

Där låg man och sov och pratade, stretchade och sköterskorna kom in med mat och medicin osv. Ett tag gjorde det så sjukt ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Var tvungen att larma så kom sköterskan så hämtade hon smärtstillande som hon sprutade in via nålen. Jag hade förväntat mig att det skulle göra jätteont, men man kan inte ens föreställa sig att det kan kännas så här. Helt sjukt.

Vad man än gör så gör det ont. Går på toa, lyfter ett glas, öppnar kylskåpsdörren, spolar på toan osvosv. ALLT. Och det är ju inte ens att tala om att djupandas. Skulle öppna en oöppnad kork på en nyponsoppa. Det gick inte ens! Herregud.

Sov väldigt bra på natten, fick sömntabletter, var dock uppe på toa vid tvåtiden. Fick värsta frossan på väg tillbaka till sängen, tänderna skakade som aldrig förr och jag frös sjukt mycket. Sen kom sköterskan in och väckte oss runt 06. Fick tabletter vid halv sju och frukost och så. Det var värsta snöstormen så det hade kommit hur mycket snö som helst. Lägligt! Tog saltsjöbanan hem.

Orkar inte skriva så mycket mer nu. Känns som att tabletterna inte hjälper.

Tog dom för en och en halv timme sen, men det gör ändå lika ont som lite innan jag tog dom. Nu känns det sjukt mycket där snittet är.

Och det har börjat bubbla lite i det ena bröstet. Lite obehagligt, men dom sa att det är inget konstigt att det gör det för det är lite luft som har kommit in under operationen, som kroppen tar hand om.

När man har legat ner ett tag och ställer sig upp så gör det hur ont som helst där snittet är, känns som att det ska spricka upp.

Känns som ett enormt tryck över hela bröstkorgen, som om det är någon som står på en typ. Jag är svullen ända bak till sidan på kroppen. Även fram i mitten mellan brösten är jag sjukt svullen. Det värsta är när man ska lägga sig ner eller resa sig upp när man halvligger ner. Det är omöjligt. Tur att min kompis kan hjälpa mig upp för annars vet jag inte hur jag hade gjort!

Vill bara spola fram tiden nu så man kan bli lite bättre. Det är ingen idé att prata om något som är kul eller titta på något roligt, för skrattar man så gör det bara ont. Får typ väsa fram. Hoppas jag är lite bättre imorgon!