Bukplastik hösten 2016

Tack mamma för att du delar med dig. Underbar läsning. Tycker du resonerar bra i att det är onödigt att ha ont. Passa på att njuta på kliniken, det lär gå över fort. Vad häftigt att de fick bort så mycket skinn och fett. Har du alltså fettsugits också? Skönt att vara på den andra sidan. Längtar dit! Vill gärna se bild!

Mamma2011, härligt att du är på andra sidan och att du mår så bra!! Ta du lite morfin, tycker också att det är helt o ledigt att ha ens lite ont! Har idag klarat mig på bara alvedon men har lite ont nu så ska nog ta en starkare tills när jag ska sova! Jag har känt mig svullen på kvällarna ett par dagar, antar att det är så det är! Har duschat ikväll vilket var underbart! Magen ser fin ut även om det ser ut att bli ett hundöra på ena sidan :( det kommer väl att kunna korrigeras antar jag! Ha det fint tjejer!

Hey girls! Milen: Klart jag delar med mig! Vill stötta och prata med andra som genomgår samma resa. Vem ska man annars prata med som förstår en så som ni gör. ja jag ville gärna fettsugas också. Har alltid stört mig på mina kärlekshandtag. Får hoppas det blir bra och resultat får jag väl se om ca 6 månader. Men några instickshål har jag inte hittat. Får fråga om det imorgon. LolloS: Klart det går att fixa. Har förstått att det är ett enkelt och litet ingrepp. Inget att oroa sig över. Observera att jag inte har fått dränage (tydligen sätter Peter Cosmo inte det på sin bukpatienter) ska fråga om det imorgon. Och min navel är inte plåstrad och ska tvättas med mild tvål varje dag. Gör någon annan det? Han sydde ihop ett glapp på 6 centimer och det var som bredast högst upp ner mot naveln och sen ca 5 cm under. Nu ligger ett par bilder uppe! Enjoy hihi

Mamma: så pigg du låter. Så härligt. Visst är det skönt att preoperationsångesten har släppt. Glöm nu inte att vila mycket. Det är faktiskt lite svårt att tillåta sig det. Man vill så mycket........ Ha nu en bra resa hem.

LolloS: svullnaden har kommit för mig de två sista dagarna oxå. Det verkar vara helt normalt när jag jämför med andra trådar på detta forum.

Mamma, vad skönt att operationen gick bra!! :-) Jag har inte heller en plåstrad navel. Det viktiga är att hålla den fuktig enligt kirurgen, så jag ska smörja med vaselin varje dag.

Grattis Mamma till din nya mage :) och att du mår bra. Hoppas resan hem gått fint,. Har idag jobbat i en vecka. Sover bättre och bättre om nätterna. Förra natten var dålig, i natt var det bra. kan ligga lite på sida men inte helt. Bullar fortfarande upp med kuddar runt kroppen för att få stöd på olika sätt och har fortfarande en rätt så stor kudde under bäddmadrassen. När jag vaknar på nätterna vill jag ibland byta position. Går då in och lägger mig i soffan och sover där i någon timme eller två innan jag omtöcknad går in i sovrummet igen. I dag är det tre veckor sedan operationen och det var första natten jag inte vandrade in till vardagsrummet och soffan. Är rejält svullen på eftermiddagen och kvällen och vill då vila i soffan, vilket jag gör. Samlar inte på mig mer vätska än tidigare och försöker att inte fuska med gördlarna. Såren läker riktigt fint, speciellt kring brösten. Har lagt ut jämförelse bilder vecka för vecka för att se hur kroppen förändras. Vågen visar 3.1 kg mindre än innan operationen och jag funderar på var det är taget? Visst tog de bort en massa hud på magen och lite vid brösten, men sedan fylldes det på en del med i brösten. Känner mig inte extremt smalare utan känner mig bara svullen. Det är svårt att göra en utvärdering av kroppen med gördel och tortyr bh. Till helgen behöver jag gå på BH jakt för att finna en skön och bekväm bh som jag kan byta ut mot den jag fått av kliniken. Den skaver ordentligt, speciellt på eftermiddagarna. Kram på er.

Lysa: du är åter. Så roligt. Jag såg dina bilder. Så bra det har blivit för dig. Jätte snyggt. Visst är nätterna jobbiga. Jag håller på med samma vandringar som du gör. Man blir ju helt slut. Jag är van att sova om nätterna.

Wow Lysa, vad snyggt!! Du måste känna dig supernöjd!! Du opererades bara två dagar innan mig men känns som att din läkning går superfort i jämförelse. Mina ärr läker också fint vid brösten, men jag har lite problem med ärret på magen. Det har inte läkt riktigt bra :( och är lite öppet. Måste tvätta 2 ggr om dagen och ha kompresser osv, ganska joxigt. Min sjukskrivning går ut på torsdag men kan fortfarande inte räta riktigt på mig...

Tjejer, var ni ostabila i humöret första dagarna efter operationen?

Lysa så snyggt det blev!! Du måste vara riktigt glad! Har du tejpat din navel? Rengjort den själv?

Tack snälla ni med alla positiva kommentarer :) Mamma, naveln var tejpad och bytte tejp första gången va 10 dagar efter operationen. Plockade bort stygnen efter 14 dagar och har inte tejpat den sedan. Har tvättat naveln med tvål och vatten vid dusch och har sedan torkat den med handduk och någon tops. Sedan en vecka tillbaka har jag smörjt den med bio oil efter duschen. Man är naturlugt lite känslig efter operationer då kroppen läker. Man sover sämre och det går åt massor med energi och kraft till läkningen vilket gör att man blir mer känslig både i humör och för tex stress. En stund på dagen är man väldigt förnöjd til att sedan snabbt vända. Känner igen det från andra operationer med. Det hår dock över och man blir sedan mer stabil :) Tack å lov

Superfint resultat Lysa. Grattis!

Mamma, angående att vara ostabilt i humöret.... De första 3-4 dagarna så kände jag mig mest euforisk trots att jag hade ganska ont. Men runt dag 5-6 så blev jag nedstämd och extremt känslig. Kunde inte sätta fingret på varför. Var nöjd med resultatet av operationen, så det hade inget med det att göra. Hade nära till gråten mest hela tiden och stubinen var väldigt kort. Påminde om känslan jag hade efter förlossningarna. Som om inte det var nog, så blev min man magsjuk och var helt borträknad under två dygn. Han var helt däckad och kunde inte hjälpa mig överhuvudtaget. Jag fick sköta våra tre barn (äldsta 4,5år) helt ensam under hela helgen, bara en vecka efter operationen. Det var den värsta helgen på bra länge, vill jag lova!! Nu har det gått 12dgr sedan operationen och jag upplever mig som stabilare i humöret, känner mig inte oförklarligt ledsen längre. Men jag tål inte krav och stress lika bra som innan. Märker direkt när barnen bråkar, att jag har noll tålamod. Har ganska höga prestationskrav på mig själv, framför allt när det gäller jobbet så därför vågar jag inte gå tillbaka till jobbet för tidigt. Siktar på att utnyttja hela sjukskrivningen på 4 veckor, vilket blir till den 23/12. Sen en veckas julledigt. Efter 5 veckor så hoppas jag att jag är på banan igen.

EbbaKebba: usch stackars er! Att sköta tre barn under 4,5 år en vecka efter op, oj vilken utmaning! Jag har också tre barn, 5,5 och 2 år och jag kan säga dig att hade min man blivit sjuk nu så hade jag aldrig klarat av det. Starkt jobbat av dig! Jag förstår inte varför jag har så nära till gråten hela tiden... Men min mamma sa något om att det kunde bero på narkosen. Vet inte riktigt vad hon menade. Jag ligger och skäller på min man hela tiden för att jag tycker såklart att han inte sköter allt lika bra som jag gör. Jag ser och hör alla fel han gör. Jag stör mig på barnen som inte lyssnar på honom och beter sig som brats! Ja du hör, jag är inte helt ok. Precis som dig så har jag också ganska höga prestationskrav på mig. Därför har jag inte begärt några sjukskrivningspapper utan började redan jobba lite smått igår (36 tim efter op). Vilket jag insåg att kanske inte va det bästa för morfintabletterna gjorde att allt tog dubbelt så lång tid och jag hade svårt att fokusera mig. 5 veckor efter op är perfekt! Skönt för dig att få läka och vila så länge.

Töser töser ni är inte oumbärliga. Släpp kontrollen. Världen går inte under för att det inte är på ert sätt. Ni är för söta. Vilka krav ni sätter på er. Helt i onödan. Plus att ni säkert lyckas med en adrenalinuttömning hos er partner. Själv har jag då planerat 5 veckors återhämtning. Ingen sjukskrivning utan jag har jobbat in denna tid sedan januari. Jobbar lite i datorn när jag känner för det och för att det är kul. Detta är helt frivilligt, Men för att det inte ska ligga 1000 mail i inboxen i januari så känner jag att är bra att få åtgärdat dessa bitar efter hand. Jag har kanske det lite lättare än er nu då jag bara behöver tänka på mig själv och använder sambon som en "kuli". Nu tror jag iofs. Inte att hans cv håller för den sortens jobb men det är väldans skönt att bara låta honom ta hand om allt. Att ni gråter är inte konstigt. Det är en oerhörd anspänning som vi alla har haft och helt plötsligt går den luften ut. Pip på det rensar systemet. Men glömt inte att spotta i nävarna och se det positiva och ta tag i livet igen. Fixa till er varje dag och På med lite makeup. Det är inget som är uppmuntrande att se sig själv som en fågelskrämma. Detta är något vi drömt om länge och nu har vi uppfyllt detta målet. Hurra för oss!

Mamma, jo jag klarade pärsen, hade inget annat val. Men det var mycket ilska och tårar den helgen. Barnen som är 3,5 3,5 och 4,5 bråkade mer än vanligt och lämnade mig inte i fred en sekund. Förmodligen därför att de hade överskottsenergi då vi knappt gick utanför dörren. Jag har googlat lite på det här med att bli nedstämd efter en stor operation. Det kan ha att göra med narkosen, men förstår inte exakt hur den påverkar. Har även läst om hormonförändringar och att kroppen har blivit utsatt för ett stort trauma. Det är en enorm stress för kroppen att opereras, så det är nog inte så konstigt att känslorna åker berg-och dalbana. Jag tror på att försöka sänka kraven på sig själv, lättare sagt än gjort, jag vet. Men vi får jobba på det! :-) Panpan, ja du har helt rätt i att vi måste sänka kontrollen och kraven på oss själva. Det var en massa saker jag irriterade mig på de första dagarna när maken skulle fixa med det mesta här hemma och jag inte orkade vara uppe så mycket. Disk som inte blev bortplockad, tvätt som blev liggandes i torktumlaren, klädhögar i varstans. Ahhh, höll på att bli galen! Men man får liksom bita ihop och bara gilla läget. Bara acceptera att vi är lite olika. Diskberget försvann ju så småningom, trots att det inte skedde så snabbt som det brukar när jag gör det själv :-)

PanPan: Du kommer alltid med så kloka ord. Tack. Jag ska från och med nu inte skälla så mycket på min man och tänka positivt istället. Att han faktiskt ställer upp för mig och får se mig från mina värsta sidor och inte klagar. Jag ska faktiskt berömma honom mer. Även om jag är lite sur för att han lämnade mig på ovanvåningen själv, utan drick och mat och åkte till simhallen med barnen. Än vågar jag inte gå ner själv i trapporna då vi inte har ett räcke och för att jag har lågt hb värde. Så jag får fortsätta att ligga här, kolla på mitt 12e avsnitt av Greys och dämpa törsten med halstabletter. EbbaKebba: Jo men humörsvägningarna påminner mig lite om hur det var efter kejsarsnittet. Och det kan man absolut förstå när kroppen, som du säger, utsätts för ett stort trauma. Men just nu är jag bara så glad för morfintabletterna. När det varma ruset kommer i kroppen och jag känner mig avslappnad, då mår jag underbart. Och kan dessutom sova en stund. Amen! Dock tänker jag sluta ta morfin så fort jag inte har så ont i snittet. Bara jag rör mig så känns det som att snittet öppnar sig och blodet sprutar ut. Hoppas det snart blir bättre...

Låter logiskt att kroppen är i chock efter ett sådant stort ingrepp som bukplastik. Jag förstår känslan att irritera sig på mannen, de börjar alltid i fel ände ;) Därför ska jag NJUTA hos min mamma i 5-6 nätter. Jag måste få vila för att återhämta mig. Ska bara ligga där och glo på Netflix. såklart ta några rutinmässiga promenader i lägenheten samt ute.

milen, haha ja det var en bra beskrivning, "De börjar alltid i fel ände" ;-) Vad skönt för dig att bo hos mamma några nätter och bara vila ut. Det behöver du! Efter 5-6 dgr så börjar det ordna upp sig. Då börjar man att orka med lite annat än bara sig själv.