Bukplastik hösten 2016

Vad roligt Milen! Jag har tid den 22/12, längtar massor :-) vill gärna höra om din upplevelse och hur du mår efteråt.

Jag ska göra en stor bukplastik den 25/11 på Clinic Perfekta i Örebro. Det var inte länge sen som den 25:e var låååångt bort, men dagarna har gått jättefort och nu är det snart bara en månad kvar! Jag börjar bli smått nervös, bland annat för att bli sövd. Tiden efteråt känns också lite skrämmande. Är så van vid att röra på mig mycket och att ha tusen projekt igång samtidigt.

Idag kom papper från Citadell samt recept på mediciner som behövs hämtas ut innan op. Det är mindre än fyra veckor kvar innan operation och det går hutlöst snabbt. Samtidigt som man längtar efter att få det gjort förfäras man över att göra det. Man vet ju vad man har, men inte vad man får och framförallt vill man ju må bra. Det är sååå bra att det här forumet finns så att man kan skiva av sig, läsa om andra som befinner sig i samma situation samt titta på alla sjukt snygga magar och bröst och fokusera på att det är det som är målet. Att själv få bli snygg:). Tänker lite som du Ebbakebba, hur ska man klara av att vara stilla? Troligen är det inga problem de första dagarna men sedan. I samband med bukoperationen kommer jag att göra brösten, både förstora och lyfta så jag borde ha ont och kunna hålla mig lugn på dagarna då jag ska läkas. Men hur ska man klara av att vara utan träning i ca 3 månader? Ska blir spännande att följa er i eran resa.

Känner igen precis det du skrivet Ebbakebba. Känner mig mycket nervös inför sövning. Varför är du rädd? Känner mig också rädd för att själv läkningen. Men jag säger till mig själv att det ändå är ganska ytligt de går in, de ska ju bara under huden. Inte in i själva magen. Samt att det finns så många större op och de allra flesta går bra. Absolut Annasofia, jag ska uppdatera er när det är klart. Skulle vara kul om du Ebbakebba kan göra det, du som är först ut. Det kommer gå toppen! Lysa, vilket datum är din op? Så himla spännande att följa er. Jag älskar också att träna. Men jag tror också att man efter op känner sin egen förmåga, att det inte är möjligt att träna. Men kroppen är ju fantastisk på att läka. Kroppen läker bäst under vila. Så passa på! Kommer ni att efter op ta sprutor förebyggande blodpropp?

Milen: Jag opererar mod den 15 november. Snart där :)

Lysa verkar vara först att bli opererad den 15/11. Sen jag den 25/11. Jag ska absolut uppdatera er om läget efteråt! Blir spännande att utbyta erfarenheter med er andra. Milen, det som skrämmer mig med sövningen är nog främst att jag tappar kontrollen över situationen. Har gjort två kejsarsnitt, men då har jag varit vaken hela tiden. Är lite rädd att jag inte ska vakna igen. Sen är jag rädd att må dåligt av sövningen. Mådde fruktansvärt efter mina kejsarsnitt. Hela rummet snurrade i flera timmar och jag mådde jätteilla och kräktes en massa. Inte optimalt när man precis har sytt ihop magmusklerna kanske.... Angående träningen så tänker jag att det är så pass kort tid av ens liv som träningen får stå tillbaka, så jag tror snarare att det kan vara bra. Jag tränar en hel del, har svårt att ta vilodagar. Heltidsjobb, samt gyminstruktör vissa kvällar och tre barn (2st på 3,5år och ett på 4,5år). Återhämtningen är inte optimal och jag har varit småskadad under en tid tillbaka. Ser tiden efter operationen som en möjlighet för mig att verkligen TVINGAS varva ned och tid för kroppen att läka, inte bara magen utan även andra delar.

Verkligen spännande att följa er. Jag förstår din oro för sövning. Jag har nästan fobi för det, men tvingar mig att tänka på annat när tankarna kommer igång. Tusan, med tre barn hemma och att jag inte har sovit en hel natt på säkert ett år, tänk om jag tycker det är så skönt att jag inte vill vakna igen? På kvällarna/läggdags vill jag avboka op på dagtid längtar jag... Men jag op för ett år sedan ut mina bröstimplantat. Jag valde att göra det i lokalbedövning pga rädsla för sövning. När jag träffade narkosläkaren (som trodde att jag skulle sövas) på op-dagen så pratade han så himla gott om sövning. Hur liten riskerna är. Det har utvecklats något enormt sedan några år tillbaka berättade han. Jag lever på det! Inte för att jag valde att sövas den gången men... ;) sen handlar rädslan väl lite om valet. Alltså låt säga att en blir tvungen att sövas för att op något livshotande, sövningen är ett måste. Kontra detta ingrepp som är valfritt, kostar runt 100t kr, plötsligt känns det som att jag riskerar livet. Så galen tanke. Det finns tydligen någon medicin mot illamående efter sövning. Berätta på op dagen att du är rädd för att kräkas så kan de säkert ge dig den medicinen.

Hej! Jag ska också operera mig i höst, den 29/11 på st Göran! Känns väldigt snart nu. Blev tillsagd att ta med ett långt linné att ha under gördeln men ingen annan info om medicin mm. Kom på nu att jag väl borde träffa narkosläkare innan. Får nog kolla upp det!

Vad kul. Alldeles snart är det dags för dig. Bra tips med ett långt linne. Gördeln lär kanske skava lite. Har ni fler tips att notera innan op?

Hallå. Idag var jag och handlade lire inför op. Träningsoverall, nya trosor, topp, tofflor. Känner att jag behöver lite saker för att ladda upp. Pratade med en bekant som lugnat mig gällande sövning. Hon arbetar på ett ställe där de söver ca 10 st om dagen. Aldrig några bekymmer. Ska släppa de tankarna jag har ang sövning. Ser så mycket fram emot op nu. Hur länge kommer ni vara på kliniken efter op och vad är er plan de första dagarna? Har ni någon som kan hjälpa er?

Milen, vad skönt att du känner dig lugnare angående sövningen! Jag ska också försöka slappna av. Det är troligtvis mycket annat som man gör i sin vardag som innebär betydligt större risker, som att ta bilen till jobbet till exempel :-) Jag ska opereras fredagen 25/11 och kommer att "checka ut" kl 8 dagen därpå. Det känns lite tidigt, men samtidigt kan det nog vara skönt att komma hem. Dränaget kommer jag att ha kvar när jag åker hem. Jag kommer inte att ha jättemycket hjälp hemma, förutom att min man kommer att få ta mycket av det praktiska hemma på kvällar och helger. Sen hjälper mina föräldrar till vid hämtningen av barnen på förskolan, så det underlättar ju en del. Barnen är ganska små (3,5 3,5 och 4,5) så jag undrar hur de kommer att hantera allt med operationen. Hur gamla barn har ni andra som ska opereras? Kommer ni att ha någon extra hjälp hemma?

Jag har två pojkar på 4 och 5. Dom fick vara hos sin pappa de 2 första veckorna, för att bara gå till toan va ett rent helvete. Hade aldrig orkat med barn i närheten alls under den första tiden.

Det är verkligen snabba ryck att checka ut dagen efter. Jag skulle få sova två nätter för att jag ville det och är orolig. Dock är min op på en tors. Jag kommer få stanna till stängning och mannen i receptionen när jag bokade var så gullig och sa att de aldrig skulle släppa hem mig om det blir minsta komplikation el om jag är väldigt orolig/inte mår bra. Det känns tryggt. Jag kommer att sova hos min mamma i Sthlm natten innan så jag smidigare kan ta mig till kliniken. Samt sova hos henne hela helgen (totalt 5-6 nätter). Detta dels för att jag har möjlighet dels för att jag inte vill att barnen ska se mig som ett totalt vrak på smärtstillande. Men sen vill jag ju hem eftersom det då är julveckan. Min man tar ut föräldraledighet den veckan och är även ledig över jul (ca 2 veckor). Sedan hoppas jag att jag är skapligt på benen. Våra ungar är 3 år, 6 år och 9 år. Relativt självständiga men det är minstingen som kanske får lite hjälp av vår äldsta en period sedan när maken börjar jobba igen. Så här i dagsläget fattat jag inte att man efter denna op ska kunna arbeta efter bara 3 veckor. Känns otroligt... Har ni några tips el andra tankar innan op. Själv försöker jag förbereda kroppen för återhämtning och läkning genom bra och näringsrik mat samt träning. Mycket vitaminer och mineraler också :) samt skriver listor på saker att göra innan, att packa med mig etc.

Whatever, var du totalt sänkt i två veckor? Hur lång tid tog det tills att små promenader (till toa/kök) kändes relativt bra?

Idag har jag betalat min operation, Känns helt galet spännande. Om två veckor bär det av till Landskrona för operation! Funderar en del på hur jag kommer att må efter operationen och är just nu mest fokuserad på att det ska göras och jag ska komma hem. sedan ska jag vara frisk. Min sambo ska komma och hämta mig, han kommer på operationsdagen och skjutsar hem mig dagen efter. Jag är frånskild från barnens pappa och mina barn är hos oss varannan vecka. Jag opereras på tisdag och på torsdag kommer de. Har pratat en hel del med barnen om att jag behöver bli omhändertagen och att de måste hjälpa mig. Jag curlar mina barn rätt rejält och nu är det pay back time....kommer nog gå lite sisådär. Tänker att det blir en bra erfarenhet för oss alla och jag måste nog bara acceptera att det kommer bli lite av ett förfall hemma. Får rodda i det senare när jag är på benen. Nu ligger fokus helt på att läkas och tillfrisknas. Tror jag gör det bättre med mina barn runt mig. De får mig att känna mig hel. Min sambo behöver jobba så han kommer inte vara hemma och vara mig behjälplig, min mamma kommer att rycka ut också barnen då. Jag fokuserar på att jobba två veckor efter operationen. Kanske är det en glädje kalkyl, det återstår att se. Den mentala förberedelsen är minst lika viktig som den fysiska. i den mentala finns det målbilder över framsteg jag kommer kunna ta i min läkningsprocess och då är det realistiskt att vara på arbete tvåveckor efter op. Tänker du att du är sjuk blir du sjuk, tänker du att du är frisk blir du frisk. Det kan ju tillkomma fysiska komplikationer som påverkar den mentala bilden och inträffar det orkar man oftast inte tänka alls. Då sinkas tillfrisknings processen. Jag mår bra och trivs enormt på min arbetsplats. Där får jag energi och glädje och min chef och arbetskamrater är välinsatta i den resa som väntar mig. Känner att det finns fullt stöd hos dem i min läkningsprocess.

Gå på toan va inte så farligt även om ryggen tar jävligt mycket stryk när man måste gå böjd. Har ca 30 meter till nästa hus med kök (bor på föräldrarnas gård) och de va jobbigt att gå. Va tvungen till att stanna och pausa. Va ju inga större bekymmer att ligga still om dagarna men hade inte orkat med barn för fem öre. Hade liksom inte kunnat ta hand om dom alls, va tillräckligt jobbigt att ta hand om sig själv.

Lysa, vad spännande! Bara två veckor kvar! :-) Du verkar ha en härligt positiv inställning till operationen och allt runt omkring. Det du skriver om den mentala förberedelsen med målbilder, att tänka att man är frisk etc, tror jag är enormt viktigt för läkningsprocessen. Sen kan det som du skriver, inträffa komplikationer som gör att man kanske inte orkar tänka alls, men man ska inte underskatta en positv inställning. Tror att man kommer långt på det! Jag tänker också väldigt positiv, och kanske har jag tagit mig vatten över huvudet vilket återstår att se..... Siktar i alla fall på att kunna jobba efter två veckor. Dessutom har jag sagt ja till att min man får åka på en nöjesresa 26-27/11 (opereras den 25/11) men har mina föräldrar som hjälper mig med barnen när han är borta. Bjöd även in lite kompisar på adventsfika den 27/11.......vet inte om det var jättesmart, men i värsta fall så får jag kanske avstyra det.... som sagt, ibland har jag en tedens att vara lite FÖR optimistisk.

Det är alltid bra att tänka optimistiskt. Men tänk på att kroppen behöver ro för att läka ordentligt. Jag opererade mig 29/9 och började jobba den 18/10. Det har gått bra även om jag fått sitta mycket emellanåt. Dock var jag helt sänkt de första 4-5 dagarna efter operationen. Mitt råd är att planera inget annat överhuvudtaget första veckan efter op iaf. Lycka till!!

Håller med Maryrose, inga andra planer första veckan och dygn 2-3 behövde jag fortfarande mkt hjälp!! Var typ inte uppe ngt alls mer än korta toabesök!!!

Maryrose, Emma86, vad bra att ni ger era tips och råd. Jag är en person som ständigt har saker på gång och flera bollar i luften samtidigt. Men jag ska verkligen försöka att tagga ner nu och inte göra upp några planer, utan försöka att ta en dag i taget och framför allt lyssna på kroppen.