Ja jag var/är orolig för det. Har även läst forskningen kring cancern som kan drabba en. Det är väldigt skrämmande så jag har valt släta implantat istället för texturerade. Jag valde även Mentor istället för nyare tillverkare, tex Motiva. Det fick mig att känna mig lite tryggare. BII verkar hemskt. Jag valde att operera mig ändå.

Jag läste även forskning om tungmetaller som förekommer i implantaten men att kvinnor utan implantat hade samma nivå av tungmetaller i sina bröst. Så kanske det inte spelar så stor roll? Det jag gjorde var alltså att noggrant läsa de forskningsartiklar som finns. Hoppas att det kan hjälpa även dig inför ditt val :)

Hade implantat i 19 år utan att bli sjuk eller få BII symtom men de var väldigt texturerade och blev hårda. Orolig för BIA-ALCL så plockade ur dem för typ 4 år sen.Otroligt tjock och kalkifierad kapsel vid uttag.
Nu har jag lagt in släta implantat för ca 4 månader sen. Man ska vara ödmjuk inför att saker kan hända i kroppen om man lägger in ”främmande föremål” med innehåll som inte är bra och vara uppmärksam om ens mående ändras efter insättning tror jag.
Jag är så glad över mina nya bröst och hoppas att jag även denna gång håller mig frisk och inte drabbas av BII som tyvärr drabbar en del.

Jag var/är orolig för det, men valde att operera mig ändå grundat i dessa punkter:
1. Det är betydligt fler kvinnor runt om i världen som mår bra med sina implantat utan symtom. Det är absolut inte varannan kvinna som drabbas, men det kan såklart kännas så då det är dem som drabbas man läser om, inte alla som mår bra då dem inte har behov av att dela med sig. Men rent statistiskt är det rätt få som drabbas.

2. Det är inte säkert att alla de kvinnor som drabbas av symtom är pga implantaten. För vissa ja, för andra nej det är andra orsaker.

3. Jag kände att jag kommer inte stå ut med att varje dag må dåligt över mina bröst, känna mig avtänd sexuellt pga hur dem ser ut osv osv. Det kändes värt att ta risken, då det somsagt är betydligt fler som mår bra med implantat än tvärtom.

Jag resonerade ungefär som Avrils ^ när jag bestämde mig för att skaffa implantat.
Skall inte sticka under stolen att jag var rädd för breast implant illness, men kände att risken var värt det då jag mådde såpass dåligt över mina naturliga bröst.

Inte ångrat mig en sekund sedan jag skaffade implantat och mår iaf i skrivande stund väldigt bra :)

Jag har också varit orolig för det här då jag är en sjukt nojig person naturligt, men hoppas på det bästa och när man vet vad det är kan man ju göra något åt det om det nu skulle ske… men ska försöka tänka positivt och tror operationen kommer bli jättebra, är sjukt taggad men känns nästan overkligt att det faktiskt kommer ske!

Ja det är ju inte riskfritt men jag tänker att om man skulle få symtom som man misstänker har med implantaten att göra så får man ta ut dem och hoppas på att man återställs efter.