Känslostorm

Är det bara jag som känner att jag inte har lust att berätta för vänner osv nu innan? Jag har bara berättat för pojkvän och min syster, resten får veta när det är gjort har jag tänkt. Det kanske är konstigt av mig?

Vaneve skrev:

Är det bara jag som känner att jag inte har lust att berätta för vänner osv nu innan? Jag har bara berättat för pojkvän och min syster, resten får veta när det är gjort har jag tänkt. Det kanske är konstigt av mig?

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

malinsjoberg79 skrev:

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Jag tror att det är precis det som är min anledning också, att det känns lite "förbjudet" och typ "fult" eller tabubelagt. Och sen vill man ju egentligen bara kunna vara nöjd med sig själv precis som man är. Jag ser inte mig själv som särskilt ytlig egentligen, så vill väl inte att folk ska se mig som så heller kanske?
Jag vet inte! Man bryr sig väl för mycket om andras åsikter egentligen.

Vaneve skrev:

malinsjoberg79 skrev:

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Jag tror att det är precis det som är min anledning också, att det känns lite "förbjudet" och typ "fult" eller tabubelagt. Och sen vill man ju egentligen bara kunna vara nöjd med sig själv precis som man är. Jag ser inte mig själv som särskilt ytlig egentligen, så vill väl inte att folk ska se mig som så heller kanske?
Jag vet inte! Man bryr sig väl för mycket om andras åsikter egentligen.

Om det är någon kvar här i denna tråden, har ni gjort era operationer och hur mår ni idag? allt ni skriver känns som om det skulle kunna komma direkt från mitt huvud. framförallt kommentaren ovan. Jag skäms för att berätta för vänner och har redan på förhand bestämt att de kommer att döma ut mig. att det är något fult och ge mig en moralkaka eller säga upp kontakten (kan det hända??) föräldrarna kan jag inte ens drömma om att berätta för. jag hade verkligen bara velat vara glad och se fram emot dethär, min operation är om exakt fyra veckor, men just nu ligger jag mer sömnlös på nätterna och grubblar på om jag ska gå igenom med det eller inte.

Hur la ni upp det när ni berättade, fick någon dålig respons och hur möter man den??

Jag kanske ska lägga till att jag är väldigt nöjd med operationen och skulle inte vilja ha den ogjord! Jag minns dock att när jag hade bokat operationen så kunde jag ibland vakna på nätterna och känna världens ångest över att jag faktiskt skulle göra det här.. har aldrig opererat mig tidigare så jag kände att det var ett stort steg som jag tog ganska snabbt ändå... Men nu är det gjort och jag är jättenöjd! :-D

Vaneve skrev:

malinsjoberg79 skrev:

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Jag tror att det är precis det som är min anledning också, att det känns lite "förbjudet" och typ "fult" eller tabubelagt. Och sen vill man ju egentligen bara kunna vara nöjd med sig själv precis som man är. Jag ser inte mig själv som särskilt ytlig egentligen, så vill väl inte att folk ska se mig som så heller kanske?
Jag vet inte! Man bryr sig väl för mycket om andras åsikter egentligen.

Om det är någon kvar här i denna tråden, har ni gjort era operationer och hur mår ni idag? allt ni skriver känns som om det skulle kunna komma direkt från mitt huvud. framförallt kommentaren ovan. Jag skäms för att berätta för vänner och har redan på förhand bestämt att de kommer att döma ut mig. att det är något fult och ge mig en moralkaka eller säga upp kontakten (kan det hända??) föräldrarna kan jag inte ens drömma om att berätta för. jag hade verkligen bara velat vara glad och se fram emot dethär, min operation är om exakt fyra veckor, men just nu ligger jag mer sömnlös på nätterna och grubblar på om jag ska gå igenom med det eller inte.

Hur la ni upp det när ni berättade, fick någon dålig respons och hur möter man den??

malinsjoberg79 skrev:

Jag kanske ska lägga till att jag är väldigt nöjd med operationen och skulle inte vilja ha den ogjord! Jag minns dock att när jag hade bokat operationen så kunde jag ibland vakna på nätterna och känna världens ångest över att jag faktiskt skulle göra det här.. har aldrig opererat mig tidigare så jag kände att det var ett stort steg som jag tog ganska snabbt ändå... Men nu är det gjort och jag är jättenöjd! :-D

Så roligt att höra du är nöjd!

Under båda mina bröstförstoringar tvekade jag så otroligt mycket, Nu vid min andra opeartion var jag tagas i månader när jag väl kom på att jag ville förstora brösten igen, sen blev jag osäker 2 veckor innan konsultationen, träffade sen kirurgen och blev sten säker igen, till bara någon vecka innan operationen började jag ännu en gång tveka.

Så sådant går verkligen i vågor.

Vilken klinik valde du att genomföra din operation? :)