Tubulära/Tuberösa Bröst - korrigering
Operation
Om Tubulära/Tuberösa Bröst - korrigering
Tubulära bröst är en medfödd anatomisk avvikelse som oftast märks först under puberteten, när brösten börjar utvecklas. En kirurgisk korrigering av tubulära bröst, som ibland även kallas tuberösa bröst, är en specialiserad operation som görs för att återskapa en mer naturlig och balanserad bröstform.
Rent fysiskt beror utseendet på att det finns en stram ring av fibrös vävnad inuti bröstet. Den här ringen fungerar ungefär som ett trångt band som hindrar bröstet från att växa normalt på bredden och i den nedre delen. Eftersom bröstvävnaden är instängd tvingas den istället att växa rakt framåt, vilket skapar en rörliknande (tubulär) form med en smal bas mot bröstkorgen. Ett annat vanligt kännetecken är att vårtgårdarna blir förstorade och puffiga, eftersom den instängda bröstkörteln pressas ut genom den tunnare vävnaden precis bakom bröstvårtan (ett så kallat vårtgårdsbråck).
Inom plastikkirurgin bedömer man svårighetsgraden av tubulära bröst utifrån en medicinsk skala. Den allra vanligaste kallas för Grolleau-skalan, som delar in tillståndet i tre typer:
Typ I (Grad 1): Den mildaste formen. Här saknas vävnad enbart i den inre, nedre delen av bröstet.
Typ II (Grad 2): En mer uttalad form där vävnad saknas i hela bröstets underpol (nedre del), både på insidan och utsidan. Det undre bröstvecket sitter ofta onormalt högt upp.
Typ III (Grad 3): Den svåraste formen där bröstets bas är extremt stram och vävnad saknas runtom i hela bröstet. Bröstet får en tydligt rörformad profil och vårtgården är kraftigt utbuktande.
Målet med ingreppet är att lösa upp den strama ringen inuti bröstet, flytta ner bröstvecket till en normal höjd, minska vårtgården och fylla ut bröstets nedre del. Eftersom bröstens inre anatomi är speciell är detta ingrepp betydligt mer avancerat än en traditionell bröstförstoring.
Ingreppet utförs alltid under full narkos och tar vanligtvis mellan två och tre timmar, beroende på hur komplext utgångsläget är.
Snitt och åtkomst För att få maximal kontroll över formen lägger kirurgen ofta snittet runt vårtgården (ett så kallat periareolärt snitt). Detta ger direkt åtkomst till bröstets inre och gör det samtidigt möjligt att förminska den förstorade vårtgården.
Att lossa den strama vävnaden (Fasciotomi) Det viktigaste steget är att lossa den strama bindvävsringen inuti bröstet. Genom snittet i vårtgården arbetar sig kirurgen djupt in i bröstet och skär i de strama banden från insidan med ett värmeinstrument. Detta görs ofta i ett solfjäderformat mönster från basen och utåt, en teknik som kallas radiell skårning (radial scoring) eller fasciotomi. När banden släpper kan det hopdragna bröstet äntligen fällas ut och breda ut sig mot bröstkorgen.
Återskapande av volym När den strama brötvävnaden väl är uppmjukad måste volymen återskapas. Här finns det olika tekniker beroende på patientens anatomi och Grolleau-typ:
Engångsoperation med implantat: Används ofta vid Typ 1 och Typ 2. Silikonimplantat placeras oftast delvis under bröstmuskeln (så kallad "dual-plane"-teknik). Detta ger en mjuk övre sluttning samtidigt som implantatets nedre del tänjer ut det tidigare strama bröstet.
Tvåstegsoperation med vävnadsexpanderare: Om bröstet är extremt stramt (ofta Typ 3) sätts först en tillfällig silikonballong (expanderare) in. Denna fylls gradvis med koksaltlösning under flera veckor för att töja huden skonsamt. Vid en andra operation byts ballongen ut mot ett permanent implantat.
Fettransplantation (Lipofilling): Ett alternativ för den som inte vill ha silikonimplantat är att flytta kroppseget fett från exempelvis mage eller lår till brösten. Eftersom kroppen absorberar en del av fettet och det tubulära bröstet är trångt, krävs det oftast två till tre operationer för att nå slutresultatet, beroende på önskad slutstorlek.
Vårtgårdsplastik För att platta till det utbuktande vårtgårdsbråcket används ofta en teknik som kallas tobakspungssutur. Kirurgen syr en osynlig tråd runt vårtgården som stramas åt likt dragskon på en påse. Det förminskar diametern och tvingar vårtgården att bli platt. Om brösten hänger mycket, kan detta kombineras med ett vertikalt snitt ner mot bröstvecket för ett extra lyft.
Lämpliga kandidater är i första hand friska individer med färdigutvecklade bröst (som har passerat puberteten) och som har realistiska förväntningar på vad kirurgin kan åstadkomma. Man ska inte vara gravid eller amma vid tillfället för operationen. Tubulära bröst ger f ö ofta problem med amningen, då mjölkkörtlarna inte kunnat utvecklas tillräckligt. Det är oklart om en korrigering påverkar detta, men man kan ha med sig att om man inte kan amma efter sin korrigering, så behöver det inte bero på korrigeringen.
Kvinnor med tubulära bröst är ofta mycket nöjda med att ha gjort sin operation.
Det finns dock vissa omständigheter som gör ingreppet mindre lämpligt, eller där tekniken måste väljas med stor omsorg:
Mycket smala personer: Om man saknar underhudsfett på kroppen är fettransplantation inte ett bra alternativ, eftersom det helt enkelt inte finns tillräckligt med fett att hämta.
Personer med tendens till keloidbildning: Om man har en känd benägenhet att bilda kraftiga, upphöjda ärr (keloider) måste kirurgen vara mycket försiktig med hur många inre och yttre snitt (fasciotomier) som görs, för att undvika svår inre ärrbildning.
Fördelar:
Till skillnad från en vanlig förstoring, som ”bara” sätter in ett implantat bakom en befintlig form, omstrukturerar detta ingrepp bröstet inifrån och åtgärdar den stramhet som skapat deformiteten.
Ingreppet minskar och plattar till utbuktande vårtgårdar i samma steg som volymen ökas, vilket ger ett mer normalt utseende och gör ofta att kläder och badkläder sitter bättre.
Kvinnor med tubulära bröst tillhör dem som oftast är nöjda med att ha gjort sitt ingrepp. Även när resultatet inte är perfekt, tycker de vanligen att det ändå är mycket bättre än innan.
Nackdelar:
Det är ett betydligt svårare ingrepp än standardbröstkirurgi, vilket innebär en något högre risk för att man i framtiden kan behöva göra justerande operationer.
Särskilt om man väljer att använda kroppseget fett, eller har en väldigt stram bröstform (Typ 3), kan man inte förvänta sig att vara helt färdig efter en enda operation.
