Berättade för mamma och pappa, lättad :)

Skönt att du har berättat. Hoppas de förstår och accepterar ditt beslut sen när det har hunnit sjunka in.

Oh vad stolt du ska vara över dig själv som tog tjuren vid hornen! Jag minns hur jobbigt det var men så skönt och ha det sagt, och sen kunna berätta starkare och starkare varje gång att man faktiskt gör det för sig själv och ingen annan. Fick då tyst på min mamma;)

Att du vågade "tvål & vatten-generationen" är inte att leka med 🤭

Tvål och vatten generationen är verkligen inte att leka med, där är det redighet och anständighet som gäller, haha! Och det känns verkligen så himla bra att ha det gjort. Och precis som du skriver Mattis: Det hela blev verkligare nu.  

För det kommer ju att synas. På somrarna på landet eller på vintrarna i fjällen när man badar bastu eller vad vet jag för situationer när det blir uppenbart. Och då vill jag inte bara -hoppsan, jag har gjort brösten ja, det glömde jag berätta :)

Att berätta för mina närmaste kompisar var ingen match. Snarare lite roligt :)

Bra jobbat tjejen! 👍 Får se hur det går när det är min tur att berätta för mamma, herreguuud, blir illamående av tanken 😛

Optimus, du får berätta hur det går för dig när du väl bestämmer dig för att berätta :) Ni har jag ju inte bokat mitt datum än men det lutar åt den 21/11 så vi är ju bara ett par dagar i från varandra! Oj såg fel, snarare ett par veckor från varandra. Men samma månad iallafall :)

Klart jag ska :) Hoppas att mamma tar det bra, tror hon kommer ha förståelse, men självklart tycka det är synd. Egentligen är det ju ganska tragiskt att man vil skära i en frisk kropp, men fullt förståeligt när man inte är nöjd med dess utseende och man kan förändra det!! Åhh vad roligt, då kan vi ju typ vara sjuka tillsammans. 😉

Starkt gjort och jag förstår att det måste kännas jätteskönt att ha berättat det !

Jag blir lite full i skratt för jag är ändå 37 år och har lite småångest för att berätta för mina närmaste om MITT beslut. Jag tänker så mycket på vad andra skall säga, men det har väl med uppfostran att göra skulle jag tro.

Jag önskar att jag kunde berättat detta för min mamma först, men hon gick bort för 1½ år sedan......

I henne vet jag att jag skulle fått ett stöd. 

Men det bästa är nog att ta tjuren vid hornen och berätta det så fort som möjligt, så slipper man ju att ha det hängande över sig också :-)

Lycka till med din operation !

Starkt av dig! 👍

Ja det är konstigt det där vad svårt det kan vara, -vilken ålder man än är i så oroar man sig för andras åsikter mer eller mindre.. :) Speciellt de närmaste.. Min mamma vet och förstår helt mina känslor. Hon har varit med när vi shoppat och jag i princip har gråtit i provhytter för att 70 A är för stort, så det var inga problem.

Men min pappa har jag inte berättat för än... :S Hehe, knepigt, jag är ändå gift, har två barn och hus mm, men pappa är ändå pappa och vi är väldigt lika, så tycker vi olika så blir det väldigt högljutt så att säga... ;) Han är också från tvål och vatten generationen och det kommer inte att gå bra, det kommer bli kaos... Men jag vet bara inte när jag ska berätta, har ju op redan 20e januari, men vi ska fira jul och nyår ihop och jag vil inte förstöra stämningen...  :P Får väl ta det i början av januari, han har ju inte mycket att säga till om ändå, men jag vill också berätta före, då det kommer att synas i vissa situationer.

Vad modig av dig att berätta! Jag kommer dock inte berätta om min bröstförstoring för mina föräldrar, vågar inte ens tänka på hur upprörda de skulle bli och vilka kommentarer man skulle få. Så det får bli till att gömma sig i stora tröjor varje gång man träffar dem framöver, känns lite jobbigt att man aldrig mer kommer kunna sola och bada vid deras lantställe igen bara, men jag kan verkligen inte tala med dem om detta :/

Åå ja, det är verkligen det jobbigaste med hela grejen.
Jag ska förstora brösten i februari så jag måste också berätta snart.

Min släkt är verkligen jätte emot silikonbröst och tycker att tjejer som har det bara är "osäkra, lösaktiga, och söker uppmärksamhet" osv osv. Lätt och slänga ur sig att man själv vill göra det då!? :P Mina föräldrar tycker dessutom jag är deras lilla ängel som är så gullig o pryd :P det gör det ju bara ännu värre.

Funderade också på att inte berätta nånting först, men tror verkligen jag kommer må bättre om jag gör det. Just nu ligger jag sömnlös om nätterna för att jag tänker på det så mycket. :(
Men man får väl helt enkelt förklara för dom vad det betyder för en, och varför man gör dom. Dom borde egentligen inte lägga sig i när man är 25år :P men dom är ju ens föräldrar ändå ;)

Vet att pappa kommer smälla av (det gör han bara jag ändrar hårfärg eller skaffar en tattuering) men han kommer komma över det.

Känns skönt att höra att andra känner samma sak! och att man kan diskutera med er som förstår hur man känner. :)