Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Logga in
pinq profilbild

pinq

Kvinna ·

04 jul, 2012

Feminist med silikonbröst?

Plastikkirurgi allmänt

Jag har sedan många år funderat på att göra en bröstförstoring eftersom jag tycker att stora bröst är vackra och jag själv skulle vilja svassa runt med en redig hylla en dag. Jag har alltid varit intresserad av politik och ser mig själv som feminist och klart vänster.

När jag nu berättar om mina tankar kring att operera brösten för några av mina vänner, min pojkvän blir de upprörda och säger att det är motstridigt och jag får höra saker som att jag inte är en riktig feminist. Min pojkvän säger att detta ger honom en förändrad bild av mig.. att det är typiskt att han hittat en tjej igen som det är något fel på. Han sa också att om han var jag skulle han aldrig tänka så, att vi nog inte är så lika som han trott, allt handlar inte om sex som jag verkar tycka osv.

Jag blir väldigt ledsen av allt detta. Men på något sätt vet jag vem jag är och jag tycker inte jag är en sämre människa för att jag vill förändra min kropp. Men jag kan inte hjälpa att jag tar åt mig.

Önskar att det fanns någon att prata med som känner om inte likadant som jag, men iallafall har tankar kring detta.

kram på er ladies

40

Sortera efter

pinq

Kvinna ·

04 jul, 2012

Bukis, perfekt pepp håller med till fullo 👍

det här inlägget ska jag spara i minnet, kan behövas!

Gilla

Lovely Lily

Kvinna ·

04 jul, 2012

Alla kvinnor är väl mer eller mindre feminister och det har väl inget m brösten att göra. Blir ledsen av att läsa om så trångsynta människor. Är det inte tvärtom? Är vi inte sanna starka kvinnor som vågar förändra något vi inte är nöjda med? Istället för att försöka intala oss att vi ska vara nöjda m det vi har? Äsch, dumt bara. Lycka till TS m både kärlek i op. Kram
Gilla

My_Way

Kvinna ·

07 jul, 2012

pinq: Jag känner igen mig jättemycket i ditt tänk angående om det verkligen är "ok" att förstora brösten när man ser sig själv själv som feminist. (Vilket för mig innebär bl.a lika lön för lika arbete, inte bli behandlad sämre/bättre p.g.a kön. Absolut Inte manshat!!)

Jag skämdes nästan inför mig själv i början när jag funderade över en bröstförstoring, typ "Men varför vill jag detta?? Är jag inte bra som jag är? Innebär detta att jag är en "sån där" tjej...." Osv..! Sen efter flera månader och år av fundering, research så insåg jag att en bröstförstoring handlar inte över huvudtaget om feminism eller "självhat", utan att man helt enkelt GILLAR stora bröst och att det finns möjlighet att få det! (inte så komplicerat!=))

Så för ett tag sen snackade jag med min pojkvän. Han första reaktion var defenitivt förvåning och han undrade varför, men det har utvecklats till att han stöttar mig fullt ut, tittar på förstoringssidor med mig och har erbjudit sig att hjälpa till med betalningen. Jag är så otroligt glad och lättad över det! För samtidigt som det självklart är ens eget beslut helt och hållet så kommer man inte ifrån att man så gärna Vill ha stöttning och ett slags "erkännande" från den man älskar mest!

Jag tycker du ska fundera mycket över din kille...Han kanske har rätt i att ni inte passar ihop men INTE av den anledningen han själv la fram! 

Lycka till!! Kram

Gilla

Binkebonken

Kvinna ·

15 jul, 2012

Oj va kul med en sån här tråd! Finns det liv i den än?

Jag är oerhört politiskt intresserad, radikalfeminist kan man nog säga. Jag avskyr porr, lever mycket jämställt och ger inte mycket för att följa rådande skönhetsideal-ändå skaffar jag mig silikonbröst. Hur det hänger ihop? Jag vill återerövra min egen kvinnlighet. Att vara "butch" är inte min norm-det är att göra mannen till norm. Jag har som fri varselse rätt att mixa och matcha mina könsroller fritt på ett sätt som passar mig. Vill jag ha silikonbröst och pipskägg ska ingen komma och säga att det inte passar sig.

Jag trodde länge att det var fult att "bejaka sin kvinnlighet"-och det är urbota dumt att göra det om man med det sammankopplar det med Psykologiska attribut, som att kvinnan är vän, undergiven, förlåtande och ansvarstagande-och dessutom antingen hora eller madonna. Men rätten till min kropp och min sexualitet ska ingen inskränka på, inte ens jag själv och min vykortsbild av en feminist.

I framtiden kanske jag ägnar mig åt feministisk realistisk porr, vem vet? ;-)

Gilla

WildHoney

Kvinna ·

10 aug, 2012

Tufft läge...

Men att du väljer lägga 40 papp på något han tycker är helt onödigt kanske ställer till det för honom!

Är själv feminist, jobbar som psykolog och har ändå fixat tuttarna och är nöjd med det! Mitt val, mina pengar, mina tuttar!

Försök att inte låta diskussionen bli en kil mellan er bara! Man får tycka olika utan att behöva bli ovänner. Sätt dej ner med honom och förklara hur du tänker och känner, be honom göra det samma. Om du förstår hans argument och han förstår dina så är det bra!

Du behöver inte köpa hans argument eller vice versa, men förståelsen är viktig!

//WH

Gilla

Nooova

Kvinna ·

10 aug, 2012

Men herregud, det har ingenting med ens inte att göra eller personlighet. Yta är yta och insida är insida. Man förändras inte av en operation. Man kan göra det men oftast gör man inte det. Vill du operera brösten så har det ingenting med dina åsikter om annat att göra. Tycker du inte ens ska ta diskussionen med honom utan bara göra det och inte tala om de med honom alls. Det är ju inte satt man rullar ut som en bimbo efter en operation som vissa killar verkar tro, bl.a. mitt ex.
Gilla

Lovely Lily

Kvinna ·

11 aug, 2012

Ha ha ha, rullar ut som en bimbo! Kul tanke
Gilla

Creek

Kvinna ·

07 nov, 2012

Vet att den här tråden är flera månader gammal men känner ändå ett behov att svara.
 
Vad som är viktigt att göra, och framförallt för feminister, är att analysera och ifrågasätta skönhetsidealen och utseendehetsen som råder idag. Att kritiskt granska vart behovet kommer ifrån när man väljer att lägga sig under kniven.
Med detta sagt tvivlar jag dock inte ett dugg på att du tänkt igenom detta val noggrant och känner dig trygg i det. Att detta skulle göra dig till mindre utav en feminist är ju bara befängt.
 
Feminismens budskap i det stora hela är att kvinnan och hennes kropp är hennes egen och vad hon gör för val här i livet är upp till henne och är fan inte någons ensak.
 
Din kropp är bara din, ingen äger den förutom du och du har all rätt att göra vad du vill med den - utan att behöva ta skit för det!
Paradoxalt nog bevisar dina närstående hur kvinnoförtrycket i allra högsta grad är en verklighet i 2000-talets Sverige och hur mycket vi har kvar att kämpa. De är besvikna på dig för att du beter dig "ofeministiskt" genom att (vilja) skönhetsoperera dig. De har tydligt gjort upp en mall för hur du får bete dig och när du inte följer denna straffas du. Budskapet är tydligt: du har inte rätt att göra vad du vill med din kropp.
 
Men det har du. Du är din egna kvinna. Din kropp är bara din. Ingen kan äga dig eller din kropp. Den som har åsikter om vad du får och inte får göra med din kropp för att få kallas feminist är ingen feminist.
Gilla

bukplastik12

Kvinna ·

22 nov, 2012

bara en fundering, helt fri från dömmande tankar, om min kropp nu är min kropp. självdestruktiva handlingar anses vara fel, man är psykiskt sjuk och behöver hjälp.
om nån annan utför själva skärandet, säg en utbildad läkare, är man fortfarande sjuk som vill ha de här snitten lagda eller är det då helt plötsligt "friskt" igen?
 
går omkring med stora tankesäckar på ryggen fyllda av frågor om var gränsen går för vilka operationer jag kan låta mig genomgå utan att jag för den sakens skull förändrar min personlighet. jag var kraftigt överviktigt under många år och vägrade gå ner i vikt för att passa in. när kroppen började ta stryk var det en annan femma och jag gick ner 50 kg. nu har jag en himla massa hud överallt som dels är i vägen fysiskt (eksem mellan låren) men också mentalt (kroppen ser större ut än den är när allt hänger löst). hur vet jag att jag inte efter nästa operation har kommit på att jag vill ändra ytterligare en sak, och en till, och en till? i grund och botten kommer de tankarna från min bild av hur en snygg tjejkropp ser ut. hur många operationer är värda att genomgå för att uppnå den kroppen? tänk om jag därefter inte är nöjd utan vill gå vidare med fler ingrepp. hur vet jag att jag kan sluta korrigera det jag inte är nöjd med och istället acceptera mina småfel, eftersom alla har sådana, så att jag inte fastnar i plastikkirurgträsket och blir helt besatt av allt som ska fixas och göras att jag missar att leva här och nu istället.
Gilla

Sussa

Kvinna ·

23 nov, 2012

Om din kille föddes utan en näsa skulle han då inte vilja ha en då? Jag är kvinna, en kvinna ska ha bröst, jag hade inga och fick chansen att få ett par. Jag tog den. Är jag en sämre människa då? Skit i hans åsikter. Det är din kropp!
Gilla

Apelsinelmelon

Kvinna ·

23 nov, 2012

Jag kände att jag behövde svara här då nog många i min omgivning kan ta mig en feminist dock hatar jag att bli kallad det. Det är väl bara en självklarhet att vi är lika mycket värda, att män och kvinnor är olika och tacka gud för de för tänk om alla varit likadana. Jag opererade mkina bröst för tre år sen och ska göra en ny operation nu snart. Min nuvarande kille stöttar mig helt mwen mitt ex låter som ditt. Han hatade tanken på det, sa att jag är inte den starka, självständiga kvinna jag påstås vara. Då fick jag samvetskval det kanske inte var rätt, jag gick kanske emot mina egna principer.
 
Men fan så heller, han menade på att jag skulle knulla andra, killars blickar skulle falla på mig, varför i hela helvete skulle de ändra något hos mig. Det fanns redan många som kollade på mig med eller utan bröst det sitter inte där, självkänsla och självförtroende kallas det. Vi gjorde slut ett tag efter, jag klarade inte av de dömande anklagelserna.
 
Han sa att jag skulle bli en uppblåst bimbo och glömma bort mig själv. Sitter här tre år senare ska fortfarande läsa biologi, är miljörättsaktivist och annat, jag tror inte jag glömde vad jag ville!
 
Killar är de som är dömande och att inte förstora brösten för att de tycker de är fe. Det är att vika ner sig som kvinna, vi har alla rätt till att göra vad vi vill. 
Gilla

via_dolorosa

Kvinna ·

28 nov, 2012

Allvarligt!? Vad har femenism men bröstförstoringar o göra?? Inget! Precis som masterblaster skriver så är feminism en jämnställdhetsfråga. De strider även för mannen men andra ord, exempelvis att mannen har rätt till pappaledighet. 🙂
Gilla

pinq

Kvinna ·

29 nov, 2012

Hur allt kunde bli ännu värre, eller som "Sunset Beach" fast i verkligheten 😢
 
Hej alla, kul att tråden lever vidare. Jag opererade mig i Stockholm den 21 augusti. Min kille följde med, han sa att han ville stötta mig även om sa att jag kunde åka själv då övernattning på kliniken ingick (Proforma). Men ändå tyckte jag att det var fint att han nu ville ställa upp för mig och de beslut jag valt att ta i och med bröstoperationen så jag lovade att betala hans hotellkostnader (vi är båda studenter). 
 
Timmarna innan min operation satt jag på mitt rum och väntade, min pojkvän var med mig en stund. Han var rastlös och pratade om vad han skulle hitta på och vilka han kunde träffa medan han var i Stockholm och jag var på kliniken. Jag tänkte knappt på min operation utan satt och oroade mig för var han skulle bo och att han skulle ha tråkigt under kvällen. Jag tänkte inte på mig. Han tänkte inte på mig. Sen skickade jag iväg honom med mitt visakort och uppmaningen att han skulle göra något roligt och hitta ett lämpligt hotell att bo på över natten. Han sa att han kanske skulle träffa en gammal kompis.
 
Timmarna gick, tydligen var jag sist med att bli opererad. Jag låg i sängen och kramade om mig själv. Min syster skickade mig ett sms, där hon skrev att hon önskade att jag hade någon som älskade med mig, att hon önskade att hon var där, men antog att min pojkvän fanns där för mig. Ändå såg jag inte hur fel allt var. Jag kände skuld för det jag skulle göra, ingen av mina nära stöttade mig. Jag fick lita till mig själv.
 
Medan jag blev opererad träffade min pojkvän sin exflickvän. Han visade henne bilen, bilen vi köpt tillsammans tre dagar innan vi kom till Stockholm och sa att det var hans nya bil. Han tog med henne till hotellet, som han betalade med mitt visakort, och bjöd henne på sprit som vi köpt tillsammans. De lekte snurra flaskan och hade sex.
 
Han berättade aldrig detta för mig självmant, utan jag har fått luska ut delarna själv och till slut har han erkänt även om han hittat på nya lögner ända tills jag kommit fram med bevis på motsatsen (jag har t.ex. ringt och frågat hans ex vad som hände).
 
Jag fattar inte hur jag ska klara av att fortsätta leva just nu. Han säger att otroheten var för att han var rädd att jag skulle lämna honom, vara otrogen senare etc. Ett sätt för honom att gardera sig, så att han inte skulle behöva bli sårad först. Han går till en kurator och menar att det nu känns bättre, att han tar itu med problem han haft sen barndomen i relationen till sina föräldrar. Han säger att det aldrig kommer hända igen. Det har gått 2 månader sen jag fick veta om otroheten. Jag blir fortfarande ledsen, vilket gör honom ledsen också. Då får jag dåligt samvete för att jag gör dålig stämning då allt emellanåt känns underbart... Det är som en ond cirkel.
 
För att återkoppla till mitt första inlägg i tråden. Han älskar mina bröst och jag har (som väntat) inte dansat salsa topless på bardisken på krogen ännu. Han oroar sig inte för det längre. Men tydligen behövde han vara otrogen först.. Jag känner mig otillräcklig. Ändå säger han att han älskar mig mest i världen och vill ha barn med mig en dag (min svaga punkt). 
 
Allt är fel! Hur kunde han ligga med sitt ex när jag låg sövd under kniven??!!! Vad fan jag vet inte vad jag ska göra med allt jag känner. Jag hatar och belasta mina vänner mer. Jag vill glömma skiten, den får mig att tycka mindre om mig, och mindre om honom.
 
 
 
 
Gilla

Lovely Lily

Kvinna ·

30 nov, 2012

Men oj, vad är detta? Stackare!!! Jag vet precis hur det känns tyvär och min erfarenhet är att det inte funkar oavsett hur mycket man försöker sen, tilliten är borta och då är allt förstört. Sen vet jag även de som har gått vidare och som lever lyckliga. Allt handlar om du kan förlåta och glömma tror jag, jag kunde inte trots att jag ville av hela mitt hjärta, det blev inte bra mer. Ni kanske kan gå i parterapi? Önskar dig all lycka till och tänk på att själv må bra i första hand! styrkekramar!!!
Gilla

Creek

Kvinna ·

04 dec, 2012

Minns inte om du skrivit det men hur gammal är han? Han verkar varken mogen eller säker på sig själv. Du behöver verkligen inte känna skuld över att bli ledsen över otroheten. Herregud, det har ju bara gått två månader?!
Sådant där tar tid att bearbeta.
 
Här kommer den gamla standardfrasen: Du är värd mycket bättre!
Hade jag varit du så hade jag lämnat honom, iaf tillfälligt, även om det är jättesvårt. Ni behöver tid ifrån varandra för att kunna processa det hela på varsitt håll. Du behöver andrum och återhämtning och han behöver jobba på sig själv.
Skulle han, efter en tids paus, visa sig vara en ändrad person och någon som kan älska dig så som du är värd att älskas kan du då fundera på ifall du vill satsa eller gå vidare.
Gilla

ScoobyDee

Kvinna ·

04 dec, 2012

pinq skrev:

Jag har sedan många år funderat på att göra en bröstförstoring eftersom jag tycker att stora bröst är vackra och jag själv skulle vilja svassa runt med en redig hylla en dag. Jag har alltid varit intresserad av politik och ser mig själv som feminist och klart vänster.

När jag nu berättar om mina tankar kring att operera brösten för några av mina vänner, min pojkvän blir de upprörda och säger att det är motstridigt och jag får höra saker som att jag inte är en riktig feminist. Min pojkvän säger att detta ger honom en förändrad bild av mig.. att det är typiskt att han hittat en tjej igen som det är något fel på. Han sa också att om han var jag skulle han aldrig tänka så, att vi nog inte är så lika som han trott, allt handlar inte om sex som jag verkar tycka osv.

Jag blir väldigt ledsen av allt detta. Men på något sätt vet jag vem jag är och jag tycker inte jag är en sämre människa för att jag vill förändra min kropp. Men jag kan inte hjälpa att jag tar åt mig.

Önskar att det fanns någon att prata med som känner om inte likadant som jag, men iallafall har tankar kring detta.

kram på er ladies

Är det inte raka motsatsen mot feminism att ha sådana fördomar? Feminism handlar, så vitt jag vet, om kvinnors lika värde gentemot män. Stå på dig, stå för den du är och dina val. Det är ju det som du ska kunna, som den starka kvinna du är.
De förtrycker ju stora mängder av den kvinnliga befolkningen med sina åsikter. Det asner jag personligen vara allt annat än duktigt.
Gilla

Vampirida

Kvinna ·

17 feb, 2013

Vet inte om det är något liv i denna tråd fortfarande... Men till TS vill jag bara säga att det är DU som är stark, din kille verkar vara den som inte är det. Hoppas att allt blir bra för dig. Har själv lätt för att stå tillbaka mycket för andras skull. Har lätt att glömma mitt eget värde och mina drömmar. Bli inte fast i ett destruktivt förhållande för länge, åren går så snabbt, fort gjort att du glömmer vem du är. Nu har jag såklart inte hela bilden kring ert förhållande, men utefter det du beskriver så hoppas jag verkligen att det blivit en förändring till det bättre. Jag har också funderingar kring detta med bröstförstoringar och människors fördomar om dem som har opererade bröst. När jag berättade för ett par kollegor att jag tänker göra en op så var enda reaktionen "Du var den sista som jag trodde skulle göra det!". Sen var de bara tysta. Och jag har funderat en hel del efter det, funderat på hur man som person är i deras ögon om man gör en bröstförstoring? Trist att det finns så många fördomar.
Gilla

botheredbyfew

Kvinna ·

09 sep, 2013

håller med vad många skrivit, dina bröst eller hur du ser ut har inte någonting med feminism och göra! det är din kropp. Vill du göra en operation, så gör det! 
Gilla

Flisan79

Kvinna ·

09 sep, 2013

Jagar feminist och ska operera mig :-) Feminism : människors lika värde. Att män och kvinnor ska ha både samma rättigheter och skyldigheter. Alltså, ingenting med utseende att göra.
Gilla

Tanterik

Kvinna ·

20 dec, 2014

Tråkigt att du blev besviken av sina kompisar, men samtidigt är det väl sådant kompisar är till för att utmana en lite och ifrågasätta en lite så att man kan vända och vrida på sina beslut. Det är ju tråkigt att bara omge sig med ja-sägare!!

Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem