Förhållningssätt till brösten efter 1.5 år, det är jobbigt

Usch ja, jag känner igen det där. Ibland så känns det bara NEJ nu skiter jag i det här och TAR UT DOM! Men sedan kommer tankarna: Jo, fast det funkar ju, jag överlever, SÅ farligt är det ju inte.... Dessa vacklande oroskänslor, suck!

Tror du inte att silikonet kommer bli mer distinkt om du går ner i vikt? Mina bröst är i alla fall väldigt "uppenbara" om jag går ner nåt kilo (pendlar lite mellan 50-53 kg beroende på hur mycket jag tränar, hur stressad jag är m.m.), då ser man varenda kant på dem. Kanske för att min bröstkorg är tunn, jag vet inte.. Du är väl redan "pytteliten"? :)

225var nog den storlek jag egentligen ville ha. Menjag ville ha rätt breda bröst (har en bred bröstkorg) utan så mycket put; platt och brett typ, och med mer underpol än överpol. Och då blev jag rekommenderad 275, fast jag provade 225 på konsultationen och de kändes mer "jag". Men jag gick på kirurgens rekommendationer, och nu sitter jag här med bröst som kanske hade varit breda om de inte suttit så tätt i klyftan och som putar ut på tok för mycket och ger en totalfejk profil och dessutom har mer överpol än underpol. Nej fy. Ändå inget ont om kirurgen, han ville nog väl.

Kram, och tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor

jag känner igen mig i det du skriver. men för min del är det så att jag vantrivs med dem i vissa sammanhang, inte i andra. jag gillar mina bröst när jag är i vuxna sammanhang som gymmet, jobbet, när jag träffar kompisar, festar... men jag nästan skäms när jag gör saker tillsammans med barnen. inte när jag kan ha kläder som döljer men till exempel på badhuset och på stranden. När jag är med barnen upplever jag inte att jag får uppskattande blickar utan dömande. jag har två döttrar också och jag får för mig at folk tycker att jag är en dålig förebild. riktigt jobbigt var det för några dagar sen när det var fixardag på förskolan och jag rensade ogräs. det blev varmt och jag tog av mig till linne. inte alls utmanande utan med sporttopp och vanligt linne. men då glodde verkligen de andra vuxna. så jag satte på mig tröjan igen. jag tänker att jag inte ska bry mig för JAG gillar dem ju. men det är svårt att inte påverkas. och nu kommer ni säkert skriva att det säkert är uppsakttande blickar och att folk är avundsjuka och så (snälla ni ;)) men ibland är det uppenbart dömande och kritiska blickar. och man är ju känslig för kritik av sin föräldraroll. men jag har inte som du funderat på att ta ut imlantaten. kram.

Hej lilla MY,

För 2 dagar sedan fick jag 275 i vardera och jag hade tänkt mig max 250. Dessutom är jag kortare än du så jag undrar om det blir ungefär liknande resultat på oss.

Jag tycker att du har jättefina, man ser väl inte att du har mer över än underpol?

Men från ursprunget känns det som en megaförändring för mig och maken så jag kan ändå förstå att du känner av dina fejkbröst. Men tänk på att om du tar ut dem så kommer ju huden att hänga mer än före dina inlägg och det blir du säkert inte nöjd med heller.

Mina barn undrar varför jag har ont och pekar på knäområdet ;-) eftersom de måste sätta sig stillsamt i mitt knä. Sa att jag ramlat och då frågade min 5-åring "var då?" och jag sa på marken. "OJ då" sa han och lämnade detta ämne... tills vidare i vart fall. Ingen av dem har sett mig med op-bh och band.

Hej Lilla-My!

Har inte varit så aktiv här inne på ett tag, men såg i din tråd att du fortfarande inte är helt tillfreds med dina bröst. Jag har som många nog sett det motsatta problemet alltså att mitt resultat ser allt för äkta ut. Fick Perthese, trots att jag sa att jag inte vill ha ett naturligt resultat (finns många trådar om detta) Tycker det är synd att du känner att du vill ta ut dem helt (är du helt säker på att du skulle bli 100% tillfreds då?, det kan vara lätt att alltid hitta något "fel" el att man vänder och vrider på allt tills man hittar något nytt att haka upp sig på) Om svaret är ja, skulle jag i ditt fall rekomendera Perthese implantaten, el den op teknik de använder sig av på Citadellkliniken.(om du kan tänka dig att göra en operation till vill säga) Dessa imlantat ger ett droppformat utseende och känns väldigt äkta, både att ta på och att "leva med". Men de blir inte särskillt bulliga upptill, utan ser mer platta ut. Citadells teknik bygger i grund och botten på att man får en större underpool på undersidan och en skidbacke på ovansidan. Utan kläder kan man se lite operad ut, men med kläder på försvinner allt det onaturliga. Trots att jag la i 600cc, är det i stort sett ingen som har lagt märke till att jag gjort en operation (till min stora besvikelse!!) inte ens min morfars fru, hon trodde bara jag hade gått upp i vikt. Ingen i klassen (bortsett från de som vet) har frågat el kommenterat. Någon utomstående har någon gång glott lite extra och efter lite småprat berättat att de undrat, men ändå varit osäkra på om jag gjort något eller inte. Kan tilläggas att jag är 177 cm lång, men är rätt smal särskillt nu efter en stressig period och att brösten har sjunkigt en hel del. Ändå smälter dessa 600cc in i min kropp utan att det ser konstigt ut. Jag fightas själv med denna känsla av att inte vara 100% nöjd, men är i grund och botten ändå glad att jag gjorde denna operation. (Använder fortfarande tortyr bhn, då och då) Fick som många andra rippling, men klarade mig hittills från Symmastian som var överhängande stor pga osymmetrisk och innåtlutande bröstkorg. Tror inte att jag får mindre rippling av att byta implantat, skulle jag göra om operationen (som jag många gånger vill, för att få mer fejklook) ja då kommer jag att vilja öka på storleken lite till. Då ökar jag samtidigt risken med att få Symmastia på riktigt, eller att nerver skadas och att det kan bli smärta som inte vill försvinna (har lite känningar i högerbröstet då och då)... Jag menar inte att du skall göra si eller så, men det finns alltid två sidor av myntet. Kanon att man kan bolla ideer fram och tillbaka, berätta om tips och egna erfarenheter, eller bara skriva av sig lite. Jag tror säkert att många är nöjda efter sin operation, och lika många tänker om det bara vore, el varför blev det inte si el så...Men jag hoppas att alla någon gång kan bli lite mer tillfreds, el acceptera den situation den har hamnat i. Om inte lägg problemet på is ett tag och ta upp det någon gång i framtiden, för att se om det fortfarande är ett problem vid den tidspunkten. Lycka till! :) OBS! Jag hade gärna bytat min overpool mot din, den är supersnygg ;)

Åh! Jag vill så gärna att den här tråden ska tas upp igen!! Just detta, som Lilla My och Pygme skriver om är det som jag grubblar över mest.

Jag har inte opererat mig än, inte ens bestämt om jag ska utföra det eller inte. Har däremot bokat en konsultation, mest för att tankarna på en op inte går att trolla bort. Efter 2 barn önskar jag kanske mest att brösten bara såg ut som innan, men nu är ju inte fallet så.

Konsultationen hoppas jag i alla fall ska ge svar på min enda fråga: går det att få så små, naturliga bröst som jag vill ha?

Jag tycker båda era bröst är fantastiskt vackra. Jag skulle lätt springa runt med dom här hemma, spegla mig och känna att wow, vilka jävla dunderbröst jag har!! :P

Men, ute bland folk... Alltså, innerst inne känner jag mig för stolt för att operera mig. Jag älskar ju min kropp precis som den är. Jag har accepterat att jag har små bröst. Ändå kan jag inte sluta tänka på att möjligheten till lite större bröst finns.

Som sagt, när jag är hemma, klär av mig, duschar, klär på mig osv så vill jag ha större bröst. När jag är på gymmet, bland folk, på stranden, så känner jag att jag är perfekt, jag känner till och med att jag skäms lite för att jag ens funderar över det här. Jag har INGET som helst behov av att känna att "äntligen kan jag känna mig hel när jag har tajta kläder". Snarare tvärtom. Skamset att plötsligt komma till gymmet på min lilla ort, från plattbröstad till bystdrottning.

det har ju gått en tid sedan trden startades. Hur känner ni idag för era bröst? Och finns det fler som funderar på samma sak? Hur har det löst sig??

lilla-my: tog du ut implantaten?