Hur många opar sig enbart för egen skull

Jag har länge mtt dåligt för att jag varit platt. Just för att inga kläder sitter ju bra. Och jag har ju lyckas enbart skaffa kompisar med enorma bröst själva, så då man ser dom har jag verkligen mått illa för att jag inte har något att komma med hahah. Så sommrarna är ju enbart jobbigt, blir så distraherad utav då dom går runt i linne och urrungning och är så vackra sedan kommer min beniga bröstkorg!! Haha är så medveten om att det låter så illa, men nu har jag varit såhär i flera år och kan verkligen inte acceptera det så finns inte så mycket nnat än att göra en OP. Tror också det är för andras skull man gör det, vill ju både vara snygg för sig själv och utåt?

Jag tror inte att man kan "separera" sig helt från alla normer och ideal i samhället. Självklart skall man vara nöjd med sig själv som man är och ifrågasätta normer och ideal, men om det handlar om att göra ett ingrepp som man tänkt igenom noggrannt och faktiskt kommer fram till att man i slutänden kommer må bättre av så är det väl egentligen inte något fel i det? Precis som kakan säger så vill man ju både vara snygg utåt och för sig själv, det går kanske inte att separera de helt från varandra, men det kanske inte spelar så stor roll? 

Hoppas du mår bra efter operationen!

Kakan..visst känns det lite sorgligt att det är så,lite att man sviker sig själv.känns lite som att vi mäter våran kvinnlighet i förhållande till bröststorleken.

Svår fråga...:) Först och främst opereade jag mig pga smärta från min bröst assymmetri. Ingen bh satt bra, var för stor på ena sidan och lite liten på andra. Fick alltid bulla upp med kuddar och inlägg. Dessutom såg man rakt in i urringningen varje gång jag lutade mig fram på den sidan där bröstet var platt. Både irriterande och genant, fick ofta höra kommentarer som "nu ser jag ditt bröst" mm. Inte kul!! Så detta var helt för min egen skull, att bli av med lidandet av att vem som helst kunde glo, eller smärtan som blev värre för varje år då assymmetrin bara blev större och fulare.

Men självklart hade man ju oxå en önskan om att kunna glida runt på stranden i nån läcker bikini, sola topless el gå i en djup urringning och ändå inte visa bröstvårtorna...att sticka ut lite ur mängden! (det kan jag nu!!! :D ) Det är väl både för sin egen skull och för andras hahaha

Kan bara säg till er som är osäkra på om ni ska, vill eller vågar göra en operation (läser ofta det här inne). Gör det!!! :D

Roligt at få höra era svar tycker detta är intressant.

Verkligen! Fast åandra sidan så gör man det ju för att bli nöjd själv, jag anser ändå att då tjejer skaffar löshår, färgar håret i en annan färg, bleker tänderna osv, är praktiskt taget samma sak!

Jag gör det för att jag mår dåligt varje gång jag provar bh:ar och bikini och för att jag även andra sammanhang kan känna mig ful, oproportionell och klumpig. Ett par större bröst var alternativet till att fettsuga mage, rumpa och ben för att få en mer proportionerlig kropp. Min man hade haft glasögon i 25 år och valde att operera ögonen och alla har reagerat positvit på det. Operation som operation tycker jag, även om brösten är den mest laddade delen på en kvinnokropp.

Berättade nyss för min mamma om att jag skulle operera mig. Mamma är 72 och jag 42 år. Hon sa att hon visst kunde förstå mig men att hon var orolig för att hon tror att det är så farligt. Jag trodde samtalet skulle handla om varför jag ville ändra på min kropp, men istället fick jag försöka övertala henne om att det inte är så farligt. Jag hoppas att hon lyssnade och inte oroar sig. Pappa dog i november och nu känner jag mig så självisk för att jag gör något som gör henne orolig när hon redan är så ledsen och mår dåligt för att hon saknar honom så mycket. Men det är mitt liv och jag har äntligen fått modet till att göra detta så jag låter inte hennes oro hindra mig, även om jag känner mig självisk. Jag hade inte kunnat göra det om pappa levat, han hade nog blivit ledsen och besviken på mig och det hade jag inte kunnat stå ut med. Jag älskar stora bröst och jag vill ha det och jag hoppas att jag får det och att jag inte får några komplikationer som gör att jag måste ta ut dem.

hade jag levt ensam på en ö någonstans i tjottahejti hade jag nog inte funderat på  bröstrekonstruktion eller bröstförstoring... 💋

Men för mig har det varit viktigt att känna varför jag gör det, och där beror det på mig själv. Jag vill äntligen bli normal, har aldrig varit det. Män har jag känt att dom inte har med mina bröst att göra, trots att dom självklart har det.... men jag inbillar mig att jag funkar bra ändå, att alla vill ha mig trots alla fel 😉. (min man har dom senaste åren upplevt mig med silikon som fyller ut trattbröstgrop, borttaget silikon där gropen går ner kanske 10 cm, alltså en krater, sen ingen grop fast snett och förskjutet bröst... inbillar mig att han älskar mig ändå, och det är så jag ser på mig själv, han eller någon annan, jag är ok som jag är. Mina nya bröst blir en bonus).

Vi är sociala "djur" och behöver inte känna oss dumma för att vi försöker anpassa oss, eller hitta en bättre position i tillvaron. Men jag tycker det är viktigt att man lär sig vara galet kär i sig själv om man inte är det redan, alltid uppskatta sig själv och jobba på att bli en bättre människa. Beroende på kan silikon hjälpa en.

Jag blir alldeles rörd av att läsa era berättelser,tack för att ni delar med er Kram.

Jag tror stenhårt på att det är samhället och media som skapat orealistiska normer och ideal.

Men frågan om man gör det "för sin egen" skull eller "för andras" skull handlar nog (iaf för mig) om perspektiv och fokus.

Vad är mitt syfte med operationen? Vad vill jag uppnå?

Handlar mitt syfte om andra människor, att jag tror att en operation kommer påverka vad andra människor tycker om mig, att jag kommer duga till eller liknande så tror jag man är fel ute.

Däremot om det (som för mig personligen) handlar om att slippa må dåligt över något när jag ser mig själv i spegeln, när jag duschar eller slippa oroa mig för att ta av mig kläderna, att det är "issue" så tänker jag att det indirekt handlar om samhället och andras normer och ideal men direkt handlar det om mig.

Nu bara svamlar jag, hoppas ni fattar lite vad jag menar :p

flera jag känner har upptäckt glutenintolerans, och att även det gör att magen svullnar upp. Om du struntar i alla mjölkprodukter (även lactosfria) och gluten, kommer du få en riktigt platt mage igen.