Hur reagerade era nära och kära?

När jag berättade för min kille så blev han lite förvånad och tyckte inte jag behöver göra det då jag är fin som jag är, men han stötar mig och ska till och med på konsultionen nu nästa vecka.

Men, jag valde att beräta för min mor att jag "funderar" på det då jag egentligen redan hade bestämt mig. Mycket flög ur hennes mun som "endast bimbos som gör det" bli sedd som sex leksak av män" jag är minsann nöjd med mina små bröst". Det var bara en del av de som kom ut ur munnen på henne. Dagen där på frågade hon mig i bilen om jag verkligen funderade på det och svarade att jag gör det för mig själv och ingen annan, att mn kille sagt att jag inte behöver det men att han stöttar mig i det hon blev då helt tyst om det och inte frågat något mer om det sedan dess. Förstod då att jag aldrig skulle få stöd av henne i mitt val. Därför kommer jag lämna henne utanför och lika så resten i min familj. Kanske berättar det för min syster senare, men vågar inte då hon har en sjukdom som gör hon inte kan genomföra en sådan oepration själv. 

I mitt fall var det mycket lättare att berätta för min pojkvän. Har även berättat för mina närmsta vänner, även de säger jag är fin som jag är så är det fortfarande min kropp det handlar om och om hur jag ska trivas med den.

Min sambo tog det jättebra, han ville bara att jag skulle vara säker på mitt val, välja en pålitlig och säker kirurg och tänka efter noga innan.

Min pojkvän har jag pratat med och han tycker inte att jag "behöver", men att om jag verkligen vill göra det för min egen skull ska göra det. Vet även att han inte har något emot "plastlooken". Även om jag inte har tänkt mig bröst a'la Heidi Montag så känns det bra att han inte är en sån som tycker enbart naturliga bröst är vackra. Har diskuterat på skoj med några vänner utan att säga att jag i stort sett bestämt mig redan och de verkar stöttande.

Det är familjen som skulle kunna bli jobbig. Har inte pratat om det, men utifrån vad de uttryckt när de läst att t.ex kändisar gjort det så verkar de inte förstå plastikkirurgi alls. Åtminstone inte denna typ! Kan inte låta bli att undra... måste jag berätta? På ett sätt så vill jag, vill ju vara öppen och ärlig. Men samtidigt så tror jag inte att de kommer ta upp saken. Om de ser att mina bröst är större så kommer de nog inte säga något ärligt talat. Bara brainstormar nu, lite rörig text kanske!

När jag berättade det för mina syskon så tyckte de att jag skulle vänta på att jag skulle få barn först osv. Men sen när allt var spikat så blev de väldigt glada för min skull, och två av de är sjukt avudsjuka! 👍

Men när jag berättade för min pojkvän blev han väldigt sur och betedde sig väldigt respektlöst mot mig. Sa elaka kommentarer väldigt ofta, tillslut så orkade jag inte höra på det mer så jag skällde ut honom ordentligt, sa att jag tillåter inte att bli behandlad på det viset! Så nu har han slutat, och vi kan prata om det utan problem.

Men iom att han reagerade på det sättet har jag fortfarande inte vågat berätta något för min pappa.. Och jag bor fortfarande hemma, så jag måste verkligen berätta det för honom..

Så om någon har tips hur man berättar på ett bra sett, så snälla, dela med er.. TACK 🙁

Glömde skriva att mina arbetskamrater var verkligen underbara.. De stöttar mig i mitt val, har fått massor utav kramar. Min chef visade att hon verkligen var glad för min skull! Jag hoppas att alla får någon typ av stöttning av sitt val, det gör verkligen jätte mycket när man vet att man har folk vid sin sida! 😀

Hahah berättade för min mamma och hon sa väl som Asirnas mamma, fast kanske inte likadant, mer synd att man ska bli påverkad av samhället osv, och tänk om det blir fel och hur det kan bli! Nu har det väl lagt sig lite, nu är det mer som om dom skämtar om det typ, tror inte att dom fattar riktigt. Min mamma tycker typ att det bara är löjligt :l Men känner att jag är fan vuxen och jag gör vad fan jag vill! Tror att hon bara har insett att det är det jag vill göra och sen när det blir av så okej, hon får tycka vad hon vill. Klart att man blev besviken och ledsen för jag ville verkligen att hon skulle stötta mig i mina val....men verkligenheten är tyvärr tuff. Var längesedan jag berättade för min kille och han har alltid varit sån att om man själv vill det så ska man göra det oavsett vad folk säger, fast han tycker jag är fin som jag är och undrar mest om dom kommer vara lika sköna att ta på efteråt och om det skulle gå fel, men han är en ''rövkille'' så det är ganska lugnt ;) Men han stöttar mig till över 10000% och det känns jävla nice!  Har också berättat för min kompis (som har stora boobs naturligt) hon tycker det är skitkul att jag ska göra det och stöttar mig med :) Hon tror som jag att jag kommer få bätte självförtroende efter o.p när jag väl gör den! Har skrivit på min sida hur min mamma reagare lite mer om du vill läsa. Du väljer själv om du vill berätta eller inte men förvänta dig ingenting, det kan bara såra dig mer än om du inte gör det! Lycka till med vad du än väljer och tänk på att det finns massa här som stöttar dig! :)

Men what? ofta han sa elaka kommentarer! Visst att man kanske inte tycker det är nödvändigt men att vara elak och säga massa skit är inte okej!! Bra att du stod upp för dig själv!!! :D Kan dock inte ge dig tips på hur du ska berätta för din pappa , har inte bra relation med min pappa alls, fråga om jag fick låna lite pengar till op. men allt han gjorde var att skvallra till mina bröder och han svarade inte ens om han kunde det eller inte och vill inte heller ta upp det, jävla gubbe :l:/ säg bara att du har bestämt att du ska o.p:a dig och att du verkligen vill! :) 

Ja det var riktigt jobbigt, därför är det så svårt att ta steget och berätta för pappa.. Man vill ju verkligen inte göra sina föräldrar besvikna. Men nu är det som det är, jag har bestämt mig och han får ta det som han vill! Tack så mycket 🙂

Jag har eget boende sen lite mindre än ett år, men brukar vara hos mina föräldrar ungefär varannan helg och vi pratar ofta. Funderar mycket på det här, hur föräldrarna ska reagera. Kanske behöver jag inte berätta, men kommer man må bra av att hålla det hemligt etc? Tack så mycket!

Det var super pirrigt att berätta för min mamma men som tur var tog hon det bra! Min sambo tyckte kanske det var onödigt men nu när tiden är bokad är han lika förväntansfull som mig 👍!Inte berätta för resten av familjen än, det lutar åt att inte säga någonting alls, de får helt enkelt lägga märke till de själva :P.

Kul o höra att många för mycket stöd från sina familjer o partners! 

Hade verkligen önskat att få mer stöd från min mor som endast kom med dåliga kommentarer. Om jag ska vara ärlig så ångrar jag nu i efterhand att jag äns nämnde något för henne. Speciellt då jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar :/ Hade nog vart lättare om man hade bott ensam eller med sin partner.

För min del har alla tagit det relativt bra. Jag flyttade hemifrån tidigt, redan vid 16 årsålder och började bana min egen väg. Disskussionen med Mamma hade jag när jag började tatuera mig så hon vet redan om att det inte är någon ide att reagera, jag har alltid gjort på mitt egna sätt iaf. :) så till henne sa jag det bara rakt upp å ner på julafton. Min pappa har jag inte så jättenära kontakt med och har aldrig haft, men berättade det iaf. Han sa väl varken bu eller bä. De har vetat om att det ändå kommer hända i flera år, likaså min sambo. Resten har reagerat förvånatsvärt bra. Nästan alla vänner och kollegor blir jätteglada. Någon enstaka förälder till ens vänner reagerar väl lite mer negativt. Nu låter det ju som att jag går runt med det skrivet i pannan, men det gör jag väl nästan också iof. Har berättat de vid varje tillfälle jag fått för folk i min omgivning just för att jag är superlycklig å så jävla stolt över det. Sen kan jag väl inte påstå heller att jag e helt hundra normal kanske å väldigt öppen om i princip.. allt :)