Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
JuniS

JuniS

Man ·

I valet och kvalet - erfarenheter mottages tacksamt!

Bröstförstoring

Hej allihop! Jag är en kvinna på 30 år som det senaste året funderat mycket på att göra en bröstförstoring. Jag har tidigare alltid tyckt om mina bröst, som brukade fylla mellan 70C och 70D. Men sedan ungefär ett år tillbaka har de minskat kraftigt i storlek och jag fyller nu knappt ut en 70B. Det som stör mig mest är dock inte storleksminskningen utan att de har tappat all form och "fyllning" - de brukade vara naturligt runda och fasta men har blivit som slappa, tomma påsar som hänger. Jag har inte gått ner i vikt i övrigt och inte ändrat några vanor, haft sjukdomar eller liknande, så jag kan inte förstå vad detta beror på. Jag hade nog känt mig helt okej med att ha små bröst om hela jag var mindre, eller kanske om jag ammat och det därför fanns naturliga och förståeliga skäl till att de förändrats. Men nu mår jag mycket dåligt över att ha förlorat mina bröst så som jag kände dem. En förstoring är ju inget man gör spontant, och jag har grubblat fram och tillbaka i ett år. Pengarna har jag, så det är inget problem. Men det sitter många hinder i mitt huvud. Ett av dem är förstås risken att jag inte skulle bli nöjd - att inläggen skulle kännas konstiga att ha i kroppen, att formen blir fel eller de känns konstiga att ta på. Ett annat är att jag skulle behöva göra om dem efter några år, eller att operationen skulle vara gjord i onödan om de sedan förändras av en eventuell graviditet och amning. En tredje anledning som också är jobbig är att jag inte kan låta bli att skämmas över att känna som jag gör, att jag inte är nöjd som jag är. Jag tycker alltid att alla andra är bra som de är, men jag har också alltid tyckt att vill någon göra ingrepp är det deras ensak och inget som jag dömer någon för. Men tydligen är det inte lika lätt när det gäller en själv... jag mår dåligt över hur mina bröst har blivit, men jag kan samtidigt inte riktigt stå för en operation. Jag är också lite rädd att om jag väl börjar med plastikkirurgi kommer jag hitta andra "fel" och blir aldrig nöjd... även om jag i nuläget tycker om hela resten av kroppen. Jag är inte ute efter en klassisk silikonlook (även om jag respekterar de som vill ha det) utan vill att de ska se helt naturliga ut - bara som de gjorde innan för mig. Någon som varit i en liknande sits, haft samma tankar och känslor och vill dela med sig av erfarenheter? Det vore enormt uppskattat! Kramar

4

Sortera efter

SS81

SS81

Kvinna ·

Hej. Känner igen mig i princip allt du skriver förutom att mina bröst försvann efter 2 graviditeter o amning samt viktnedgång. Jag var först rädd för smärtan och hade massor med betänkligheter kring det. Sen alla komplikationer. Jag fokuserade på allt som kunde gå fel. Har i ett par års tid önskat bröst. Dessutom åkte ena bröstet på komplikatipner vid amningen så bröstvårtan tog stryk. Den åker in titt som tätt eftersom den dels är skadad men även för att inget kan hålla den ute. Har haft ångest för att visa mig utan bh. I våras tog jag beslutet att gå på konsultation på min födelsedag i augusti. Sen var det i princip bestämt efter lite övervägande att jag ska operera mig. Klart jag fortfarande har en del betänkligheter det är nog ganska vanligt. Det kommer snackas en hel del på jobbet skulle jag tro :) men jag är trött på att må dåligt liksom. Så på tisdag gäller det. Jag är nervös men ser fram emot när det väl blir klart :)
Gilla
Tessan22

Tessan22

Kvinna ·

Hej tycker det är helt sunda tankar och som sagt bröstförstoring är inget man gör spontant och det är ett stort ingrepp. Men samtidigt tänker jag att funderar man länge och vill det så ska man göra det. Jag vill oxå göra en bröstförstoring inte för att få större bröst utan gör att återfå den volym och form som jag hade innan mina två barn. Men jag håller oxå på och velar och kan inte riktigt bestämma mig. Jag är mest rädd över att bli sövd, tycker det känns läskigt och är så rädd att det ska hända något. Inte mycket till hjälp men hoppas du kommer fram till ett beslut och lycka till med det FU bestämmer dig för.
Gilla
Eemsa

Eemsa

Kvinna ·

Jag kände nog ganska exakt som dig bortsett från att mina försvann av en viktnedgång. Jag själv hade inte gjort dem om jag trodde att jag skulle bli gravid i framtiden. Nu är jag klar med barn så för mig va inte det ett problem. Jag vet folk som har fått större bröst iom graviditet och sen har det stannat så. Så eftersom du har haft större och om gravid är någonting som ligger i din framtid så kan det ju faktiskt bli så för dig med. Sen är det ju såklart hur pass mycket detta stör dig i vardagen. Det är ju inte värt att vänta i flera år om man nu mår jättedåligt. Jag va också väldigt nervös för både komplikationer och att få ett resultat som inte va vad jag hade tänkt mig. Nu är det snart 7 veckor sen jag opererade mig och jag tycker mer och mer om mina nya bröst för varje dag. I början undrade jag säkert varannan dag om jag hade tagit rätt beslut. Men nu är jag väldigt glad för dom! En otrolig viktig del i det hela är att du hittar en klinik och kirurg som du litar på. Börja med en konsultation och se hur det känns. Lycka till med vad du än väljer. Kanske inte va till så mycket hjälp men det va mina tankar :)
Gilla
JuniS

JuniS

Man ·

Stort tack för era omtänksamma och fina reflektioner! SS81, jag håller tummarna för dig imorgon och jag hoppas verkligen att du ska bli helnöjd! Gott att du har lyckats komma fram till ett beslut, även om det såklart är nervöst. Eemsa, vad härligt att höra att du tycker bättre om resultatet och känner dig mer "hemma" med brösten för varje dag!
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem