Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Lucan87 profilbild

Lucan87

Kvinna ·

06 dec, 2013

Kan man någonsin bli 100% säker på sitt val?

Bröstförstoring
Hejsan, jag har alltid velat ha större bröst och har väntat nu i ca 10 år på att de ska växa till sig efter att min kära mor har övertalat mig att de sker när du blir 24år
NU e jag trött på mina små bröst (70A) som har varit exakt lika dana i 11 år
Som många här har jag inte varit insatt i komplikationer eller information förräns nu de senaste 2-3 månaderna, då jag har väldigt många runt om mig som har gjort detta ingrepp
Till min fråga, 
När visste ni att ni var 100% säkra på att göra denna op? Hur många "tänk om" fanns det i era tankar? 
Jag vill så gärna, gjort ristest och provat kläder, och efter att ha varit på konsulation blev jag helt till mig och ville bara göra opn, men detta är ett ingrepp för livet och man borde tänka över sitt livs val noga, de e inte som en piercing eller tatuering du kan dölja utan att någon märker det. Om ni förstår hur jag menar!?
Jag är väldigt inpulsiv när det gäller beslut, gör jag inte det typ direkt så kommer det aldrig bli gjort, jag har inga frågor till kirurgen eller något sånt, är detta normalt? 
Jag läser olika forum jag tycker verkar intressant och tänker "hmm, de undrar jag med" frågor som kommer i efterhand, som sagt hur visste ni att var helt säkra på ert val??!!
14

Sortera efter

Luna_81

Kvinna ·

06 dec, 2013

Tankarna på operation började nog för 10 år sen när brösten försvann med träning men först sista åren har det känts som jag verkligen vill detta, det var liksom helt rätt tid att göra det nu och har aldrig känts så rätt som nu. Men beslutet mognade fram länge och inget jag bara gjorde för att få större bröst utan för att min kropp skulle se ut som jag och inte en vältränad kropp med 2 hängpungar på bröstet ;) Är glad att jag ändå väntade så länge för nu vet jag verkligen att det var något jag ville för mig själv och inte för någon annan
Gilla

Dewdrop

Kvinna ·

06 dec, 2013

Precis som du väntade jag och trodde att jag skulle vänja mig vid att ha små bröst men när jag väntat i 19 år och alltså var 38 år så insåg jag att det inte skulle hända. Nu hade jag inte haft ekonomiska möjligheter att göra det här tidigare men OM jag hade haft det så önskar att jag hade opererat mig mycket tidigare. Alla dessa år när jag gått och skämts och varit ledsen för mina mikroskopiska bröst, haft mindervärdeskomplex och inte velat byta om i badhus eller gym, gått på stranden i hettan med enorma svettiga inlägg i bikinin som aaaaaldrig torkar. Helt onödigt!
 
Läs den tråden som ligger överst på startsidan som heter ungefär "Vad man kan förvänta sig efter en bröstop". Där finns mycket bra. Läs den så är du lite förberedd. Och skulle det vara så att du någon gång i framtiden ångrar dig så går det faktiskt att ta ut implantaten.
 
När vet man att man är 100 % säker? Ja ATT jag ville göra det det var jag säker på så fort möjligheten uppstod. Sedan det där med storlek och annat är svårare att vara säker på i förväg.
Gilla

Flisan69

Kvinna ·

06 dec, 2013

Jag har önskat större byst så länge jag kan minnas. Hade fina små liten b i ungdomsåren men kände mig inte hel som kvinna. Har idrottat och då var det väl ett litet plus att inte ha stora som skumpade men utanför idrottstimmarna fanns alltid tanken på lite större i bakhuvudet. Sen kom barnen tidigt o varken tid eller pengar fanns till att lägga på mig själv. Med tiden förändrades bysten och tanken på att stoppa in främande material i kroppen var nu mitt enda motstånd! För ca tio år sen kom jag i kontakt med flickor i min egna ålder som gjort om sina och med pren växte sig tanken än mer. Tillslut kom jag till den gräns att nu var det dax för en förändring mycket var att sista året minskade min byst och när jag provade fjolårets bikini inför en utlansresa och den visade sig vara för stor var måttet rågat. Bokade då tid för macrelone men då ringde kliniken och sa att de inte sprutar in detta medel längre pratade jag med mina vänninor och bestämde mig för att boka konsultion hos den kirurg jag velat gå till i över 20 år. Bokade då tid i nov -12 innan min utlandsresa. Konsultation i feb -13 efter resan och operation en dag innan jag fyllde 44. Visste ingenting. Kunde ingenting utan hade tur att kirurgen förklarade allt för mig. Sa bara att jag vill ha större och inte för små. Visst var jag nervös och osäker på att jag valt rätt. Provade implantaten en extra gång på kliniken innan operstionen tillsammans med en arbetskompis vid min sida. Testade ristestet hemma och kom fram till dagens storlek. Har inte ångrat en sekund mer än att jag inte satsade på mig själv lite tidigare. Självklart kan jag ibland tycka att jag borde lagt in lite mera och att de borde vara taightare osv men när jag tvivlar hoppar min älskade sambo sen 27 år in och förklarar att de är fina och inte alls små. Så jag kan bara säga att dina har utvecklats till den storlek dom de kommer att var och finns önskan om större byst får du nog göra som jag lägga dig på bädden! Hitta bara den kirurg som är öppen för båda placeringarna och ger dig bra vilkor. Att inte kunna allt är inget ovanligt men här inne får du lära dig mycket från de tjejer som är otroligt insatta i ämnet och kan vägleda dig till vad du kan ta med dig inför din konsultation och val av bra kirurg i din närhet! Lycka till!
Gilla

Lucan87

Kvinna ·

06 dec, 2013

Flisan69 skrev:
Jag har önskat större byst så länge jag kan minnas. Hade fina små liten b i ungdomsåren men kände mig inte hel som kvinna. Har idrottat och då var det väl ett litet plus att inte ha stora som skumpade men utanför idrottstimmarna fanns alltid tanken på lite större i bakhuvudet. Sen kom barnen tidigt o varken tid eller pengar fanns till att lägga på mig själv. Med tiden förändrades bysten och tanken på att stoppa in främande material i kroppen var nu mitt enda motstånd! För ca tio år sen kom jag i kontakt med flickor i min egna ålder som gjort om sina och med pren växte sig tanken än mer. Tillslut kom jag till den gräns att nu var det dax för en förändring mycket var att sista året minskade min byst och när jag provade fjolårets bikini inför en utlansresa och den visade sig vara för stor var måttet rågat. Bokade då tid för macrelone men då ringde kliniken och sa att de inte sprutar in detta medel längre pratade jag med mina vänninor och bestämde mig för att boka konsultion hos den kirurg jag velat gå till i över 20 år. Bokade då tid i nov -12 innan min utlandsresa. Konsultation i feb -13 efter resan och operation en dag innan jag fyllde 44. Visste ingenting. Kunde ingenting utan hade tur att kirurgen förklarade allt för mig. Sa bara att jag vill ha större och inte för små. Visst var jag nervös och osäker på att jag valt rätt. Provade implantaten en extra gång på kliniken innan operstionen tillsammans med en arbetskompis vid min sida. Testade ristestet hemma och kom fram till dagens storlek. Har inte ångrat en sekund mer än att jag inte satsade på mig själv lite tidigare. Självklart kan jag ibland tycka att jag borde lagt in lite mera och att de borde vara taightare osv men när jag tvivlar hoppar min älskade sambo sen 27 år in och förklarar att de är fina och inte alls små. Så jag kan bara säga att dina har utvecklats till den storlek dom de kommer att var och finns önskan om större byst får du nog göra som jag lägga dig på bädden! Hitta bara den kirurg som är öppen för båda placeringarna och ger dig bra vilkor. Att inte kunna allt är inget ovanligt men här inne får du lära dig mycket från de tjejer som är otroligt insatta i ämnet och kan vägleda dig till vad du kan ta med dig inför din konsultation och val av bra kirurg i din närhet! Lycka till!
 
 
Måttet var rågat för mig i våras då jag provade en klänning (tub upp till) och brukar få ha XS för att den ej ska trilla ner, de har alltid gått mkt tight, MEN till min fasa (fast egentligen inte) så kom den knappt nedan för höfterna/rumpan, provade en S satt perfekt vid rumpan men den satt ej upp till... Så förändringar nertill men attans inte upp till.. :( Så ringde mamma o var skit förbannad o sa nu ska jag ha bröst!! Har sparat till en resa igen men mostern som bor i Au kommer hem till Swe nästa år så varför INTE köpa mig ett par bröst då, Det är endast för min egen skull och ingen annans, älskar klänningar och blir så aviss när jag ser andra snygga tjejer som kan bära upp kläder bättre än mig, kunna visa en hylla osv, ja må va smal o ha "modell" kroppen enl många, men en hylla gjorde av bröst e juhe så vackert!! 
 
Då e jag som du, inte så insatt i det, men de känns som en bra deal o göra det. Det enda jag tvivlar på nu e om jag ska ha HP eller hålla mig till MP+  
 
Gilla

Lucan87

Kvinna ·

06 dec, 2013

Luna_81 skrev:
Tankarna på operation började nog för 10 år sen när brösten försvann med träning men först sista åren har det känts som jag verkligen vill detta, det var liksom helt rätt tid att göra det nu och har aldrig känts så rätt som nu. Men beslutet mognade fram länge och inget jag bara gjorde för att få större bröst utan för att min kropp skulle se ut som jag och inte en vältränad kropp med 2 hängpungar på bröstet ;) Är glad att jag ändå väntade så länge för nu vet jag verkligen att det var något jag ville för mig själv och inte för någon annan
 
Många vänner jag pratar om ifall man ska vänta eller inte har bara sagt att väntar du längre kommer du att ångra att du inte gjorde det tidigare. Har juhe haft vänner runt mig i ca 2-3 år o har fått klämma o känna på dom, men info mässigt har jag ej varit så super insatt. Är mer tjejen som säger Ge mig dom så får jag leva med det om det skiter sig... Jag vet inte, att behöva operera sig för det e nog de mest skrämmande för mig då jag aldrig legat inne på sjukhus ens...
Gilla

Pygme

Kvinna ·

06 dec, 2013

jag bestämde mig från ena dagen till den andra i princip, är också väldigt impulsiv, från beslut till handling (op) tog det två veckor..! Haft små bröst hela livet och så klart tänkt tanken, även om jag när jag var yngre tyckte de var helt ok, men när jag blev lite äldre så blev de tråkiga och jag såg bara mager ut så då skämdes jag för dem i flera år, men slog ändå ifrån mig, att operera mig var helt uteslutet, inte på grund av några moraliska orsaker utan mer att jag bara gör inte sånt... (?) Sen plötsligt en dag så träffade jag nån som hade gjort det, och hon sa att ja för man lever ju bara en gång.. och då bestämde jag mig.. två veckor senare så låg jag på operationsbordet :) och var tvärsäker..!
Gilla

Luna_81

Kvinna ·

06 dec, 2013

Ja det är bara att göra om du bestämt dig :) bästa beslutet jag tagit för mig själv på länge! Visst hade jag viljat haft dom tidigare men tävlar i body fitness så det lockade mer just då, men när jag blev helt platt efter mina dieter och dom aldrig kom tillbaka så var det verkligen droppen. Operationen i sig är inget du behöver vara orolig över om du tar en kirurg och sjukhus med bra meriter tex citadell eller akademikliniken, är efter som livet blir lite annorlunda en stund men helt klart värt det, så kör man ska aldrig ångra att man inte gjorde något :)
Gilla

Sidney88

Kvinna ·

06 dec, 2013

Jag gick i många år och var missnöjd med mina bröst, men detta med plastikoperationer har varit så väldigt tabu i min familj och omgivning så jag har aldrig ens tänkt tanken att faktiskt göra en bröstförstoring förräns för ca 1,5 år sedan. Då började tanken långsamt växa och det tog tid för mig att själv acceptera att jag faktiskt funderade i de banorna. Jag hittade POF, läste som en galning och lärde mig massor, och började smälta saker och ting. Sedan gick det nästan ett år då jag genomgick någon slags process där jag mentalt förberedde mig (fast jag intalade mig själv att jag inte visste om jag skulle eller inte ;) ), tittade på kliniker och funderade på vilka slags implantat jag skulle vilja ha. När det väl började bli allvar fick jag kalla fötter och tänkte på alla komplikationer och om jag inte skulle bli nöjd, och lade åter planerna åt sidan ett tag även om dom fanns i tankarna jämt och ständigt.
 
Efter ett tag blev jag bara så trött på mig själv och mitt velande och ställde mig själv frågan..."om du INTE gör detta, kan du släppa det då? Bli nöjd med dina bröst och gå vidare?". Mitt svar på den frågan var nej, och då bara bestämde jag mig och ringde samma dag till den första kliniken. Jag insåg att jag alltid kommer gå och tänka på detta, undra hur det hade blivit, titta lite "sorgset" när jag såg BHar i affärer osv och kände att jag får ta risken med komplikationer, för om jag aldrig provar vet jag inte hur det skulle kunna bli. Och konstigt nog var jag som annars är ganska orolig av mig och lätt blir nervös och har väääldigt många "tänk om-tankar" väldigt lugn, säker och bestämd och var bara pirrig inför operationen, fick inte kalla fötter en enda gång när jag väl hade bokat op.
 
Än så länge har allting gått jättebra, men mina bröst är bara snart fyra veckor gamla så jag vet förstås inte hur det hela slutar, men jag är jätteglad att jag gjorde det. Även om jag (mot förmodan) skulle få jätteproblem i framtiden och i värsta fall behöva ta ut implantaten så VET jag åtminstone att jag provade.
 
Hoppas att min novell kan vara till någon hjälp! ;)
 
Om du inte undrar något är det ju svårt att tvinga fram frågor. Det enda du kan göra är att läsa på jättemycket, för då brukar det dyka upp funderingar. I övrigt är det viktigaste att du känner dig trygg med din kirurg, förstår vad ingreppet innebär och vilka risker som finns samt vad det du väljer (placering, typ av implantat osv) ger för resultat. Mycket mer än så kan man nog inte göra :) Önskar dig lycka till!
 
Gilla

Lucan87

Kvinna ·

06 dec, 2013

Pygme skrev:
jag bestämde mig från ena dagen till den andra i princip, är också väldigt impulsiv, från beslut till handling (op) tog det två veckor..! Haft små bröst hela livet och så klart tänkt tanken, även om jag när jag var yngre tyckte de var helt ok, men när jag blev lite äldre så blev de tråkiga och jag såg bara mager ut så då skämdes jag för dem i flera år, men slog ändå ifrån mig, att operera mig var helt uteslutet, inte på grund av några moraliska orsaker utan mer att jag bara gör inte sånt... (?) Sen plötsligt en dag så träffade jag nån som hade gjort det, och hon sa att ja för man lever ju bara en gång.. och då bestämde jag mig.. två veckor senare så låg jag på operationsbordet :) och var tvärsäker..!
 
precis så känner jag med, jag har haft mkt snack hela sommaren osv när jag verkligen bestämde mig, och till sist bokade jag konsulationen när pengarna var/är färdiga så man slipper lån osv. konsulatinen gjorde det mer verkligt, mest nervös över att de blir för litet då många jag har läst tyckt att de var för små osv... 
 
Du har mp+ hur kom det sig att du eventuellt inte ville ha hp? 
 
har svårt o bestämma mig vilket, vill ha den där klyftan upp till så det syns, lite för "perfekt" (onaturligt för andra kanske) de e min ide, kanske ej får det med mp+ 
 
vad tror du? 
 
Gilla

Lucan87

Kvinna ·

06 dec, 2013

Sidney88 skrev:
Jag gick i många år och var missnöjd med mina bröst, men detta med plastikoperationer har varit så väldigt tabu i min familj och omgivning så jag har aldrig ens tänkt tanken att faktiskt göra en bröstförstoring förräns för ca 1,5 år sedan. Då började tanken långsamt växa och det tog tid för mig att själv acceptera att jag faktiskt funderade i de banorna. Jag hittade POF, läste som en galning och lärde mig massor, och började smälta saker och ting. Sedan gick det nästan ett år då jag genomgick någon slags process där jag mentalt förberedde mig (fast jag intalade mig själv att jag inte visste om jag skulle eller inte ;) ), tittade på kliniker och funderade på vilka slags implantat jag skulle vilja ha. När det väl började bli allvar fick jag kalla fötter och tänkte på alla komplikationer och om jag inte skulle bli nöjd, och lade åter planerna åt sidan ett tag även om dom fanns i tankarna jämt och ständigt.
 
Efter ett tag blev jag bara så trött på mig själv och mitt velande och ställde mig själv frågan..."om du INTE gör detta, kan du släppa det då? Bli nöjd med dina bröst och gå vidare?". Mitt svar på den frågan var nej, och då bara bestämde jag mig och ringde samma dag till den första kliniken. Jag insåg att jag alltid kommer gå och tänka på detta, undra hur det hade blivit, titta lite "sorgset" när jag såg BHar i affärer osv och kände att jag får ta risken med komplikationer, för om jag aldrig provar vet jag inte hur det skulle kunna bli. Och konstigt nog var jag som annars är ganska orolig av mig och lätt blir nervös och har väääldigt många "tänk om-tankar" väldigt lugn, säker och bestämd och var bara pirrig inför operationen, fick inte kalla fötter en enda gång när jag väl hade bokat op.
 
Än så länge har allting gått jättebra, men mina bröst är bara snart fyra veckor gamla så jag vet förstås inte hur det hela slutar, men jag är jätteglad att jag gjorde det. Även om jag (mot förmodan) skulle få jätteproblem i framtiden och i värsta fall behöva ta ut implantaten så VET jag åtminstone att jag provade.
 
Hoppas att min novell kan vara till någon hjälp! ;)
 
Om du inte undrar något är det ju svårt att tvinga fram frågor. Det enda du kan göra är att läsa på jättemycket, för då brukar det dyka upp funderingar. I övrigt är det viktigaste att du känner dig trygg med din kirurg, förstår vad ingreppet innebär och vilka risker som finns samt vad det du väljer (placering, typ av implantat osv) ger för resultat. Mycket mer än så kan man nog inte göra :) Önskar dig lycka till!
 
 
Precis som du säger, jag ÄLSKAR mina bröst nu de e runda små o söta o perfekta i sig FÖRUTOM i strl, jag har 70A men 70 e för litet runt om o tar jag 75 så e kupan för stor, så just nu går jag i super push där de bara e kuddar allt i hopa men ger mig iaf en liiiiiten klyfta (lever för klyftan därav funderingarna på hp eller hålla mig till mp+)
 
o de e som du säger att gör jag inte det kommer tankar sitta där varför gjorde du ej det, då kunde du ha den snygga klänningen, eller linnet med urrigning, och som du också sa att om du måste ta ut inplantaten så e du förhoppnings vis i dina 50-60 år o vem bryr sig då om perfekta bröst?? så tänker jag iaf... Jag har Jörg på Citadellkliniken. för att jag vet några stycken som haft honom.
 
Vill bara ha större bröst o klämma på hahaha, fast pojkvännen inte tycker jag borde op mig han e super orolig för hur framtiden ska påverkas med graviditet osv, super gulligt då vi inte varit tillsammans länge, rädd om MIN framtid :) 
 
 
BTW Sidney88 Såg du har lagt in framför muskeln, hur kommer det sig?? För enl Jörg så rekomenderar han bakom då jag har så liten egen bröstvävnad (200cc) enl mätningen i den lilla koppen. 
 
tacksam för det svaret ;) 
 
Gilla

Pygme

Kvinna ·

06 dec, 2013

Jag ville egentligen bara fylla på lite, ville ha så naturliga som möjligt och kirurgen rekommenderade mp+, hade jag varit mer insatt (hann inte det haha) så hade jag nog valt mellanprofil i stället, ville absolut inte ha stora, bara inte en tråkig jävla överraskning i bh:n liksom.. 😀 Klyfta var jag inte ett dugg intresserad av, bara lite utfyllnad.. Så så blev det.. Smaken är ju som baken och vill man ha lite fakelook så ska man absolut köra på det tycker jag om man väl tar steget och slår till..🙂 Vill du ha klyfta så se bara till att inte välja för smala implantat då det kommer att bli mer mellanrum än med bredare, du får ju mer put med ett hp implantat men är de för smala och sitter för brett isär så spelar det ju ingen roll hur putiga de är om du inte får ihop dem.. Om man inte väljer både breda och putiga såklart (=stora 🤭) det går ju det med..
Gilla

Sidney88

Kvinna ·

07 dec, 2013

Lucan87 skrev:

Precis som du säger, jag ÄLSKAR mina bröst nu de e runda små o söta o perfekta i sig FÖRUTOM i strl, jag har 70A men 70 e för litet runt om o tar jag 75 så e kupan för stor, så just nu går jag i super push där de bara e kuddar allt i hopa men ger mig iaf en liiiiiten klyfta (lever för klyftan därav funderingarna på hp eller hålla mig till mp+)
 
o de e som du säger att gör jag inte det kommer tankar sitta där varför gjorde du ej det, då kunde du ha den snygga klänningen, eller linnet med urrigning, och som du också sa att om du måste ta ut inplantaten så e du förhoppnings vis i dina 50-60 år o vem bryr sig då om perfekta bröst?? så tänker jag iaf... Jag har Jörg på Citadellkliniken. för att jag vet några stycken som haft honom.
 
Vill bara ha större bröst o klämma på hahaha, fast pojkvännen inte tycker jag borde op mig han e super orolig för hur framtiden ska påverkas med graviditet osv, super gulligt då vi inte varit tillsammans länge, rädd om MIN framtid :) 
 
 
BTW Sidney88 Såg du har lagt in framför muskeln, hur kommer det sig?? För enl Jörg så rekomenderar han bakom då jag har så liten egen bröstvävnad (200cc) enl mätningen i den lilla koppen. 
 
tacksam för det svaret ;) 
 
 
Det låter som att du har lite liknande tankegångar som jag hade! :)
 
Angående MP+ eller HP kan du säkerligen få en fin klyfta med båda, bara titta på bredden för det är det viktiga. Vill du ha toppigare bröst, alltså HP, får du kanske gå upp lite i storlek för att hamna på samma bredd som MP+, men då blir ju också intrycket att brösten är betydligt större. Säg till kirurgen att en snygg klyfta är jätteviktigt för dig så kan han säkerligen rekommendera vad som är bäst :)
 
Ja det var verkligen en gullig och omtänksam pojkvän! :)
 
Jag ville ha framför för att inte riskera muskelproblem. Komplikationer med musklerna är det jag absolut inte kan tänka mig att leva med så jag sa till Tuve att jag väldigt gärna vill ha framför, och han sa att jag har tillräckligt med egen vävnad på rätt ställen för att kunna ha det (har inte så stora implantat heller). Jag hade bara 125 cc egen vävnad, alltså mindre än du. Men de flesta på Citadell är helt inne på bakomplacering, det är bara Tuve vad jag vet som är öppen för båda. Så att du blev rekommenderad bakom är inte så konstigt ;)
 
 
Gilla

L4c0st3

Kvinna ·

07 dec, 2013

Ja har vela göra en bröstoperationer ända sedan i tonåren men efter ett ultimatum av min man (träna mig till hur jag ville se ut vilket även innebar en viktnedgång) detta för att se om jag med snyggare kropp kunde trivas bättre el om det fortfarande var bröst jag saknade. I så fall kunde jag boka vilken kirurg jag ville och han skulle betala. Blev ingen operation då för jag nöjde mig :) Sen skaffade vi barn och efter stor viktpendling, upp och ner igen, ser jag givetvis inte likadan ut, brösten ser förjävliga ut. Från små fasta till små hängbröst och att försöka använda inlägg el liknande ser så hemskt ut att jag blev spyfärdig! DÅ visste jag att det var dags och att jag var skyldig min kropp detta! kan inte bära upp några kläder, linnen fastnar i kupan på min bombshell i strl 70A! Riktigt illa! Vill du operera dig är det ditt val och så länge du är säker och står upp för vad du vill göra tycker jag inte att du ska låta andras prat påverka om du ska operera dig eller inte
Gilla

Flisan69

Kvinna ·

08 dec, 2013

Lucan87 skrev:
Flisan69 skrev:
Jag har önskat större byst så länge jag kan minnas. Hade fina små liten b i ungdomsåren men kände mig inte hel som kvinna. Har idrottat och då var det väl ett litet plus att inte ha stora som skumpade men utanför idrottstimmarna fanns alltid tanken på lite större i bakhuvudet. Sen kom barnen tidigt o varken tid eller pengar fanns till att lägga på mig själv. Med tiden förändrades bysten och tanken på att stoppa in främande material i kroppen var nu mitt enda motstånd! För ca tio år sen kom jag i kontakt med flickor i min egna ålder som gjort om sina och med pren växte sig tanken än mer. Tillslut kom jag till den gräns att nu var det dax för en förändring mycket var att sista året minskade min byst och när jag provade fjolårets bikini inför en utlansresa och den visade sig vara för stor var måttet rågat. Bokade då tid för macrelone men då ringde kliniken och sa att de inte sprutar in detta medel längre pratade jag med mina vänninor och bestämde mig för att boka konsultion hos den kirurg jag velat gå till i över 20 år. Bokade då tid i nov -12 innan min utlandsresa. Konsultation i feb -13 efter resan och operation en dag innan jag fyllde 44. Visste ingenting. Kunde ingenting utan hade tur att kirurgen förklarade allt för mig. Sa bara att jag vill ha större och inte för små. Visst var jag nervös och osäker på att jag valt rätt. Provade implantaten en extra gång på kliniken innan operstionen tillsammans med en arbetskompis vid min sida. Testade ristestet hemma och kom fram till dagens storlek. Har inte ångrat en sekund mer än att jag inte satsade på mig själv lite tidigare. Självklart kan jag ibland tycka att jag borde lagt in lite mera och att de borde vara taightare osv men när jag tvivlar hoppar min älskade sambo sen 27 år in och förklarar att de är fina och inte alls små. Så jag kan bara säga att dina har utvecklats till den storlek dom de kommer att var och finns önskan om större byst får du nog göra som jag lägga dig på bädden! Hitta bara den kirurg som är öppen för båda placeringarna och ger dig bra vilkor. Att inte kunna allt är inget ovanligt men här inne får du lära dig mycket från de tjejer som är otroligt insatta i ämnet och kan vägleda dig till vad du kan ta med dig inför din konsultation och val av bra kirurg i din närhet! Lycka till!
 
 
Måttet var rågat för mig i våras då jag provade en klänning (tub upp till) och brukar få ha XS för att den ej ska trilla ner, de har alltid gått mkt tight, MEN till min fasa (fast egentligen inte) så kom den knappt nedan för höfterna/rumpan, provade en S satt perfekt vid rumpan men den satt ej upp till... Så förändringar nertill men attans inte upp till.. :( Så ringde mamma o var skit förbannad o sa nu ska jag ha bröst!! Har sparat till en resa igen men mostern som bor i Au kommer hem till Swe nästa år så varför INTE köpa mig ett par bröst då, Det är endast för min egen skull och ingen annans, älskar klänningar och blir så aviss när jag ser andra snygga tjejer som kan bära upp kläder bättre än mig, kunna visa en hylla osv, ja må va smal o ha "modell" kroppen enl många, men en hylla gjorde av bröst e juhe så vackert!! 
 
Då e jag som du, inte så insatt i det, men de känns som en bra deal o göra det. Det enda jag tvivlar på nu e om jag ska ha HP eller hålla mig till MP+  
 
 
Förstår precis! 
Hp eller mp+ om det är mentor vi pratar om, tycker jag att du ska kika in i implantatslistan och jämföra skillnaden i bredd och put på de cc du väljer mellan.
Sen tror jag att kroppsformen betyder väldigt mycket i vilket val man ska göra och hur ditt utgångsläge är idag.
Om du är rak i kroppen utan höfter så tror jag att hp är bäst.
Har du höfter och breda axlar så tror jag mp+ blir finast. Då får du timglasfiguren vilket de som är raka inte får oavsett inlägg.
Men vill man ha lite sideboobs är mp+ lättare att ge detta vid mindre cc än vad hp kan göra om jag inte tar fel här. Fast jag är ingen expert och allt jag säger kan vara totalt fel. Det enda jag är säker på är timglasfiguren iaf.
Rekommenderar att du bokar en tid för bara implantatsprovning hp och mp+ osv då kan du jämföra och bäst se vad du tycker är finast på din kropp utefter du vill ha.
 
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem