Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
girlie profilbild

girlie

Kvinna ·

09 feb, 2014

Känner mig ibland utnyttjad

Bröstförstoring

Jag vet inte riktigt om detta är rätt forum för att kunna ta upp detta på, men jag vill se hur ni ser på mitt problem. Ni känner inte mig, jag känner inte er, men det skulle vara skönt att få ord och råd från utomstående. Jag och min (2 år äldre) nuvarande pojkvän träffades för första gången oktober 2012, vi började dejta och i november månad berättade jag för honom att jag ska göra en bröstförstoring januari 2013. Han blev genast exalterad och så väldigt mycket fram emot det. Han berättade det för de iprincip alla i hans umgängeskrets och han var stolt över att få "en flickvän med sillisar". (Det låter jäkligt omoget när jag berättar kanske men jag tog absolut inte illa upp utan tog det som en kul grej). Jag och min pojkvän har det jäkligt bra tillsammans. Jag älskar honom och jag känner redan nu att jag skulle vilja leva mitt liv med honom. Men i augusti 2013 gjorde han slut med mig, helt plötsligt och från ingenstans. Jag hade inte märkt av att någonting skulle kunna vara fel. Vi har aldrig bråkat eller haft några konflikter. Han visste inte egentligen varför han gjorde slut, utan han tyckte bara att något kändes fel men han visste inte riktigt vad som kändes fel. Detta tog jäkligt hårt på mig och jag var verkligen nere i botten. Men vi fortsatte träffas ett tag efter det ändå, vi hade sex men inte så mycket mer än det. Tillslut så slutade jag ha kontakt med honom för jag kände mig utnyttjad. Eftersom han nästan bara ringde mig för att ha sex, sen gick han och hörde inte av sig på ett tag och såhär gick det till i ca 1,5 månad om och om igen. Efter några veckor efter jag slutat svara på diverse telefonsamtal/sms från honom. Men tillslut kunde jag inte stå emot och svarade tillslut. Han bad om ursäkt för allt och var så himla ledsen för hur han betett sig mot mig och han kände sig som ett svin. Jag förlät honom. Vi började snacka rätt mycket i telefon igen och jag berätta att jag ännu en gång ska genomgå en bröstoperation. Ska byta ut implantaten till större. Han tyckte detta då var jäkligt sexigt och jag blev ju naturligtvis glad över att han tror att det kommer bli bra. Vi börjar träffas igen. Eftersom att jag vet att han har haft många tjejer innan vårt förhållande så ville jag för säkerhetsskull testa mig mot klamydia ifall han skulle ha haft det lite "roligt" under vår paus. Självfallet visar det sig att jag hade klamydia. Jag tar upp detta med honom bristande i gråt och han kände sig så jävla dum. Men jag förlät honom åter igen och vi är nu tillsammans igen. Nu är operationen iaf gjord och min kille är utomlands i 2 månader med sina killpolare vilket känns jäkligt surt enligt mig. Jag är ledsen nästan varje dag för att jag saknar honom men han klarar sig fint utan mig tror jag. Dessutom har jag inte samma tillit för honom som jag hade innan eftersom 1. Han gjorde slut med mig från ingenstans 2. Han har smittat mig med klamydia. Men han säger varje gång vi pratar att han längtar sååå efter att få se mina nya bröst. Vadå bröst? Längtar han inte efter mig? Blir så fundersam hela tiden. Jag älskar honom med hela mitt hjärta och vi har väldigt roligt ihop. Men ibland känns det som han utnyttjar mig pga mina sillisar. De som även känns jobbigt var att han smitta mig med klamydia och allt vad de heter. Jag älskar honom men ibland känns de som han bara tänker på sig själv. Usch. Detta är så fruktansvärt jobbigt, dessutom när han är borta i 2 mån när han egentligen skulle vara borta MAX en månad från början :'( tankarna snurrar i skallen och har gjort sen han åkte för lite mer än en månad sen. Förstår ni hur jag känner?

35

Sortera efter

Candycane

Kvinna ·

09 feb, 2014

Man blir starkare och mer erfaren med åldern. Har varit i din situation själv, men om några år kommer du själv titta tillbaka och undra vad du såg hos den där loosern. 🙂 Lycka till!

Gilla

Dewdrop

Kvinna ·

09 feb, 2014

Usch det gör ont i mig när jag läser det du skriver. En riktig kärlek får en att känna sig trygg och lycklig, inte orolig och rädd och ledsen. Det spelar förstås ingen roll vad vi andra säger, du måste komma till insikt själv och ibland lär man sig den hårda vägen. När man är så ung som du så har man inte så mycket erfarenhet av bra och dåliga killar så man kan inte alltid se skillnaden mellan att verkligen älska någon och ha ett bra förhållande och att ha ett förhållande där man får nöja sig med de små smulor av vänlighet som en dålig kille ger. Hur vill du ha det?

Alla andra kan se det du inte ser och jag önskar att jag hade kunnat öppna dina ögon så du också såg. Du säger att ni ska ta ett ordentligt snack när han kommer hem. Vad finns det att snacka om egentligen? Han kommer inte att ändra sig för du betyder ingenting för honom mer än sex när han är sugen. Du är bättre än så och du är värd riktig kärlek, inte att vara hans Uppblåsbara Barbara. Om han brydde sig om dig hade han för det första inte rest iväg just nu när du behövde honom och så hade han ringt dig varje dag för att höra hur du mår och hur du har det och för att han längtar efter dig.

Du kan välja på att slänga iväg honom dit pepparn växer och vara ledsen ett par veckor för att du saknar honom eller så fortsätter du gå med på hans utnyttjande och då kan du vara olycklig hur länge som helst. Speciellt om han nu kommer hem och smittar dig med värre saker än klamydia. Då kan du få vara olycklig för resten av livet.

Det här är hårda ord men jag hade sagt detsamma om du var min bästa vän eller min dotter. Du är VÄRD BÄTTRE! Massor med styrkekramar till dig! Stå på dig!

Gilla

viola

Kvinna ·

09 feb, 2014

Usch vad tråkigt för dig! :( Vet du en sak, var lite ego och tänk mer på dig själv. För tråkigt nog märker man att han skiter i dig. Han gör det som behagar honom och leker med dig och dina känslor. Att han smittat dig med klamydia är ju helt sjukt, så himla pinsam och elak kille. Hoppas han skäms enormt fortfarande.

Jag har haft en och samma kille sen högstadiet. Han är 2 år äldre än mig. Vi har alltid varit på samma nivå. Man måste älska varandra, ta hänsyn och kunna lita på varandra. Det är ömsesidig kärlek.
Oftast säger alla att killar i den ålder "är som dom är" Hans kompisar och även mina, är personer som inte vet vad kärlek är. Man ligger med folk hit och dit (dömmer ingen, alla har egna liv och gör sina egna beslut) Men det finns faktiskt killar som inte är så.
 
Om du känner att du faktiskt vill ha någon som du senare kan bilda familj med och du vet att han inte vill det, borde du tänka till. Är det värt att lägga din dyrbara tid på en kille som kommer när det behagar honom? Känns som att han är en sån som kanske lämnar dig igen om det blir "lite jobbigt" vid ett tillfälle.
 
Förstår att det är jättesvårt och tycker jättesynd om dig. Tänk på dig själv och tänk på hur du vill bli behandlad och må.
Prata med honom när han kommer tillbaka. Du kan ju då passa på att be honom gå och testa sig! Hoppas han får sig en tankeställare att du inte kan lita på honom efter han behandlat dig.
 
Kram och lycka till!
Gilla

girlie

Kvinna ·

09 feb, 2014

Tack dewdrop, mycket innehållsrikt och jag tar till mig av det du säger. Det jag vill prata om är egentligen hur jag känner kring hela vårt förhållande. Att jag ofta mår dåligt, att jag ständigt är rädd, ledsen och att han gång på gång gör mig besviken. Jag har liksom aldrig satt foten i marken i vårt förhållande. Utan har alltid tillåtit honom göra som han vill och sedan går jag och är ledsen och besviken i smyg. Antagligen mitt fel att allt slutat såhär egentligen, eftersom jag aldrig har satt stopp för någonting i vårt förhållande. För helt ärligt så känner jag mig jävligt utnyttjad av honom. Jag har flera gånger tänkt att han blev tillsammans med från första början pga jag skulle göra en bröstförstoring. Sen när han tröttnade, gjorde han slut. Sen när han fick reda på att jag skulle operera mig igen så ville han bli tillsammans igen. Han kanske även insåg att tjejerna han legat med mellan vår paus kanske inte hade lika "porriga" bröst som jag. Jag kan hålla med dig, jag känner mig som en uppblåsbar Barbara docka. Men samtidigt tycker jag så mycket om honom och han säger själv att han tycker om mig också väldigt mycket. Egentligen väger alla negativa sidor tyngre än dom positiva. Jag kan ju se många av dom, eftersom jag skriver om dom. Men jag vägrar samtidigt att inse och tvingar mig själv att tro att det inte är en sanning. Därför stannar jag kvar, även i tro om att jag inte kmr hitta någon bättre.
Gilla

girlie

Kvinna ·

09 feb, 2014

Tack viola, det är så underbart med folk som verkligen förstår hur jag känner, tänker och vad jag går igenom. Tusen tack för ditt inlägg.
Gilla

Dewdrop

Kvinna ·

09 feb, 2014

Jag brukar tänka att folk som kommer i ens väg är skickade för att man ska öva sig på dem. Öva sig på saker man inte är så bra på. Kanske han har kommit in i ditt liv för att du ska öva dig på att stå upp för dig själv, sätta ner foten när andra behandlar dig illa och se att du har ett eget värde. Du är fin och bra och ingen ska behandla dig som om du var en slit-och-släng vara. Om du tänker på det sättet kanske det går lättare? Jag ska i alla fall hålla alla tummar och tår för dig så att du vågar vara stark och säga precis vad du behöver till honom när han kommer hem igen.

Gilla

girlie

Kvinna ·

09 feb, 2014

Tack dewdrop, du är guldvärd! Jag kommer uppdatera sen när han är hemma igen. Kram till dig.
Gilla

paradise

Kvinna ·

09 feb, 2014

Han verkar inte veta alls vad han vill. Han gjorde slut med dig utan att egentligen veta varför, när ni är tillsammans så skickar han flirtiga sms till andra tjejer, åker iväg i två månader med sina kompisar när han egentligen fattar (?) att du inte känner dig speciellt bekväm med det.

Allt detta tror jag tär väldigt mycket på din självkänsla, klart som fan att du inte kan lita på honom efter allt detta i och med att ni gjorde slut och han låg med andra tjejer, smittade dig med klamydia och sedan helt plötsligt ska han ha tillbaka dig! Han tar dig så jävla mycket för givet och du måste veta att du förtjänar så mycket bättre än så! Det du måste göra är att ställa krav. Du är ingen jävla disktrasa, du är hans flickvän och den viktigaste personen i hans liv, då ska han behandla dig därefter. Men som sagt, ställ krav! Visa honom att det inte är okej att behandla dig så, berätta för honom att du känner dig utnyttjad.

Funkar inte det, då gör du bäst i att göra slut med honom, för din egen skull. Det kommer att vara jävligt jobbigt, du vet ju hur det känns eftersom du varit med om det med honom förut, och han kommer säkert säga alla rätta saker för att få dig tillbaka i början, men då har han förbrukat sina chanser och förtjänar inte din tid mer.

<3

Gilla

Luna_81

Kvinna ·

09 feb, 2014

Tycker du ändå tagit ett stort steg i att se och börja fundera och vågs prata om det, ju mer man pratar om det desto starkare blir man då håller du det inte inom dig och sätter ord på det du känner. Sen att ta steget att göra något kanske är långt borta men du får ta det i din takt, känslor för andra är smärtsam men som candy skrev du kommer titta tillbaka om några år och undra vad du såg. Handlar inte om att vi är starka och du inte du är ung och jag som många redan skrivit har varit där i din ålder och man får erfarenhet med allt och att ingen ska få dig att känna såhär, du är värd så mycket mer. Men jag vet precis hur du känner när du pratat här och fått pepp så vet du precis hur du ska göra och när han kommer hem kommer du säkert tycka att vi alla har fel och att han är ju gullig när ni ses, tänk på det då. Känslor kan man aldrig rå över men tänk på att inte skicka bilder tex du kommer ångra dig sen. Du är värd så mycket mer än sjukdomar och tomma löften gumman, jag har exakt varit där fast han smittade mig TVÅ gånger idioten och idag 10 år senare undrar jag fortfarande om jag var hjärndöd som var så blind och kan idag fortfarande bli så arg på mig själv samtidigt som jag lärde mig så mycket. Ångrar ingenting för det ska man inte göra och idag är han bara någon jag kände förut och så kommer du också känna för killen har rätt i en sak ni kommer inte vara tillsammans sen, se till att det är på dina villkor :) Vi tjejer är starkare än vi tror och du får alltid stöd av oss kramis
Gilla

twinky

Kvinna ·

09 feb, 2014

girlie skrev:
Det jag vill prata om är egentligen hur jag känner kring hela vårt förhållande. Att jag ofta mår dåligt, att jag ständigt är rädd, ledsen och att han gång på gång gör mig besviken. Jag har liksom aldrig satt foten i marken i vårt förhållande. Utan har alltid tillåtit honom göra som han vill och sedan går jag och är ledsen och besviken i smyg. Antagligen mitt fel att allt slutat såhär egentligen, eftersom jag aldrig har satt stopp för någonting i vårt förhållande. För helt ärligt så känner jag mig jävligt utnyttjad av honom. Jag har flera gånger tänkt att han blev tillsammans med från första början pga jag skulle göra en bröstförstoring. Sen när han tröttnade, gjorde han slut. Sen när han fick reda på att jag skulle operera mig igen så ville han bli tillsammans igen. Han kanske även insåg att tjejerna han legat med mellan vår paus kanske inte hade lika "porriga" bröst som jag. Jag kan hålla med dig, jag känner mig som en uppblåsbar Barbara docka. Men samtidigt tycker jag så mycket om honom och han säger själv att han tycker om mig också väldigt mycket. Egentligen väger alla negativa sidor tyngre än dom positiva. Jag kan ju se många av dom, eftersom jag skriver om dom. Men jag vägrar samtidigt att inse och tvingar mig själv att tro att det inte är en sanning. Därför stannar jag kvar, även i tro om att jag inte kmr hitta någon bättre.

Åhh vad jag känner igen mig i dina tankesätt, speciellt i det som jag har markerat. Jag var i en liknande sits för många år sen men jag kommer ändå ihåg hur ledsen och uppgiven jag var. Jag var fast i ett förhållande med en dålig kille som helt styrde vår relation. Även när jag insåg att jag var beroende och att förhållandet inte var bra för mig kunde jag inte ta mig ur för jag hade fått så dåligt självförtroende. Jag hade ju iaf honom och vem skulle vilja ha mig annars? Lösningen var en fling med en annan kille (som jag trodde var way out of my league). Jag såg min chans att ta mig ur ett dåligt förhållande och tog den. Även om det inte skulle hålla skulle jag iaf komma ifrån den dåliga killen. Och det gjorde jag och det gick över förväntan då den nya killen visade sig vara ett riktigt guldkorn. Men det tog lååång tid tills vi nådde en jämnställd relation. Han var en riktig loner som ville ha mkt egentid och som var rädd för att flytta ihop och jag var fortfarande samma gamla jag som lät killen styra relationen efter hans villkor. I början spelade det ingen roll för jag var så kär och jag hade inte bråttom med nånting och det var ju ändå så mkt bättre än med den gamla killen. Men efter 3 år kändes det som att vi aldrig skulle komma nån vart och jag var återigen fast i en relation där jag inte fick det jag ville. Jag hade precis avslutat mina studier och hade inget jobb och blev tvungen att flytta hem till min mamma eftersom min kille fortfarande inte ville bo ihop. Självkänslan var mkt låg men jag kämpade och tog mig ur det. Fixade jobb och lägenhet och när jag äntligen kunde vara stolt över mig själv insåg jag att jag var värd mkt mer. Och ännu viktigare var att jag äntligen förstod att jag inte behövde en kille för att må bra. Det fanns så mkt annat att ägna sig åt så jag behövde inte längre vänta på att han skulle höra av sig för att jag skulle bli glad. Tvärtom hade jag inte tid för honom längre och just då var jag så "fed up" så jag kände att det var skitsamma om det skulle ta slut eller inte. Jag visste att jag skulle klara mig ändå. Och det var då det vände. Jag blev oberoende, han fick kämpa och anstränga sig mer och till slut hittade vi tillbaka till varandra som jämlika partners. Nu har vi varit tillsammans i snart 11 år och jag känner mig som en helt annan person. Det är precis som de andra tjejerna säger att man blir starkare genom sina erfarenheter. Det är en fantastisk känsla när du tar kontrollen över ditt liv och inser att du inte behöver killar för att må bra. Jag tycker att du har en mkt bra möjlighet nu när han är borta. Skit i honom och fokusera på jobb, utbildning, vänner, familj, träning eller andra hobbies. Han gjorde ju slut med dig bara sådär så det är inte mer än rätt att du gör samma sak nu när han är utomlands. Undvik honom sen och jobba med dig själv tills du förstår att du är värd så mkt mer och att han är bara en omogen pojke som tror att han kan äta kakan och ha den kvar. Först då har ni en ärlig chans till en ny relation med en annorlunda maktbalans. Men jag tror ärligt talat inte att du kommer vilja ha honom när du väl har kommit till den punkten ;). Styrkekram!

Gilla

Dewdrop

Kvinna ·

09 feb, 2014

Klokt talat Twinky!

Gilla

Unknown

Kvinna ·

13 mar, 2014

girlie skrev:
Jag vet inte riktigt om detta är rätt forum för att kunna ta upp detta på, men jag vill se hur ni ser på mitt problem. Ni känner inte mig, jag känner inte er, men det skulle vara skönt att få ord och råd från utomstående. Jag och min (2 år äldre) nuvarande pojkvän träffades för första gången oktober 2012, vi började dejta och i november månad berättade jag för honom att jag ska göra en bröstförstoring januari 2013. Han blev genast exalterad och så väldigt mycket fram emot det. Han berättade det för de iprincip alla i hans umgängeskrets och han var stolt över att få "en flickvän med sillisar". (Det låter jäkligt omoget när jag berättar kanske men jag tog absolut inte illa upp utan tog det som en kul grej). Jag och min pojkvän har det jäkligt bra tillsammans. Jag älskar honom och jag känner redan nu att jag skulle vilja leva mitt liv med honom. Men i augusti 2013 gjorde han slut med mig, helt plötsligt och från ingenstans. Jag hade inte märkt av att någonting skulle kunna vara fel. Vi har aldrig bråkat eller haft några konflikter. Han visste inte egentligen varför han gjorde slut, utan han tyckte bara att något kändes fel men han visste inte riktigt vad som kändes fel. Detta tog jäkligt hårt på mig och jag var verkligen nere i botten. Men vi fortsatte träffas ett tag efter det ändå, vi hade sex men inte så mycket mer än det. Tillslut så slutade jag ha kontakt med honom för jag kände mig utnyttjad. Eftersom han nästan bara ringde mig för att ha sex, sen gick han och hörde inte av sig på ett tag och såhär gick det till i ca 1,5 månad om och om igen. Efter några veckor efter jag slutat svara på diverse telefonsamtal/sms från honom. Men tillslut kunde jag inte stå emot och svarade tillslut. Han bad om ursäkt för allt och var så himla ledsen för hur han betett sig mot mig och han kände sig som ett svin. Jag förlät honom. Vi började snacka rätt mycket i telefon igen och jag berätta att jag ännu en gång ska genomgå en bröstoperation. Ska byta ut implantaten till större. Han tyckte detta då var jäkligt sexigt och jag blev ju naturligtvis glad över att han tror att det kommer bli bra. Vi börjar träffas igen. Eftersom att jag vet att han har haft många tjejer innan vårt förhållande så ville jag för säkerhetsskull testa mig mot klamydia ifall han skulle ha haft det lite "roligt" under vår paus. Självfallet visar det sig att jag hade klamydia. Jag tar upp detta med honom bristande i gråt och han kände sig så jävla dum. Men jag förlät honom åter igen och vi är nu tillsammans igen. Nu är operationen iaf gjord och min kille är utomlands i 2 månader med sina killpolare vilket känns jäkligt surt enligt mig. Jag är ledsen nästan varje dag för att jag saknar honom men han klarar sig fint utan mig tror jag. Dessutom har jag inte samma tillit för honom som jag hade innan eftersom 1. Han gjorde slut med mig från ingenstans 2. Han har smittat mig med klamydia. Men han säger varje gång vi pratar att han längtar sååå efter att få se mina nya bröst. Vadå bröst? Längtar han inte efter mig? Blir så fundersam hela tiden. Jag älskar honom med hela mitt hjärta och vi har väldigt roligt ihop. Men ibland känns det som han utnyttjar mig pga mina sillisar. De som även känns jobbigt var att han smitta mig med klamydia och allt vad de heter. Jag älskar honom men ibland känns de som han bara tänker på sig själv. Usch. Detta är så fruktansvärt jobbigt, dessutom när han är borta i 2 mån när han egentligen skulle vara borta MAX en månad från början :'( tankarna snurrar i skallen och har gjort sen han åkte för lite mer än en månad sen. Förstår ni hur jag känner?
Fy vad jobbigt för dig! :( Har varit i liknande sits... min förre kille flörtade med andra på nätet och via sms :( Han skulle tom åka till en av dom!! Jag måste säga att jag var för jävla snäll då...tog hur mkt skit som helst som jag förlät och det ångrade jag bittert sen nu efter..men droppen föll när jag såg att han hade sex smsat med min halvsyster! Kommer ihåg det som om det vore igår! Klockan var typ 12 på morgonen och han låg och sov i sin säng (vi var hemma hos honom själva då det var sommar och hans familj var ute och campade) jag steg upp försiktigt för att inte väcka honom, gick upp till övervåningen och skulle spela lite tvspel, spelade också lite på hans mobil som jag hade fått tillåtelse för! Ser jag att ett väldigt skumt sms kom upp från ngn som var döpt till "slav *ett tjejnamn*" (vill inte säga namn) på mobilen när jag spelar... blir jävligt förvånad då han lovat att inte flörta med andra tjejer, läser såklart hela smset (låter kanske lite snokade men seriöst, vem fan hade inte det? Inte jag iaf) efter jag har läst massa skumma konversationer mellan hon tjejen och däribland andra tjejer så ser jag att han har sex smsat men min halvsyster med! Inte nog med det så hade han ringt "slav Tjejen vars namn jag inte vill säga" och min halvsyrra mer på en dag än vad han hade ringt mig på en vecka! Då fan fick jag nog! Jag gick ner till hans sovrum och sulade hans jävla telefon rakt i hans jävla bröst så han satte sig upp direkt och jag sa att han var helt jävla dum i huvudet (samt några andra ord som är värre) sen så sa jag att han aldrig kommer få en tjej lika god som mig och att han skulle få tillbaka dom dåliga handlingar och sitt äckliga sätt att behandla mig tids nog! Han fattade inte vad som hände , efter det så gick jag upp tog mina kläder och gick till stationen och åkte hem! Mitt råd: Du ska INTE vara med den här killen en sekund mer! Att han smittade dig med klamydia är ett uppenbart tecken att han inte bryr sig piss om dig (ledsen om jag använder hårda ord men det är verkligheten och jag vill inte ljuga för dig) hade han verkligen brytt sig om dig så hade han inte knullat andra tjejer , kommit till dig utan att ha kollat upp sig! Respektlöst som få! TRO MIG, du kommer må Sååååååå mycket bättre sen! Finns gott om killar som skulle behandla dig såå mycket bättre, så du anar inte! Du förtjänar en kille som älskar dig för den du är och inte för hur stora bröst du har! Som jag läste i en kommentar , han vill nog bara ha en tjej med stora bröst som i porrfilmerna! De flesta som har kommenterat har sagt likadant nästan! Ta våra råd! Hur ska du kunna vara med en kille som du inte litar på och som dessutom (som det låter för mig) inte heller bör lita på! Tänk smart nu tjejen!!! Fokusera på dina vänner, jobb, hobby whatever! Men det kräket förtjänar INTE ditt hjärta, din kropp( som det känns är det han är ute efter mest) ,ditt leende, dina tårar och verkligen INTE din tid överhuvudtaget!! Vet att det kanske känns som en förlust i början men , haha tro mig det är det verkligen inte! Lycka till med allt och hoppas du gör det som är bäst för dig i längden! Kramar!!! Stå på dig! <3
Gilla

Unknown

Kvinna ·

13 mar, 2014

Aah just det glömde att säga att nu är jag tsm med en kille som faktiskt har respekt och är snäll (efter de killar jag har dejtat är han den ende!!! Den ende! Som har varit snäll mot mig!) När jag berättade att jag ville op. Sa han till mig att jag var fin som jag är och att jag inte behöver det! Men han förstår att det är något som jag mår dåligt över och han förstår och stöttar mig! "Bara du är glad så är jag det" sa han :) Känns som det om jag har hittat min soul mate som tar ner mig på jorden... när jag behöver hehe ;) Ge inte upp hoppet om snälla killar , de finns där ute men du kanske måste ge dig ut på vatten du aldrig velat eller har varit ute på innan för att hitta honom! (Så hittade jag min snuttis iaf) Önskar dig all lycka till!! ♡♡♡
Gilla

girlie

Kvinna ·

13 mar, 2014

Hej allihopa och jag vill tacka er alla för ert fina och stora engagemang till att hjälpa mig. Pof-medlemen Mandelblom ville jag skulle uppdatera detta inlägget som jag lovade att göra, har bara inte funnit mig tiden eller så har jag haft annat i tankarna. Det jag vill berätta är att jag fortfarande är tillsammans med min kille och jag älskar honom otroligt mycket. Han har varit hur gullig som helst sen han kom hem och verkligen bevisat sin kärlek för mig. Jag har som sagt varit väldigt osäker på honom och var de även när vi sågs första gången sen han kom hem. Vi umgicks några dagar efter hans ankomst och jag kan med handen på hjärtat säga att han var helt underbar och fantastisk. Trots att jag är så förälskad i honom så är jag ändå fortfarande osäker på honom. Har ju ändå varit med ett och annat pga honom. Men just nu försöker jag bara tänka positivt och jag trivs ju så himla bra med honom. Jag lägger de lite på is och lever för stunden helt enkelt, för sen han kom hem har jag varit jättelycklig. Han har förändrats rätt mycket sen jag pratade ut med honom. Massa kramar till alla er som hjälpt mig. Fantastiska är ni.
Gilla

Mandelblom

Kvinna ·

16 mar, 2014

Det låter bra att han har förändrats om det innebär att han har mognat. Jag hoppas bara att du inte känner dig utnyttjad och att ni har samma värderingar i ert förhållande, tex att ni båda är överens om att inte vara otrogna, flirta med andra osv. Det är inget man kan ta för givet, en del är ju polyamorösa och mår dåligt i ett monogamt förhållande eller är inte mogna för ett monogamt föhållande, och man kan ha olika åsikter om vad som räknas som att flörta och vilken flörtning som inte är ok. Så tala ut medonom vad om inteärokför dig och om du kan litapå honom. Och se till att du inte lever enbart för honom och blir beroende av honom, det är inte kärlek att vara beroende av en annan människa, det kan leda till sjukdom. Självklart blir man jätteledsen när någon lämnar en, och är man då dessutom beroende av denna person socialt och ekonomiskt så bli fallet dubbelt. Ursäkta att jag är lite "mammig", jag har en tonåring hemma och får höra en hel del saker som inte låter bra. Kramar och lycka till!

Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem