Litet problem med sambon :(

Och ang han systers fest, hade han vart reko skulle han ha sagt till sin syster att "jag vet att du och min tjej inte kommer så bra överens men hon är min tjej och antingen får du acceptera att hon följer med eller så kommer ingen av oss". Så skulle iaf en bra kille svarat!

Håller med helt. Usch, sådana här killar gör mig så sjukt förbannad. Man ska behandla en kvinna med respekt, hur svårt kan det vara att fatta!?

Ang. utseende. Visst, det är väldigt nice om en kille ser bra ut (de är rätt ovanliga tyvärr) men man får inte låta det kompensera för inre brister för då står man där och mår dåligt till slut och har svårt att ta sig ur det hela. Jag dejtade en snubbe som var modell nyligen, men han visade sig snabbt vara den dryga typen som ville att allt ska ske på HANS villkor. Så det var bara att kasta ut honom med (det perfekta) huvudet före. Hellre en mindre snygg kille om insidan är vacker!!!!

Acceptera inte att bli behandlad som en trasa. Du är värd bättre. Go girl!!

Kastar mig sent i debatten ;) Har en personlig erfarenhet som kanske inte alls passar in på din kille och er situation. Men jag var tillsammans en tid med en kille som faktiskt inte ville att jag skulle ha roligt, så att gå ut tillsammans var ingen hit. Han hade problem med att jag umgick med andra och inte gav honom 100% uppmärksamhet (dock inte flirtig av mig och upplevs som en seriös och jordnära tjej). Så det slutade med att han och jag aldrig gick ut för då sluta det med bråk, och om jag gick ut så fick han mig att må dåligt över mitt val.

M a o, det var ingen toppenkille utan ett kals-kräk som nu är borta....

Vet inte om det kunde hjälpa dig men som många andra sagt så kanske du ska snacka ut med honom på djupet. Verkar inte vara rikigt okej att gå ut med sina kompisar men ALDRIG med dig, ni är ju faktiskt ihop.

Och ang systens fest så vet jag inte, har du och systern en dålig relation?!

Hoppas det löser sig.

:)

Jag vill helst inte heller festa med min pojkvän.

Låter kanske som ett as nu men, det känns som...det är min "egentid" med vännerna.

Fast då umgås vi väldigt ofta, både han och jag är svartsjuka och han....blir ofta för full för att jag ska orka med honom :P

Men det här med att han inte vill handla med dig verkar bara sjukt, varför vill han inte ses ute med dig om han inte älskar dig? Kräv svaaar!!!

Ja har gått i dina skor. Nu går ja inte i dom längre. Ja bodde då i en liten byhålla, trodde man fick veta allt. De fick Man oxå om alla andra. Men alla visste ingen sa nått. Otrogen va de svinet. Ja hoppas dock din sambo inte är de och kan ge dig en förklaring, ja går gärna ut utan min sambo men självklart går vi ut ihop oxå, äter ute, handlar och rastar hundarna. Kram på dig och försök fråga honom utan att börja med att skälla. Man brukar komma längre då :)

Jag utgick ifrån att "handla" betydde "shoppa" och det är det ju många killar som helst vill slippa. Är det livsmedelsinköp verkar det ju däremot konstigt det med. Om han nu inte bara är praktiskt lagd och tycker det räcker att en i taget lägger tid på den saken. Återigen - det handlar inte om det enskilda tillfället utan om mönstret.

Men av vad jag läst från din sida, skulle jag ta ett rejält snack och sen antingen ha löst saken eller också inte kasta bort mer tid på den mannen. Han tycks tro att han kan göra lite som han vill - och antingen är det för att han är inbilsk - och då får du ta det ur honom - eller så tycker han inte att han har så mycket att förlora - och då vill du inte vara med honom, för det blir bara värre...

Mitt X var precis sådär som du beskriver. Vi kunde handla på ICA tillsammans men det var typ d. 

Jag fick aldrig träffa hans föräldrar på de två år vi var tillsammans. De gånger jag träffade hans vänner kan jag räkna på ena handen. När han fyllde år hade han sina släktingar och familj hemma, men jag var inte bjuden. Då bodde jag i princip där ändå! Att vi skulle gå ut på krogen tillsammans skulle ju aldrig hända. 

Han var aldrig otrogen och om du inte "har en magkänsla om det" så tycker jag inte att du ska dra den slutsatsen. Mitt X bara var sån, han kunde aldrig förklara. Och jag kunde inte acceptera det så jag gjorde slut. 

När det kommer till hans syster så har du allt att vinna på att "rise above" (för att citera Miranda i Greys Anatomy). Bry dig inte om systern, hon är kanske ledsen för att hon och brorsan inte spenderar lika mkt tid tillsammans sedan du kom in i bilden? 

Det är något som inte stämmer med din kille. Jag har haft en kille som var så! Och han hade gärna annat för sig när han var ute, även om han inte var otrogen fullt ut så var det en hel del flörtandes. Jag tror inte det är pga av att han är svartsjuk för då skulle han verkligen vilja gå ut med dig just av den anledningen att kunna hålla koll på dig. Ang systerns fest så är det riktigt fult gjort! Det låter som att hon har något emot dig eller så har din kille dragit denna påhittade verision för att han som vanligt inte vill festa med dig! Ställ han mot väggen! Han är din kille, och är inte du bjuden på hans systers fest när ni har vart tillsammans i 2 år så ska han sjutton inte heller gå för att visa henne att det inte är OK. Av egen erfarenhet av korkade killar så kan jag säga att nåt döljer denna kille för dig. Godta inte det, låt ingen kille sänka dig! Kram

Okej . För er som pratar otrohet här ... Jag litar på min sambo. Jag har haft 2 långvariga förhållanden innan, trots min unga ålder. Dem bodde också i denna stad. Båda var otrogna ute , och jag fick veta det redan dagen efter i båda situationerna. Jag har 3 riktigt bra vänner som ofta är ute och även massa andra vänner som jag vet skulle säga. Mina vänner träffar även på Sambon ute ibland när han varit ute, och han står alltid med killkompisarna. Och med vi har varit tillsammans i 2 år nu och inte så mycket som en smula få mig att ana något. Jag är bara trött på att han inte tycker det är kul att göra saker med mig ... Som endel säger här så känner han nog att vi umgås hela tiden annars, och när han ska göra annat så vill han vara själv med vännerna. Och angående festen igår. Sambon skulle först gå. Och sen ringer hans syster och säger att jag med kan komma, för alla hade bangat festen så det var bara 1 som skulle komma, så hon ville nu ha dit fler. Och hon sa även att det va dumt att inte bjuda mig från början. Så jag sa okej! Men då kommer jag sen! Men min sambo blev på dåligt humör efter att vi tjabbat lite om händelsen innan, plus att han spelat bort lite på poker... Så han vägrade. Kan också meddela att min sambo lider av depression. Ibland orkar han inte göra någonting. Men iaf så gick jag på festen , för jag tyckte att om han inte vill hänga med så behöver han inte, men jag hade ju ställt in mig på att festa, så då blev det så. men än en gång så slutade det med att vi inte va ute tillsammans, jag som hoppades så ;(

Njae, otrohet är det inte ... Tro mer att han tycker det är pinsamt att jag kanske är 10 år yngre än honom eller att han helt enkelt vill kunna ha kul med grabbarna, utan att jag ska störa. Han går ju inte ut speciellt ofta, så kanske han vill vara själv när han väl ska gå ut .... Mja jag vet inte . Vet bara att om han vatt otrogen så vet jag det. Han är även sämst på att ljuga. Ser direkt på honom om det skulle vara något. Min sambo har även väldigt stort samvete och tycker synd om allt och alla, och han fylls av ångest om han tex avboka en fika hos sin mormor :p så jag hade nog sett den ångest han hade fyllts med om han varit otrogen :) kan även påpeka att ställena här stänger 3, och han ringer aldrig 1 minut senare än stängning, och frågar om han ska ta hem pizza, är liksom vår grej att ta hem pizza till den andra om den är hemma ;) oftast går han även innan stängning... Har faktiskt svårt att se denna mannen som otrogen. Han har något annat problem .... :s

Okej , min sambo har ingen mamma ... Hon dog för 6 år sedan ;/ det är en utav orsakerna till hans depression jag skrev om innan . Och hans pappa är inte speciellt snäll mot honom (typ kan säga att han är dålig på saker osv) ;/ han har bara sin mormor, bror, 2 nära vänner och en syster som finns här för honom. Och jag då såklart. Och hans mormor kommer jag jätte bra överäns med :) hon brukar även säga att min sambos pappa inte skulle fått skaffa barn. Så antar att sambons uppväxt varit lite skev :/ och ja hans syster få väl som du säger inte så mycket tid med sin bror längre eftersom han har flickvän nu :p

vet inte vad som kan vara felet men det kan vara det att du e så pass yngre än honom. om du nu e lika gammal som hans syrra. Han har antagligen polare i samma ålder som honom själv och om du då e 10 år yngre än dem så kan dem inte gå in på vilka krogar/pubbar som helst. Det blir som en begränsning för honom. Den känslan vill han kanske skippa. många ställen har ju åldersgränser.

Ang hans syrra: Man kan inte komma överens med allt och alla.. Jag har liknade situation. Men i mitt fall är det min mamma och mina systarar som ogillar min blivande man. Varför vet jag inte riktigt för han har inte gjort annat än ställt upp för mig! Hans syrra kanske känner att du är ivägen för deras syskon relation eller så känner hon att det e pinsamt att han e tillsammans men någon som e lika gammal som henne själv.

Min sambos syrra e lika gammal som mig. Först kändes det lite konstigt men vi har aldrig haft konfliker och jag kommer väldigt bra överens med min sambos familj på alla sätt och vis. Däremot e det knakigt från min sida av familjen. Så det innebär att vi bara träffar de som glädjs tillsammans med oss och de som bryr sig om oss..

Jag tycker att du ska ta en lugn stund tillsammans med dig sambo för att fråga vad som kan vara problemet fråga honom om han skäms över åldersskillnaden mellan er. För många är det en stor grej. Förhoppningsvis så kan ni reda ut det mellan er. Beträffande hans syrra hade jag inte lagt ner så mkt energi på henne.. Vill hon "frysa ut" dig så låt henne göra det. Stå högre än vad hon gör på den punkten. damma av axeln och säg att jag skiter i vad hon tycker vi har valt att vara tillsammans så det får hon acceptera vare sig hon gillar det eller inte gillar det. Du kan inte ändra på hennes åsikter. Däremot så kan du försöka ha det så bra som möjligt tillsammans med din sambo.

Lycka till =)

Tack :) jo jag har försökt prata med honom typ 10 gr om vad orsaken är och om det är min ålder osv... Men han säger bara att jag är löjlig och att jag är jobbig när jag frågar ... Han vill inte svara på frågan för han tro jag ska bli sur ... Även om jag säger att jag inte bli sur så säger han inget . Denna mannen är väldigt dålig på att prata om sånt här... Och samma sak med känslor ... När han säger att han älskar mig så ska han alltid efteråt gömma sig under täcket eller en filt eller liknande och så skrattar han lite smått samtidigt . Han kan inte kolla mig rakt in i ögonen och säga " fan vad jag älskar dig" utan han måste typ skoja bort det lite efteråt. Lite drygt...

ofta när man inte får svar på en fråga som är känslig så brukar det vara det som är problemet. om han inte svarar på den för att han tror att du ska bli sur eller lessen så vet jag inte hur han tänker faktiskt. Du har ju valt att vara tillsammans med honom =) Och hans åler va väl ingen hemlighet när ni blev tillsammans?? =) många killar är dåliga på att prata om känslor men det måste ju finnas en gräns vissa saker måste man prata om vare sig amn vill eller inte..

Att han gömmer sig låter konstigt.. Men han kan iallafall säga det =) Om han gömmer sig efter att han har sagt det så kan det finnas en osäkerhet hos honom, osäkerheten kan ligga i att han inte vill se hur du reagerar. Men det e lite små skumt att han småskrattar efteråt..

Lite som när ett litet barn fiser och skrattar efteråt... inte bästa jämförelsen men det va den jag kom på =) Han kanske inte har känt så mkt för någon innan och då blir det svårt att säga det. har man aldrig sagt det till någon innan så kan det kännas främmande... =)

Nästa gång du säger det till honom så får du passa på att ta bort alla täcken och filtar som finns i närheten och se om han kan säga det till dig då... =) Att säga att man älskar någon är ju ändå ganska stora ord att säga till någon =)

Jag kan erkänna att det är ord jag har oerhört svårt att säga själv, efter att ha bränt mig rejält några gånger. Det var som att varje gång jag tog mod till mig och vågade uttala dem, så gick det strax åt helvete. Jag har nån slags blockering där, allt kan kännas hur bra som helst och ibland bara bubblar det till i magen för jag tycker min kille är så FIN, och jag tänker jag ska säga till honom att jag älskar honom, men så låser det sig och jag säger bara "Du är BÄST!". Helt skumt.

Det är som om jag trodde på nån slags övernaturlig makt som kommer att ta honom ifrån mig om jag erkänner öppet.

Och dessutom så drar hela min egen självförsvarsmekanism igång ett kritiskt granskande så fort jag börjar vilja säga de här orden; Jaså, är du säker? Känns det som när du var 17 och nykär? Inte? Jamen ÄR du säker då? Du LJUGER väl inte nu? Känner du verkligen ALLT som ska ingå innan man får säga att man älskar nån? Hela tiden, varje dag, lika mycket?När han varit dum också? Annars är du ju OÄRLIG! mala-mala-mala...
Och så får den stackarn inte höra nåt. Och om jag väl lyckas få det över läpparna, blir det ganska blygt, och det fast jag verkligen vill att det ska vara vi. Men han har inget att vinna på att pressa mig på den punkten, för det lär ju inte låsa sig mindre för det, i värsta fall får han ju bara "bevis" för att jag INTE älskar honom, så det bästa han kan göra är att istället se till vad jag gör för att visa att jag vill vara med honom, för att vi ska ha det bra ihop, och försöka ge mig tillförsikt och hopp om att det verkligen ska hålla och vara vi, att jag inte behöver oroa mig för att det ska spricka.