Anonym användare
03 aug, 2011
Många tankar..
BröstförstoringHejhopp!
Jag har inte ens bokat tid för en konsultation än, men är mycket intresserad av att lägga in lite i mina urammade boobs 🙂
Men vad mycket tankar som snurrar i huvet, ena stunden så vill jag såååå gärna göra det, drömmen om ett par fylliga vackra bröst är så lockande, nästa stund drabbas man av nån skräck?!
Tankar kring att nått skulle gå fel och jag inte skulle få se mina barn igen dyker upp, samt rädsla att det skulle bli så misslyckat så man ångrar sig..
Är det många här på forumet som haft samma jobbiga tankar och hur gjorde ni isåfall för att försöka komma igenom det och bara klart bestämma er för att ni skulle genomföra det?
Jag vill ju bara lyfta luren och boka en tid, men samtidigt livrädd...
Herregud, har fött två barn varav den ena utan bedövning, vad kan vara värre än det 😉
Sortera efter
Anonym användare
04 aug, 2011
Anonym användare
05 aug, 2011
Ja det kanske är vanligt med såna tankar..
Ja jag är rädd för att man ska få panik och inte vilja genomföra det när det väl kommer till kritan sen.
Jag hoppas att jag kan komma över mina rädslor och genomföra det 🙂
Det bästa vore om man hade nån kompis som oxå skulle göra det, då kunde man stötta varandra.
gnarly
Kvinna ·
05 aug, 2011
Som de andra säger så är det nog helt normalt att tänka så inför en operation.. Jag har tvekat några gånger nu efter konsultationen och undrat om det är rätt för mig, men varje gång har jag kommit fram till samma svar.. Såklart jag ska våga, det är ju det enda jag tänkt på sedan jag var 15 år 🙂
Bengalkatt
Kvinna ·
05 aug, 2011
Jag är överdrivet rädd för operationen och allt runt omkring (massa fobier), men jag mådde så dåligt av mina urammade bröst att jag bara grät varje dag när jag var ensam, och ville inte visa dem för min man.
Jag är orolig över descutanduschen, medicinerna man måste ta, narkosen och såklart resultatet.
Men för att kunna vara en gladare mamma åt mina tre barn och ha ett naturligt förhållande måste jag göra det här.
Jag har precis samma tankar och känslor... =S Jag har skjutit det lite på framtiden och ska gå ner 10 kg först. Men om ett år kanske det blir op. Om jag tors vill säga.. =S Vi får se...
Tror att det är jättevanligt med såna tankar...