"Mardrömsvecka" efter bukplastik – normalt eller otur?

Hej! Efter flertalet månaders betänketid tog jag omsider beslutet att göra en bukplastik för att äntligen få bukt med min mage – som plågat mig hela mitt liv. Även efter det att jag på egen hand gick ner 50 kilo, i form av lös hud. Operationen utfördes på Citadellkliniken i Landskrona och själva operationen fanns det inget att anmärka på. Inte heller bemötandet och behandlingen efteråt, då samtliga sköterskor var otroligt trevliga och tillmötesgående. Det var när jag kom hem som problemen började hopa sig… Mådde av förklarliga skäl allt annat än bra, och vågade inte duscha då jag var ensam i huset. Först dag tre tog jag av mig båda gördlarna med hopp om att kunna utföra nummer två på toaletten, då jag var förstoppad. Det ville sig dock inte och jag bestämde mig för att dra på mig gördlarna igen. Hade precis hunnit knäppa den första på stående fot när jag kände hur energin sjönk till botten. Satte mig ner på toalettstolen i ett försök att avvärja en svimattack, men nästa gång jag hade ögonen öppna låg jag ner på toalettstolen och hade under drygt fem sekunders tid inte en aning om var jag befann mig. Det blev jag dock snart medveten om, och likaså vad som skett. Kände en stark smärta i centrala delarna av buken och misstänkte direkt att stygnen i magmusklerna spruckit upp. Kontaktade därför följande dag kliniken – som bad mig komma in dagen efter. Sagt och gjort begav jag mig dit, men inom loppet av 20 sekunder kunde Peter Cosmo konstatera att allt var i sin ordning och jag blev åter hemskickad. Där började bekymmer nummer två. För på kvällen fick jag hög feber (39 grader) och hade svårt för att sova. Även på morgonen hade jag feber, men då något mildare. Tog ändock kontakt med kliniken med rädsla för en annalkande infektion, men fick till svar att det troligtvis inte var någon fara. Sedan dess har febern kommit och gått med strax över 39 grader som topp i tre dagars tid. Först i dag, onsdag, har jag känt mig något bättre och varit uppe lite (mest suttit), men känt hur det skavt mot magen. I kväll när jag tog av gördlarna för att duscha såg jag att det kommit blod både från naveln och från snittet (precis under naveln). Så, ja. Behöver jag ens säga att det här nu också oroar mig? Känns verkligen som jag råkat ut för en hel del otur sedan jag blev utskriven från kliniken. Vet dock inte hur jag ska föra mig annorlunda för att vara ”försiktigare”, då jag mestadels legat ner och vilat mig i hopp om att bli kvitt febern. Själva magen är väldigt svullen och ser betydligt värre ut estetiskt än innan operationen – vilket givetvis inte är särskilt tröstande. Men jag har ju förstått att det krävs mycket tålamod, och det ska jag verkligen försöka ha även om jag vanligtvis är en väldigt aktiv människa med ständigt nya planer. Det blev ett ganska långt inlägg det här, ber om ursäkt för det. Men var skönt att skriva av sig lite om min första vecka efter operationen. Får innerligt hoppas den kommande blir betydligt positivare… Min fråga är om det är någon som varit med om något liknande och hur det i så fall löst sig i slutändan? Just nu är känslan dessvärre att det aldrig kommer bli riktigt bra då komplikationerna avlöser sig på löpande band. Må väl!