Mer smärtsamt än att föda barn?

Jag har fött barn helt utan bedövning och det gör ju itne alls så ont efter första bröstoperationen. Men jag måste säga att jag hellre då föredrar att föda barn då den smärtan tar slut så fort bebisen är ute och om jag skulle skaffa en 3e så skulle jag inte ens hinna in till sjukhuset, dvs det skulle inte göra ont så länge. Bm skämtade sist om att det gick så fort att jag inte ens hann spricka. Hon fick ju nätt och jämnt på sig handskarna haha.

Man överlever helt klart en bröstop, även om det i början kanske känns lite jobbigt.

Och efter en andra op är det inte alls farligt och efter 3e, så ville jag hem 2 timamr efter att jag vaknade och behövde ingen smärtstillning alls och kunde leva precis som vanligt.

Jag har tre barn och det var fruktansvärt att klämma ut de.

Smärtan efter en bröstop är så klart väldigt individuell, men för mig var den överkomlig. Jag var skräckslagen innan o tänkte nästan rymma på operationsdagen o strunta i alltihop för jag var så rädd för smärtan.

Min klinik gav mig en morfinspruta precis efter, men sen Citodon och panodil. Det var helt OK smärtstillande.

Så klart hade jag ont och var väldigt stel i början, men mer som en grym träningsvärk som gav sig efter 5-6 dagar. Det sved o kliade lite i snitten och värkte stundtals i början under brösten. Men det var såå värt det och redan efter en vecka så blir man bättre. Om man inte råkar ut för en komplikation så klart. Men jag tyckte verkligen att det bara blev bättre och bättre efter ungefär en vecka.

Så om jag inte fött barn (än) så kan jag inte sticka under stol med att jag är lite rädd för smärtan. Men vill man vara fin får man väl lida lite pin 😀

/Em

Det stämmer Em 💡

Nu vet jag att detta inte var i NÄRHETEN av den smärta som det var att föda barn. Jag hade helt klart oroat mig i onödan! Visst har det gjort ont men helt hanterbart. Jag behövde inte äta smärtstillande mer än 3 dagar och har inte mått illa, varit yr eller mått dåligt annars. Det värsta tycker jag har varit svullnaden. Känns lite otäckt med två spända bollar som sticker rakt ut. Men det kommer ju att lägga sig varefter.

Så alla ni som ska operera er och oroar er för smärtan. Det kan bli en positiv överraskning!😀

Haha, jag lovar att jag ska säga mitt när jag gjort min operation men jag tvekar ju liiite på att det gör ondare än att föda barn :D 

nån som har nån uppfattning om det gör lite ondare att lägga bakom muskeln el inte??? alla som lagt bakom kan ju beskriva smärtan som stark träningsvärk!! men ni som lagt framför hur är den smärtan??? ibland så ömmar ju bröstköteln är det så? el är det mer värk i hela brösten liksom? bänner det el svider? jag är också så rädd för smärtan att jag inte vet om jag kommer rymma den dagen jag ska operara mig haheheh=)

Bakom gör betydligt ondare än framför. Du skär ju av en muskels fäste och spättar loss den från underlaget, kan man säga, och tvingar in ett implantat under den.

Annars är det bara mjuk vävnad som ska tänjas ut, och den har inte lika mycket egen vilja och motspänst som en muskel, som ingår i rörelseapparaten.

I mitt fall kan jag nog säga att min första operation var i klass med förlossningen; men jag fick ju en infektion med varhärder etc etc - det värsta var ju att smärtan höll i sig så länge då -  förlossningen var ju över på ett drygt dygn från början till slut - då kunde jag inte andas med fulla lungor på tre veckor typ. Medan jag de senaste gångerna kunnat jobba efter fyra dagar (kontor).

Men som sagt, både operationsupplevelser och förlossningsupplevelser är högst individuella, så måla inte fan på väggen Det finns ju smärtlindring att få.

Hejsan! De är olika smärtor! Och när du fött barn är de så gott som över, men efter en operation kan du

inte ligga på rygg den första tiden och de tar på psyket och sömnbristen är stor! Dessutom upplever jag att

man glömmer förlossningen fort, men inte operationen!

Smärta är något väldigt individuellt och därför svårt att jämföra från person till person, men personligen skulle jag säga ABSOLUT INTE! Jag har fött två barn- ett via akut kejsarsnitt och ett vaginalt och herrejävlar vad ont jag har haft, min smärttröskel ligger någonstans under golvnivå 💋

Nu gjorde jag bröst och buk samtidigt och det har varit så löjligt lätt att jag inte trott på det om jag inte upplevt det själv! Såret i magen har inte gjort ont alls, mer än några enstaka gånger när man känt nervändarna försöka hitta tillbaks (eller vad det nu är de håller på med...) och visst, att hosta och nysa var ren tortyr de första veckorna men det är ju högst tillfälliga stunder av smärta. Brösten har känts som lätt träningsvärk i kombination med mild mjölkstockning- inte alls så ont som när mjölken kommer igång efter förlossning!

Så mitt råd är absolut att inte låta sig hindras av rädsla för smärta! Det finns smärtstilllande att tillgå- använd det! Jag åt 2 panodil+ 1 Tramadol var 4-6 timme de första 3 dagarna sen var det lugnt 🙂

Lycka till!👍

Jag har gjort två kejsarsnitt och eftertiden då var 40 gånger värre än nu! Så jag kan säga att min bröstop kan jag lätt göra repris på och spola tillbaka och genomgå allt igen- men kejsarsnitten= NEJ :)

Tack för ditt inlägg. När jag skrev inlägget var jag väldigt orolig för smärtan som skulle komma. Men nu är det en månad sedan operationen och den smärtan var inte i närheten av att föda barn. Tack och lov😀  Jag har faktiskt varit överraskad att det inte gjorde ondare. Jag tror jag kom ganska lindrigt undan. Åt bara smärttillande under tre dagar. Och kunde leva helt vanligt efter 2 veckor.

För min del går det inte att jämföra på något vis, att ha värkar en längre tid var helvete i sig men operationerna - inga problem (har gjort kejsarsnitt, två bröstoperationer och en intimoperation efter barnafödande), jag har tagit någon smärtstillare bara för jag blev tillsagd men slutade efter en dag ca. ;)

Trodde själv oxå att det skulle vara värre än vad det var med en bröstoperation, hade bara rejält ont men dock helt uthärdigt op-dagen och dagen efter. Sen var jag ganska rörlig och behövde knappt smärtstillande. Nu 2 veckor efter kommer det i periodvis med lite smärta, kanske att dom håller på att tryckas ner, vad vet jag????

Ska bli intressant att jämnföra sen när jag gjort min operation :)

Nej inte en chans!!!! Det är inget mot att föda barn! Om du fött barn är en bröstoperation en piss i nilen...💋. sen finns det ju givetvis dom som har lägre smärtgräns och behöver mycket smärtstillande men om du fixade förlossning så går det jättebra!!!

När man fött barn klarar man allt! Det är mitt motto;)

Här kommer en som sabbar hela tråden.

Jag har fött två 4,5 kilos barn vaginalt (med mina första sprack jag dessutom in till iurinröret o där den ena inre blygdläppen lossade i sidan och fick sys fast.

Jag har gjort en bukplastik

och jag har gjort en bröstförstoring under muskeln.

Om jag ska rangordna smärtan så var det absolut värst med brösten. Utan tvekan. Därefter kommer förlossningarna och sist magen. Förlossningssmärtan känns naturlig, och den varar bara under de timmarna som barnet skall ut. Dessutom är smärtan bara outhärdig under vräkarna, vilka bara varar nån minut åt gången. Däremellan har man utrymme att andas, tänka klart och ladda om. 

med brösten däremot, så vaknade jag upp med fullständig panik. Som tur väl var hade en sköterska precis innan operationen sagt att "bli nu inte orolig om du känner ett väldigt tryck över bröstet när du vaknar" varpå jag svarade att "va? Okej, det visste jag inte. men det ska säkert inte vara någon fara."

Hon berättade då att det funnits de som blivit rädda och trott att något måste vara fel, eller att hjärtat håller på att lägga av. "det är normalt att man känner ett tryck" sa hon.

Yes. När jag vaknade var min spontana tanke att informera personalen om att

1. ta bort elefantjäveln som satt på mitt bröst, eller

2. be dem avlägsna den träpåle som någon idiot till kirurg tryckt in precis mitt på bröstbenet.

Mitt enda problem i den situationen var att smärtan var så stor att det var omöjligt att få ur sig ett enda knyst, och jag kunde därtill knappt andas. (Att ta ett fullt andetag tog flera veckor.) personalen uppmärksammade nog mitt tillstånd, för jag fick rejält med extra morfin, och hade en egen sköterska som satt med mig en timme efter jag kom upp till mitt rum igen. På rummet är man vanligtvis ensam med bara "tilltittande" i tid och otid, men jag hade fått så mycket morfin att andningen behövde övervakas.

Med detta menar jag inte att skrämma upp någon, utan att det faktiskt är ytterst individuellt hur ont en operation eller ingrepp gör. Jag menar, jag trodde på allvar att jag skulle kunna ta TÅGET hem själv dagen efter operation. Så optimistisk var jag, och jag tyckte att jag vara ganska luttrad vad gäller smärtan, eftersom jag hade gjort en - enligt majoriteten på forumet och enligt min läkare - ett mer smärtsam operation genom bukplastiken.

Yeah, right. På kvällen operationsdagen fick jag mobilen satt i min hand av en hjälpsam sköterska, och 20 min senare hade jag gråtande komponerat ett sms till min sambo om att han hade att välja på att strunta i sin tenta dagen därpå och komma och hämta mig, eller bekosta en taxi 20 mil. För mig var det fysiskt omöjligt att ta mig till ststionen, komma upp på tåget, sätta mig på tåget, åka tåget och hoppa av tåget. Smärtan gjorde mig helt paralyserad. Det var oerhört plågsamt att ha en "kniv" eller "påle" ala Bockstensmannen rakt genom bröstet, och det vara läskigt att inte kunna andas. Att vara rörelsehindrad och att hantera det faktum att jag ganska snart fick en inflammerad ven under armen var en barnlek. Men trycket, kniven och andnigen.. huuu.

Jag hoppas och tror dock att jag är en minioritet,  att min upplevelse av smärtan inte är representativ för genomsnittspatienten. men vad jag menar är att det är omöjligt för någon Annan, att definiera, gradera och förklara en smärta efter en bröstförstoring som om det skulle vara EN och SAMMA smärta alla upplever. den är högst subjektiv. Onekligen. :)

Kram C

En optimist till här! Jag har fött två barn utan bedövning, min dotter (nr 2) kom på 10 minuter, så jag hann lixom aldrig känna den där fruktansvärda smärtan alla pratar om. Min son tog 4 timmar på sig men även det var faktiskt ganska ok.

Direkt efter bröstoperationen började jag röra på armarna, sträckte dem upp och ut och fortsatte stretcha med jämna mellanrum på natten när jag vaknade. Morgonen därpå åkte jag hem och gick 5 km i maklig takt. Jag opererades en fredag, på söndagen hade jag barnkalas för 10 glada ungar. Måndagen var jag tillbaka på jobbet igen. Veckan därpå reste jag i jobbet och låg borta tre nätter. Jag har lagt bakom muskeln, men har kanske ganska hög smärttröskel.

Dock tror jag att det gör mindre ont om man rör på sig. Ligga i sängen var absolut inget för mig. Men alla är ju olika och hur vi upplever smärta är väldigt individuellt! Jag hade förberett mig på att ha jätteont, som alla skriver om. Men det hade jag inte. Mer den värken som känns när mjölken rinner till när man fått barn.

Förbered dig på att ha ont och få en glad överraskning om du inte har det!

Kram och lycka till!

Hej! Jag har precis som du fött tre barn utan smärtlindring och varit pigg efter alla förlossningar! Är inte så orolig över smärtan men undrar lite hur snart man kan bära och lyfta igen då min yngsta bara är 2år och VÄLDIGT mammig! Förstår att det är väldigt individuellt, men hur var det för dig? Tacksam för svar =)