Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
toveliten profilbild

toveliten

Kvinna ·

06 jul, 2011

Min mamma blev besviken :(

Bröstförstoring

Idag ringde jag min mamma, vi har inte pratat på en vecka. Förut pratade vi jämt men nu på senaste tiden har jag haft svårt att prata med henne efter att jag bokat tid för bröstoperation och inte vågat säga nåt till henne. Idag sa jag det och hon blev riktigt besviken. Hon visste inte alls vad hon skulle säga och fick bara fram saker som lät negativt. "Det här trodde jag inte om dig", och "du får berätta själv för pappa, för det tänker inte jag göra!" och "vad är nästa sak du kommer göra då? För du kommer ju aldrig bli nöjd. Du gör det ju för att du har dåligt självförtroende och efter den här operationen kommer du hitta nåt annat som är fel". Jag försökte förklara att det inte alls är så och att jag blivit mycket gladare sen jag bestämde mig för det här och så. Men hon ville inte ens prata med mig mer... Tänk om hon aldrig mer vill det? Usch, jag bara gråter och gråter. Min mamma är ju coolast i världen och jag trodde verkligen att hon skulle ta det här bättre! Jag har sagt till henne innan att jag vill, men inte att jag ska... Vad ska jag göra? Det här var det värsta jag gjort nånsin. Jag har alltid varit en bra tjej som alltid gjort som mamma och pappa sagt och har aldrig bråkat eller gjort saker som dom inte skulle vilja. Jag trodde faktiskt att hon skulle stötta mig mer... Ville bara skriva av mig lite...

17

Sortera efter

Lavendel

Kvinna ·

06 jul, 2011

Jag förstår att det känns jättehemskt när ens nära familj inte stöttar en. Men hon kanske bara behöver smälta det du berättat, när hon fått fundera ett tag så kommer hon finnas där för dig. :) Min syrra fick en brutalknäpp när jag berättade om mina planer för henne. Hon var sååå jääkla arg i typ en vecka, ville knappt se på mig ens och än mindre prata med mig. Men när hon gått igenom Victoriaklinikens hemsida och läst en patientberättelse så fick jag ett litet msnmeddelande som sa "jag stöttar dig...". Det är fortfarande inte så att hon är skitglad över min skull eller alls särskillt engagerad, hon skulle vara gladast om jag sa att jag ångrat mig och inte ville genomgå operationen, men hon finns där för mig iaf. :) Din mamma älskar dig massor och skulle aldrig ändra sig mot dig på grund av något sådant här. Ge din mamma lite tid så ska du se att ni kommer vara som förut. :)

Gilla

Anonym användare

06 jul, 2011

Usj... Gi mamma litt tid! Kom sikkert som et sjokk på henne! Du skal se at hun snur snart og støtter deg :)

Stor klem til deg

Gilla

Jenna

Kvinna ·

06 jul, 2011

Jag vågar inte berätta för min pappa 🙁 ! 

Han har alltid varit väldigt dömande och tycker det är idioti att lägga pengar på såna saker.

Mamma blev lite paff, men du har ju inte små bröst ! Det är bara bhn du sett mamma. Mina systrar och mamma tyckte att det var bra gjort om jag mått så dåligt över mina små bröst. Mamma ville tom själv boka tid för op haha :) 

Din mamma blev säkert bara chockad. Du är hennes dotter hon kommer stötta dig helt klart, hon kanske inte riktigt gillar det men hon vill såklart att du ska må bra och det kommer du göra efter din op :) 

Gilla

Anonym användare

06 jul, 2011

Vem är det som ska göra bröstförstoringen? Jo DU. O  ingen annan kan bestämma vad DU känner och tycker. Jag är ju själv mamma till en tjej lika gammal som du och jag tror att din mamma fått en liten känga av dig för att hon trodde nog att hon "uppfostrat" dig på annat sätt än att känna dåligt självförtroende etc etc. jag har själv opererat mina bröst i dec -10 o jag sa inget till min mamma innan. När jag vaknade ur narkosen ringde jag henne o hon sa..Du e en tuffing tösen. O hon vet vad jag tyckt om mina bröst hela livet. Så jag tycker INTE att Du ska ha dåligt samvete eller så. Utan gör det DU känner för. Lycka till

Gilla

Anonym användare

06 jul, 2011

Mamma reagerade på samma sätt. Väldigt besviken. Tog upp det tre gånger vid olika tillfällen och bytte ämne när jag hörde att hon inte orkade prata mer om det. Sa aldrig att jag faktiskt redan bokat operation och när. 

Sedan berättade jag resten dagen innan operationen och sa att hon gärna fick komma förbi sjukhuset om hon orkade och ville. "Så klart att jag vill komma till min dotter!", svarade hon. Hon var inte jätteglad de första dagarna eftersom jag åkte på en massa komplikationer och mådde uruselt. Men hon har varit helt fantastisk och accepterade hela situationen väldigt snabbt. Jag har inte valt en stor storlek och nu ser hon tydligt att jag gjort det enbart för mig själv. Hon kunde inte se någon förändring när jag satte på mig kläder (har ju alltid använt vadderat) och ser hur glad jag är över brösten. Nu tittar hon bara på mig och ler jag jag pratar om dem. Trodde aldrig att det skulle gå så snabbt och smidigt. 

Även jag skulle bli besviken om jag hade en dotter som ville göra samma sak så jag förstår henne på samma gång. Hon ser ju inte det jag ser med mina ögon. Alla har ju rätt att tycka saker och ibland behöver man bara lite mer tid för att förstå den andres perspektiv. 

Gilla

Anonym användare

06 jul, 2011

Min mamma blev också lite likadan första gången hon fick veta. Men det beror nog mest på att de är rädda att det ska hända något. Så var det i alla fall för henne. Hon var otroligt negativ tills dess att hon såg att allt hade gått bra...sen vände det :-) så hon är säkert bara rädd att det ska hända hennes fina dotter någonting :-) och då ser hon helst att du inte gör något alls :-)
Gilla

EVAA

Kvinna ·

06 jul, 2011

Hon kommer över det....även om det inte känns som det nu.

Tror att de blir arga först för att de blir oroliga för att det kan bli fel. Min mamma var arg fram tills op var gjord och sen sa hon att hon hade varit orolig för att jag skulle dö😕

Ni kommer med största säkerhet återfå er gamla relation sen igen🙂

Lycka till!!!

Gilla

Anonym användare

06 jul, 2011

Jag säger nog som alla andra - hon blev antagligen chockad och behöver bara smälta det lite?

Visste hon att du hade "dåligt självförtroende" eller mådde dåligt över dina bröst? Om inte, så blev hon definitivt bara lite paff skulle jag tro. :)

Allt löser sig! Även om det inte kompenserar mamma ♥, så har du massor med människor som stöttar dig här och förstår dig precis! :-D

Gilla

Greta

Kvinna ·

07 jul, 2011

Tycker det va starkt av dig att berätta från första början, det gjorde inte jag:/ Hon måste nog bara smälta det, hon kanske känner att hon gett dig för dåligt självförtroende, fast det inte är det det hänger på! Min syster flippade helt skrattade å kallade mig patetisk, har inte pratat med henne sen dess å kommer inte göra om hon inte ber mig om ursäkt. Ska du berätta för din pappa? Måste han veta?
Gilla

Anonym användare

07 jul, 2011

tycker din mamma va taskig, även om hon blev besviken borde hon stötta dig. Nä du hon kommer snart på bättre tankar, du ska förstora brösten världen går inte under för det ;)

Gilla

toveliten

Kvinna ·

07 jul, 2011

Tack för alla fina kommentarer! Så skönt att få stöttning härifrån. Mamma har faktiskt nu bett om ursäkt och sa att hon bara blev ledsen och chockad, och att hon måste inse att jag är vuxen och bestämmer själv. Hon sa att hon stöttar mig i allt jag gör :D Så allt ni sagt har blivit som ni sa nu! Tack för de tröstande orden! Det hjälpte verkligen när jag läste dem tidigare idag. Det här forumet är bäst! GRETA: jag har inte berättat för pappa... Vet ute om jag vill det. Vill bara för att han ska veta vad jag gör om det händer nåt. Men egentlgen tycker jag inte att det är nödvändigt att berätta. Min kille vill att jag säger till pappa och mina tre bröder för hans skull, och förklarar att det är för min skull. Så inte de går runt och tror att han tvingar mig... Men jag skulle helst slippa! Kram till alla er!!! Tack.
Gilla

Greta

Kvinna ·

07 jul, 2011

så skönt för dig att hon bad om ursäkt. och stöttar dig:)

tycker inte du ska berätta för din pappa, han märker det säkert inte ändå?! och om det är ett orosmoment till så är dte skönare att bara bestämma att jag tänker eller inte berätta slipper du ha det hängande över dig.

Gilla

toveliten

Kvinna ·

07 jul, 2011

Jag tycker synd om dig som inte har din syster på din sida... Hon borde ju höra av sig snart! Eller så får du höra av dig och säga du blev ledsen, så hon verkligen vet det. Då kanske hon tänker till och vill prata med dig igen, och ber om ursäkt. :) Tac igen för alla fina kommentarer, ni har ingen aning om hur mycket det verkligen betyder! :D
Gilla

Anonym användare

07 jul, 2011

föräldrar har en tendens att överreagera för att de är rädda om sina barn. Ibland blir det lite fel, men oftast löser det sig. som för dig. Skönt att höra att hon i alla fall har gjort en helomvändning. Känn dig glad över att hon faktiskt är orolig :-)

Gilla

toveliten

Kvinna ·

08 jul, 2011

Ja, jag får tänka så. Nu när jag tänker på det hade det ju varit väldigt konstigt om hon sa "jaa, gör det! Vilken bra idé!", det hade inte varit så "mammigt" :P hon behöver inte tycka att det är okej, bara vara där och stötta mig :)
Gilla

Anonym användare

08 jul, 2011

precis! det är det föräldrar är bra på :-)

Gilla

Sweetie

Kvinna ·

08 jul, 2011

Fast min mammas reaktion va i stil med "Jaha, ok, va kostar de då?" hehe frågade om hon kunde gå i borgen för mig för lån till de med och de skulle hon fråga pappa först om, å då trodde jag det va kört! Men han gick fan med på de :) Fast de behövdes inte :P Men en som jag inte kommer eller kan berätta de för e min mormor! Hon hade dödat mig med sina blickar =/ Tror jag iaf :P
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem