
Erika_1991
Kvinna ·
04 okt, 2014
Någon mer som blivit nedstämd efter operation?
BukplastikJag gjorde en bukplastik den 16 september. Efter ett par dagar började jag känna mig lite nere, trodde då att det berodde på att jag inte kunde röra mig som jag ville och heller inte hjälpa till med barnen osv. Men nu är jag nästan fullt rörlig och det sitter fortfarande i. Känner knappt glädje och har ingen lust till något. Kan sitta och gråta en hel dag , men har ingen aning om vad jag gråter över. Känner mig bara tom på något sätt. Det beror inte på magen, för jag har fått världens finaste mage och är så nöjd. Har pratat med min kirurg och hon säger att det inte är konstigt att man kan bli lite nedstämd. Men vill gärna prata med någon som kanske upplevt samma, och undrar hur länge det suttit i? På tisdag har det gått 3 veckor för mig och jag önskar att denna märkliga känsla är borta då, helst igår! Men just nu känns det som om att få må bra är väldigt långt borta :(
Sortera efter
Diiiv
Kvinna ·
04 okt, 2014
Sotfröken
Kvinna ·
04 okt, 2014
Erika_1991
Kvinna ·
04 okt, 2014
Erika_1991
Kvinna ·
04 okt, 2014
Sotfröken
Kvinna ·
04 okt, 2014
Erika_1991
Kvinna ·
04 okt, 2014
nyckelpigan
Kvinna ·
04 okt, 2014
jag har gjort en del olika operationer, och känner igen det där... det är väldigt vanligt! Ju mer mediciner man äter och/eller hårdare stryk kroppen får ta desto tyngre depression kan man åka på. Skulle av egen erfarenhet förklara det som ett tecken på obalans, kroppen har något att jobba med och kanske inte har tillräckligt med buffert i mineral och vitamindepån. Tips är att en massa äta grönt, lite frukt och dricka tillräckligt med vatten, undvika socker som förvisso ger en kick först men sedan drar ner en...
Skönt att allt gick så bra annars, hoppas du kan ta dig ur din blues snart!
Specialized
Kvinna ·
04 okt, 2014
Erika_1991
Kvinna ·
04 okt, 2014
Grattis till din nya fina mage! Jag har också haft mina stunder och gråtit som en bebis...inte för att jag har haft ont, mest för att jag varit orörlig, kännt mig ledsen för att jag utsatt min familj för detta som annars är van att jag finns för dem och nu har jag inte varit till någon hjälp överhuvudtaget. Det vänder...du behöver nog lite pepp från nära och kära och en stor kram...