Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Gulkyckling profilbild

Gulkyckling

Kvinna ·

24 sep, 2013

Obehag och smärta efter 12 dagar *orolig*

Bröstförstoring

Nu är de 12 dagar sen jag gjorde min op. Resan har varit fruktansvärd! Så ont och stel och ledsen har jag aldrig upplevt... Brösten är jätte fina, jag är jätte nöjd med dom, men min känsla inombords är inte bra... Nu till problemet, ska de vara så här? Jag känner av implantaten hela tiden, att böja sig framåt kommer inte på fråga... De gör så ont! Att frysa, fy!! Hela brösten bara krampar å jag kan knappt andas djupa andetag utan att de gör ont... Att gråta kommer inte på fråga... Jag kan inte gå promenader, för mina axlar hamnar uppe i huvudet, för att de gör så ont, de är helt omöjligt att slappna av... Jag har varit på återbesök och där fick jag höra att allt såg bra ut, ärren var fina. Och så gick jag bara mera smärtstillande utskrivet... Är de här normalt?? // desperat.....

16

Sortera efter

Pygme

Kvinna ·

24 sep, 2013

Ja det är helt normalt faktiskt.. Att ha ont, också att bli deppig och känna sig ledsen.. Kroppen kan reagera så på operationen och det kommer att gå över, både smärtan och deppigheten.. bra du är nöjd med resultatet i alla fall..
Gilla

minis

Kvinna ·

24 sep, 2013

Hej!
 
Det är otur att du råkat vara en av dom som har mycket ont. Jag var tyvärr också en av dom. Vissa har inte alls ont, medans vissa har otur och kan knappt röra sig. Jag kännerigen precis allt du beskriver. Man kan knappt röra sig, gå på promenad eller något. Jag kunde nog inte ens sträcka ut ryggen helt på två-tre veckor. Hade så ont. Jag grät jättemycket av all smärta och ångrade mig flera gånger. Men, det kommer bli bättre! Försök bara att slappna av och inte spänna kroppen. Det misstaget gjorde jag många gånger. Det gör ondare.
 
Ta dina smärtstillande som du fått ordinerat. Hjälper dom inte så kanske du kan be om starkare tabletter? Det borde jag ha gjort. Jag hade också svårt att andas och ta djupa andetag. Det var skitobehagligt.. Det kändes som att mina bröstmuskler låg på en sträckbänk och krampde.. Men smärtan avtar och inom ett par dagar eller veckor kommer du att kunna gå normalt utan att ha sådär superont. Jag har haft implantaten i 7 månader nu och har aldrig känt att dom sitter där (förutom i början då). Ibland har jag nästan glömt bort att jag har bröstimplantat. :)
 
Håll ut, det kommer bli bättre snart! Kramar
Gilla

Gulkyckling

Kvinna ·

24 sep, 2013

Åh tack för svar!!! De kändes som om jag var ensam om detta! Blev alldeles tårögd av att läsa " det kommer gå över".... Tack igen!!
Gilla

Flisan69

Kvinna ·

24 sep, 2013

Stackare!
För vissa tar det lite längre tid innan spänningar och smärtan ger med sig. Så ja det är inget onormalt.
Ju mer tiden går desto mindre kommer man att känna av implantaten mm.
Hur bröstmusklerna beter sig vid bakomplacering kan jag inte svar på då jag har framförplacering men jag haft samma resa som du iaf.
 
Den första månaden var inte rolig varken hemma eller på jobbet fick knapra tabletter.
Men ju mjukare de blir (för det kommer de att bli) desto mindre kommer man att känna av implantaten eller tänka på att de finns där och smärtan avtar. Kylan är nog lite svårare att sia om för mina blir vid (lätt) drag och kallt väder fortfarande kalla och ibland skojar jag med gubben om han vill ha lite större isbit i drinken så har jag en att erbjuda! Se till att brösten har något extra varmt omkring sig. Jag gick till apoteket och köpte "fetvadd" för att jag led av kylan och smärtan i början. Det är obehandlat bomull som ammande kvinnor brukar ha innanför bhn för att inte få mjölkstockning! Fungerade fint även innanför min bh efter operationen som värmeskydd.
 
När du är ute och promenera eller rör dig i allmänt. Lägg då armarna under bysten och håll om dom som om du vyssar ett litet barn och försök slappna av så gott du kan i axlarna.
Det är inte lätt men även här kommer du se framgångarna. 2 km i början kan ta 1 timme för att efter 3 veckor bara 20 min.
 
Känslan inombords är viktigt att du bearbetar. Funderar på vad som stör dig i din tanke och bearbetar det med någon i din närhet eller med oss om du vill.
 
Till slut skickar jag dig massor av styrkekramar!
 
 
 
 
Gilla

Flisan69

Kvinna ·

24 sep, 2013

Kikade in på dina bilder och jag förstår att du är nöjd med dem iaf.
Ser jättefina ut! 👍
Gilla

Gulkyckling

Kvinna ·

24 sep, 2013

Tack Flisan69!! :-) Och tack för tipsen! :-) de där med att hålla i tissarna när man promenerar ska jag prova!! De känns lite lättare när man inte är ensam...
Gilla

Eveliten

Kvinna ·

24 sep, 2013

Din stackare, promenader ger mkt faktiskt.. Stretcha armarna och axlarna.. Du kommer bli jätte stel annars, puta fram med brösten å bak med armarna.. De hjälper faktiskt jätte mkt ju mer du rör på dig.. Kom ihåg att det är en läkningsprocess också så gör saker i din egen takt.. Att bli nere är normalt å de går över :)
Gilla

Gulkyckling

Kvinna ·

24 sep, 2013

Tack! :-)
Gilla

Flisan69

Kvinna ·

24 sep, 2013

Mår du lite bättre nu?
Gilla

Gulkyckling

Kvinna ·

24 sep, 2013

Rent fysiskt mår jag ju samma... Men med mer hopp inför framtiden! :-) Men de är ju en oerhörd lättnad att veta att jag inte är ensam om de här... Och att de inte är farligt! De betyder verkligen jätte mycke att få hjälp av andra som varit med om samma! Tänkte försöka mig ut på någon form av promenad imorgon... Får se om de går! :-)
Gilla

Pygme

Kvinna ·

24 sep, 2013

Ja man blir ju deppig av att inte röra sig också. Tyckte det var svårt i början, man känner sig inte som sig själv och jag avskydde att känna mig svag och hjälplös.. Men det går över :)
Gilla

Gulkyckling

Kvinna ·

24 sep, 2013

Verkligen! Jag kan komma på mig själv att tänka vilket dumhuvud jag är som har skurit i en frisk kropp för ett par bröst!! Men jag är inget dumhuvud, och mina bröst är jätte fina nu och jag är jätte nöjd med storleken... Och jag har velat de här sen jag var 15 år! Men de blir ju som du säger... Man blir deppig av att inte kunna röra sig... Att livet inte är som de brukar! Jag bara hoppas att smärtan kan lätta snart...
Gilla

Pygme

Kvinna ·

25 sep, 2013

Ja så kände jag också, jag var jätteledsen över mig själv och vad jag gjort mot min kropp, kände som att jag hade svikit den på något sätt, samtidigt som jag kände att jag inte ångrade mig..
Gilla

Eveliten

Kvinna ·

25 sep, 2013

Så kände jag med, men i samma takt som man själv kommer igång med all leva som vanligt så klingade det där av :) den första veckan va verkligen hemsk..sen är de samma sak med smärtan, ju fortare du kommer igång så klingar den av :) hang in there
Gilla

Gulkyckling

Kvinna ·

25 sep, 2013

Yes!!!!! Jag kunde!! Även om de tog 50 min att gå 2 km, så gjorde jag det!!
Gilla

Pygme

Kvinna ·

25 sep, 2013

Haha härligt!!
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem