Rädd för sövning

Jag har haft olika reaktioner på uppvaken. Minns fortfarande min första gång! "Va? Är det klart??! Har jag tuttar nu??" Näst senast hade jag tydligen blivit arg *skratt* Hade lite ont när jag vakna och i groggy tillstånd när jag inte visste vart jag va eller va som hände undrade jag nog "Va fan dom höll på med egentligen!" Sist fick jag ett fint tips av en sköterska i rummet (då jag var nervös att jag skulle bli arg igen) Hon sa, tänk på något roligt, då brukar man drömma fint. Jag vaknade upp skitglad! :) Förstår din nervositet, och i ärlighetens namn känner man sig lite utlämnad när man lägger sig på operationsbordet. Men dom är jättegulliga och lugnande och allt går som i ett ögonblick! Ena stunden får man höra "nu kan det kännas som champagne i kroppen" (du kommer förstå utrycket sen?) Och i nästa vaknar du upp! Aldrig fått ångest... Men sjuk frossa 2 ggr. Dom är snabba med hjälp när du behöver. Och är du väldigt nervös och orolig innan tror jag man ibland kan få lite lugnande även innan själva operationen. Vart olika på olika kliniker och olika gånger. Lycka till! ❤

Hej!
Din oro delar du med många, men nästan alla som säger något efteråt brukar kommentera vilken baggis det visade sig vara och att de hade oroat sig helt i onödan för narkosen. Det du kan göra för att dämpa din egen oro är att läsa på, främst operationsberättelser men kanske även min artikel om att bli sövd (se under menyn artiklar) - ju mer du känner att det som händer på operationsdagen stämmer med det du har läst och det du förväntar dig, desto mer känns det ju "riktigt" och tryggt.

Själva sövningen tycker jag brukar ta några sekunder. Huvudet blir tungt och sjunker ner djupare i kudden, röster börjar låta som när man halvsover eller har feber, sen smakar det lite konstigt i munnen och plötsligt vaknar man nyopererad. Bortsett från smaken som jag inte är så förtjust i (beror visst på nåt konserveringsmedel, men är abslut inget att vara RÄDD för) så tycker jag det är lite kul faktiskt. Lite som att jag tänker, NU ska jag minsann vara med och notera när det händer, jag är ju inte trött alls och så plötsligt sover man ändå. Klockrent varenda gång (har lite trasslig brösthistorik, plus några medicinska ingrepp, så jag har sövts typ 15 ggr).

Frossa har jag också haft nån gång, men man får värmefiltar som hjälper fort och man brukar få medel mot illamående i förebyggande syfte. Jag tyckler du ska säga till någon sköterska att du är lite nervös för uppvaket och hemskt gärna vill få höra direkt du vaknar till att allt har gått bra och att du bara ska ta det lugnt och vakna i egen takt, så ska du se att det känns bättre. Om man har för ont, brukar de vara snabba att sätta en dos av något smärtstillande i den lilla gummikateter man oftast har kvar i något kärl.

Till sist så är det oerhört ovanligt att det inträffar något allvarligt p g a  en planerad sövning. De få fall man hör om är som regel där patienten har förtigit någon sjukdom/medicin, t ex psykofarmaka som hen inte har velat berätta om. I ett fall för några år sedan var det tydligen just psykofarmaka i kombination med epilepsimedicin, som narkosläkaren inte fått veta om, vill jag minnas.

Jag var också otroligt rädd för att bli sövd. Det var en anledning till att jag väntade många år på att göra en förstoring.. mest rädd för att inte vakna upp. Opereras du på nordiska så har de en narkosläkare som är helt underbar! Ove heter han. Han lugnande mig och LOVADE att jag skulle vakna upp. Känslan sen när jag insåg att jag var vaken, och med bröst! Fick mig att börja grina ? värsta lyckoruset. Så ingen ångest alls på uppvaket, bara lättnad. Jag tror man får lugnande innan operationen i omklädningsrummet. Om inte annat lär du kunna be om det. Alla på Nordiska är jättetrevliga och jag blir iaf väldigt lugn av att vara där - då är jag en person som är konstant stressad och blir nervös och får ångest väldigt lätt.

Jag var ej orolig innan faktiskt då jag var säker på att man ej kan vakna mitt i op (någons jobb är lixom att bara hålla full koll på att du sover). Men kan ändå berätta hur det var för mig! Kom till min optid och så sa kirurgen "här är massa tabletter, varsågod o svälj!" när vi skulle prata lite runt operationen bara. De innehöll massa lugnande så blev redan då lite groggy och heeeeelt lugn. Fick tom stödja mig på en person för att komma till opsalen. Sedan när jag fick lägga mig på operationsbordet satte de in en nål i armen på mig som jag inte ens tänkte på för trodde det var dropp eller liknande och poff så vaknade jag på uppvaket. Trodde man skulle andas i en grej och räkna ner eller nått men nej, antar att det var i "droppet". Mindes ej att jag somnade eller nått. Vaknade med dropp i armen sedan som gav mig massa lugnande och sov sedan bort massa timmar för var så trött. Gjorde såklart lite ont i brösten men det var väntat. Fick extra smärtstillande när jag bad om det. Allt gick så himla fort och enkelt! Glöm ej att nämna bara ifall du lätt blir illamående för då kan de ge dig något mot det för man blir väldigt illamående av allt. Du behöver verkligen inte oroa dig, de har gjort ALLT för att det ska vara så enkelt och säkert som möjlig för annars hade ju ingen opererat sig! Och enligt mig var det som sagt som en dans på rosor.

Jag är lite besviken att jag inte minns något alla från mina operationer XD haha! De går JÄTTE fort!! Jag hinner bara lägga mig ner , som säger såja sov gott nu, POFF så sover jag direkt . Känner ingenting ! Minns ingenting ! Drömmer ingenting vad jag minns. Vaknar som de känns i ett ögonblick direkt och är färdig . Det är skithäftigt ! Men jag hade gärna fått uppleva de där ”groggy” och ”höga ” tillståndet som många pratar om. De har jag aldrig märkt något av . De första jag brukar säga när jag vaknar är , ge mig mat nu! :)

Jag opererades för bara några dagar sedan och var precis som du orolig för narkosen! Är en person som generellt har mycket ångest och min rädsla var att inte vakna. Men! Rent rationellt så är risken med narkos försumbar, det är ju väldigt säkert nu för tiden! När det gäller den minde rationella rädslan så tyckte jag faktiskt att det var skönt när jag väl var där, att liksom släppa på kontrollen och bara ”lämna över” sig till den gulliga vårdpersonalen! Och det var nästan som att blunda och sen öppna ögonen igen med större bröst.. haha! Det kommer gå fint :)