Jag hade ju för tusan tubulära bröst!

TACK forumet! Idag har jag lärt mig något nytt. För 13-14 år sen opererade jag mina bröst. Mina år under puberteten och tidiga vuxenlivet var en mardröm, avskydde verkligen mina bröst och mådde fruktansvärt dåligt. De var inte bara små, de hade löjligt stor vårtgård som pekade rakt ut, som små fula trattar. Min plastikkirurg nämnde ordet "missbildning" vilket inte gjorde att jag kände mig vackrare precis, men det är först NU jag fattar vad hon menade! Hade ingen aning om att detta var ett fenomen liksom. Kirurgen ägnade en bra stund under operationen åt att korrigera bröstvävnaden neråt, så att inte mina bröst skulle bli som toppar utanpå implantaten sa hon. Jag har ammat i sammanlagt 7 år efter denna operation, och jag har i princip full känsel igen på underdelen av brösten. Idag känner jag mig chockad men glad. Det känns plötsligt mer "legitimt" men operationen jag gjorde, det blev liksom inte bara fåfänga. Jag vet vad jag ska säga om barnen skulle fråga i framtiden. Jag hade börjat fundera lite på att sätta in en större storlek i framtiden - tror ni det skulle funka utan att behöva justera vävnaden igen? Edit: Men gud förlåt, nu lät det ju som att jag tycker alla som opererar sig är fåfänga, det var inte alls så jag menade! Jag har bara tänkt väldigt mycket på hur jag skulle kunna berätta om operationen för min dotter om hon frågar. Jag har vridit och vänt på mina egna tankar och inte fått till det, JAG kände att det skulle tolkas som fåfänga. Nu känns det betydligt bättre.