ångrar bröstop?!

Jag kände exakt samma ångest de första 3 - 5 veckorna.. Tänkte konstant på att ta ut dem för de kändes inte som jag, som nånting jag skulle kunna acceptera som mitt eget men när de börjar bli mjuka och när svullnaden går över och de formas kommer du må mycket bättre! :) Nu ångrar jag absolut inte dem och älskar dem! Dock upplever jag de för stora och ska genomgå storleksbyte till mindre men jag är så nöjd med allt annat nu i efterhand. Men jag minns så tydligt hur psykiskt dåligt jag mådde i början av dem :/

Känner också igen mig. Första veckan eller två var extremt påfrestande med mycket stillasittande, sömnbrist etc, vilket tärde på psyket.  I dag saknar jag definitivt inte mina gamla bröst även om jag många gånger har vissa svårigheter att acceptera det jag valt att utsätta min kropp för. Hade jag inte utfört bröstförstoring hade jag dock fortfarande mått dåligt över min kropp, sorligt nog.

Jag tror det är ok att tvivla i efterhand. Även om man känner sig glad över sina nya bröst, vilket jag gör, behöver det inte innebära att man trots allt undrar om man har gjort rätt. Det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra...

det är vanligt med att hamna i en deppig-brösttänkarperiod." Förstår att det är jobbigt och känna såhär men du gjorde brösten av en anöedning och den får du inte glömma!

Det är vanligt och helt normalt att känna som du gör. Det är ju en stor operation och en stor förändring i livet! Förhoppningsvis vänjer du dig efter iaf någon månad och kan glädjas åt dina nya bröst. KRAM på dig!

Mina blev väldigt olika - för att jag hade dom förutsättningarna. Ena bröstvårtan sitter en cm lägre än den andra, ena bröstet är synbart större än det andra, och dessutom har det ena implantatet(där bröstvårtan sitter högre dessutom) halkat ner. Jag har fått mild BO alltså (där implantatet halkar för långt ner), jag har dessutom muskelpåverkan (det blir ett veck i ena bröstet när jag spänner det).

Jag skulle bli överlycklig om jag hade fått dom perfekta brösten jag önskar mig så som Du Powerpuff verkar ha fått, och dessutom inga komplikationer. Men jag ångrar mig inte en sekund.

Jag tycker Du ska läsa tråden "Varför gick allt fel för just mig? *ledsen*" - det kanske ger Dig lite perspektiv på Dina problem? 🙂

Hej!

Jag tror att du kan ta det helt lungt. Det här är bara ett stadie i den "mentala processen" att ställa om till att du nu har en helt ny/förändrad kroppsdel. Det kanske är som sorg, man går igenom flera olika stadier.

Jag opades också i tisdags, och jag har varit överlycklig sedan dess. Idag fick jag dock enliten dipp. Provade en liten kofta och jag tyckte att det såg hemskt ut, brösten kändes jättestora och stod rakt ut. Jag tänkte vad har jag gjort, jag kan aldrig visa mig ute så här. Började direkt tänka på en andra operation, hur man kan korrigera dem, osv.

Dessutom, om man tänker på hur man lever efter op, man är hemma, lite isolerad, man är inte ute och rör på sig, man kanske äter lite sämre/annorlunda än vanligt - inte konstigt att psyket går ner och man börjar tänka i lite negativa banor, rent allmänt. Man får ju också mer tid att tänka och grubbla när man bara är hemma och gör ingenting.

På qvinna.info finns det en bra text om tiden efter op, där står det bl a så här:

"Efter några dagar så känner sig många tjejer deprimerade. Depressionen är också övergående, men det kan ta från några dagar till några veckor. Man tycker att det var ett dumt val, man ångrar sig, ingen förstår ens känslor och allting är bara jobbigt och man känner sig olycklig."

Hela texten: http://www.qvinna.info/pages/?ID=166&fcId=37

Hoppas att du kommer ur det! :-)

/talia

Ja jag får ta och läsa dom senare helt enkelt :)

Men ju mer jag tänker på det , ju mer känner jag nej nej nej vad har jag gjort ?

Ja jag har fortfarande ont, har fortfarande smärtstillande men jag äter dom bara vid behov, när det gör jätteont.

Jag vet inte, kanske vänjer jag mig, kanske inte ?  om inte vad kostar det och ta ut dom ?! 

Det är normalt att känna så! Dom är ju verkligen nybakade så det kommer att se mycket utveckling de kommande veckorna! Jag kände att mina var för stora i början, till och från ända tills för någon vecka sedan! Nu har de "plötsligt" de senaste dagarna blivit mer mjuka och känns som en del av kroppen!  Kommer nästan inte ihåg mina gamla bröst konstigt nog! Har knappt några bilder på mina gamla (vilket jag önskar att jag hade) men de jag har känner jag inte igen mig själv. I kläder syns det inte att jag opat mig alls! Ska bli intresant att se före och efter bilder hos kliniken vid 6 mån. 

 Tänkt på att det fanns en anledning till att du genomförde operationen! Ibland kan jagh känna mig lite osäker över mitt beslut men jag är säker på att jag skulle vara missnöjd om jag inte gjort operationen!!