skaran
Kvinna ·
08 apr, 2011
Är det så farligt..? Vill så gärna men är lika rädd...
BröstförstoringJag kan snabbt berätta att jag har alltid haft liten byst, liten A och vet inte hur många vadderade BH:ar jag har köpt och kasserat med åren. Efter två barn finns de knappt kvar och jag undviker att se mig i spegeln utan BH. För tre år sedan sparade jag ihop pengar för att se om jag verkligen ville om pengar och möjligheten fanns. Blev lite skraj och backade. Lade det på is och sedan har det tankarna bara succesivt kommit tillbaka. Jag sparade ihop på nytt och bokade en konsulations tid och bokade en tid i Jönköping. Nu börjar det dra ihop sig och jag är så skraj... har lusläst allt och vet vilka komplikationer som kan uppstå och jag är superskraj för att sövas ned och vakna med ånger och smärta. Men jag vet att avbokar jag så kommer jag fortsätta att snegla avundsjukt på alla som har byst. Det har blivit en fix grej... det är det första jag tittar på och önskar att jag hade större. Samtidigt som jag läser att de flesta är nöjda och inte ångrar sig. Så snälla dela med er och delge mig om det är ett stort ingrepp eller var det inte värt att oroa sig så mycket innan?
Sortera efter
Opticruise
Kvinna ·
08 apr, 2011
Anonym användare
08 apr, 2011
Är också sjukt nervös. Jag vill så gärna men samtidigt så rädd att nåt ska gå fel eller att jag dör :P Fyyy men jag längtar samtidigt och dagarna går såå sakta, operationsdagen är 28/4 ....
skaran
Kvinna ·
08 apr, 2011
tinkerbell1
Kvinna ·
08 apr, 2011
Jag har det som du...liten byst o efter tcå barn så försvann det lilla som fanns...avskytt o helst inte tittat på min byst senaste tio åren,också köpt hur många gelé, vadderade o vad jag kunnat hitta för att känna mig ok åtminstone med bh o kläder på...det är hemskt psykande att inte tycka om det man ser på sig själv,blir ju definitivt ett problem...jag tror man blir en gladare person om man gör en förstoring när man känner såhär o har gjort det länge...jag tänker såhär..det är farligt bara att gå ut på gatan..alltså..tycker inte man ska tänka så mkt utan göra det som passar en bäst...i mitt fall är det att få bröst,=)..2a maj o nedräkning pågår=)
Malin88
Kvinna ·
08 apr, 2011
jag va inte så orolig för narkosen och smärtan, jag va mest orolig för hur de skulle se ut :) tycker nedsövningen o allt på opdagen o läkningen va lätt som en plätt, hade gärna gått igenom de imån, tycker allt va en underbar känsla o att få nya bröst :) narkosen va härlig och man fick känna sig hög ett kort tag haha.
men man ska inte ta lätt på narkos, men risken att nåt händer är mindre än att du ska bli påkörd av en bil imån. tycker inte de ska hindra en om man verkligen vill operera sig, men de är upp till var o en o vad man vill ta för risker. men risken att nåt händer under op är minimal. och att resultatet inte blir bra är j ustörre risk, men oftast blir folk nöjda, och annars går de oftast o fixa det.
varför gå runt o va missnöjd o känna avundsjuka när man kan göra nåt åt det och va nöjd med sin kropp och må bättre med sig själv? :)
optimus
Kvinna ·
08 apr, 2011
Hej tjejen!! Jag var jättenojjig en vecka innan, funderade på att ringa och avboka någon dag innan. Hade verkligen panik inombords... men jag måste säga att det varit värt varenda lite uns av oro, varenda krona och smärtan! Är inte ovanligt att man är skraj för narkosen, var det oxå fast jag sövts innan... men när jag väl var där... det är så jäkla behagligt och häftigt, tro mig! Självklart är det en risk med OP, det är det alltid... men å andra sidan, gå å va missnöjd hela livet då??! Så tänkte jag, gör jag det inte nu, gör jag det aldrig och kommer ångra mig så jävla mkt och alltid gå och sträva o längta efter finare bröst... OCH NU HAR JAG DEM!! Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare :D
Anonym användare
08 apr, 2011
Hej jag känner igen mig i det du skriver jag hade bokat op tid betalat halva summan men kvällen innan ringde jag dit och avbokade op enbart av rädsla och för jag inbillade mig en massa. Sen satt jag i en vecka och ångrade mig och tyckte jag var den dummaste bruden i hela världen. Jag ringde dit förklarade min situation och jag fick en ny tid 2 veckor senare och här siter jag opererad fför 11 dagar sen och känner mig som ett fån som inte gjorde det tidigare, trots att jag hade tankar på att ta ut dom tills för 4 dagar sen. Men nu e jag överlycklig och bara längtar till sommaren. Lycka till med vad du än bestämmer dig för.
Anonym användare
09 apr, 2011
Anonym användare
09 apr, 2011
Hej. Jag är jätte rädd för sövning/operationen, gick igenom en traumatisk operation (inte plastikoperation) för 2 år sedan.
Men är så säker på att jag vill det här och ska försöka stärka mig i det hela tiden och få stöd av mina nära. Jag har inte varit på konsultationen än och är redan nervös =)
Det är så mkt med allt det här, vill ju välja helt rätt. Är så glad att jag hittat hit (för en vecka sen ung) ni alla som delar med sig av sina historier och erfarenheter på ett väldigt kritiskt sätt. tack alla =)
styrkekramar!
optimus
Kvinna ·
09 apr, 2011
Förstår att du är rädd då du varit med om en traumatisk OP innan, usch vad hemskt... men försök fokusera på att de kommer ta väl hand om dig, sövning KAN faktiskt också vara en fantastisk och fascinerande upplevelse, hoppas du får uppleva det den här gången! Du klarar det!! 👍
Vet att det är jobbigt när man ger sig in i djungeln, man är ju i princip utbildad hjärnkirurg när man är klar... 😲 Skämt å sido, men ibland läser man verkligen på så hjärnan kokar över... men jag tror det är väldigt viktigt så man inte känner efter att man kunde gjort annorlunda...
Lycka till!! Kram!
skaran
Kvinna ·
09 apr, 2011
optimus
Kvinna ·
09 apr, 2011
Jag var oxå sån, men är övertygad om att du fixar det med bravur... jag kände när jag satt där och fyllde i några papper... att va fan håller jag på med?? men jag ville ju det här innerst inne, inget man kom på över en natt liksom... och allt gick så fort när man väl var där och det är jag så glad över.. kändes toppen så fort jag träffade Gunnar (min kirurg) och då kändes det som det bara vara att köra! ångrar det inte en sekund nu..
skaran
Kvinna ·
09 apr, 2011
MissM
Kvinna ·
09 apr, 2011
Jag förstår att du är nervös!! Jag är också riktigt nervös. Jag skall göra en bukplastik i början av maj och jag tycker att det känns fruktansvärt nervöst! Jag opererades på samma klinik i augusti som nu och det gick bra, men det känns endå jobbigt. Jag försöker helt enkelt inte tänka på vad som kan gå fel utan koncentrera mig på hur fin jag kan bli :-).
Jag tror att det är helt normalt att vara orolig. Lycka till!!
skaran
Kvinna ·
09 apr, 2011
Jag var skitnervös innan.. Opade mig i onsdags och mår bra! Det var inte alls farligt.. Har knappt ont,mest stel och spänd.. Sövningen var inte alls farligt,mådde bra efter :) Sååå glad jag tog steget efter 6 års funderande.. Det är mina tankar så här 2 dagar efter min op :) LYcka till!