Att känna sig misslyckad

Så här ska du inte behöva må... Har du någon att prata med? Jag hade själv stor hjälp av en psykolog när jag mådde som sämst för några år sen. Att bara kunna säga precis som man känner, helt ocensurerat, till någon som inte har en del i ens liv kan vara otroligt befriande. Att liksom slippa låtsas för någon annans skull för en stund. 

Kram.

Att en operatoion inte lyckas är ju inte ditt fel och du är inte misslyckad för det. I så fall är vi ju alla rätt misslyckade här inne eftersom många har genomgått flera operationer. Det är ju inte du som opererat dig själv eller hur?

Ditt onda sitter i själen och det hjälper inte att operera dig. Jag tycker precis som Leopard_max att du ska prata med en psykolog. Jag har också gjort det under en period i livet och det var till otrolig hjälp.

Skulle du säga till mig eller någon annan som aldrig fick några bröst att vi var misslyckade som aldrig klarade av att utveckla bröst? Att jag är misslyckad som har opererat mina och dessutom behövde göra om det? :-) Jag tror inte du skulle tänka så om någon annan.

Du har jättefina bröst nu (jag var in på din sida och tittade). För vem behöver du dölja ärren? Din kille vet väl om att du opererat dem? Ingen annan ser det. Man kan ha precis likadana ärr om man haft stora bröst utan häng och velat göra dem mindre för att de är ivägen. Så om jag sett dig hade jag bara tänkt att du säkert gjort en bröstförminskning. Det är inget konstigt med det, tycker jag. Var stolt över dins fina stora bröst, de är snygga.

Kram till dig! Gå inte och må dåligt i onödan. Be om hjälp. Det är verkligen värt det.

Just om det här ämnet är det bara min pojkvän som vet om det. Trodde ändå jag skulle kunna släppa den tiden och börja om på "nytt"

Och tack snälla för alla era ord. Det värmer mycket!

Vet du, hos psykologen får man gråta så mycket man behöver. Jag grät slut på alla hennes förpackningar med pappersnäsdukar. Varje gång. :-)

Åh vilket skön kommentar. Med tårar i ögonen och leende på läpparna. :')

:-)

Klart det är dags! Det här fixar du! I morgon är det måndag och då kan du ringa för det är säkert lite väntetid, så har du lite tid på dig att vänja dig vid tanken. (Och själv började jag gråta redan på psykologens telefonsvarare när jag ringde för att be om en tid, så även om du gråter när du ringer så är du inte ensam om det. Bara så du vet.)

<3

Jag känner igen mig lite i vad du skriver. Har själv haft kroppskomplex i många år, nästan fram till för 1.5 år sedan. Jag väger lite mindre nu än jag gjorde när jag började komma över komplexen. Men det som hjälpte mig var att försöka hitta en annan inspirationskälla. Vi matas ju dagligen med bilder på victorias secret-modeller som är smala och milslånga ben som ska vara drömkvinnan med drömkropen. Vi lite kortare kurvigare tjejer passar inte alls in i den "idealmallen". Men så började jag tänka att det finns ju många olika kroppstyper som är sexiga på sitt sätt. Scarlett Johansson anses ju vara en av världens sexigaste kvinnor och hon är kort och kurvig, beyonce, Kat Dennings, Kim K, osv. Försök att inte jämföra dig själv med en helt annan kroppstyp utan hitta en självsäker kvinna som gör det bästa av vad hon har att inspireras av. 

Att träna styrketräning för att bli lite fastare (inte smalare) gör också gott för välmåendet. För mig så har det handlat om att acceptera kroppen som den är, ta hand om den, acceptera att vissa kläder KAN man bara inte ha pga ens kroppstyp så det är ingen mening med att dra in dem i provrummet och sen hata kroppen för att den inte passar till plagget när det är plagget som inte passar kroppen. Sen är brösten bara en del av kroppen, ett par fina bröst kan inte fixa en dålig självbild utan man måste börja med helheten först. 

När jag är lite nere så brukar jag titta på Curvy Kates modeller, sexiga vanliga kvinnor! och ta på mig fina underkläder 🙂

http://4.bp.blogspot.com/-YK_Z4nx7Ac4/UgwL7p4v4nI/AAAAAAAAFbM/xqYATbfkzX4/s1600/CURVY+KATE+BLOGGERS+EVENT+1.jpg

sen handlar det om övning, man kommer inte att älska sin kropp över en natt men om man dagligen tränar sin inställning så kommer man till slut att märka att man har färre negativa tankar.

Dewdrop - Ska ringa mitt försäkringsbolag imorgon och se vad dom säger. Tack för din omtanke <3

Candycane - Det är sant det du skriver! Jag har aldrig stört mig på min längd då jag alltid använder högklackade skor. Älskar klackar!

Dock har jag fått mycket kritik från släkt, att jag som äldsta barnet blir omväxt av alla yngre. Jag är kortast, störst byggd och störst bröst som nu är ännu större. Haha.

Men det är klart att det påverkar även fast jag inte bryr mig och är nöjd över min längd, är dom mer värda för att dom är längre? Varför ska jag få höra det varje gång man ses?

Kritik för att du är kortare än de andra??? Har du kunnat påverka din längd eller har de andra det? Jag är också kortare än alla mina syskon men det kan ju inte jag hjälpa. De brukar kärleksfullt ställa sig bredvid mig och klappa lite på mig och kalla mig för lillasyster (fast jag är äldst). Nästa gång de ger dig kritik för att du är kortare än dina syskon får du fråga vad de tycker att du borde ha gjort för att växa mer. Eller bara säga något om att du tydligen fick dåliga gener av dina föräldrar.

Du har i alla fall störst bröst, ifall det nu ska tävlas i storlek, haha. :-)

Viola, bokade du tid idag?  ;-)

Ringde försäkringskassan och fick nummer iallafall :)

Ta det lugnt. Låt det läka. Just nu finns det inget du kan göra som påverkar det utom att låta det läka ifred. Även om du rör upp himmel och jord nu så kan man inte göra något åt bröstvårtorna förrän de läkt klart och man ser hur de blir. 

Om du vill kan du ta ett foto och visa här. Kanske någon som gjort samma sak kan ha en erfarenhet som är till nytta.

Vad bra att du tog reda på numret! Bra gjort!

La precis upp en bild i en ny tråd :(

Men alltså "vid 57 kg och 164 cm är du nöjd om du är vältränad" och så nån annan som anser att hennes runda kropstyp (49 kg och 158 cm) inte kan ha vissa kläder...?? Men anser ni att det ens är i närheten av rundlagt??

Och Viola, hehe, vad ska då jag säga med mina 15 operationer... ;)

Det är ju inte ens eget fel, när man har skött sig enligt alla restriktioner och rekommendationer!

Beror ju helt på hur man själv känner sig i sin kropp. Spelar ingen roll för mig vad man väger, men är ute efter när det känns bra och man tvrivs bäst med sin kropp. Har alltid vara omgiven av folk som väger mycket mindre än mig och visst har det påverkar att man alltid varit den "mulliga" i gänget. Har alltid innan strävat att väga minsta möjliga, men nu när jag är äldre insett att jag har inte sån kropp eller vill leva så som det skulle innebära. Älskar mat, godis och fika ;)

Ja, herregud, jag har verkligen full förståelse för besvikelsen, jag vill bara skilja den från din PERSON.

Och när det gäller vad man vill väga; visst är det okej om man (på ett sunt sätt) ändå försöker vara smal och tycker det är värt slitet - men det är synd att inte inse att man då ÄR smal, inte fortfarande rundlagd. Jag ville mest balansera upp det med ungefär det några sa, att man har olika kroppstyp, och alla har sitt eget "bästa" tillstånd, som väl måste kunna vara lika fina om än på olika sätt.