Har partnern något att säga till om?

Jag känner personligen att om jag delat och delar mitt liv sen länge med någon, så vill jag veta vad han tycker. Det var också viktigt för mig att ha partnerns acceptans. Vid mitt första ingrepp så var det så pass länge sen att man liksom inte hade "koll" som nu på att det fanns så mycket val att göra, men då var min kille bara stöttande och tröstande i och med att jag verkligen ogillade mina bröst och han hade inga som helst synpunkter mer än att det inte behövbdes och jag fick göras precis som jag ville, bara jag mådde bra. (Jag hade dessutom hittat porrtidningar i en låda när jag letade ett fotoalbum och det spelade noll roll att det var en gammal bunt han hade fått av en kompis, så han höll nog rätt låg profil och svansen mellan benen). Just då hade han fått hemskt svårt att få mig att känna att jag dög som jag var även om jag kände att han älskade mig.
Men eftersom jag fick en infektion med vävnadsdöd som följd och 4 månader senare stod i det närmaste utan bröst, så var det ovärderligt att han på något sätt var en del i det hela och inte hade varit emot det från början, så han kunde sagt "vad var det jag sa, du skulle aldrig ha...".

För mig har det varit viktigt vad mina partners har tyckt, men valet har varit mitt eget varje gång. Eller rättare sagt, jag har under många år inte upplevt att jag haft något val, annat än att försöka göra det bättre, för att resultatet har varit för dåligt för att leva med. 😲Var den gränsen gick tyckte väl nuvarande karl och jag olika om, och han tyckte det var svinjobbigt med den serie på åtta operationer jag gjorde under de första tre åren efter att vi träffats. Jag var ömtålig och nyopad titt som tätt och hade kompressionsplagg i långa perioder. Jag kämpade mig fram genom detta i stort sett ensam, för han var emot alltihop och tyckte jag kunde behållit de bröst jag hade när vi träffades. Men jag hade ju lärt mig visa mig i rätt vinklar och frånvaro av muskelspänning, så det kanske han kunde tycka... Fast han körde mig till och från klinikerna i alla fall.👍
Och så pratar vi ju om en kille som själv hellre skulle stå ut med rätt mycket än söka upp sjukvård och det skulle nog till en konstaterad tumör el liknande för att han skulle gå med på kirurgi. Stackarn skar sig illa i ett finger för ett par år sen och det upptog en så stor del av hans tankar, hur det gått till och hur det läkte och hur det kändes idag jämfört med igår... Jag förstår, och det var ju dessutom inget avsiktligt valt, men ändå - jämfört med att ha halva kroppen i bandage liksom, ett finger...😇

Så, om man tycker att ens partner ska ställa upp på allt man behöver sen, så bör han åtminstone få säga något om hur han känner inför det hela. Jag kunde inte kräva mer än så av min kille, för han hade bara råkat bli ihop med "a work in progress".
Om ens kille känner en väl och vet hur man funkar, och man litar på hans omdöme, kan det dessutom vara mycket bra att få bolla sina tankar med någon som vet om man brukar vara lite väl försiktig av sig eller kanske ta för stora risker.

Jag kommer ha med mig min kille på konsultation nu efter att ha läst igenom tråden. Känns som en bra idé. Har även bett honom kolla upp och läsa på lite om vilka val jag står inför med typ av implantat, placering osv... Vill ju veta vad han tycker även om jag kommer att bestämma i slutändan. Tror också det är bra att han är lite påläst om op och eventuella risker och efterbesvär. Verkar ju vara en pers efter op vad jag förstår. Han är inte så disträ som jag kan bli i nervösa situationer heller. Så han får hjälpa mig minnas vad som sägs på konsultationen ?

Det är ju något av en balansgång och inte helt lätt för partnerna heller att agera "rätt" att vara uppmuntrande men inte för uppmuntrande. Det blir ju en risk såklart att om man börjar diskutera mycket av partnerns preferenser att man känner mindre att man duger. Beroende på hur relationen är (nyare tex) så kanske det är något man skall undvika eller om man själv vet med sig att man inte klarar av det psykiskt. För mig är det viktigt med acceptans som Marina säger men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag skulle känna om man av någon anledning väljer att backa ur sent från en OP.

Jag vill att min partner ska vara med och bestämma, men vill inte ha med honom på min konsultation, det skulle nog kännas konstigt :p

Att ens partner, oavsett om man nyss träffats eller varit tillsammans 10 år, på något vis skulle bestämma över ens utseende hoppas jag ingen överväger överhuvudtaget. Jag håller med om att partnern kan utgöra ett jättebra stöd och bollplank för funderingar; men din kropp, den är din egen och ingen annans.

Min partner är min bästa vän, den jag litar mest på i hela världen och jag upplever att vi ser lika på saker och ting. För mig är det ju en ovärderlig hjälp att få hans input när jag ber om den. Han fick följa med på konsultation och har varit ett otroligt stöd. Jag tror att det där faller sig naturligt i en bra relation. Den enda gången det är värt att fundera på är väl om en killa utrycker tydliga önskemål för egen del, snarare än att vara stöttande och ge sin åsikt när det efterfrågas.

Tycker inte att min partner hade något att säga till om men självklart ville jag ha hans åsikt innan jag opererade mig. Han visste att jag gärna ville operera mig och stöttade mig i det... Skulle han vilja operera sig, vad det nu kan vara, så hade jag stöttat honom. Tycker det är viktigt att inte begränsa någon när det gäller något som den andra personen vill.

Ser att du redan gjort din men tänkte svara till andra som läser hur jag tänker;^ Jag ville att min pojkvän skulle följa med på konsultationen för att vara med och höra vad som sades, men sen kunde han inte följa med pga jobb och det gick hur bra som helst utan honom. Angående utseende på brösten så är han helt ointresserad när jag pratar om det, han tycker liksom inte att det är en rolig och positiv grej även om han stöttar mig i mitt val, dessutom vill han inte påverka mitt val av implantat, profil osv utan vill att det ska komma helt från mig. Tidigare när vi var tonåringar så tog han det jättedåligt när jag pratade om bröstförstoring men nu när vi är 27 sa jag bara "nu har jag bestämt mig för att äntligen göra det" och då sa han "okej, jag väljer att stötta dig - skulle du ha gjort det om du inte vore tillsammans med mig så vill inte jag va den som stoppar dig. Jag tror inte att det är bra i en relation" - mycket mer mogen reaktion nu alltså ;D

Jag valde också att ha med min man på konsultationen, mest för extra ögon och öron, var dock väldigt noga innan att förklara att han inte får ha några åsikter innan jag själv haft mina. Just för att inte bli påverkad i beslutet hur _jag_ vill ändra min kropp. Väl på plats hade jag nog varit lite väl tydlig med detta, för han vågade inte tycka något alls och var helt stoneface till de olika storlekarna, men när vi kom hem senare så kunde vi prata och bolla lite mer avslappnat, är väldigt glad att han kunde följa med :)

Min partner var skeptisk først. Nå har han skjønt hvor mye det betyr for meg og er mer positiv og "involvert" i prosessen?. Han var ikke med på konsultasjoner, det ville jeg ikke. Han er mest opptatt av at jeg skal bli fornøyd, men uttrykker at han håper det ikke blir FOR stort og unaturlig. Det er mitt mål også, men uavhengig av han?.

Jag fick tjata på min sambo för att ens få lov att operera mig haha! Det är min kropp och jag hade gjort det ändå, men man vill ju gärna att partnern ska vara stöttande och gilla de nya brösten också, annars är det ju inge kul alls. Tillslut gav han med sig, och jag bokade konsultationen! Vi kollade på bilder och så innan konsultationen, och jag siktade på väldigt mycket större bröst än vad han föredrog. Mitt vad det var blev han storleksblind och började gilla storleken jag tänkte satsa på. Så från att ha tyckt att det räckte med 300cc gick han med på att 500cc och uppåt var snyggt xD Han älskar min nya bröst nu haha! Han var inte med på konsultationen för jag ville gå ensam, och han hämtade mig bara på morgonen efter operationen. :) Han har varit superstöttande och var hemma med mig 5 dagar efter.

Min sambo var positiv till det. Hade han varit tjej hade han också gjort tuttar har han sagt haha. Vi har båda åsikten att man ska göra de man vill göra å inte bry sig så mycket. Ang storlek tyckte han att jag skulle ta en som gjorde min kropp mer proportionerlig. Han jobbar själv som op syrra och tyckte det var viktigt att jag gjorde mycket research på kirurg. I övrigt är han glad för min skull att jag nu gör det då jag tjatat i flera år haha.

Min kille har vetat om länge att jag velat göra brösten så var ingen direkt överraskning för honom att jag bokade konsultation och sedan operation. Han har varit väldigt stöttande genom allt och faktiskt inte sagt nånting negativt alls. Vi har pratat rätt mkt om själva operationen och om mina bröst så han vet hur jag känner och tänker kring detta vilket kändes skönt när jag väl bestämt mig :) Själva storleken osv frågade jag inte ens om hans åsikt för det tycker jag är min ensak. Nu i efterhand är han så glad för min skull eftersom jag äntligen fick mina bröst som jag ville ha <3

Nu har jag inte opererat mig ännu men planerar att göra det och har varit på 2 konsultationer. Min sambo har varit stöttande och tittat på bilder på bröst jag tycker är fina och vilken storlek jag skulle vilja ha och då sagt att han håller med. Han säger att han inte tycker att jag behöver operera mig men att jag ska göra det som gör mig glad och lycklig, så han har varken varit negativ eller superpositiv till det, känns skönt att han ändå stöttar mitt beslut. Han har inte fått följa med på någon konsultation och jag tror faktiskt det mest beror på att jag inte vill att han ska se mina bröst som jag vantrivs i rakt upp och ner. Jag gör operationen för min skull och för att jag ska trivas bättre i min kropp.

Min partner har varit stöttande men inte påverkat mitt val någonting. Han sa från början att en operation inte var nödvändig men att jag såklart ska göra det som känns bäst för mig. Jag visade givetvis bilder på hur jag ville ha det, och frågade lite vad han tyckte. Han hade dock inte så mycket åsikter, vilket jag tyckte var otroligt skönt då det egentligen bara är mina åsikter som spelar roll i detta. Han har varit jättestöttande efteråt och hjälpt mig massa, men inte lagt någon större vikt i att jag opererat mig. Det har varit väldigt skönt :)

Jag var ensam på konsultationen. Han är väldigt stöttande och jag bollar mycket tankar kring honom. Vi tänker och tycker samma, så det har inte blivit så mycket diskussioner kring det hela. Men han är ett bra bollplank ?

Men vad snällt av honom att du tillslut fick lov att operera dig. Det var ju också väldigt tillmötesgående av dig att du väntade med att boka konsultation tills han gav med sig.