Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Logga in
Anja

Anja

Kvinna ·

Hur berättar man för familjen?

Bröstförstoring

Hej Tjejer!! Hur berättade ni för er familj och partner att ni ville operera er? Hur regerade dem? Jag vill göra en bröstförstoring - tror inte min sambo bryr sig så mycket, utan låter mig göra det jag tycker känns bäst för mig. Han stöttar mig till 100 i allt alltid. Men min mamma.. jag tror hon kommer bli väldigt ledsen. Hon har mer eller mindre alltid varit lite emot skönhetsingrepp. Hon förstår inte för vem man gör det. Hon tycker nog att det är samhället som format fram det och att det är normen som gör att jag har komplex. Hon undrar också varför ska man operera friska kroppar osv. Hon är själv väldigt naturlig och ser väldigt lätt på kroppar och livet, att man är som man är liksom. Jag förstår henne också, men jag vill ju såklart ha med henne på min sida. Jag har inga barn idag, och funderar på att vänta till efter barn, delvis för jag tror hon får det lättare att acceptera beslutet då. Men samtidigt vill jag ju göra det som jag vill. Jag har funderat på att inte säga något också, men då vet jag att hon kommer bli ledsen. För man kommer se på mig att jag opererat mig då jag knappt har några bröst dagsläget. Är så kluven, berätta gärna om er erfarenhet kring detta.

18

Sortera efter

Emmis 88

Emmis 88

Kvinna ·

Jag har inte sagt till alla i min familj, har sagt till mina föräldrar och en syster. Min man och barn vet med men de andra tänkte jag berätta när jag har gjort det. Vet inte varför men känns bäst
Gilla
Anja

Anja

Kvinna ·

Tack för svar :) Det låter som du gör det som känns bäst för dig och det är nog det viktigaste. Nyfiken om du vill berätta, Hur reagerade dina föräldrar?
Gilla
Emmis 88

Emmis 88

Kvinna ·

Jag vet inte hur min pappa reagera eftersom jag berättade för mamma och hon sa till pappa, men jag trodde att hon skulle säga att det är risker osv men hon sa att så länge jag gör det för min skull så är hon glad för mig. Hon vet att jag inte har trivts med mina bröst och att jag vill ha större. Men min pappa som sagt vet jag inte alls haha en han har inte sagt något efteråt om det heller så han tog det nog bra.
Gilla
Anja

Anja

Kvinna ·

Vad skönt :) Det låter ju jättebra! Jag har inte pratat om att jag inte trivs med mina, så det kommer nog komma väldigt oväntat tror jag. Men det återstår att se när den dagen kommer.
Gilla
Emmis 88

Emmis 88

Kvinna ·

Ja men precis, och det är ju din kropp. Konstigt att man ska behöva vara orolig för hur familjen reagerar men det är man, det går säkert jättebra. Tänk på vad är det värsta som kan hända? Så blir det kanske lättare vad vet jag haha
Gilla
Anja

Anja

Kvinna ·

Haha ja helt sant, tack. Så kan man ju tänka! hjälper kanske, jag skulle ju kunna berättat något värre haha
Gilla
Alma7

Alma7

Kvinna ·

Jag berättade för en av mina bästa vänner o hon reagerade med totalt förakt, sa att jag var en dålig förebild för mina döttrar, att det inte längre skulle vara jag när jag hade plast i. Att hon var djupt chockad. Jag blev verkligen sårad över hennes reaktion. Jag försökte berätta om mina skäl men hon bara fnös. Efter dess klarar jag inte av att berätta för någon. Jag skulle vilja berätta för min mamma men hitintills har jag inte vågat, jag klarar inte om hon reagerar på samma sätt som min kompis. Min pojkvän som är väldigt ny vet och stöttar. En kompis vet att jag planerar men inte att jag har bokat operation o hon har inte heller frågat något mer. Det känns verkligen inte som om bröstförstoring är socialt accepterat tyvärr. Det är min erfarenhet iaf. På jobbet kommer jag inte att berätta något.
Gilla
Matilda

Matilda

Kvinna ·

Jag tycker någ att man ska berätta för sin familj och nära (om man umgås och har en vanlig relation). Tänk om något går fel!! En akut komplikation, stygn som går upp, sår som inte läker.. vad som helst. Jag förstår verkligen att det ibland kan vara svårt just med nära relationer.. oftast vet man kanske vad man kan vänta sig för reaktion. Men alla har vi fått en egen kropp, och man ska aldrig behöva tillgodo se andras åsikter om ens egen kropp. Aldrig! Om någon ser ner på någon annan som valt att göra en operation, bör den personen tänka om en extra gång, det är nämligen en väldigt okläddsam egenskap att ifrågasätta andra människors utseende eller basera dennes värde utifrån hur personen i fråga trivs i sin kropp eller inte! Som svar på den andra frågan; Om man känner att man kan vänta tills efter man skaffat sig barn så kan det nå vara en bra idé .. iaf ekonomiskt. Väldigt mycket händer med kroppen efter ett par gravideteter!
Gilla
Alma7

Alma7

Kvinna ·

Så klokt du skriver Matilda. Jag håller helt med. Eg är det bättre att bli arg istället för ledsen för en sån reaktion. Nästa vecka ska jag samla mod att berätta för mamma. Jag har dessutom listat henne som närmast anhörig på kliniken så hon skulle bli mäkta förvånad om de ringde.
Gilla
Milkyway2016

Milkyway2016

Kvinna ·

Svår fråga verkligen! Jag har funderat och landat i att jag tycker att plastikkirurgi är en ytterst privat sak. Som man inte alls borde känna sig tvungen att berätta, annat än för dom som berörs. Det är en sak om man planerar massiva ingrepp som totalt förändrar ens utseende- det påverkar såklart nära å kära. Men förbättringar av privata kroppsdelar- nja (jag har t.ex. inte berättat för folk att jag börjat göra tokmycket squats för att få större rumpa). I mitt fall är det ytterst få personer som ingår i den kretsen som jag anser behöver veta att jag lägger mig under kniven - mor och sambo.
Gilla
Milkyway2016

Milkyway2016

Kvinna ·

Ursäkta, skrev en harang men svarade inte på trådstarten. Kan du inte redan nu, på ett skämtsamt sätt, förbereda din mor på att du kommer vilja fixa till dina utammade bröst när du har fått barn? Vänj henne vid tanken. Det är klart mer lättmotiverat när man gett dem barnbarn. Om du sen ändå väljer att göra det innan kids, kan du kanske berätta fördelarna av att göra det just då och inte senare? Lycka till! Det kommer kännas bättre när du väl har gjort det!
Gilla
New_me

New_me

Kvinna ·

Tycker inte att du har någon skyldighet att berätta för folk att du ska/har opererat dig. Det är helt upp till dig om du vill berätta och vem du vill berätta för. Du tar ett beslut för dig och din kropp efter vad som känns rätt och ingen annan har någon rättighet att döma dig eller säga att du gör fel, just på samma sätt som du själv inte dömer andra för de val de har gjort med sina kroppar. Var stark och gör det som är rätt för dig :)
Gilla
Matilda

Matilda

Kvinna ·

Alma7 skrev:

Så klokt du skriver Matilda. Jag håller helt med. Eg är det bättre att bli arg istället för ledsen för en sån reaktion. Nästa vecka ska jag samla mod att berätta för mamma. Jag har dessutom listat henne som närmast anhörig på kliniken så hon skulle bli mäkta förvånad om de ringde.

Det kommer kännas bra efter att du berättat, slipper du gå runt och bära på en hemlighet. I och med att du berättar så står du upp för den du är och dina egna val. Plus att du faktiskt visar respekt som berättar. Tror din mamma skulle bli väldigt mycket mer ledsen av att få veta i efterhand, och bara grejen att du inte sagt något just på grund av hennes åsikter och syn på det hela. Du ber inte om hennes tillåtelse, men du vill ändå vara ärlig och berätta! Jag tror oxå att mycket av hennes motstånd kan vara försvarsmekanismer över vetskapen om att hennes dotter går runt och inte kännes sig bekväm i sin kropp. Och att det står utanför hennes makt att kunna göra något åt det. En helt naturlig och sund reaktion från en mor!! Tror ni båda vill samma sak, att du ska må bra, och trivas med alla dina sidor. Lycka till nu!
Gilla
Anja

Anja

Kvinna ·

Tack för era svar allihopa, tycker redan att det känns bättre. Matilda, ditt svar till Alma - Det är ju precis så det är. Jag vill iallafall berätta för att vara ärlig och för att visa respekt. Jag har tidigare i yngre dagar valt att inte berätta allt, men mycket av mina hyss har kommit fram och hon har mest blivit ledsen över att jag inte valt att berätta för henne i rädsla för att såra eller göra henne upprörd. Vi har idag en mycket bra och öppen relation och att inte berätta detta innan jag gör det är inte ett alternativ. Hoppas det går vägen. Min operation kanske väntar till efter jag fått barn, mest för den ekonomiska biten. Men vi får se. Drömmen om att par bröst lever vidare ett tag till. Önskar er andra som också tycker det känns jobbigt med att berätta ett stort Lycka till!
Gilla
Matilda

Matilda

Kvinna ·

Anja skrev:

Tack för era svar allihopa, tycker redan att det känns bättre.
Matilda, ditt svar till Alma - Det är ju precis så det är. Jag vill iallafall berätta för att vara ärlig och för att visa respekt. Jag har tidigare i yngre dagar valt att inte berätta allt, men mycket av mina hyss har kommit fram och hon har mest blivit ledsen över att jag inte valt att berätta för henne i rädsla för att såra eller göra henne upprörd. Vi har idag en mycket bra och öppen relation och att inte berätta detta innan jag gör det är inte ett alternativ.
Hoppas det går vägen. Min operation kanske väntar till efter jag fått barn, mest för den ekonomiska biten. Men vi får se. Drömmen om att par bröst lever vidare ett tag till.

Önskar er andra som också tycker det känns jobbigt med att berätta ett stort Lycka till!

Du tar helt rätta beslut! Jag känner igen mig i det du skriver!
Gilla
Pillanpro

Pillanpro

Kvinna ·

Jag ska boka konsultationen snart och det är skönt att alla i min familj stöttar mig :) men det är ju klart att det kändes lite skumt å säga det till pappa ;)
Gilla
Coffie

Coffie

Kvinna ·

Jag var inte bekväm med att berätta för varken mamma, syster eller pojkvän. Men när jag väl gjorde det var det inte så farligt. Min mamma hade redan listat ut det och lade ingen värdering i det. Min pojkvän stöttar och syrran tyckte det var välbehövligt. (!) Det jag vill ha sagt är att vi många gånger går och oroar oss i onödan för omgivningen. Även om de skulle reagera så är jag trygg med mitt beslut. Jag är trots allt en vuxen, välfungerande människa och är fullt kapabel att ta beslut som rör mitt eget liv. Jag förutsätter att folk i min närhet respekterar mitt beslut utifrån de förutsättningarna. Deras värderingar och åsikter har jag inte bett om. Det är jag inte heller obekväm med att framföra.
Gilla
Coffie

Coffie

Kvinna ·

Jag var inte bekväm med att berätta för varken mamma, syster eller pojkvän. Men när jag väl gjorde det var det inte så farligt. Min mamma hade redan listat ut det och lade ingen värdering i det. Min pojkvän stöttar och syrran tyckte det var välbehövligt. (!) Det jag vill ha sagt är att vi många gånger går och oroar oss i onödan för omgivningen. Även om de skulle reagera så är jag trygg med mitt beslut. Jag är trots allt en vuxen, välfungerande människa och är fullt kapabel att ta beslut som rör mitt eget liv. Jag förutsätter att folk i min närhet respekterar mitt beslut utifrån de förutsättningarna. Deras värderingar och åsikter har jag inte bett om. Det är jag inte heller obekväm med att framföra.
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem