JossanN
Kvinna ·
10 maj, 2012
Hur kommer man över ett krossat hjärta?
Hej!
Ska försöka fatta mig kort så att ni smarta brudar kan hjälpa mig... för jag behöver det verkligen.
I 2,5 år har jag träffat samma kille från och till. Han har under den här perioden varit otrogen, ljugit, mörkat, skitit i mig, tagit mig för given, gjort slut och tagit mig tillbaka fler gånger än jag kan räkna. Allt efter vad som har passat honom. Jag kan inte ens komma ihåg en dag jag inte gråtit över honom under de här åren.
För ett tag sen gjorde han slut "för gott". Samma dag han berättade att han inte ville ha mig så berättade han att han var tillsammans med sitt ex (som han varit otrogen mot mig med). Tre månader gick och jag började gå vidare med babysteg, trots att vi hördes ändå.
Sen sprang vi på varandra. Var iväg och jobbade i samma stad och började umgås (som kompisar!) igen. Efter ett tag berättade han att han inte var lycklig med sin flickvän, att han ångrade sig och att det var mig han ville vara med. De gjorde slut (ömsesidigt enligt honom) och vi började träffas.
Han lovade mig guld och gröna skogar! Allt skulle vara annorlunda denna gången, han "visste hur illa han behandlat mig men insett sina fel och skulle nu göra rätt". Han erkände till och med att han misshandlat mig psykiskt, vilket det tagit mig lång tid att komma fram till. Jag var misstänksam i början och ville ha "bevis" på allt han sa (att det var slut o.s.v) eftersom han ljugit och sårat mig så mycket innan. .
Han sa allt RÄTT och jag gick på det, jag la åter igen mitt hjärta i hans hand. Denna gången skulle jag få ingå i hans liv, vi skulle åka på semester i sommar, skaffa barn och ha det där livet tillsammans som jag alltid önskat.
För en vecka sen idag (när vi träffats drygt en månad) så berättade han att hans ex var gravid och tänkte behålla barnet. De sex dagarna som följde sket han i mig (jag var förkrossad och behövde prata med honom!), och sa att han behövde tid, att han älskade mig och ville vara med mig men han behövde tid att tänka.
Igår kom han hem till mig och EFTER vi haft sex och "pratat ut", sa han åter igen de orden jag fått höra så många gånger: "Jag kan inte vara tillsammans med dig".
Han "skyller på" att han skyddar mig. Att han inte vill att folk ska tro att jag förstört deras familj, och att jag inte kommer klara av att han måste vara där för henne. Jag som ALDRIG någonsin ens sett åt någon som har flickvän och som dessutom frågat om och om igen om han såg en framtid med henne för då tyckte jag att han skulle ta den för deras barns skull!!
Sen bad han mig att aldrig ringa eller höra av mig, och lämnade mig i tårar.
Jag VET att jag har det bättre utan honom. Att jag borde sagt åt honom att försvinna ur mitt liv för LÄNGESEN eftersom han inte gjort något annat än krossat mitt hjärta, om och om igen (skulle kunna skriva en bok om allt han gjort och hur illa han har behandlat mig). Detta vet jag och min hjärna.
Mitt hjärta säger något helt annat.
Jag har aldrig ÄLSKAT någon som jag älskar honom. Jag vill dela mitt liv med honom och kan inte tänka mig att leva utan honom.
Hur ska jag komma vidare? Hur kommer jag över hur han behandlat mig? Hur kommer jag över honom? Hur ska jag någonsin kunna älska någon annan? Hur ska jag någonsin kunna känna mig värd något igen? Hjälp!!
Sortera efter
JossanN
Kvinna ·
10 maj, 2012
Anonym användare
10 maj, 2012
Jag har inte hunnit läst allt du har skrivit, läste ett av de sista inläggen. Jag blir så ARG, har själv också för länge sedan varit i ett destruktivt förhållande så jag förstår dig mer än väl. Och det är precis så där allt börjar, att någon sakta men säkert förstör ens självförtroende och självkänsla, HEMSKT och elakt! så enkelt är det. Det är psykiskt misshandel och till slut kan man vara så nere att man tror på allt och att man då inte klarar av att gå. I det här fallet är det ju faktiskt HAN som ska ändra sig, inte du. I mitt fall övergick det också till slag, det är ju dessvärre den vanliga utvecklingen... först psykisk nedtryckning och när man är "svag" kommer lätt resten. Ingen av oss förtjänar att bli behandlade på det sättet. Gå, bara gå gå gå!! Tänk på att du och ditt liv och din lycka är så värdefullt!! Kramar!!!
JossanN
Kvinna ·
10 maj, 2012
Jag har inte hunnit läst allt du har skrivit, läste ett av de sista inläggen. Jag blir så ARG, har själv också för länge sedan varit i ett destruktivt förhållande så jag förstår dig mer än väl. Och det är precis så där allt börjar, att någon sakta men säkert förstör ens självförtroende och självkänsla, HEMSKT och elakt! så enkelt är det. Det är psykiskt misshandel och till slut kan man vara så nere att man tror på allt och att man då inte klarar av att gå. I det här fallet är det ju faktiskt HAN som ska ändra sig, inte du. I mitt fall övergick det också till slag, det är ju dessvärre den vanliga utvecklingen... först psykisk nedtryckning och när man är "svag" kommer lätt resten. Ingen av oss förtjänar att bli behandlade på det sättet. Gå, bara gå gå gå!! Tänk på att du och ditt liv och din lycka är så värdefullt!! Kramar!!!
Jag vet vad jag behöver göra. Jag vet bara inte hur...
Skönt att höra att man inte är ensam trots allt. Det är precis som du skriver. Jag tror på fullaste allvar att jag inte är värd kärlek, fast att jag vet att jag är det. Hur det nu går ihop.
Denna man jag älskat så länge, som jag har gjort allt för, böjt mig baklänges för att göra honom "nöjd". Förlåtit för så mycket. Denna man lämnar mig. Inte tvärt om...
När han gick bad jag honom att stanna. Så patetisk är jag. Så pass djupt är det hålet jag har hjälpt honom gräva... :'(
Black Rose
Man ·
10 maj, 2012
JossanN
Kvinna ·
12 maj, 2012
Jag vet verkligen inte hur... :'(
Jag tänker inte på något annat än honom just nu.
Han har gjort mig så jävla illa... :'( Hur kan han inte ens bry sig?
Suck!!!
Trollmamma
Kvinna ·
12 maj, 2012
Jag tror att det bästa du kan göra är att försöka tänka på dig själv.. Unna dig saker. Ta långa sköna bad, köp hem olika material för att göra kroppsbehandlingar osv... Försök at tänka på dig själv och umgås med vänner...
Hoppas du mår bättre snart!!
JossanN
Kvinna ·
12 maj, 2012
Jag försöker. Kollade på hockey med kompisar igår och försökte glömma. Men när jag kommer hem och ska försöka sova är det bara ännu värre.
Har svårt att andas just nu. Gråten sitter i halsen...
Jag orkar verkligen inte må såhär. Jag förstår inte hur han kan påstå att han älskar mig och ändå göra mig illa gång på gång :'(
Trollmamma
Kvinna ·
12 maj, 2012
starlet
Kvinna ·
12 maj, 2012
Jag håller med de andra som skrivit, det tar tid men det går att komma över. hade en liknande situation i mitt första förhållande, första gången jag blev verkligen kär, vi bodde ihop i 2 år, vilka var både passionerade och en mardröm, svartsjuka, hot, slagsmål osv, och när han gjorde slut (för att han inte orkade med sig själv!) var jag beredd att göra vad som helst för att han skulle komma tillbaka. jag sa till och med till mig själv att bättre att jag får vara med honom ibland, även om han behandlar mig dåligt, än ingenting! jag skulle gjort vad som helst för den där känslan att vara i hans armar igen.
men sen tänkte jag att jag skulle jobba långsiktigt, jag skulle bli smart och snygg och han skulle ångra sig gruvligt, han skulle minsann få se mitt nya jag osv. Låter töntigt, jag vet, men det funkade!
efter 2 år, hade jag blivit en ny människa, medan han gått ner sig i ett ännu sämre förhållande och blivit tjock o ful. jag stötte på honom på krogen då o då, och han pratade bara om hur fint vi haft det ihop och hur han saknade det... medan jag kände absolut ingen längtan tillbaka, tvärtom.
Tänk så här: din förmåga att älska, den är det DU som har och det är en gåva. Den är inte kopplad till den här killen även om det kan kännas så nu. Har du den förmågan, har du alla förutsättningar för att träffa någon annan och känna ännu starkare, och då någon som behandlar dig bättre.
Du klarar det!
Barbarella92
Kvinna ·
12 maj, 2012
Han låter ju som ett riktigt praktarsle, en sådan klarar du dig bra mycket bättre utan!! Du frågade hur han kan göra så och hur han inte ens bryr sig, en sån kille du beskrivit bryr sig nog inte riktigt innerligt, såna killar antar jag efter den erfarenheten jag har haft tänker bara på sig själva och är fulla med skit och säger vadsomhelst till en tjej för att linda dom runt fingret, det är inte kärlek.
Du kommer att klara dig ur detta även fast det känns svårt nu, vad du än gör gå INTE tillbaka till honom det är som att dra ut på ett lidande. Umgås med vänner, träna och ut och gå med musik i lurarna, tänk att du är ändå för bra och för snygg för honom. Jag lovar dig han kommer fortsätta hålla på som han alltid gjort även fast han har en annan tjej och en liten bebis, tänk efter, hade du velat sitta hemma med en liten bebis och snubben är och ränner hos en annan tjej?
Som sagt, umgås och prata med vänner och familj och personer på internet om det känns lättare, ut på krogen och ha roligt och dansa, skaffa en hobby om du inte redan har en, ta en kopp té och läs en bok under en filt i soffan, kolla film, ut på middag, gå på bio, skriv upp dig på en datingsite, lär känna nya människor. osv. Kram på dig!
JossanN
Kvinna ·
12 maj, 2012
Jag håller med de andra som skrivit, det tar tid men det går att komma över. hade en liknande situation i mitt första förhållande, första gången jag blev verkligen kär, vi bodde ihop i 2 år, vilka var både passionerade och en mardröm, svartsjuka, hot, slagsmål osv, och när han gjorde slut (för att han inte orkade med sig själv!) var jag beredd att göra vad som helst för att han skulle komma tillbaka. jag sa till och med till mig själv att bättre att jag får vara med honom ibland, även om han behandlar mig dåligt, än ingenting! jag skulle gjort vad som helst för den där känslan att vara i hans armar igen.
men sen tänkte jag att jag skulle jobba långsiktigt, jag skulle bli smart och snygg och han skulle ångra sig gruvligt, han skulle minsann få se mitt nya jag osv. Låter töntigt, jag vet, men det funkade!
efter 2 år, hade jag blivit en ny människa, medan han gått ner sig i ett ännu sämre förhållande och blivit tjock o ful. jag stötte på honom på krogen då o då, och han pratade bara om hur fint vi haft det ihop och hur han saknade det... medan jag kände absolut ingen längtan tillbaka, tvärtom.
Tänk så här: din förmåga att älska, den är det DU som har och det är en gåva. Den är inte kopplad till den här killen även om det kan kännas så nu. Har du den förmågan, har du alla förutsättningar för att träffa någon annan och känna ännu starkare, och då någon som behandlar dig bättre.
Du klarar det!
Det du skriver i början. Precis så är det. Hur dåligt det än är med honom så vill jag hellre vara med honom än utan honom. Så känns det verkligen...
Hur blir man av med den känslan?
Jag försöker sätta mig själv först.
Men det hål jag hamnat i är väldigt mörkt och väldigt djupt... Även om jag vet vad som är rätt så är det svårt att komma ifrån att känna så som jag känner för tillfället :'(