Hur tog ni beslutet?

Fågelmaran Vet du om din kompis tog ut hela kapseln också? Eller bara implantatet? Och vet du hur länge hon gått med sina implantat? Jag har gjort en operation nov 2018 och jag ångrar mig redan!! Vill ha den ogjord. Önska jag vart nöjd med mina halvtaskiga bröst som jag hade. Nu funderar jag på lyft och att ta ur dem. Men jag vill ha bort hela kapseln.

Prussilusskaan: får man fråga varför du ångrar dig? El om du skulle göra om operationen skulle du då göra på nå annat sätt? Hoppas du förstår hur jag menar ☺️

Elderflower Mest ångrar jag mig för att jag läst på om vilka risker implantat kan vara för hälsan i vissa fall, för vissa... verkar som de endå är ganska vanligt med diffusa symtom, autoimmuna sjukdomar osv osv.. jag har en liten oro för att det ska drabba mig (även om de inte gjort de än) knäppt av mig kanske. Men jag är som jag är och har redan autoimmuna sjukdomar och vill verkligen inte att de ska bli värre. Hälsan före allt. Av den anledningen så skulle jag nog skippat snygga bröst och nöjt mig med hur jag såg ut. Har nog blivit mycket funderingar kring detta också för att jag behöver en till operation. Implantatet fastnade för högt upp på mig på ena bröstet och är därför inte helt estetiskt snyggt. Skulle nog behöva ett lyft också för att få de resultat jag önskar. Så om jag gjorde en op idag skulle jsg lyssnar på min magkänsla och gjort ett lyft i samband med förstoringen och då även tagit lite mindre implantat. Kirurgen sa till mig att jag inte skulle behöva lyft med denna storlek (550) men sågär i efterhand så stämde de tyvärr inte. Kirurgen rek mig en omoperation med lyft och där vi sänker de ena implantatet som fastnat. Men jag vet inte hur jag ska göra med allting faktiskt.

Jag vantrivs med mina urammade tuttar och har länge drömt om större bröst men det är mer på senare tiden som jag verkligen bestämt mig för att jag faktiskt vill göra det och inte bara drömma om det så just nu håller jag på att spara pengar och kollar kliniker för att sedan boka konsultation och jag känner att då kommer man ju mer på riktigt känna om man vill eller om man känner att det faktiskt inte alls är något för en.

Prussilusskaan: förstår ditt dilemma. Jag fasar också lite för att man måste korrigera op efteråt för att resultatet inte blir bra. Jag ska ärligt säga att jag inte läst på om ev biverkningar av implantat. Har ju nog läst om dom som blivit riktigt sjuka av att ha dom. JuniBruden: jag vet hur det känns. Som brösten är nu när man är gravid så skulle jag inte opa dem men man vet ju tyvärr att dom inte håller sig så

Elderflower Vad fint du beskriver dina känslor. Jag har lite nya känslor och tankar eftersom jag just upptäckt fettransplantation. För mig känns inte implantat aktuellt, kan inte tänka mig det. Därför har jag tänkt att det inte finns något annat alternativ än att förlika mig med de bröst jag har. Jag är smal och har alltid haft små bröst. Efter fyra åra amning är de fortfarande fina, inte så hängiga men ännu lite mindre. Det var riktigt hemskt den våren jag slutade amma mitt sista barn, samtidigt som det blev varmt och man skulle skala av sig koftor och tröjor så försvann de mjölkfyllda brösten och kvar fanns något som var mindre än någonsin. Jag tycker mycket om mina bröst och resten av kroppen, alltihop har klarat graviditeter och amning fint (förutom den lilla volymminskningen). Men jag är liksom OCKSÅ hemskt ledsen över dem ibland. Verkligen olycklig. Så när jag av en händelse läste om fettransplantation så är det som om en dröm plötsligt finns inom räckhåll. Tänker mycket. Tänker att jag älskar min kropp och jag VILL verkligen älska den som den är. Men jag kan bli så fruktansvärt avundsjuk på ett par fina och normalstora eller halvsmå bröst! Tänk att ha såna, istället för mina pyttesmå. Att de inte försvinner i kläderna. Att kunna ha bikini utan att det blir skrynkligt och fånigt. Det är spännande tycker jag, ens förhållande med sin kropp.

Elderflower Det där du skrev om att din man säger att du är fin och du inte kan riktigt tro honom och det visas bara stora fasta bröst. Jag känner igen lite av det fastän jag tycker rätt mycket om mina bröst. Min man gillar ”stora bröst -och dina” har han sagt och det tycker jag är fint och jag förstår att det är sant. Och jag kan känna att det är sant. Fast jag inte ens fyller en A-kupa. Kan du jämföra med hur du känner inför din partners kropp? (Hur nu han ser ut...) Jag gillar smala seniga mörka män. Min man är ljus och lite tjock. Alltså man kan objektivt sett inte säga att hans kropp är snygg men på nåt mystiskt sätt så är den ju, när vi är nakna tillsammans, det snyggaste vackraste och mest upphetsande jag nånsin sett. Jag ÄLSKAR då hans runda mage. Är det inte så att man älskar sin partners kropp för att man älskar sin partner? Jag tror absolut din man älskar dina bröst. Om man själv kan göra det är en annan sak.

Oj tack det var fint att höra Raja :) Det måste vara skönt att ändå veta hur man vill ha det och hur man inte vill ha det. Det är lite där skon klämmer för min del. Jag känner en stor sorg över att inte trivas med mig själv. Brösten är en stor del av den sorgen. Jag skulle innerst inne vilja vara nöjd med mig själv och tycka att mina bröst duger som dom är men i själva verket så trivs jag inte alls med dem, tycker inte ens lite om dom. Även om jag drömmer om den dagen jag kan operera dem så kan jag tveka kring om det är just det rätta beslutet? kommer jag verkligen att kunna känna att det är mina bröst om jag lägger in implantat? är det fortfarande jag?mina bröst? kommer jag verkligen att trivas med mig själv? är brösten verkligen så viktiga? Om man sätter dom frågorna i perspektiv till mycket annat i livet så känns det som en fånig grej att haka upp sig över men ändå är det uppenbart en väldigt stor och viktig sak för många inklusive mig själv. Jag tycker också det är fascinerande hur vi förhåller oss till kroppar. För min del blev det en hel del drastiska förändringar efter graviditet som jag har svårt att acceptera. Det är roligt att höra att du trivs med dig själv och tycker om din kropp, det måste vara en härlig känsla som jag önskar jag också kände. Tyvärr jämför jag mig ofta med andra vilket resulterar i att jag ofta vill ha det jag inte har. Jag var nog inte beredd på den omställningen en graviditet kan medföra, jag ångrar förstås inte mina barn men jag saknar min gamla kropp. Jag vet att min man älskar mig för den jag är oavsett mina bröst. Jag skulle så gärna kunna ta åt mig av alla komplimanger han ger mig men jag har så svårt att tro på honom då jag själv inte alls förstår hur han kan tycka jag är vacker? allt handlar förstås inte om utseende. När vi träffades hade jag bröst som jag tyckte mycket om och han med. Så det känns lite snopet nu när brösten blev en brödsmula av hur dom var då och hur kan man då tycka om dem om kvinnan han blev kär i såg helt annorlunda ut förut? Oavsett vad min man tycker så är det för min egen skull jag skulle operera men visst är ju hans perspektiv på det hela också intressant. Det är ju för han jag vill vara snygg ;)

Jag bokade operationstid för lyft och implantat för några veckor sedan. Har till och med berättat för min dotter om operationen vilket kändes lite jobbigt. Ville egentligen bara göra lyft men enligt kirurgen har jag inte tillräckligt mycket egen vävnad för att få ett bra resultat. Tidpunkten för operationen är så bra den kan vara. Men denna vecka har jag legat sömnlös, bokstavligen helt utan sömn flera nätter i rad och funderat över mitt beslut. Efter några dagar har jag nu kommit fram till att jag ska avboka operationen. Vill egentligen inte ha silikon i kroppen och vill inte göra en förstoring. Fick en chock av beskedet att enbart lyft inte var ett alternativ för mig. Innan konsultationen såg jag inte mina bröst som SÅ problematiska. Gick hem och grät efteråt och bokade tiden dagen efter. Nu har jag ändrat mig. Har flera autoimmuna sjukdomar och läst för många berättelser om kvinnor som blivit sjuka av sina implantat och fått diverse komplikationer. Vill bara ha mina egna bröst som sitter lite högre upp men eftersom det tydligen inte är ett alternativ för mig kommer jag att avstå helt och hållet. Fettransplantstion hade jag kunnat tänka mig men har inga depåer att ta av dessvärre.

Salome12: vad ledsamt att läsa att du fick ett sådant bemötande. Det är ju inte roligt om man går på en konsultation och sedan blir sårad över vad dom säger, även om dom förmodligen inte menade att göra dig ledsen eller så utan ville väl vara ärliga men ändå. Tycker det ändå är roligt att höra att du gick dit med en så bra inställning om dina bröst och dina bröst är nog inte alls något problem. Vi har väl alla bara olika förutsättningar för hur bra ett resultat blir. Jag sitter lite i samma sits som dig på nå vis. Jag har tidigare innan jag läst på om operationer tänkt att ett lyft kunde räcka. Även om mina bröst i normala fall dvs när jag inte är gravid som nu ändå är en c kupa även om det så bara hänger skinn utan innehåll så tänkte jag att jag ändå skulle ha förutsättningarna att bara göra lyft men jag tror att det i mitt fall tyvärr inte kommer lyckas då det är så mycket fyllningen i den övre delen av brösten som saknas och dom hänger väl på gränsen till för mycket åtminstone i i mina ögon. Som brösten är just nu skulle nog ett lyft räcka med tanke på att dom fyllt upp sig igen men amningen kommer nog tyvärr dra dom neråt igen... I ditt fall så tycker jag det är bra om du ändå väljer att boka av. Du kan ju alltid boka ny tid om det så att du ändrar dig men det är desto svårare att ändra sig efter en op. Är man inte helt säker så kan man behöva lite mer tid att fundera.

Salome12 Åh vilken jobbig upplevelse! Jätteledsamt att du kände att du fick dina bröst beskrivna som om de behövde stora åtgärder, att ”jag hade inte upplevt mina bröst som SÅ problematiska”...men det bestämmer ju DU, inte en plastikkirurg, vad du tycker om dina bröst. Skönt att du hann tänka efter och ta ett nytt beslut innan operation och inte halkade in på nåt du inte hade tänkt dig och egentligen inte ville. Hoppas du kan tycka om brösten framöver. ?

Efter mitt första barn som föddes 1998, försvann min älskade bröst helt. Jag mådde jätte dåligt över det. En kroppsdel hade plötsligt försvunnit och jag kännde mig så okvinnlig. 2002 bestämde jag mig för en bröstförstoring. Och det är det bästa jag har gjort. Jag fick jätte bra självförtroende och älskade mina nya bröst. Mitt enda krav var att jag ville inte se ut som bimbobrud. Jag ville ha naturliga tuttar. 2011 fick jag mitt andra barn och 2017 mitt tredje. 2018 gjorde jag en bukoperstion och BBL hos Dr Hans Calner på SAS Cliniken. Jag är såå nöjd med denna operation. Och nu har jag bestämt för för att görs om mina bröst hos Dr Hans Calner. Denna gång blir det bröstlyft och byte av min förra inplantat. Jag är super taggat. Jag kan jätte gärna rekommendera Dr Hans Calner. Två av mina vänninor har också opererat sig hos honom. De är också jätte nöjda.

Det är ju verkligen otroligt trist att vara kvinna ibland. Våra kroppar är ständigt bedömda och objektifierade, det är ju sen gammalt. Har vi fel sorts bröst skäms vi över det. Om vi opererar oss skäms vi över det. Även om jag tycker att det har blivit mkt bättre på bara några år så är det ju fortfarande tabu på många sätt. Alla gångerna jag tvivlade på mitt beslut under åren inför operationen handlade om vad andra skulle tycka. Hur andra skulle se på mig annorlunda, att de skulle tycka att jag var en sämre person, en bimbo och liknande. Hade det inte varit för de tankarna hade jag nog gjort operationen för flera år sen. Men det är kanske en process, kanske att man mognar och blir tryggare i sig själv, för mig var det nog så. Att när jag landade i att jag skulle kunna leva som jag såg ut utan att må dåligt över det, men VILLE göra brösten och kände att jag gav blanka fan i vad andra tyckte om det, då visste jag att jag bestämt mig till 100% och kunde sova gott om nätterna trygg i den förvissningen. Vad man än beslutar sig för ska det beslutet tas efter vad man själva vill och tror sig må bäst av. Att må dåligt över vad andra säger/tycker/tänker kommer aldrig leda till något gott tänker jag. Så kör på magkänslan tjejer! Vare sig det är att gå emot vad kirurgen säger om ens bröst, att man är oroligt för familjens reaktioner eller om man funderar på att ta ut implantat man nyss satt in. Vår egen lycka är trots allt bara vårt eget ansvar <3