Någon som tänkt tanken?

Jag skulle berätta sanningen. Som sagt så börjar man ju tänka på sånt i tonåren och då tycker jag att man är så pass gammal att få reda på sånt tycker jag, man fick ju endå reda på om sånt och liknande överallt endå, så kan vara skönt att det kommer ifrån mamma. Sen så förstår jag inte varför min dotter skulle må dåligt över hennes bröst bara för att dom är små, alla som har små bröst vill ju inte ha större, sen kan dom kan ju växa till sig mer sen beroende på åldern! Det är ju inte heller säkert att hon får små bröst bara för att jag har det. Visst att det finns i generna, men endå :) Sen så kan man inte skydda sina barn från allt, det går inte och det får man bara ta och leva med och vissa saker behöver dom få ta reda på själva! :) Alla är olika, har en kompis vars mammas bröst är små och min kompis bröst är stora naturligt, så det är inte säkert att det blir som sin mamma! Sen så hade jag väl anpassat ämnet beroende på hennes ålder. Om det ens kommer upp att man verkligen pratar om det, det är ju ingenting jag skulle skämmas över men heller inte gå runt och säga det till folk som inte jag känner eller känner att dom inte behöver veta. Klart att man inte vill att ens dotter ska må dåligt över hennes bröst, men man får ju tänka på varför man själv gjorde valde att göra en op! Jag skiter totallt i vilka op min dotter skulle göra så länge det inte skadar hennes hälsa och hon blir lycklig och nöjd med sig själv så är jag lycklig! Det är bara mina tankar just nu, får se hur det blir i framtiden! :) Hoppas du får ut något av det! :) Tror det kommer ordna sig endå! Du har massa tid till att tänka på det sen när barnet har kommit, så du behöver nog inte stressa upp dig nu! :) haha

Jag kommer berätta sanningen. Har en dotter på 1,5 år och jag kommer vara helt ärlig med allt. Dock kanske hon ärft min systers gener, vilket jag nästan hoppas. (Har två tonårsbonusar på 13 och 15, och bägge har större bröst än mig, och deras mamma ska göra lyft då hennes är stora och vääääldigt tomma plus förstoring till hösten, så det kommer bli ett "naturligt" inslag i deras liv från bägge håll men av olika anledningar)

Jag känner igen mig i det scenariot som du beskriver. Min mamma har b-c kupa och min tvillingsyster har d-e kupa NATURLIGT, å så lilla jag som låg på a- kupa hela min uppväxt till jag fick mitt andra barn, alltså hon som är 1,5.

Ser ingen anledning till att inte berätta sånt. Världen kommer se så annorlunda ut då så det kommer garanterat vara lika vanligt med fakeboobis som naturliga. :)

Ber om ursäkt för en aning snurrigt svar... Jag är hög på smärtstillande och har lite svårt med fokuseringen. ;)

Jag har aldrig haft bröst fast min mamma haft stora, det är aldrig så att jag har tänkt att jag ska få stora bara för att hon har det. Egentligen så är jag nog den enda i min släkt som har små bröst men ibland så blir det ju så.. 

Haha nej förstod precis!! :D Nä jag vet, min mamma har också större bröst än mig, men det är ju inte därför jag vill ha större bröst. Tänkte inte heller på det nu när jag tänker efter, brydde mig inte alls om hur hon såg ut, det är ju min mamma!!! Nä precis, om hon skulle fråga och om hon har rätt ålder inne så är det inte något som jag skulle undanhålla. Grejen är väl om dom såg foton på mig i denna åldern senare och undrar hur mina bröst blivit så stora är väl nästan det enda jag kan tänka mig att den frågan skulle komma upp och dom skulle vara gamla nog att förstå själva, om dom är typ 5-6 så skulle det bli lite svårare, för barn så små uppfattar ju inte saker likadant som vi gör och går och sägar alla möjliga saker! Men om du har stora nu och det inte syns att du kanske har gjort en op så fattar jag verkligen att du inte känner att du måste berätta, att det skulle vara lite ''onödigt'. Tror att det hndlar om tid, om dom frågar och dom är gamla nog så skulle jag inte undanhålla det! :)

Proformatuttar- tog verkligen inte illa upp, det är alltid intresssant att läsa hur andra tänker och känner, man får alltid ny input av det :) Tror att du kommer vara en stark förebild för din dotter <3 Tycker att du borde känna dig stark (lätt att säga för mig). Förstår i vad du menar med att du inte känner dig stark för att du tog ''the easy way out'' men tror du att du hade varit nöjd med dig själv nu om du inte hade opat dig? :/ Men sen så måste jag väl också säga att du ÄR en bra förebild för du tog tag i det, likadant som om att du hade kunnat nöja dig med hur du såg ut, då tog du ju också tag i det, fast på en annan sätt.(hoppas du förstår vad jag menar) Finns ju olika sätt att hantera saker och den ena utersluter inte den andra för att du valde att opa dig. Barn ser väldigt lätt att ens förälder mår dåligt. Klart att man kommer göra allt i sin makt för att få ens barn att må bra, men jag tror att självsäkerhet oavsett op eller inte är viktigt att visa sina barn. att dom får med sig det från början och att alla ser olika ut och det är något man måste acceptera, senare om dom kommer upp i ålder vuxna att förstå så skulle jag berätta om dom frågar det. men är viktigt att få med sig det från unga år, att alla ser olika ut men ska behandlas likadant och att alla ser olika ut och så är det bara! Som sagt, förhoppnngsvis kommer inte mina barn må dåligt över hur dom ser ut, visst det är väl alltid nått men det är det ju nästan alltid. Att don har bra självförtroende, det som jag inte har. Man kanske kan träna upp det, men hur lång tid kommer det att ta? Hur länge ska man må dåligt över sig själv? Bara för att du har gjort en op betyder ju inte det att din barn kommer vilja göra det :) Du är hennes mamma och hon kommer älska dig även om du har gjort dina bröst eller inte <3 hoppas ni fattar vad jag menar :) Kramar!!!

Va skönt att man inte ör den enda som har haft den tanken! :)

Givetvist är det så att man inte får precis bröst som sin mamma, jag har ju själv större bröst än min mor och syster.

Sen är det så som ni skriver, finns de som älskar sina bröst även de inte räknas som stora, men ändå så blir man helt känslig över sin kropp i tonåren, och om det behövs så ska såklart sanningen komma fram.

Men även man har silikon börst så kan man garanterat vara en bra förebild för sina barn! :)

Visst det ligger lååångt fram i tiden, men när operationen väl är gjord så har man fått en liten sådan tanke i huvudet.

Får hoppas att ens framtida barn blir nöjda med sina kroppar och inte kommer behöva lägga sig under kniven för att fixa det.

Skönt o läsa det ni skriver med! :)

Självklart inte i alla fall :)

Jag har 4 barn och berättade innan op för min äldsta dotter som är 23 år att jag skulle göra op.

Sa att jag alltid varit glad för mina fasta, men ganska små bröst hela tiden, men efter 4 barn så var de inte lika fasta längre och därför skulle jag göra det här. Hon är en smal, kort tjej med en ganska liten byst. Hon känner som jag kände att hon är nöjd med de hon har, men hon såg inga fel i att jag gjorde min op. Vilket jag visste redan innan. :)

Min yngsta dotter är 9 år och hon har ingen aning om vad jag gjort. Hon har varken märkt eller kommenterat. SKulle hon vilja göra någon op när hon blir vuxen så kommer jag supporta henne i det, men det är ju några år kvar så jag känner inte att det är något jag går och funderar på redan nu. ;)

Jag ser inte att silikonbröst kommer göra mig en sämre mamma eller en sämre förebild. :)