hallonbär
Kvinna ·
12 nov, 2012
Sjukt lättad.. berättat för mamma
BröstförstoringIdag tog jag modet till mig och berättade för min mamma att jag tänker göra en bröstförstoring och har bokat tid för operation. Har nojat över att berätta i snart ett år. Så ni kan ju tänka er vilken nervositetsklump som släppte någon timme efter jag berättat. Blev helt slut och fick ont i huvudet och var helt stel i axlarna efteråt. Var nog rätt spänd. ;)
Men nu är det gjort! Och hon reagerade faktiskt rätt bra.. Jag trodde hon skulle bli arg, men det blev hon inte. Hon sa dock många saker som jag hade förväntat mig att hon skulle säga. Bland annat:
* Du är så fin som du är!
* Men du är ju den med bröst i familjen! (Syster och mamma har B-kupor, jag har haft C - nu B)
* Kan du inte vänta tills du har skaffat barn i alla fall? (Jo, om det inte var typ 5-6 år tills dess kanske)
* Du kan ju göra så mycket annat roligt för pengarna.. (Ja, men pengar kommer och går, jag kan göra sådana saker senare. )
Till sist sa hon: "Ja, jag förstår att du vill göra det. Och du ska ju må bra med dig själv.. men jag tycker att du ska vänta tills du skaffat barn i alla fall..".
Men, det är min kropp och jag bestämmer. Och jag bestämmer att jag vill vara fin nu. Jag vill inte vänta. Jag vill känna mig bekväm i min kropp. Jag vill vara mitt finaste jag som jag kan vara. :)
Puh... :)
Sortera efter
ArsAmandi
Kvinna ·
12 nov, 2012
Jag berättade också för min mamma nyligen att jag vill operera mig. Jag trodde, precis som du, att hon skulle bli arg/sur men hon tog det väldigt bra och förstod mig. Sån himla lättnad!
Gilla
Missis
Kvinna ·
13 nov, 2012
samma här! var nästan exakt samma förklaring som du fick från din mamma efteråt, hon pratade mest om att jag skulle vänta tills jag fått barn, men blev inte arg.. mest orolig i hopp om att allt ska gå bra för mig.. sen sa hon något som värmde mycket och som jag behövde höra och det var så simpelt som att hon förstog mig..
nu blir pappa en annan femma att berätta för, vilket jag drar ut på något enormt att berätta.. berättar nog en vecka innan, vill inte "övertalas" heller eller ha någon påverkan eller kritik till mitt beslut sågär många veckor innan..
då kan det sluta upp med att man bestämmer sig för att göra andra nöjd ist för sig själv men fy vad jag drar mig för detta haha.. bläää
Gilla
Blondie79
Kvinna ·
13 nov, 2012
Ang att berätta för föräldrar. Jag berättade för min pappa att jag hade fettsugit magen. Svaret blev - ja det förstår jag att du gjorde. Jaha, tack, eller nått............ I mitt galleri finns förebilder, såå farligt är det väl inte.
I övermorgon är det dags för bröstförstoring, och det tänker jag inte berätta, för det har han inte med att göra.
Gilla
Anonym användare
13 nov, 2012
Skön far du har Blondie79 ;)
Själv fasade jag också för att berätta, men likt er fick jag bara varm respons ( syster och far) över att jag gjorde något som bara var för mitt eget välbefinnandes skull. Härligt att människor inte är lika fördomsfulla som man fasar för.
Gilla
Impalan
Kvinna ·
13 nov, 2012
Min syster blev fullkomligt rasande och sa att jag skulle passa på att blondera håret också. Och starta en blogg så att alla kunde få se vilken jääv** idiot jag är. Fåfäng som INGEN annan här i världen.. 💋 Sånt där uppfattar jag som ren avundsjuka så det biter ju inte på mig. Hon har jättestora bröst, och sa att hon tycker att det är jobbigt, så jag sa att jag är den första att stötta dig om du vill göra något åt dom. Men då blev hon bara ännu argare..folk alltså..😕
Min mor tog det hur bra som helst, hon förstod eftersom jag haft så små att en bh har varit överflödigt. Skönt att ha henne i alla fall!
Gilla
hallonbär
Kvinna ·
13 nov, 2012
Missis skrev:
samma här! var nästan exakt samma förklaring som du fick från din mamma efteråt, hon pratade mest om att jag skulle vänta tills jag fått barn, men blev inte arg.. mest orolig i hopp om att allt ska gå bra för mig.. sen sa hon något som värmde mycket och som jag behövde höra och det var så simpelt som att hon förstog mig.. nu blir pappa en annan femma att berätta för, vilket jag drar ut på något enormt att berätta.. berättar nog en vecka innan, vill inte "övertalas" heller eller ha någon påverkan eller kritik till mitt beslut sågär många veckor innan.. då kan det sluta upp med att man bestämmer sig för att göra andra nöjd ist för sig själv men fy vad jag drar mig för detta haha.. bläääJag har också min pappa kvar att berätta för. Var också otroligt rädd för att "övertalas". Nu frågade inte mamma hur mycket jag skulle lägga i, vilket jag är glad över att hon inte gjorde. Haha! Men den frågan kommer väl snart. Vet inte om jag ens ska svara på det.. då kommer jag nog få höra ett och annat! Bara genom att berätta för mamma har jag börjat tänka "Tänk om jag har tagit för stort nu.." och får lite dåligt samvete. Usch! Nej, jag vill inte heller påverkas av andra..
Gilla
Medusa
Kvinna ·
13 nov, 2012
Härligt! Jag berättade också för min mamma igår. Så jag förstår precis vad du menar med klumpen som släppte =)
Jag fick också riktigt bra reaktion"får det dej att må bättre så är det klart att du ska göra det"
Man ska inte underskatta sin mamma ;)
Lycka till =)
Gilla
Missis
Kvinna ·
13 nov, 2012
hallonbär skrev:
Missis skrev:
samma här! var nästan exakt samma förklaring som du fick från din mamma efteråt, hon pratade mest om att jag skulle vänta tills jag fått barn, men blev inte arg.. mest orolig i hopp om att allt ska gå bra för mig.. sen sa hon något som värmde mycket och som jag behövde höra och det var så simpelt som att hon förstog mig.. nu blir pappa en annan femma att berätta för, vilket jag drar ut på något enormt att berätta.. berättar nog en vecka innan, vill inte "övertalas" heller eller ha någon påverkan eller kritik till mitt beslut sågär många veckor innan.. då kan det sluta upp med att man bestämmer sig för att göra andra nöjd ist för sig själv men fy vad jag drar mig för detta haha.. bläääJag har också min pappa kvar att berätta för. Var också otroligt rädd för att "övertalas". Nu frågade inte mamma hur mycket jag skulle lägga i, vilket jag är glad över att hon inte gjorde. Haha! Men den frågan kommer väl snart. Vet inte om jag ens ska svara på det.. då kommer jag nog få höra ett och annat! Bara genom att berätta för mamma har jag börjat tänka "Tänk om jag har tagit för stort nu.." och får lite dåligt samvete. Usch! Nej, jag vill inte heller påverkas av andra..
Gilla
Emppu
Kvinna ·
13 nov, 2012
Jag vet känslan! Jag satt och skakade och mådde allmänt dåligt då jag skulle berätta för mamma om mina "planer". Hon tog det förvånansvärt bra. Dock tyckte hon inte jag skulle berätta någonting åt pappa vilket jag aldrig heller gjort. Han är en riktig "grottmänniska" haha, förstår sig verkligen inte på sånt här. Han hade till och med svårt att förstå varför jag var tvungen att göra en piercing i läppen, så hur skulle han reagerat på en sån här sak då? Känns ju ganska usligt dock, att gå runt hela livet och hålla en så pass stor sak hemligt. Bara för att man inte gillar nåt som en person gör så måste man ju kunna respektera det i alla fall, och lägga sina egna känslor åt sidan.
Gilla
67d
Man ·
13 nov, 2012
Ni som är lite skraja att betätta för era pappor ett tips!
Om dom gillar sport pricka in att berätta de när deras lag vunnit någon match, då dom är på sitt bästaste humör! ;)
Hoppas det går bra för er tjejer! 👍
Gilla
Missis
Kvinna ·
13 nov, 2012
haha ja jag funderar på något i den stilen eller köra på en mutnibg till julen och köpa något riktigt fint och sen droppa bomben hehe..
Gilla
Missis
Kvinna ·
13 nov, 2012
dreamworld - vi sitter i samma båt gällande den sista biten :/ man blir rädd för hur dem ska reagera och tycka osv.. vill inte att han ska bli besviken.. jag är uppriktigt nervös och rädd, han är också emot allt vad sånt här innebär..
Gilla
Dreamworld
Kvinna ·
13 nov, 2012
Jag har också nyligen berättat för min mamma att jag vill operera brösten.
Förklarade att jag har haft komplex i 10 år för formen, vårtgårdarna och bristningarna. Hon hade ingen aning om att jag haft komplex så länge. Jag sa att jag ville lyfta dom och förminska vårtgårdarna men att jag var osäker på hur det skulle se ut och att de skulle bli för små. Då sa hon istället att jag borde lägga in implantat för att hon sett på TV att det blir en helt annan grej. Jag blev totalt chockad. Visst hade jag funderat på det, men att hon föreslog det gjorde det så mycket lättare.
Sen sa hon också alla de sakerna som "Vänta till du fått barn" osv, men även att "Ja tyvärr så får du skylla på mormor, eller ännu längre bak i släkten".
Det är ju det har med att berätta för pappa som grämer mig mest. Jag är pappas flicka, och han är så emot operationer. Han är även totalt överkänslig och kan bli deprimerad för vad som helst. Jag vet att han kommer må så dåligt av detta.
Även släktingar som är överkristna och kommer se ner på mig så mycket.
Därför har jag inte bestämt mig ännu för vad jag ska göra för op.
Gilla
Dreamworld
Kvinna ·
13 nov, 2012
Ja, jag har inte förän nu insett hur viktig ens familjs åsikt är om en. Det är ändå något privat, men förväntas godkännas av ens föräldrar. Jag försöker intala mig att det är mitt liv och jag som behöver detta för att må bättre. Men om jag hamnar i konflikt med min pappa kommer det inte göra saken lättare.
Gilla
Tiem
Kvinna ·
13 nov, 2012
Va skönt att det gick bra.
Min pappa har alltid varit sådan att man ska vara naturlig, innan jag pierca tungan sa han att jag skulle bli arvlös, då var jag iofs 16-17 år, när jag tatuerade mig körde han på samma sak.
När jag pratade om brösten, tyckte han det var onödigt blablabla dyrt blabla. Sa åt han att jag har varit gravid i sammanlagt 18 månader, ammat i sammanlagt 1 år, jag är fan värd ett par nya bröst. Då började han ändra sig litegrann och nu efter jag varit på konsulation ville han veta vilken storlek och allt sånt jag skulle ta, då började han bli nyfiken istället. haha :)
Gilla
swee
Kvinna ·
13 nov, 2012
Min pappa talade om för mig hur sjuk jag kommer att bli men släppte det efter några dagars tjat och övertalningsförsök via msn.
Mamma tyckte att jag inte behövde göra det för HON behöver inte, och sen började hon prata om sig själv som vanligt 😀 allt här i livet handlar om henne så jag oroade mig helt i onödan för hennes reaktion.
Gilla
krumeluren
Kvinna ·
13 nov, 2012
Min mamma accepterar det inte alls och pikar mig. (väldigt
Moget..) pappa däremot bryr sig inte om det så mycket eftersom det är min kropp och mitt val. Han tycker så klart att jag är fin som jag är men tycker inte han har med det att göra. "jag vill ju inte se dina bröst ändå". Haha, nej det är väl bra :)
Gilla
hallonbär
Kvinna ·
13 nov, 2012
Missis skrev:
Nej usch :( många har sagt att jag inte ska säga något överhuvud taget eller ljuga om att jag ligger hemma sjukskriven för något annat men jag jan bara inte undanhålla det heller. hur mycket man än fasar för dagen man berättar så vill jag ändå säga det.. det kommer komma fram på ett eller annat sätt ändå.. jag vill säga det och han får ogilla det men jag vill gärna ha honom på min sida.. vänder han ryggen till blir hag såklart otroligt ledsen eftersom att han då kommer vara besviken på mig.. men med lite tur kanske han inte tar det så hårt ändå, peppar peppar.. när funderar du på att säga till din pappa? storleken känns ändå som man jan dölja lite, hehe.. jag kommer nog inte göra entre i en figursydd dress det första året på familje middagarna.. det är trots allt dem som står en närmast som man bryr sig mest om vad de tycket och tänker om allt och hur dem ska se på en.. sen när ämnet kommit upp i andra sammanhang då man hört tjejer starkt vara emot en bröstförstoring och tycket det ena och det andra om detta viftar jag ju bara bort som en fluga.. men ååh :( pappor är den jobbiga biten..Mm, jag har också fått det förslaget att inte berätta något, bla. av min sambo.. men det känns bara fel. Som att man går bakom ryggen på dem. Vill ha en öppen och ärlig relation till mina föräldrar. Jaa, förhoppningsvis så tar han det inte så hårt. Får hoppas att det går lika bra som när jag berättade för min kära mor. Jag vill säga det så snart som möjligt så jag har det gjort.. Så det blir nog nästa gång vi ses.
Gilla
hallonbär
Kvinna ·
13 nov, 2012
Dreamworld skrev:
Ja, jag har inte förän nu insett hur viktig ens familjs åsikt är om en. Det är ändå något privat, men förväntas godkännas av ens föräldrar. Jag försöker intala mig att det är mitt liv och jag som behöver detta för att må bättre. Men om jag hamnar i konflikt med min pappa kommer det inte göra saken lättare.
Nej jag har inte heller insett det förrän nu! Man vill ju fortfarande ha stöd av sin familj.. det är något som är otroligt viktigt för mig. Förhoppningsvis reagerar de bättre än man tror. :)
Gilla
Salt26
Kvinna ·
13 nov, 2012
Jag ska själv genomgå en op snart och har inte berättat till någon förutom min syster..rädd för att alla ska vara så dömande
Gilla