hejhopp
Kvinna ·
08 dec, 2015
tänk er verkligen för
BröstförstoringHej alla fina människor!
precis som så många berättar om sina operationer om hur nöjda och glada de är, så vill jag inte skrämma någon men visa att allt alltid har två sidor.
jag säger absolut inte att någon inte ska operera sig om det är det dem vill. men jag vill säga, TÄNK ER FÖR!
tänk verkligen igenom både för och nackdelar med er operation. tänk på för och nackdelar med att inte operera er.
jag själv har alltid varit platt men kanske egentligen inte direkt mått dåligt över det utan mest velat ha bröst för att vara finare helt enkelt.
mina är absolut relativt nya och jag har inte hunnit vänja mig men det är inte det som stör mig.
det som stör mig är att jag inte är jag
att något onaturligt är i min kropp och det kändes inte dumt i tanken men i verkligheten gör det det.
jag kan fortfarande inte krama om min son för det är obehagligt och det skär verkligen i mit thjärta.
jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag ångrar min operation och hade hellre förblivit platt.
jag har lovat mig själv att de det ett år för att inte gör ett förhastat beslut. men jag känner mig själv väl. med största sannolikhet kommer jag att plocka ut dem igen om ett år. typ till julledigheten. för man behlver ju ändå vila efetrsom man skär i sig.
jag tänkte bara på fördelarna med operationen med att få bröst men tänkte aldrig på nackdelarna med bröst eller med fördelarna att fakiskt vara platt och mig själv...
som sagt så är jag för att operera sig om det är det man verkligen vill.
men jag vill bara att man ska tänka sig för...
det är svårt att spola tillbaka tiden och jag önskar så att jag kunde göra det...
Sortera efter
johannata
Kvinna ·
08 dec, 2015
hejhopp
Kvinna ·
08 dec, 2015
tyvärr är det ju inte storlek elelr resultat som jag är mikssnöjd med på något sätt.
utan jag saknar att bara vara jag... att vara totalt naturligt... att inte ha bröst helt enkelt...
så det är absolut inte så att jag inte tycker de är fina eller så för det är dem. drömbröst!!!
men det var helt enkelt inte något för mig...
495cc
Kvinna ·
08 dec, 2015
stilettogirl
Kvinna ·
08 dec, 2015
Tråkigt att du känner så.
men samtidigt måste jag ändå säga att man inte kan veta det du känner INNAN en operation. För om man hade Vetat att man hade känt som du så hade man ju inte genomgått operationen. och då hade heller inte du genomgått operationen. tror dom flesta är medvetna om att det finns en chans att det känns konstigt med implantat inuti kroppen. men sedan vet man ju aldrig hur hjärnan kommer att reagera, och dom som känner som du känner nog en väldigt stark känsla att något " inte är som det brukar", och därför kan du aldrig veta i förväg eftersom denna känsla är annorlunda än vad du tror att du kommer att känna.
Boobielicious
Kvinna ·
08 dec, 2015
Det kommer säkert vända, man ska aldrig säga aldrig, speciellt när det inte var så längesen du gjorde den. Jag gjorde min i förra veckan och ja nu börjar ju frustrationen komma över allt jag lätt kunde göra innan op, men man måste konstant påminna sig om att man är medveten om detta innan operation och har ställt in sig på en lång period av läkning och omställning. Jag tror tyvärr att ju mer du går o mår dåligt över denna konstiga känsla, vad du har svårt att göra etc; desto sämre kommer du må mentalt och bara vilja rycka ut dem. Ge det tid, precis som alla som redan gått igenom flera månaders läkning säger, det finns inget annat svar just nu. Just nu är det spänt och obehagligt och det hör till, glöm inte det. Du kommer kunna krama och hålla i din son snart igen, ge det tid. :) Tänk positivt, man måste kämpa på efter operationen med alla dessa tankar man brottas med. :)
hejhopp
Kvinna ·
08 dec, 2015
Harleydavidson13
Kvinna ·
08 dec, 2015
elenatiana
Kvinna ·
08 dec, 2015
Åh vad hemsk känsla, framför allt med din son! Förstår verkligen att det skär i hjärtat.
Jag kände som dig en tid efter att jag förstorat brösten. Men när svullnaden lade sig och man blev mer rörlig och normal i kroppen blev känslan faktiskt annorlunda. Känslan att de tillhörde mig liksom växte fram med tiden, men det tog nog mer än ett år innan jag liksom slutade tänka på att jag hade något främmande i min kropp. Jag tänkte på dom som "brösten", något jag stoppat dit och då också kunde ta ut. Det var överhuvudtaget mycket fokus på dom i mitt huvud.
Jag tror att din känsla kommer att förändras. Kan det vara så att det blir värre just för att du inte kan krama din son ordentligt och du pga det får dåligt samvete och liksom känner dig ytlig, eller att du gjort något "onödigt" som drabbar honom?
Jag hade faktiskt alldeles glömt den där känslan tills jag läste ditt inlägg nu. Det är iofs nio år sen min operation, men ändå, känslan försvann som sagt ganska snabbt. Jag hoppas att den gör det för dig med. Och annars plockar du ut dom och tänker inte en sekund på att det kostat er 65000, pengar kommer och går men mer värt är det förstås att du mår bra och känner dig bekväm.
johannapanna123
Kvinna ·
09 dec, 2015
Jag har inte gjort mina ännu, och uppskattar ditt inlägg, men vill säga som alla andra här säger också... Ta några djupa andetag och ta det lugnt. Det finns inget du kan göra just nu. Du måste vänta i ett år, så försök ta det lugnt och försök acceptera din nya kropp istället för att motarbeta den. Du har ett år på dig att försöka acceptera din nya kropp och det värsta som kan hända är att du 1. tar ut dem, eller 2. att du älskar dem till slut!
Din man kommer förstå dig. Om du gråtit hela dagenn, hur kommer det sig att du inte berättat något redan? Det är bara att prata om det. Han kommer förstå!
hejhopp
Kvinna ·
09 dec, 2015
dem flesta känner ju som du efetr op, annorlunda men på ett bra sätt...
hejhopp
Kvinna ·
09 dec, 2015
Åh vad hemsk känsla, framför allt med din son! Förstår verkligen att det skär i hjärtat.
Jag kände som dig en tid efter att jag förstorat brösten. Men när svullnaden lade sig och man blev mer rörlig och normal i kroppen blev känslan faktiskt annorlunda. Känslan att de tillhörde mig liksom växte fram med tiden, men det tog nog mer än ett år innan jag liksom slutade tänka på att jag hade något främmande i min kropp. Jag tänkte på dom som "brösten", något jag stoppat dit och då också kunde ta ut. Det var överhuvudtaget mycket fokus på dom i mitt huvud.
Jag tror att din känsla kommer att förändras. Kan det vara så att det blir värre just för att du inte kan krama din son ordentligt och du pga det får dåligt samvete och liksom känner dig ytlig, eller att du gjort något "onödigt" som drabbar honom?
Jag hade faktiskt alldeles glömt den där känslan tills jag läste ditt inlägg nu. Det är iofs nio år sen min operation, men ändå, känslan försvann som sagt ganska snabbt. Jag hoppas att den gör det för dig med. Och annars plockar du ut dom och tänker inte en sekund på att det kostat er 65000, pengar kommer och går men mer värt är det förstås att du mår bra och känner dig bekväm.
absolut är det mycket dåligt samvete för att det drabbar honom men också att jag inte känner mig finare på något sätt. brösten är fina ja, men JAG är inte finare... förstår du? svårt att förklara i text hur känslan är. jag känner verkligen verkligen bara TA UT DEM!!! =,(
hejhopp
Kvinna ·
09 dec, 2015
Jag har inte gjort mina ännu, och uppskattar ditt inlägg, men vill säga som alla andra här säger också... Ta några djupa andetag och ta det lugnt. Det finns inget du kan göra just nu. Du måste vänta i ett år, så försök ta det lugnt och försök acceptera din nya kropp istället för att motarbeta den. Du har ett år på dig att försöka acceptera din nya kropp och det värsta som kan hända är att du 1. tar ut dem, eller 2. att du älskar dem till slut!
Din man kommer förstå dig. Om du gråtit hela dagenn, hur kommer det sig att du inte berättat något redan? Det är bara att prata om det. Han kommer förstå!
ser att du bokat op och vet du, vem flesta blir jätte glada och nöjda och älskar sina nya bröst och jag önskar dig lycka till. men man ska verkligen tänka sig för. det är en operation, alla op är förenade med risker och alla blir faktiskt inte nöja och glada efetråt.
och jag kan bli lite ledsen över att det bara är gulligull, rosa molm och champange för alla som är glad för sina nya bröst medans dem som ångrar sig inte får någon plats att berätta det.
många får bättre självkänsla av att op eller sminka sig osv osv...
men jag har alltid haft bra självkänsla, men den är sämre nu än någonsin kan jag säga...
det spelar ingen roll hur tunn skiva korv du skär, den kommer alltid ha två sidor...
som sagt tänk för och nackdelar med op
men tänk också för och nackdelar med att inte op
hade jag gjort det hade jag insett att jag inte borde op brösten.
men jag tänkte bara fördelarna med att få större och fina tuttar.
jag tänkte inte på den förlorade närheten med min son och man.
jag tänkte inte på träningsuppehållet.
jag tänkte inte å den psyksika biten nu med ånger
och jag tycker helt enektl inte det var värt smärtan och pengarna.
men med det sagt så kommer säkert du bli jätte nöjd om du redan nu är inställd på att de tar lång tid att återhämta sig och du är medveten.
men jag var inte det som jag trodde, och det ångrar jag sååå mkt idag, tyvärr...
Crizal
Kvinna ·
09 dec, 2015
Vad tråkigt att du känner så, förhoppningsvis blir ni kompisar om ett tag, du och brösten ;)
Jag är lite rädd för de känslorna också, har boka op och vill väldigt gärna, men samtidigt känns det konstigt att stoppa in något främmande i kroppen.
Jag tänkte bara på en liten jämförelsen:
När du var gravid, då kom det ju lite smygande.Först visste man om det själv, innan det började synas, sen växte magen sakta,sakta och till slut var den gigantisk (iaf för mig...) Då var det så självklart att den var där, stor och rund och fin.
Men hadejag gått från ogravid till ex. 8:e månaden, med stor mage direkt, dåhade det känts helt galet, denhade varit i vägen, jag hade känt mig stor och otympligoch bara velat vara mig själv igen.
Det jag menar är att det är en stor omställning somnog kan tatid att vänja sig vid.
Prata med din man, kanske inte måste säga direkt att du vill ta ut dem med engång, menså han förstår att det är jobbigt för dig.
Kramar!
hejhopp
Kvinna ·
09 dec, 2015
Vad tråkigt att du känner så, förhoppningsvis blir ni kompisar om ett tag, du och brösten ;)
Jag är lite rädd för de känslorna också, har boka op och vill väldigt gärna, men samtidigt känns det konstigt att stoppa in något främmande i kroppen.
Jag tänkte bara på en liten jämförelsen:
När du var gravid, då kom det ju lite smygande.Först visste man om det själv, innan det började synas, sen växte magen sakta,sakta och till slut var den gigantisk (iaf för mig...) Då var det så självklart att den var där, stor och rund och fin.
Men hadejag gått från ogravid till ex. 8:e månaden, med stor mage direkt, dåhade det känts helt galet, denhade varit i vägen, jag hade känt mig stor och otympligoch bara velat vara mig själv igen.
Det jag menar är att det är en stor omställning somnog kan tatid att vänja sig vid.
Prata med din man, kanske inte måste säga direkt att du vill ta ut dem med engång, menså han förstår att det är jobbigt för dig.
Kramar!
det är nog en bra jämförelse förutom att jag blev jätte sjuk unde rmin graviditet, satt i rullstol och blev inlagd för att jag inte kunde gå=)
tror tyvärr att det är mycket rädsla hos mig att inte kunna göra sake rjag gjorde innan, ungefär som graviditeten.
mrn av den fick jag min son, min älskade son. vad är ett par bröst egentligen?
jag älskar fina bröst men tydligen inte på min själv.
jag kände också så att sätta in något främmande i kroppen är väldigt kusligt... och jag fattade inte hur skrämmande det var försen dem väl satt där.
någon skrev tidigare att när man provar dem kan man liksom ta bort dem igen, min hjärna har väl haft otur när den tänker och tänkt att jag lätt kan göra det sen efter op... men så lätt är det ju inte...
men som sagt jag vill inte skrämma folk, jag har tre vänner som gjort och dem älskar det och har aldrig ångrat sig.
men jag är tyvärr inte en av dem och det måste finnas fler som känenr som jag men som bara inte får någon röst hörd bland alla lyckliga
nya bröstägare...
booobisar
Kvinna ·
09 dec, 2015
hejhopp
Kvinna ·
09 dec, 2015
EXAKT!
hade inte alls med brösten och göra..
jag tror bara jag blev påverkad av mina tre bästisar som gjorde och jag tyckte de va så fina.
men det betydde nog inte att jag själv ville ha. utan bara helt enkelt att jag tyckte de va fina.
jag har som sgat varit platt hela mitt liv.
men jag har klarat mig ändå.
jag är lyckligt gift.
jag har en höhskoleexamen
bra jobb
bra vänner
va fan skulle jag med tuttar till????
Min ledsamhet har gått över till ilsa påå mig själv idag känner jag...
hur jävla dum får man va alltså...
de e ju tråkigt att du tycker de känns små, men ja måste säga att två av mina kompisar tyckte det i början men sen insåg dem att, nä de va riktigt bra. man bli storleksblind väldigt fort...
man valde ju den storleken av en anledning!!!
Boobielicious
Kvinna ·
09 dec, 2015
tänkte bara fråga, när du säger att det nu efter 6v har hänt en del. Hur har det varit under tiden fram tills dess? Har dina också varit konstant svullna eller avtog det ganska snabbt? Mina är bara en vecka gamla och är svullna så in i helvete, förmodligen mest pga att jag precis fick mens, men jag blev orolig. :/ Skulle vilja veta hur det varit för dig, kan man förvänta sig mycket förändring kommande 5 veckorna? :)
stilettogirl
Kvinna ·
09 dec, 2015
När du säger att du "känner" att du har något "implantat" i kroppen? känner du det fysiskt då? eller är det mer psykiskt?
Sedan brösten läkt har jag inte alls känns något. inte ens när jag springer. känner liksom inte av implantaten. dina är så nya och det tar TID att vänja sig. tycker INTE du ska göra ännu ett förhastat beslut! dessutom tar det uppemot ett år för brösten att mjukna, så där får man ha tålamod också.. ju mjukare desto mindre känner man (antar jag)
booobisar
Kvinna ·
10 dec, 2015
tänkte bara fråga, när du säger att det nu efter 6v har hänt en del. Hur har det varit under tiden fram tills dess? Har dina också varit konstant svullna eller avtog det ganska snabbt? Mina är bara en vecka gamla och är svullna så in i helvete, förmodligen mest pga att jag precis fick mens, men jag blev orolig. :/ Skulle vilja veta hur det varit för dig, kan man förvänta sig mycket förändring kommande 5 veckorna? :)
Anonym användare
10 dec, 2015
Fast du kan inte veta säkert att det inte kommer försvinna för dig. Jag kände precis likadant och det tog över 1 år innan jag hade accepterat/vant mig vid brösten både fysiskt och psykiskt. Vissa dagar kan jag fortfarande få panik och vilja slita ut dem för det känns så onaturligt :/
Jag skulle jättegärna "byta" med dig och ha komplikationsfria bröst (även om det kanske inte känns rätt med en bröstförstoring för dig) då jag ofta har perioder då jag känner att jag ångrar att jag opererade mig pga. jag har fått så mycket komplikationer. Tyvärr finns det ingen garanti att mina problem försvinner inte ens om jag tar ut implantaten. Men trots komplikationerna så tycker jag om mina nuvarande bröst och skulle inte vilja gå tillbaka till mina före bröst, inte för att det är fult med mindre bröst, jag är bara mer nöjd med mina bröst nu än vad jag var innan. Oavsett vad du bestämmer dig för att göra så är mitt råd att tänka igenom ditt beslut noga. Som andra redan har sagt så är det också omöjligt att veta innan hur man kommer att reagera på en bröstförstoring. Du ska göra det som känns bäst för dig och det du vill! <3